Maria Jallow: Härifrån och framåt

Sedan jag började blogga har jag haft perioder då jag inte bloggat men den här perioden har nog varit min längsta efter min start. Man kan ju fundera på om jag inte orkat eller bara mått så bra att jag tröttnat på att blogga.
Det finns nog en del sanning i båda dessa påståenden men kanske inte som många tänker. Nej, jag har inte mått fysiskt dåligt på något vis. Jag har mått dåligt på ett annat sätt.
Jag ska försöka att förklara utan att bli för privat för jag håller stora delar av mitt privatliv privat just för att denna blogg handlar om mig ur ett annat perspektiv, även om man får glimtar från mitt privata liv.
Jag har fått lite perspektiv på vad som hände mig i våras och i somras och varför det som hände kanske hände.
Jag skilde mig när min yngste son var inte ens ett år gammal. Nu är han nitton år. Ja, och livet tar ju inte slut för det men mitt kärleksliv har nog varit sämre och värre än min kamp med övervikt och hälsa på sätt och vis.
Men på något vis har det här med just det att göra faktiskt.
Jag blev kär!
Jag har inte varit kär sedan jag skilde mig. Visst, jag har träffat någon här och där som jag känt varmare känslor för men inte i närheten av det jag drabbades av.
Tyvärr var allt i denna kärlek fel utom själva kärleken. Det var fel man och både han och jag visste redan i förväg att det här inte skulle hålla mer än en stund i våra liv. Båda två önskade och ville att det skulle hålla men vi tänkte att vi försöker så länge vi kan. Fånga dagen - fånga kärleken. Vem visste vad som kunde hända? Båda kunde ju "dö" i morgon så varför ändå inte ta vara på det lilla som erbjöds. Jag blev så fullständigt, totalt kär att jag hamnade i både total lycka och total olycka eftersom jag visste att det inte skulle hålla. Det var så sorgligt samtidigt som det var så otroligt fantastiskt.
Det höll inte. Han lämnade mig mitt i detta. Han klarade inte att vara så stark som det krävdes för att vi skulle kunna vara tillsammans. Hela mitt inre gick sönder totalt. Jag har nog aldrig gråtit så mycket i hela mitt liv för något som detta. Jag föll rakt ner i ett djupt, svart hål och det gjorde så ont i mig att jag till och med hade fysiskt ont i kroppen. Jag kunde inte sova, jag kunde inte tänka, jag kunde inte andas nästan. Jag bara försökte överleva varje sekund utan att leva. Jag blev nästan rädd för mig själv. Hur kunde jag, som är så stark, falla så jävla hårt? Hur var detta möjligt?
Det tog inte slut för att kärleken var slut. Det tog slut av andra anledningar och det gjorde så förbannat ont att det inte fanns något annat alternativ än att bara uppleva denna smärta. När relationer tar slut brukar det ändå vara en längre tid av konflikter och problem som man försöker lösa. Här fanns det inget att lösa - bara klippa av och försöka glömma.
Jag kunde inte hantera det. Mitt hjärta var krossat helt enkelt. Mer än det någonsin varit förut.
Vissa dagar klarade jag inte av att jobba så jag har till och med varit sjukskriven någon dag här och där pga detta.
Nu har det gått snart tre månader och smärtan finns där men är mer hanterbar. Jag gråter inte hela tiden. Jag sörjer fortfarande. Jag saknar honom fortfarande och jag älskar honom fortfarande. Jag vet inte om jag någonsin kommer sluta älska honom. Bara lära mig att leva utan honom och blicka framåt och hoppas att jag träffar någon annan som jag kan älska och bli älskad av. En relation som inte blir en kamp från start.
Vad har detta med min hälsa att göra?
Jag insåg en sak för några veckor sedan. Jag orkade inte leva de sista åren innan min återställningsoperation. Jag jobbade, åkte hem, satt med datorn, bloggen, boken och mina grupper, jag lade den lilla energi jag hade på detta och min familj. Mer räckte inte orken.
Jag slutade gå ut. Jag slutade att vara öppen för kärlek. Jag tappade min sexlust, min kärlekslust och tänkte att det berodde på åldern.
Men jag är inte säker längre. För hur ont denna kärlek gjort så har den gjort en bra sak: Väckt mig.
Jag har öppnat mitt inre, mina känslor och energin jag har idag är helt galen. Som ett slags plåster på mitt krossade hjärta har jag varit ute och dansat...varenda helg sedan han lämnade mig. Jag dansar, dansar och dansar. Jag flirtar med män och ja, jag vågar känna allt det där som jag inte känt på så många år. Jag orkade inte! Jag orkar nu!
Mina barn undrar vad jag håller på med som springer ut varenda helg men jag känner att jag inte vill vara hemma varenda helg längre. Den där soffan som jag suttit i så många år lockar liksom inte längre.
Jag har blivit stark i kroppen. Jag behöver inte flera dagar på mig att återhämta mig längre. Jag orkar till och med att gå ut och dansa två kvällar i rad! När hände det sist?
Visst blir man less på köttmarknaden som försiggår på krogen men jag klipper bort det. Jag dansar!
Ser jag någon som jag tycker är värd besväret att flirta med så gör jag det men det är inte det viktiga. Mitt hjärta är upptaget även om jag är singel. Jag ser fram emot att bli singel i mitt hjärta med men det får ta den tid det tar och jag tror inte jag träffar den rätte på krogen ändå så fokus är dans. Jag älskar att dansa! Det har jag gjort sedan jag föddes så har jag bara ett dansgolv och bra musik så är jag lycklig.
Det som gör mig lyckligare är att jag KAN och jag ORKAR!
Det hade inte hänt om jag fortfarande varit gbp-opad. Det är jag säker på.
Jag har hittat tillbaka till mina känslor, min lust och min ork. Det är fantastiskt. Faktiskt.

Många som är överviktsopererade talar om att de fått psykiska problem efter sin operation och det finns fysiska förklaringar för det: Skador på vagusnerven, dålig eller ingen tarmflora och näringsbrister.
Jag är inget undantag även om jag aldrig mått så psykiskt dåligt att jag behövt någon hjälp utan för mig har det nog mer handlat om just energin att orka göra allt det där som jag i detta inlägg skriver om.
Tänk att man till och med tappar sina känslor och sin lust...
Jag tackar varje dag att jag är återställd för ett liv utan känslor och lust är verkligen inget roligt liv.
Nu lever jag!
Tack älskade man som väckte mina känslor och min lust igen. Hur kan jag sluta älska någon som gjort detta? 💞

Länk till min bok om du är intresserad av köpa den:

http://www.vita-mine.se/website/index.php/tillbehor/bocker/min-feta-historia

Hjärt- och lungfonden tycker att fler människor ska överviktsoperera sig för att förhindra sjukdomar som hjärt - och kärlsjukdomar och även diabetes 2.
Detta hittar man naturligtvis på följande sida: https://www.levdittliv.se/gastric-bypass/hjart-lungfonden-onskar-fler-far-gastric-bypass-opereras/
Mia Ånemyr som går överviktsoperationsindustrins ärenden. Inte ens hon har lärt sig men ja, så länge man får betalt för att lura människor att utsätta sig för denna sjuka stympning så förstår man ju varför...

Tanken på att reversera diabetes 2 med kostförändringar så som lågkolhydratkost har väl aldrig gett läkemedelsindustrin några pengar.
Att dessutom, som på köpet skippa socker som orsakar hjärt - och kärlsjukdomar vore ju också väldigt "dumt" för då går ju patienten mot ett hälsosamt liv, där både vikt och sjukdomar försvinner. Det tjänar ju ingen på! Utom personen som ändrar sin kost...

Det finns ett säkert kort i detta: INGA sjukdomar botas med att överviktsoperera sig. Inte vare sig diabetes eller hjärt - och kärlsjukdomar. Övervikt i sig är faktiskt ingen sjukdom. Det är ett symptom på obalanser i kroppen orsakade av främst kosten. Hormonella obalanser påverkar också vikten och lägg därtill alla de kemikalier och onaturliga tillsatser som vi utsätter våra kroppar för.
Det kan ingen operation råda bot på.
Många blir av med sin diabetes i början av livet som överviktsopererad för att några år senare konstatera att den kommer tillbaka.
Ändrar man kosten istället och håller sig till den, får man inte tillbaka sin diabetes.

Det tas gott om prover innan man opereras men väldigt sällan eller aldrig tar men C-peptidprov - det prov som talar om, om du är insulinresistent eller inte. Är du det, så har du diabetes 2. Något som går att reversera på några dagar upp till några veckor.

De som är kritiska kan jag ange hur många källor som helst. Här är några:

https://www.dietdoctor.com/se/ja-man-kan-reversera-typ-2-diabetes

http://4health.se/156-patrik-olsson-reversera-diabetes-och-ga-ner-i-vikt-med-tre-konkreta-metoder-hur-bonor-och-resistent-starkelse-kan-forandra-ditt-liv

https://kurera.se/ny-forskning-socker-ligger-bakom-dalig-hjarthalsa-inte-mattat-fett/

https://www.dietdoctor.com/se/vetenskap

Vad händer när du utsätter din kropp för överviktskirurgi?

Ja, inte blir du frisk!
Du blir sjuk inom sinom tid av den näringsbrist som alla drabbas av. Det brukar ge följdsjukdomar och även förvärra de sjukdomar som du trodde att du skulle bli av med, bara du går ner i vikt.
Nej, du blir inte frisk av att gå ner i vikt om du inte SAMTIDIGT förändrar kosten till en kost som passar din kropp, balanserar upp näringen och de obalanser du har i kroppen.

Det "roliga" i detta är att många som redan är överviktsopererade, inklusive mig själv, insåg att LCHF var den enda formen av kost som fungerade när man är överviktsopererad och som hjälper en att gå ner i vikt. Tyvärr kommer man till en gräns även med lchf när man är överviktsopererad, eftersom kroppen är så stressad av näringsbristerna att det inte fungerar i längden, det heller. Verktygen för att gå ner i vikt och behålla en hållbar hälsa är att låta bli att stympa sina matsmältningsorgan.
Svårare än så är det faktiskt inte. Ingen motor mår bra av att stympas, vare sig det är i en bil eller i en människa.

Skulle överviktskirurgi vara det enda svaret skulle vi antagligen överviktsoperera våra tjocka katter, hundar och andra djur som äter fel kost. Men det vill vi ju inte så varför tycker vi att det är okej att göra det med oss själva?

Det här året har varit totalt galet på många sätt. Jag skrev förra året att jag hoppades på att jag skulle skratta mer och gråta mindre. Jag kan bara konstatera: Jag skrattade mer och grät ännu mer än året innan. Får man sitt hjärta krossat så gråter man. Arbetar man med flyktingar, gråter man också mer och ofta. Däremot har jag inte gråtit särskilt mycket eller snarare ingenting när det kommer till min fysiska hälsa. Jag mår fortfarande bra även om jag "förstört" mitt hälsosamma flow med långa promenader och jag fick ju ett återfall och började röka igen. Detta har jag absolut inte lyckats bryta. Det är något jag vill göra under 2018. Sluta röka, börja promenera igen och även börja träna yoga eller liknande. Jag har förutsättningarna att bygga muskler igen och det har jag gjort för istället för att promenera så har jag dansat. Jag har nog aldrig dansat så mycket som jag har gjort under hela hösten. Jag har inte kunnat stanna hemma hela helgerna och göra "ingenting" som jag gjorde innan jag återställde mig - det började med ren ångest som jag hanterade med att gå ut och dansa men det har också blivit något jag älskar lika mycket som jag alltid gjort men inte orkat de senaste åren. Nu orkar jag! Jag märker också att mina muskler vaknat och blivit starkare, både i benen men faktiskt i hela kroppen. Jag kan öppna burkar! Jag hade ingen kraft i händerna innan återställningen och nu har jag fått tillbaka det.
Det känns otroligt häftigt att känna att man ORKAR igen! Jag orkar jobba! Jag orkar göra saker efter jobbet! Jag orkar LEVA igen! Det är så fantastiskt!
Så trots tårar och depression så har jag samtidigt mått fantastiskt bra!
Jag känner mig otroligt ödmjuk och tacksam, att jag fått tillbaka mitt liv och att möjligheten finns.
Det kommer in fler och fler medlemmar i min stödgrupp som vill återställa sig och några har gjort det och några väntar på operationstid. Jag har skapat en ny grupp på Facebook som är till för oss som har återställt oss och för de som fått en operationstid. Det finns mycket oro och många frågor.
Det jag märker är att de som blivit återställda mår så bra att de tappar intresset för att vara aktiva i grupperna och det ser jag som ett väldigt bra tecken. De mår helt enkelt bra och har annat i tankarna än komplikationer, näringsbrister och problem.
Jag fortsätter då det känns som mitt ansvar att fortsätta det som jag började med min blogg, stödgrupper och rådgivning.
Jag har intentionen att samla ihop mig psykiskt - jag är på god väg - för att avsluta min kostrådgivarutbildning och även skriva klart den del som handlar just om återställningsoperationen.

Ibland får man bara tagga ner och vara i livet. Jag kan inte tvinga mig själv att sluta älska någon. Jag kan inte tvinga min kropp och min hjärna att fokusera hundra procent på det jag ska göra när inte hjärtat är med. Ibland får man bara gilla läget där man är, just då.
Jag är här och jag går framåt.
Vissa saker tar längre tid än andra.

Jag märker att hjärnan hänger med igen, fast jag kan vara rätt disträ med en hjärna som går på turbo mest hela tiden. Det är bara så som jag är.

Jag var med i M- Magasin nu i december men har tyvärr ingen länk att lägga upp så jag fotade den del av artikeln som jag är med i. Vi var två kvinnor som intervjuades. Den andra kvinnan är nöjd men när man läser med mina ögon så mår hon definitivt inte så bra som hon vill påstå.
Hon har redan haft svåra näringsbrister och säger att nu är det bra, samtidigt som hon säger att hon skulle behöva en extra toalett i huset, då hon måste springa på toaletten ofta och snabbt.
Ja, det är ju så det är att leva med en överviktsoperation - systemet fungerar inte längre.
Hon har varit opererad i åtta år...jag skulle gärna vilja höra hur hon mår om åtta år till.

Man kan inte säga hur man mår efter tio år om man faktiskt inte vet. Många tycker att tio år är långt men tänk efter. Hur gammal är du NU? Hur vill du att livet ska vara om tio år?

Om tio år är jag 65 år gammal. Vill jag fortsätta leva ett rikt liv eller vill jag leva enbart genom att försöka överleva varje dag?

Jag kommer LEVA till fullo, varje dag, varje sekund som är kvar av mitt liv. Jag har fått en ny chans att göra det och jag har verktyget tillbaka i min kropp för att kunna göra det.

Hur går det med vikten undrar ni säkert.
Jag står still. Jag väger 10 kilo mer än jag gjorde när jag återställde mig.
Jag stressar inte. Jag vet att jag kommer gå ner dem när kroppen är i balans.

Jag gillar mig själv som det är även om det irriterar mig att jag inte kan använda alla kläder i min garderob men jag klagar inte. Jag kan fortfarande ha small och x-small på överkroppen.
Lipödemet jag misstänker att jag har sitter mest på benen och där är det XL som gäller.
Det måste jag ta tag i under året - att få en diagnos.

HA ETT UNDERBART 2018 alla läsare!

💓💓💓💓💓💓💓💓💓💓💓💓

Lipödem kan öka fetma hos kvinnor

Länk till orginaltexten här

Fett på utsidan av kroppen kallas Subkutan (under huden) Adipose Tissue (SAT). Ökad SAT runt höfterna, skinkorna och låren är gynoid fetma; överdriven abdominal SAT är vanligt hos män och kallas android övervikt. Android fetma ökar risken för metaboliska komplikationer inklusive diabetes, medan gynoidfett är skyddande.

Klassiskt ökar SAT på kroppen som reaktion på livsstilssituationer, inklusive överflödigt energiintag (mat) och minskad energiproduktion (rörelse). Även om det är svårt, kan livsstilsinducerad SAT försvinna med livsstilsförbättring eller överviktskirurgi. (Kommentar av mig: överviktskirurgi kan reducera SAT tillfälligt men det tillkommer andra problem) Men onormal SAT kan absolut inte reagera på extrema livsstilsförändringar eller ens med överviktskirurgi. Denna onormala SAT kan hittas på oväntade ställen på kroppen eller i dramatiskt ökade mängder i ett antal olika SAT-störningar. (1) En av de vanligaste livsstilsresistenta SAT-störningarna är lipödem, vilket sannolikt drabbar miljontals kvinnor. (2) Lipödem tenderar att utvecklas vid puberteten, graviditeten eller övergången till klimakteriet när kvävehormonet östrogen är högt (tabell 1). (3) Män kan utveckla lipödem om de har låga testosteronnivåer och / eller högre östrogenivåer, vilka båda kan uppstå med fetma eller leversjukdom.

Lipödemets olika stadier

Lipödem betyder ödem eller vätska i fettvävnad och förekommer i den gynoid fördelning fastän 80% av kvinnor med lipödem har också drabbade armar; händer, fötter, bål men ansiktet är vanligtvis förskonad (Figur 1). Kvinnor med lipödem är i riskzonen för ätstörningar som oavsett hur mycket de kost eller motion de anammar, SAT sitter kvar på skinkor, höfter och ben. Psykologiska störningar är vanliga för personer med lipödem eftersom många inom vården inte känner till denna sjukdom fortsätter att rekommendera ytterligare livsstilsrestriktioner. Kvinnor med lipödem kan fortsätta utveckla fetma SAT i initialt opåverkade områden, inklusive i hårbotten, vilket leder till håravfall (alopeci). (4) När fetma utvecklas tillsammans med lipödem är kvinnor i stor risk att utveckla diabetes och andra negativa metaboliska förändringar och SAT överallt blir svårt att få bort. Dessa kvinnor har också risk för att de inte vet att de har lipödem och saknar behandlingsalternativ (se nedan).

Huden och SAT har egenskaper för lipödem beskrivs i etapper.

I steg 1 är huden mjuk trots en ökning av SAT-vävnad som kan sträcka sig hela vägen ner till fotleden som bildar en manschett trots normala fötter.

I steg 2 förstoras fibrerna mellan lobuler av SAT och kontraherar att dämpa eller mattras utseendet i huden.

I steg 3 förstoras SAT ytterligare och huden och SAT kan vikas över bildande lobuler (Figur 1).

I alla faser har fettet små knölar i storleken av ett riskorn eller frysta ärtor. Dessa knölar kan förekomma nära lymfkörtlar, särskilt vid armbågen och insidan av knäet när fetma är närvarande, vilket tyder på att överskott av fett ger störningar i lymfsystemet.

Lymfkärl har glatta muskelceller som pumpar vätska, immunceller, protein och cellavfall ur vävnaderna, som sophämtare i en stad. Om du inte tar bort soporna, lider staden. Lymfsystemet utmanas av överskott av något slag. Lipödem pumpar lymfatiska kärlen initialt vätska ut ur SAT vid högre hastighet; senare blir lymfflödet trögt och slutligen utvecklar lymfkärlen aneurysmer (svaga områden) och läckage vid någon tidpunkt och lymfödem utvecklas.

Om vätskan inte pumpas ut ur vävnaden genom lymfkärlen resulterar det i ett lågt syretillstånd (hypoxi) eftersom den överflödiga vätskan rör vävnadscellerna längre från deras syrekälla (blodkärl). Under hypoxi utsöndrar adiposa celler "hjälpsignaler" som rekryterar inflammatoriska celler som i sin tur ökar kroppens inflammatoriska belastning. Slutresultatet av inflammation är fibros eller ärr i vävnaden. Överskott av vätska i vävnaden försvagar också det yttre skiktet (källarmembranen) runt blodkärlen där kapillärerna blir sköra och sönderbringar som orsakar blåmärken och åderbråck. Venös sjukdom kan också orsaka ödem. Alla med ödem i SAT bör söka hjälp inom vården för att bestämma orsaken.

Lymfatisk dysfunktion

Lymfdysfunktion kan förekomma hos personer med fetma, eller har varit överviktiga, i avsaknad av lipödem. Utveckling av en infektion i huden och vävnad som kallas celluliter kan vara en markör för underliggande primär lymfatisk dysfunktion hos personer med fetma som ännu inte har utvecklat lymfödem. (5) Celluliter kräver behandling med antibiotika. Lymfödem kan också utvecklas i fetma som är sekundär för SAT-kompression av lymfatiska kärl eller kärl kan bli överarbetade som i lipödem. Detta kan vara speciellt tydligt för personer med dålig elasticitet (studsning) i huden, av vilka streckmärken kan vara ett tecken.

SAT-vävnad ska vara lätt och fluffig, inte tung. När vävnaden blir tung med vätska som i lipödem sträcker den sig bort från kroppen som bildar fettknölar. När lipödem är närvarande är SAT lobules är sjuka i stadium 3 lipödem (Figur 1). Fett i nedre delen av buken är också ett exempel på en fet lobule. Med tiden blir feta lobuler tyngre och större och när det gäller fetthänget kan man komprimera lymfkörtlar i ljumsken (överst på benet) vilket resulterar i ytterligare lymfatisk dysfunktion och ödem i benen. Denna stagnanta vätska är rik på protein, cellavfall och näringsämnen och kan göra att SAT växer. (6)

Även om det kan vara svårt att diagnostisera lipödem när fetma är närvarande finns det några signifikanta skillnader mellan personer med rent lipödem jämfört med enbart fetma (tabell 1). Smärta i lipödem SAT är en särskiljande egenskap och kan misstas som växande smärtor hos unga tjejer med lipödem vid puberteten.

När lymfatisk dysfunktion är närvarande är det av största vikt att genomgå den korrekta behandlingen för att få hjälp att få ut vätskan ut ur SAT och tillbaka in i det venösa systemet där vätskan kan tömmas genom njurarna som urin. Sänkning av vätskan i vävnaden kommer också att minska SAT-tillväxten. Dessa behandlingar är följande:

1.Manuell lymfatisk dränering (MLD) - utför professionellt av en fysisk, yrkes- eller massageterapeut. Om du har en stor mängd lymfödem eller om det finns fibros i SAT, kan din terapeut lymfmassera benen för att förbättra vävnaden innan du rekommenderas kompressionskläder. Din terapeut ska ha certifiering och utbildning.

2. Själv. MLD - din terapeut ska utbilda dig, en vän eller familjemedlem i hur man hjälper dig att utföra själv MLD varje dag.

3. Hudborstning - hjälper till att förbättra blodflödet i vävnad och ökar lymfatisk pumpning med varje borsttag. Din MLD-terapeut ska hjälpa dig att lära dig denna teknik, men det finns bra videoklipp på internet.

4. Hemträningsprogram (HEP) - muskelkontraktion förbättrar lymf-flödet ned övningar som ger muskelkontraktion över hela kroppen, till exempel att gå med promenader eller få kroppsvibrationer som förbättrar perifer cirkulation (7,8) och ökar lymf-flödet. Övningarna kan variera mellan 5-30 minuter.

5. Nutrition - undvika kolhydrater och stärkelse minskar insulinnivåerna och därmed drivkraften för nya SAT-vävnader.

Det finns också tillskott och mediciner som kan förbättra lymfatisk kärlpumpning men dessa bör tas i från utbildad vårdpersonal.

Om lipödema SAT finns med fetma eller fetma har lett till utvecklingen av lymfödem kan ovanstående behandlingar förbättra resultatet efter bariatrisk kirurgi.(Min kommentar: NEJ, det kan INTE förbättra lipödem. Jag har många exempel på att det till och med kan förvärras på grund av de brister och stress som orsakas av överviktskirurgin. Vilket efterkommande text bevisar)Vävnaderna blir kataboliska (nedbrytande) efter bariatrisk kirurgi och kan överbelasta ett kämpande lymfatiskt system som leder till utveckling eller försämring av lymfödem. När detta händer i lipödem kallas det lipolymphedema. Lymfödem kan förvärras över tid vilket inducerar mer SAT-tillväxt, vilket kräver användning av diuretika och jämn syrebehandling, som alla kan förhindras. Utveckling av fibros i SAT minskar dessutom chansen att gå ner i vikt efter bariatrisk kirurgi. (10)

Figure 1: The Three Stages of Lipedema Photo Credit: Dr. Karen Herbst

Figur 1: Tre steg av lipödem.

Steg 1, har jämn hud men ökad subkutan fettvävnad (SAT) på benet men inte på foten. Märk manschetten av fett vid fotleden.

Steg 2, har gropar i huden.

Steg 3, har fettfibrer (pilar). Notera också disproportion (skillnaden) mellan den övre och nedre delen av kroppen och att överarmarna har ökat lipödem SAT.

Tabell 1. Jämförelse mellan lipödem och fetma.

Lipödem Övervikt

Proportional SAT Nej; nedre överkroppen Ja; bukfetma

Smärtsamt SAT Ja Nej

Palpation av SAT Knölig Slät

Lätt blåmärken Ja Nej

Fot SAT Nej Ja

När utvecklas SAT Pubertet, graviditet Vilken ålder som helst

eller klimakteriet i i samband med

frånvaro av livsstilsförändringar

livsstilsförändringar

Förmåga att gå ner i vikt Inte lipödem SAT Ja

Kända gener Okänd men under studie Många

Min kommentar:

Det finns en grupp på Facebook som heter LIPÖDEM - inte mitt fel där man kan få tips och stöd.

Har du tankar kring att överviktskirurgi är lösningen så tänk en gång till. Som texten berättar finns det underliggande orsaker som man måste ta tag i, i stället för att angripa symptomen, precis som när man enbart är övervikt och den kallas för livsstilsförändringar, inte kirurgi.

Jag misstänker själv utan att ha sökt för utredning att jag har lipödem för jag fick "plötsligt" tjocka lår och armar i puberteten men var samtidigt smal på överkropp. Hade inte ens dubbelhaka när jag vägde 172 kilo. Jag har idag extra small på överkroppen men fortfarande extra large på underkroppen. Blir jättesugen på att be om en utredning för detta nu när jag läst denna text.

Idag är det exakt två år sedan jag lade mig under kniven igen men inte för överviktsoperera mig, utan för att ångra och återställa den överviktsoperation som jag gjorde i februari 1995. Efter 21 års liv som överviktsopererad var jag återigen beredd på att "rädda mitt liv". Den gången för 23 år sedan trodde jag och tänkte jag att jag skulle dö om jag inte överviktsopererade mig. Att jag skulle dö av min övervikt eller själv ta mitt liv. Jag ville inte leva som jag levde. Jag hatade varje millimeter av min kropp och mitt liv. Att väga över 150 kilo och 172 kilo den dagen jag överviktsopererade mig var inget liv. Varje andetag var bara fyllt av smärta. Det fanns egentligen bara en enda orsak till att jag inte ville dö. Mina barn. Det var faktiskt egentligen samma anledning till min önskan att återställa mig. Mina barn. Jag vill vara med i livet så länge som möjligt och för att överhuvudtaget få chansen att vara det fanns det inget annat att göra. Jag KUNDE göra det. Något jag önskar att jag hade vetat tidigare även om jag kanske hade tvekat längre än jag gjorde. Min hjärna var rädd för vad jag återigen tänkte utsätta mig för men min kropp skrek högre och högre - du kommer inte leva så mycket längre om du inte gör något radikalt. Mina inre organ kändes som om de höll på att ge upp. Min hjärna hade redan sakta börjat ge upp. Svårt att komma ihåg, svårt att fokusera och koncentrera mig, svårt att hitta rätt ord, svårt att känna saker också faktiskt. Det fick jag ett tydligt bevis på i somras när hela mitt hjärta vaknade och fick uppleva en kärlek jag aldrig upplevt förut. Jag har insett att jag sakta men säkert höll på att bli en överlevare men inte en levare. Jag bara fanns, jobbade och den lilla energi jag hade kvar gick till det jag hade exakt omkring mig; barnen, jobbet och hemmet. Allt utanför orkade jag inte med. Jag fick panik om det var någon som föreslog att umgås utanför hemmet och försökte direkt hitta ursäkter för att inte åka iväg och hälsa på någon eller bjuda in någon. Vad hände med den Maria som hade massor med vänner omkring sig, bjöd på stora middagar och fester? Som inte sa nej till nya bekantskaper? Först tänkte jag att det hade med åldern att göra men idag är jag ju äldre än för två år sedan och mitt "gamla jag" har vaknat. Inte en dag för sent!

Visst är det lättare att notera alla fysiska skillnader men det jag tycker är viktigast är faktiskt det som har ändrats mentalt och psykiskt. När man har utsatt sig för näringsbrister i 21 år, då påverkar det inte bara den fysiska kroppen. Det mentala orkar inte heller. Man blir en känslomässig zombie och när man är mitt upp i det så noterar man det men man reagerar inte riktigt över det för den mentala reaktionen är så avstängd. Allt hänger ihop!

Funkar inte kroppen så funkar inget annat heller. Funkar inte matsmältningssystemet så funkar inte kroppen alls till slut.

Rent fysiskt har jag blivit starkare utan att direkt träna. Ja, jag rör mig ändå. Jag har bytt ut mina promenader mot dans men jag rör mig! (Inget gym) Men att plötsligt inte behöva be någon annan om att öppna locket på en vanlig glasburk så förstår man att det inte bara handlar om smärtorna i händer, leder och kropp. Det handlar om att faktiskt återigen ha en kropp som tar upp protein, det som bygger muskler. Muskler är inte bara de som finns i vår yttre kropp - alla inre organ är också uppbyggda av protein i muskulatur. Men ja, vem säger: Jag har fått så svaga inre organ? Nej, det är ingen som gör...men jag kände det.
Jag kan äta normala portioner. Jag får inte kramper. Jag behöver inte springa på toaletten som en tok vissa dagar. Maten sitter inte fast någonstans.
Nej, det fungerar inte optimalt men det fungerar! Jag vet att jag skrev på bloggen innan återställningen att jag är nöjd om mitt matsmältningssystem fungerar 75% i jämförelse med hur det är att ha ett fullt fungerande matsmältningssystem. Jag känner att det fungerar 90%. Det kan vara lite långsamt att smälta maten men inte alltid. Jag kan känna att magen blir lite spänd på morgonen innan jag går på toaletten men direkt efter släpper det.
Innan återställningen slog och bultade det i mitt inre hela tiden. Det var aldrig tyst! Jag åt mediciner för att slippa hjärtflimmer.
Idag kan det bulta också, ibland men inte alls som innan och jag äter inga mediciner längre.

Det enda jag äter extra är näringstillskott i den form som finns på bloggen som heter Root Protocol. Jag är säker på att om jag inte hade följt detta näringsprotokoll hade jag inte återhämtat mig så pass fort som jag verkar göra. Håret har börjat växa! Jag är så jävla glad! Naglarna är fortfarande kassa däremot.
Jag har muskler igen! (Muskler väger mer än fett.)

Vikten? Ha ha ha ha! Jag vet inte! Jag väger mig inte. Jag har inte vägt mig på ett halvår och jag har ingen lust att väga mig. Jag VET att jag väger samma nu som för ett år sedan. Inga kläder är för små eller för stora. Jag bara njuter av den acceptans jag har inför mig själv.
Visst kan det svida lite att jag fortfarande inte får på mig min vita täckjacka men jag känner inte alls den panik jag kände första året. Det är inte viktigt längre. ALLT annat är viktigare. Men visst, skulle jag gå UPP i vikt igen så hade jag säkerligen börjat känna panik.

Jag äter lågkolhydrakost/LCHF och det kommer jag ALDRIG sluta med. Så är det bara. Men min kropp är inte redo för att släppa vikten jag har så varför ska jag bråka om det. Stressa min kropp mer än jag redan har gjort? Nej, min kropp förtjänar att bara få återhämta sig och nej, det tar inte två år att läka och hitta balansen. Det tog 21 år att nästan ta död på min kropp så jag räknar med att återhämtningen kommer fortsätta i många år.

Jag blir 56 år i år men jag känner mig som 20 år yngre. I viss mån är jag som en vild tonåring och det KAN jag få vara. Det är jag tillräckligt gammal för att tillåta mig att få vara.

Livet är lite knasigt men jag välkomnar alla tokigheterna utan att bekymra mig särskilt mycket om vad alla ska säga. Vem vet? Jag kanske dör i morgon och jag vill inte dö utan att känna att jag har tagit tillvara på de år jag har kvar i livet. Dessa år är för mig min nya chans. Någon sådan chans kommer jag aldrig få igen.

Jag är otroligt ödmjuk över denna chans och tacksamheten jag känner över att jag lever, trots allt, är så stor att det inte finns ord att beskriva det.

Allt är inte perfekt men samtidigt är det så perfekt det kan bli.

Jag älskar mitt liv igen för jag har fått tillbaka det. 💖

En av mina medlemmar i min Stödgrupp för överviktiga och överviktsopererade på Facebook, lade upp följande artikel som jag för enkelhetens skull översätter till svenska.

Vi är så vana att se före - efterbilder på glada överviktsopererade men baksidan ser faktiskt helt annorlunda ut. I vissa fall slutar det faktiskt med döden.

Bilden är från en kvinna som inte lever längre.

När kirurgerna säger att det bara är 0,04% som dör av en överviktsoperation så menar man enbart själva operationen vid operationstillfället och de efterföljande veckorna. Man talar INTE om hur det ser ut efter flera år.

Nästan alla får biverkningar av sin fetmaoperation

Länkar och källor till artikeln finns i själva artikeln.

Många överviktsopererade kommer till slut till doktorn med biverkningar. Forskare rekommenderar ändå operationen vid sjuklig övervikt.

Magsmärtor, trötthet och gallsten är några av de symptom som många får efter en fetma-operation. Det visar en ny studie från Aarhus Universitet.

"68 procent av patienterna har varit hos läkare med symptom som kan bero på fetma-operationen. Det är en relativt stor andel. Samtidigt uppgav 87 procent att de mådde bättre eller hade det bättre än innan de opererades, säger doktorand Sigrid Bjerge Gribsholt.

Hon är huvudförfattare till studien och forskaren vid folkhälsoinstitutet vid Aarhus Universitet. Studien publiceras i tidningen JAMA Surgery.

89 prosent får problemer

Forskerne sendte ut spørreskjemaer til alle som hadde tatt den mest utbredte fedmeoperasjonen, gastric bypass, i region Midtjylland i Danmark mellom 2006 og 2011.

Läs också: Spiser fortsatt usunt etter fedmeoperasjon

1429 patienter tillfrågades om komplikationer som buksmärta, diarré, trötthet, gallsten, njursten, lågt blodsocker, dumpning - dvs obehag efter måltider och neurologiska symptom som stickningar i fingrarna.

Totalt 89 procent upplevde ett eller flera symptom hänförliga till operationen, medan 68 procent hade sökt läkarvård. Som jämförelse rapporterade 79 procent av överviktiga som inte hade opererats, att de hade sådana problem och 35 procent av dessa hade sökt läkarvård.

"Tidigare studier har tagit ett symptom åt gången, och vi lägger till de siffrorna, som inte är så överraskande. Men ingen har tittat på problemen tidigare, och det är förmodligen det som gör det lite våldsamt, förklarar Gribsholt.

Läs också: Fedmeoperasjon er ingen lettvint løsning

Sårbara patienter

"Studien visar att vi ska leta efter behandlingar med färre biverkningar. Det borde inte finnas några operationer. Men överviktskirurgi borde fortfarande vara ett behandlingsalternativ, eftersom det inte finns några andra metoder för de som drabbats hårdast, säger Gribsholt.

Det är dock viktigt att läkarna är medvetna om biverkningarna.

- Dumpning är till exempel något som läkare ofta ignorerar, även om det kan behandlas. Om en patient har många symptom kan det leda till depression, säger Gribsholt.

Läs också: Slankere med mindrre vanlig fedmeoperasjon

Jens Juul Holst, professor vid Köpenhamns universitet, har inte deltagit i studien. Han håller med om att de som är opererade måste övervakas noggrant.

- Vi bör observera patientens blodprocent och se efter deras skelett. Men det finns också symtom som vi inte kan förhindra - som gallsten på grund av viktminskning, säger Holst.

Oklar orsak

Jens Juul Holst anser att studien är ett utmärkt inlägg i den pågående debatten om fetma, men samtidigt anser han att den har en metodisk svaghet:

"Det är ett stort problem att kontrollgruppen med morbid fetma som inte är i opererade är i genomsnitt tio år yngre. Det är stor skillnad mellan personer i åldern 37 och 47, säger Holst.

Han gör dock det klart att det är svårt att skapa en perfekt kontrollgrupp. Därför är det också svårt att veta om symptomen verkligen beror på biverkningar under operationen, eller om de kommer av andra skäl.

"I studien har 89 procent symptom, medan 79 procent har det i kontrollgruppen. Personer med diabetes och fetma har nästan alltid en biverkningshastighet på cirka 90 procent, så det är svårt att veta om symptomen beror på operationen. Det är trevligt att få denna typ av statistik, men vi bör vara försiktiga med tolkningen av det, säger Holst.

Förhindrar diabetes

Studien visar inte bara den möjliga skuggsidan av fetmaoperationer. 87 procent säger också att de känner sig bättre efter operationen.

"Fetma-operationer innebär att patienter förlorar 35 procent av vikten. 70 procent har inte diabetes längre, säger Sigrid Bjerge Gribsholt. Dödligheten efter gastrisk bypass ligger till 0,04 procent i Danmark, säger hon. Det här är några av de bästa resultaten i världen.

Jens Juul Holst tror att fler borde få överviktskirurgi.

- I Danmark har kraven skärpts. Det är en konstig politik. Alla med ett BMI på över 35 och som riskerar att utveckla eller redan har diabetes bör få detta erbjudande, säger Holst.

- En svensk studie visar att dödligheten för morbid fetma kan minskas med 58 procent under operationen. Det är viktigare än att patienten får lite ont i magen efter operationen.

Referenser:

Sigrid Bjerge Gribsholt m. fl: Prevalence of Self-reported Symptoms After Gastric Bypass Surgery for Obesity. JAMA Surgery, januar 2016. Doi: 10.1001/jamasurg.2015.5110. Sammendrag.

B. Eliasson m. fl: Cardiovascular disease and mortality in patients with type 2 diabetes after bariatric surgery in Sweden: a nationwide, matched, observational cohort study. Lancet Diabetes Endocrinol, november 2015. Doi: 10.1016/S2213-8587(15)00334-4.Sammendrag.

_____________________________________________________

Min kommentar till själva artikeln:

Jag blir rent förbannad när jag läser sista kommentaren av Jens Juul Holst:
Att det är viktigare att gå ner i vikt genom överviktsoperationen än att de får lite ont i magen. Ja, just det. Hur många möter jag inte i min stödgrupp som har så svåra smärtor att de lever på smärtstillande, bland annat morfinpreparat som dessutom skadar tarmens motorik och orsakar ytterligare biverkningar.

De som förordar överviktskirurgi ser inte längre än näsan räcker. Man väljer ut en studiegrupp där INGEN varit opererad mer än fem år. Som "motgrupp" väljer man människor med kraftig övervikt som dessutom är äldre än operationsgruppen. Studien sträcker sig över knappt ett enda år.

"Design, Setting, and Participants A survey was conducted from March 3 to July 31, 2014, among 2238 patients who underwent RYGB surgery between January 1, 2006, and December 31, 2011, in the Central Denmark Region. A comparison cohort of 89 individuals who were matched with patients according to sex and body mass index but who did not undergo RYGB surgery were surveyed as a point of reference. Data analysis was conducted from September 1, 2014, to June 25, 2015."

Man ser också bara till vissa biverkningar som smärtor, matsmältningsproblem och gallstensproblematik.

När man uttrycker att "nästan" alla drabbas av biverkningar har man ändå inte tittat på näringsbristerna som ALLA får. Ja, alla. 100%.
Det räcker inte med att vara duktig på att äta tillskott och "sköta sig" med tanke på den dåliga kvalitet på tillskotten som man får rekommenderat från vården och som har ofta ett dåligt upptag. Man tar prover som inte visar några indikationer på brister men ser man till patientens symptom finns det tydliga tecken på just näringsbrister. Varför syns det inte i blodproven? Nej, för att många brister börjar i cellerna i kroppen, inte i blodet. Högt värde på B12 är en klassiker som inte läkarna säger ett ljud om (okunskap?). Patienten kommer in och klagar på trötthet, håravfall, krypningar i ben och fötter med mera. Det tas ett blodprov och resultatet säger inget och sedan släpper man patienten. I värsta fall får man veta att man är inbillningssjuk eller i psykisk obalans. Att kroppen inte kan metylera B12 i form av cyankoballamin nämns inte alls. Patienten uppmanas att ta en paus från B12. Värdet går ner och läkaren är nöjd. Patienten mår fortfarande inte bra.

Kroppen har ingen förmåga att metylera B12 eftersom magsäcken är bortopererad. Nej, du har INGEN magsäck. Den så kallade fickan är bara en bit vävnad från magsäcken som måste finnas där eftersom man måste ha något att ha magmunnen och den tillkopplade tarmen att sy fast på. Du har en slags lång matstrupe utan några anatomiska förmågor att smälta eller ta upp näring. Så nej, du är inget undantag - har man inte ett matsmältningssystem kan man inte fungera i längden.

Det är omöjligt.

Men sleeve då?

En magsäck som ser ut så här:

Hur går det med matsmältningen? Njae, inte så bra. Det största problemet med sleeve är sura uppstötningar. Orsaken till det är ju att produktionen av magsaft inte har minskat men däremot magsäcken har det. Var ska magsyran ta vägen? Fräter sönder matstrupen? Konstant magkatarr? Inflammation i tarmen? Läckande tarm? Vad händer då? Näringsbrister för magsäckens funktion att smälta maten tillräckligt är väldigt dålig. Dessutom är viktnedgången efter en sleeve mycket sämre än efter en gbp.

Hur löser man dessa problem?

Ja, det enklaste är faktiskt att låta bli att manipulera och stympa kroppen.
Det botar inga sjukdomar, inte ens diabetes som det skrivs om i artikeln. Diabetes 2 kan man däremot bota med lågkolhydratkost. Inte medicin. Metoformin som är Diabetes2-medicinen skadar också tarmen - tarmfloran dör helt om den inte redan var död innan.

Så ha det i åtanken när läkaren säger att du kommer bli frisk om du opererar dig. Det är inte sant. Dina sjukdomar kommer inte försvinna mer än möjligtvis ett litet tag i början men sedan kommer de tillbaka och med effekterna av näringsbrister och stress som kroppen hamnat i med överviktsoperationen kommer även nya sjukdomar...har du en läkare som lyssnar på dig har du tur men hen kommer inte kunna hjälpa dig. För att kunna få adekvat hjälp måste man ha förutsättningarna. De har du opererat bort.

Så

Låt bli.

Nu är det äntligen möjligt att förhandsbeställa boken och se hur du kan få MER kunskap och oavsett om du är vän eller anhörig eller känner till en överviktsopererad människa så kan boken STYMPAD göra skillnad i en opereras liv. Din kunskap hjälper! Tack Anna Hallén Buitenhuis för ditt viktiga förord till boken och tack Petra Sundqvist för ovärderligt support!

Vi, Camilla Näslund och Maria Jallow ber ödmjukt om hjälp att sprida budskapet vidare genom att dela och/eller tagga den eller de du tror är intresserade av mer kunskap i ämnet. Vi gör vad vi kan för att hjälpa andra sjuka och skadade och ber aldrig om något i gengäld men nu skulle vi verkligen genuint och ärligt behöva din hjälp! Förhandsbeställ och läs den oavsett om du är för eller emot så kan boken förbättra varje opererades liv! Vi bjuder på en hel del extra så häng med nu!

Det här blir personligen väldigt viktigt för både mig och Camilla att ni visar ert stöd för det grymma jobb som ligger bakom boken. Det gör ni genom att dela, förhandsbeställa, sprida och hjälpa oss att nå ut!

FÖRHANDSBESTÄLLNING <<<<<<<<<<<<<<<<<<<<

För några månader sedan delades en länk på min feed på FB som handlade om att migrän kan orsakas av histamintolerans och för lite av ett enzym som heter DAO och jag letade reda på om det fanns som tillskott och hittade det på Iherb, som allt annat jag letar efter. Jag hade min dotter i åtanke då hon haft migrän i princip en gång i veckan sedan hon var i tonåren och det i sin tur har ju även orsakat i hennes skov med kraftiga kräkningar. Så det absolut bästa skulle ju vara att slippa få migrän överhuvudtaget. From att hon började äta DAO har hennes migrän minskat med 90% och jo, jag vet att hon "slarvar" och missar att ta DAO dagligen. Men ändå har hon blivit bättre så vi kan ju utan att gå till doktorn säga att det fungerar.
Efter att ha kräkts dagligen sedan vecka åtta av sin graviditet så var nog både hon och jag lika rädda över att hon skulle bli sjuk igen och hamna på sjukhus efter att hennes son föddes.
Hon var otroligt noga redan från början att amma sin son och sedan börja med ekologisk, spannmåls - och sockerfri kost. Hon (vi) har varit väldigt noga med allt från tvättmedel, hygienartiklar och leksaker för att undvika gifter så mycket som möjligt. För någon månad sedan började barnbarnet få utslag, först kring munnen och sedan över hela bålen och det ville inte riktigt ge sig utan blev värre oavsett vad vi gjorde. Vi gjorde ju naturligtvis fel för vi satsade på att smörja huden med allt från kokosolja till aloevera, utesluta ägg etc. Inget verkade fungera.
Jag frågade på nätet och fick svaret: Prova DAO. 1,5 kapsel/dag. Min dotter provar en kapsel och redan på två dagar har utslagen på kroppen nästan försvunnit.
Alltså har vi ett histaminproblem i familjen och min dotter frågar mig vad detta är för något då hon inte riktigt förstår vad som händer.

Jag hittar en jättebra förklaring på följande sida av Karl Hultén som också är författare till boken Autoimmun kokbok.

Han förklarar lättfattligt att histamin aktiverar immunförsvaret och äter man histamin-rik kost och enzymet DAO inte finns i tillräckligt stor mängd i kroppen så blir man "sjuk" av det man äter. Det kan t ex vara att man får migrän när man äter choklad eller dricker rödvin, vilket jag minns att min mamma aldrig kunde äta/dricka för då fick hon migrän.
Det är ju absolut ingen fara att skippa rödvin men det blir svårare när det handlar om t ex ägg som är en av mina basvaror i vår lchf-kost.

Jag läste också vidare på Karl Hulténs sida om andra reaktioner och just svullna slemhinnor är något som min son har och hostar, snorar och snyter sig jätteofta. Han "snorade" redan som nyfödd och jag har alltid tänkt att det beror på dåliga luftrör men nu börjar jag fundera på om även han har problem med histaminintolerans. Killen älskar korv och äter mycket av det, även om det är köttrikt, svenskt kött etc. så är det ju ALLTID tillsatser i korven som kan orsaka histamin-reaktioner.

NU har jag inte bara beställt DAO till min dotter utan även till oss själva här hemma för nu ska jag testa det på både mig och min son.
Jag är inte riktigt säker på om jag har histaminintolerans men jag vet ju att viktproblem kan också orsakas av obalanser i tarmarna.

Läs Karls sida och fundera på om även DU kanske faktiskt har histaminintolerans? Nu är det snart vår och många snorar, hostar och har rinniga ögon och kanske, kanske du slipper äta allergimediciner som i sin tur gör folk tröttare än vanligt.
Det kan ju faktiskt vara värt besväret att testa!

Man kan ju utesluta den kost som har hög nivå av histamin också men beror det på för lite av enzymet DAO så kan det ju underlätta livet betydligt.

Här köper jag tillskottet på Iherb Priset är ca 3 kronor per kapsel medan i Sverige kostar den ca 7 kronor per kapsel på Shopping4net, så ja, det är stor skillnad i pris!

Åh, jag är så glad!
Äntligen går det att köpa min bok!

http://www.bod.se/bok/maria-jallow/min-feta-historia/9789176990216.html

Bok två är påbörjad som kommer handla om att klara sig näringsmässigt och viktmässigt som överviktsopererad. Där kommer alla recept också!

Planen var att äta kyckling idag, på självaste påskafton och precis när jag loggade in på FB dök ett recept upp på loggen som tilltalade mig fullständigt: Gräddbakad fylld kyckling med västerbottenspotatis.
Äter man lchf så får man modifiera recept så att de passar vilket jag gjorde idag.
Tanken på att låta en kyckling gräddas/kokas i grädde lät ju så lchf!
Jag fyllde min kyckling med ingefära, en gul lök, en röd lök, fyra vitlöksklyftor och en morot.
Jag kryddade med citronsaft, timjan, oregano, salt och och peppar.
Lade hela härligheten i min järngryta och in i ugnen på 175 grader och där fick den stanna i cirka två timmar. (Det var nog längre)

Under tiden som denna härlighet gosade sig i ugnen kokade jag Ghee, eller smörolja som det kallas på Arla.
Ica säljer 250 gram smörolja för en femtiolapp och jag köpte ett kilo smör för 30 kronor på Ica igår.

Det fick sakta puttra på medelvärme i ca en halvtimme. Jag skummade av mjölksockret och när oljan började få en brunaktig ton och började lukta ljuvligt av nötter så hällde jag upp det i en glasburk. Silade det igenom min finmaskiga sil och mjölkproteinet stannade fint på botten i grytan. Den doften och smaken är så värt det!

Som tillbehör gjorde jag två formar: En med potatis och en med färsk blomkål. När potatis och blomkål var mjuka i ugnen, rev jag Cheddarost över som jag lät smälta i ugnen över tillbehören.

Jag tog upp kycklingen ur grytan och silade av grönsaker och lök och lade över det i en annan form och lät kycklingen få lite krispigt skinn innan det var dags att äta.

Såsen fick koka ihop med mer salt och peppar och lite creme fraiche. Jag skojar inte - den såsen var en tiopoängare! Vi tog en sked i slutet av måltiden!

Detta kommer jag göra flera gånger! Helt klart! Tack Malin Turunen och Allt om Mat för recept och inspiration!

Började morgonen med pannkakor som både jag, Samantha och Milton åt. Dessa pannkakor är nog det lättaste man kan göra i pannkaksväg:
En matsked Philadelphiaost per ägg och lite salt.

Jag gjorde en smet på 6 ägg och 6 msk Philadelphiaost.

Jag stekte pannkakorna i gårdagens smörolja som jag gjorde. Det är HELT OMÖJLIGT att steka lchf-pannkakor i smör, oavsett vad alla andra skriver på sina bloggar. Det bränner bara, oavsett recept.

Det vanligaste tillbehöret till pannkakor brukar vara bär och vispad grädde men jag måste säga att jag tycker det är precis lika gott, eller godare med bara smör till.

Det höll Milton med om!

Milton tyckte det var jättegott! Han undrar dock vart jag tar vägen när kameran kommer upp för då "försvinner" jag.

Middagsmaten skulle bli något ovanligt idag: Vildsvinsstek! Blev så glad när jag hittade det på Ica här i Angered. Det har jag aldrig sett förut. Ett kött som är garanterat kravmärkt med tanke på att vildsvin är vilt.

Googlade lite och bestämde mig för att göra en kombination av den gräddkokta kycklingen jag gjorde igår men med andra smaker men ändå likheter.

Förutom köttet som jag brynte i peppar, salt, timjan och oregano, stekte jag ekologiska kastanjechampinjoner, röd, vit och gul lök och morot.
Jag lade köttet över svampen och löken och sedan lade jag ner en stor burk med creme fraiche.
Jag satte in grytan med locket på in i ugnen och där fick det stå i ca tre timmar.
Lade i två påsar med fryst brysselkål i slutet och när de var kokta tog jag upp grytan.
Skar upp köttet och lade grönsakerna omkring. Silade såsen och smakade av med mer peppar och salt och en skvätt grädde.

Köttet är väldigt gott och påminner om nöt tycker jag. Så tillaga det som om det var en fransyska men jag tycker ändå det är mörare och smakrikare.

Jag lär köpa vildsvin igen!

Nu är påskhelgen över för min del. I morgon blir det bara vila och ge mig på att marknadsföra min bok mer, då jag måste göra det helt själv.

Jag tackar för alla som klickar gilla på min gilla-sida på Facebook och positiva feed-back!
Utan er kommer min bok inte ut!

Idag lade Andrea in sin frustration och sorg i gruppen och jag frågade om jag fick lägga upp den på bloggen, vilket jag fick.

Så här skrev hon:

Jag sökte skadestånd från LÖF.
MEN FICK AVSLAG PGA OPERATION RÄTT UTFÖRT.
SÅ JAG ÖVERKLAGAR..men har jag glömt något tro...
För den som orkar läsa:
Jag har kallats till Sahlgrenska för en återställning av min tunntarm. Men jag BÄVAR eftersom risken är 99% att jag återgår till Bmi 60 vid en sådan åtgärd eftersom kroppen är satt i SVÄLT sedan 2004 och dessutom ännu grövre svält från 2008. Kroppen kommer få sådan chock att 9 av tio når ursprungsvikt.
Dessutom är de nervskador som redan uppstått pga näringsbrist, DE KOMMER INTE ÅTERSTÄLLAS FÖR SKADORNA FINNS REDAN. Vill jag utsätta mig för det?
Vill jag? Kan jag fortsätta leva i svält med kosttillskott kostnader på över 5000kr/månaden UTÖVER matintag som måste överskrida 2500kcal/dag ?
Och du/ni anser att detta är EN LYCKAD OPERATION? Vad ska jag välja, döden eller döden?
Ingen sade till mig före operation att jag kommer ha kostnader på över 5000:-/månaden livet ut UTÖVER MATKONTOT.
Jag är dessutom sjukskriven sedan 2008 pga all problematik och kommer aldrig återgå i arbete eftersom jag har icke fungerande arbetsminne och korttidsminne, dessutom alltid värk och magknip.
I Sverige opererar man dessutom endast baserat på BMI. INTE orsak till fetma, hade de gjort tester på mig så hade de kommit fram till att jag är glutenintolerat och dessutom har Hypotyreos och MAN SKA FAN INTE SÄTTA MÄNNISKOR NI NÄRINGSBRIST NÄR MAN REDAN ÄR DÄR PGA GLUTENINTOLERANS OCH HYPOTYREOS.
Ingen sade att jag kommer hamna i klimakteriet 10-15år för tidigt.
Ingen sade att jag kommer få demens betydligt lättare och tidigare än "normalt".
Ingen sade att jag ska lida av anemi från och till livet ut.
Ingen sade att vi kommer operera in din kropp I SVÄLT NU.
Ingen sade att jag måste äta tillskott livet ut förutom kalcium och b12.
Ingen sade att jag skulle tappa minnet.
Ingen sade att jag skulle ha noll mörkerseende.
Ingen sade att jag skulle ha magknip och diaree livet ut.
Ingen sade att mitt anus skulle få syrebrist av proteinbrist så jag inte vågar bajsa pga smärta.
Ingen sade att jag ska ha ont i skelettet livet ut i underben och ansiktet så att jag knappt kan ligga med huvudet på en kudde pga kalciumbrist.
Ingen sade till mig att jag skulle bli bortdomnad i läppar, tunga och ansikte pga B vitamin brist.
Ingen sade att jag inte kommer kunna lära mig nya saker eller att jag skulle få koncentrationssvårigheter (fokus) eftersom jag inte har något närminne...och glömde allt som precis sades.
Ingen sade att jag skulle bli en trafikfara eftersom reaktionsförmågan försämrats och jag haft minst tio bilskador senaste åren.
Ingen sade att jag skulle förlora sexlusten som 26 åring bara för att kroppen är busy med att överleva och inte har energi för sådana lyxigheter.
Ingen sade att jag skulle få kramper och låsningar i leder och se ut som en MS patient i händerna och fötterna.
Ingen sade heller att jag skulle få ödem varje dag, +2-3kg pga albuminbrist.
Ingen sade att jag ska tappa 50% av mitt hår 1-2ggr per år.
Ingen sade att jag var 3e dag sluddrar och vänder och säger fel ord som en STROKEPATIENT redan som 30 åring pga b vitamin brist och b12brist och aminosyra brister.
Ingen sade att jag måste dricka ÄCKLIGA 3-4proteindrinkar per dag LIVET UT. pga att jag inte kan ta upp protein från maten jag äter.
Ingen har faktiskt sagt ett enda jävla skit eftersom jag fått behandla och plugga mig till det själv. Men det är svårt då jag inte har fokus eller energi att ens förstå att jag är sjuk.
I Sverige är det ovanligt med vitamin E, K-brist. Men det har jag.
Jag måste äta alla vitaminer och mineraler för sig och inte tillsammans eller tillsammans med mat eller i närheten av proteindrinken. Så att behandla mig tar hela dagen, något varannan timme under de timmar jag är vaken. Det är ett heltidsarbetande som jag har fast jag är sjukskriven.
Ingen sade att jag inte har matsmältningsenzymer och att det är därför jag bajsar ut paprikan osmält och att jag får blåmärken över allt pga C- vitaminbrist.
Ingen sade heller att jag ska ha svullen mage varje dag som om jag vore i 9 månaden.
Ingen sade heller att läkar jävulen inte kommer skriva ut recept till mig på alla tillskott utan skickar bara ett mail som det står: "lägg till selen, zink och magnesium.. " utan att skriva recept...så att jag måste köpa det själv påbodystore.comDet enda jag får på recept är b12 och kalcium och folsyra men det med ett fnys eftersom mina de värdena är för höga men att jag måste äta dubbel dos för att ta upp något alls eftersom min kropp inte anväder depåer. Min kropp lever på dagens intag. Glömmer jag någon av tabletterna i 1-2 dagar märker jag det direkt på Syn, minne och motorik.
Fast oftast blir jag så trög att jag inte ens kommer på att jag missat något för än jag ramlat i trappan eller kört på en annan bil.
Det finns inte en chans i helvetet att ni kan se detta som en lyckad operation.
Det handlar inte om att Dr. Olbers kopplat rätt för just duodenal switch, utan att min livskvalitet är NOLL. Att kunskapen 2004 och 2008 var för låg och total IGNORANS FÖR MIG SOM MÄNNISKA MED KÄNSLOR OCH RÄTT TILL BRA LIVSKVALITET. Det var iaf det som de erbjöd.
Informationen är för dålig före operation och noll uppföljning.
Beviset på det är att jag gnällt sedan 2008 på precis allt och inte förän nu blivit kallad för återkoppling SOM JAG INTE ENS VÅGAR GENOMGÅ. För vad innebär det? Det finns inga löften om ett friskare liv i alla fall, utan bara varning att jag kommer som en studsboll inom veckor öka till BMI 60. PGA ATT MITT SYSTEM ÄR FÖRSTÖRT.
ÄR DET EN LYCKAD OPERATION?

Jag blir inte bara ledsen av att läsa hennes ord, jag känner ilskan, rädslan och frustrationen hela vägen in i hjärtat och tyvärr är hon inte ensam om det här.
En annan kvinna som är med i stödgruppen visade en bild på sin uppsvällda mage igår och erkände att hon gått och haft ont i flera veckor men vill ändå inte söka hjälp för hon blir bemött som om hon är hypokondriker och hittar på sina krämpor. Är det verkligen meningen att människor ska lida och kanske faktiskt göra sina redan kritiska tillstånd ännu värre för att vården inte kan bemöta dem med respekt och empati?
Minns när Camilla berättade om hur sjuksköterskan gav henne pikar om att hon inte har något närminne, något hon fått av näringsbristerna efter sin gbp-operation.
Var är respekten och empatin?
Jag KAN stå på mig och bli förbannad men alla klarar inte det. Det ska man inte behöva klara när man är i vårdbehov.

Jag skriver mycket om näringsbrister, prover och tillskott. Det finns en kategori personer inom överviktskirurgin som är svårt undernärda och dessutom faktiskt inte får någon adekvat hjälp.

Jag får frågan om vilka tillskott man behöver och det kan du läsa i dessa blogginlägg om Kroppens näringsbehov och direktiv om tillskott från BOMSS

Inläggen ovanför gäller alla!

De som dessutom är svårt undernärda behöver detta:
Har man brister i något av nedanstående så ska det hjälpa med dessa tillägg.

Länkar till varje tillskott ligger under bilderna som bildtext. Det är bara att klicka på dem så kommer man till sidan där man kan beställa eller läsa om vad som är på bilden.

När det gäller kost: Den person som är undernärd med svåra näringsbrister behöver absolut kolhydrater men jag vet inte hur mycket personen får i sig i mängder:

Välj gröna grönsaker först och främst och i tillagad form. Gärna kål i någon form. Man kan koka, passera och mosa broccoli och blomkål först och främst. Det är lättast att få i sig. Blanda det med lite smör och philadelphiaost. Ät något lättsmält protein till. Köp ekologiska ägg och gör äggröra på dem då är de lättast att äta. Kokta ägg kan ge dumpning. Gör äggröran på lite smör och lite grädde, seltin och lite peppar. Gör gärna smoothies med bär, grädde, kefir eller kokosgrädde etc.

All kost som ska intas ska ha ett enda fokus: NÄRING och ju lättsmältare det är, desto större förmåga har den att bli absorberad av kroppen; Smoothies, soppa, mos, puré, te etc.

Protein med alla aminosyror: Man behöver dubbla dosen till 4 msk om dagen eller ännu mer i början. Blanda med vatten eller buljong eller te och en tesked kokosolja.

http://se.iherb.com/Great-Lakes-Gelatin-Co-Collagen-Hydrolysate-Beef-16-oz-454-g/52774

Enzymerna som hjälper dig att bryta ner maten och öka näringsupptaget:

http://se.iherb.com/Now-Foods-Super-Enzymes-180-Capsules/857

Bakterier! De hjälper din tarm att ta upp näring och öka ditt välbefinnande i hela kroppen, från hjärnan till tårna. Ta dem på kvällen så de får ligga och puttra i tarmen när du sover.

http://se.iherb.com/Solgar-Advanced-Multi-Billion-Dophilus-60-Veggie-Caps/14215

Du behöver även magnesium och jag brukar föreslå citrat eller chelate men hittade denna som kallas för hjärn-magnesium som passar just svårt undernärda och med stora näringsbrister som skadat hjärnan.

http://se.iherb.com/Doctor-s-Best-Best-Brain-Magnesium-75-mg-60-Veggie-Caps/46875

B-vitaminer behöver din hjärna och de här är riktigt bra. B-vitaminer samverkar. Att äta enbart B12 eller Folat ger väldigt dålig eller ingen effekt.

http://se.iherb.com/Solgar-B-Complex-with-Vitamin-C-Stress-Formula-250-Tablets/12650

Har du b12-brist behöver du äta extra b12 - gärna denna:

http://se.iherb.com/Source-Naturals-MethylCobalamin-Cherry-Flavored-Sublingual-1-mg-120-Tablets/1466

A-vitamin för synen om du upplever att den har blivit sämre fort.

http://se.iherb.com/Now-Foods-Vitamin-A-25-000-IU-250-Softgels/382

Kokosolja finns att köpa på de flesta livsmedelsaffärer. Jag köper min på ICA Maxi. Du börjar med en tesked på morgonen i te eller kaffe. (Köp ekologiskt te eller kaffe för det är väldigt mycket bekämpningsmedel i de vanliga)

Nässelpulver är nog ett av de bästa multivitaminer man kan få i sig. Smakar gräs men blandar man ihop det med citronsaft (ekologisk på Ica) så funkar det att få sig. Vill du vara lite hard core så river du ner färsk ingefära också.

http://www.lifebutiken.se/produkter/supermat/supernaring/nasselpulver-eko

Något som också är väldigt bra och näringsrikt, plus stärkande är en svamp som heter Chaga. Den växer naturligt i naturen på björkar och går att köpa på nätet bland annat. Jag blandar det ihop med nässelpulvret.

https://www.ravarubutiken.se/sv/artiklar/chaga-pulver-100-g.html

Du behöver äta så mycket näring som möjligt. EN regel: Vitaminerna på morgonen, mineralerna på kvällen. Nässelpulvret kör jag på morgonen ändå. Kollagenet är bra att ta åtminstone hälften på kvällen för den tas bäst upp på natten av kroppen.

Har man dåligt upptag kan man mixa ner tillskotten i maten man äter, i till exempel smoothien, teet eller soppan. Drick INTE kaffe! Det stör näringsupptaget.

Orkar man så koka gärna buljong och helst då på krav-kött. Här är ett lat alternativ i Icas frys utan tillsatser tycker man inte om att dricka buljong så ha det i soppan, grytan eller såsen.

http://www.ica.se/icas-egna-varor/aktuellt/icas-frysta-fonder/

Har du problem med synen?Läs detta blogginlägg om hur viktigt det är med a-vitamin och att kolla upp ögonen också.

Har jag glömt något får de som saknar något tipsa mig så fyller jag på!

Läser en artikel som handlar om överviktskirurgi på barn och kritiken som finns mot det. Det är som vanligt: - Två läger, för och emot.

För: Överviktskirurgerna
Emot: Professorer och läkare i näringsmedicin bland annat...och så jag och många överviktsopererade.
I artikelns ingress står det:
”En vårdskandal.” ”Fullständigt oacceptabelt.” Forskningsstudien där unga med fetma ska opereras från 13 år möter stark kritik.
Enligt Charlotte Erlandsson-Albertsson är detta riktigt allvarligt samtidigt som Torsten slår tillbaka:

"Den som leder forskningsstudien där barn och unga ska genomgå gastric by pass är Torsten Olbers, överläkare vid kirurgkliniken vid Sahlgrenska Universitetssjukhuset. Han börjar bli van vid kritiken.– Folk tror att bantning funkar. Det gör inte det. När man går ner i vikt så vill kroppens alla signalsubstanser återgå till ursprungsvikten igen. Kroppen är inte konstruerad att gå ned i vikt.
De som påstår att det enbart handlar om kost, motion och föräldraansvar bidrar bara till en fortsatt stigmatisering kring personer med fetma, enligt Torsten Olbers.
– Det är ofta normalviktiga som slår sig för bröstet och påstår det. Det finns delar som handlar om emotionellt ätande, trauma i barndomen och så vidare, men de som är riktigt stora har fler fettdrivande gener än övriga.
Torsten Olbers hänvisar till forskning som visar att 80 procent av tonåringar med svår fetma också blir feta som vuxna.
– Det finns ingen annan metod som fungerar på de här ungdomarna."

Han har fullständigt rätt! Att banta funkar inte. Det funkar inte på barn och det funkar inte på vuxna. Ändå är det just det man blir uppmanad att göra när man överviktsopererar sig: Äta dietmat; en kalroireducerad kost som man dessutom inte får i sig så stora mängder av, vilket i sin tur leder till att man inte KAN äta mer än magfickan tillåter och kroppen skriker efter näring eftersom kroppen är i svältläge. De första åren tappar man fullständigt hungersignalerna. Man glömmer till och med att äta om man inte påminner sig om det eller får blodsockerfall.

Tillbaka till barnen. Nej, Torsten, inte ens du har varit fet som barn. Det är jag säker på. Vad som får dig att fortsätta med detta eller ens varför du valde att bli överviktskirurg är för mig en gåta men en dag ska jag fråga dig varför.
Banta är för mig svält. Att banta är att räkna kalorier och jag minns mina bantningskurer som barn. Mycket grönsaker, inget fett, mycket kolhydrater i form av potatis, pasta och ris. Ost med 17% fett som smakade plast. Fullkornsbröd med lättmargarin full av kemikalier. En eller två frukter om dagen och fan ta en om man kom över 1000 kalorier/dag.
Ständigt hungrig, ledsen, deprimerad, och arg...och HUNGRIG SOM FAN!
Lägg därtill att de flesta barn inte tycker om grönsaker så där jättemycket. Frestelserna finns omkring en hela tiden, hemma, i skolan, affären, i hela samhället. De smala kompisarna som äter chips, McDonalds och godis och du ska säga nej, du får inte äta det...hemma väntar en fettfri måltid med grönsaker och något torrt kött till. Man gråter i hela själen.

Ingen unge vill bli utsatt för det!

Ingen vuxen vill bli utsatt för det!

Bantning funkar inte!

Gissa om jag föll rakt in i tillfredsställelse när jag började med lchf. Där stod jag, 47 år, gbp-opererad, fet som fan, inflammationer i hela kroppen, misslyckad, trasig, skadad av operationen och hittade lyckan när jag fattade vad som saknats i hela mitt liv. Att få känna sig MÄTT, frisk och energisk på en och samma gång.
Det händer inte med en kaloridiet. Det händer bara med artegen föda och sådan kost som lugnar ner hjärnans signaler och blodsockret i kroppen. Då pratar vi inte ens om att banta. Då pratar vi om att ÄTA! Äta GOTT! Äta mat som skapar TILLFREDSSTÄLLELSE i hela kroppen och själen.

Inte ens överviktsoperationer fungerar för det är en kirurgisk bantning som ingen orkar stå ut med.
Hur många ledsna, hungriga och förtvivlade överviktsopererade kommer inte in i min lchf-grupp och tar steget att testa lchf och som några dagar eller veckor senare tjoar glatt att de mår så bra och har dessutom gått ner i vikt!

Ja, det är svårare med barnen! De orkar inte vara konsekventa! Det enda sättet är att se till att det inte BLIR NÅGRA FETA BARN ALLS!
Dessutom kan faktiskt de feta barnen vänta tills de blir vuxna. ALLA vuxna som har med barn att göra, vilket innebär föräldrar, skolpersonal och vårdpersonal har ansvar för att inte lägga grunden till barns fetma!
Min son är 18 år i sommar. Han har aldrig varit kraftigt överviktig men varit nära att bli det vid vissa perioder och den främsta "fienden" han har är skolmaten och grupptrycket. Hemma äter han lchf och har inga som helst problem att äta sig mätt och på mat som han gillar. Däremot är skolan full med kolhydrater och mat med tillsatser. Sådant han blir sjuk av. Han får magkatarr. Hans "räddning" har varit just att han inte kan äta spannmål men en påse chips är inga problem. Men jag kan byta ut hans chips mot cocoschips med havssalt eller en påse pistagenötter till exempel. Han är MÄTT!
Hans kompis har överviktsopererat sig och han vågade inte tala om det för mig för han visste hur jag tänkte. Det är inte hans fel, men däremot vårdpersonalen och föräldrarna som tillåter sig att se hans fetma som ett problem som ska åtgärdas genom kirurgi. Adam säger att hans kompis inte gjorde en gbp utan satt ett band kring magsäcken som går att ta bort. Om det är så, har jag inget att säga faktiskt. Jag vet också att han själv säger att han ska fortsätta med lchf för det är den maten som funkar för honom, även efter operationen. Jag vet att han kommer inse någonstans i framtiden att det handlar om vad han klarar av att äta för att inte bli fet för ingen kirurgi i världen kan stoppa fetma om man bara har ett perspektiv: Bantning.

Börjar man livet med artegen föda så slipper man grunden för framtida fetma. Lär man barnen redan innan ett års ålder att tycka om ren, naturlig mat som är ekologisk och lagad från grunden så blir det naturligt att inte ens tänka på snabbmat eller helfabrikat men är man uppväxt på välling, burkmat och helfabrikat så har man lagt grunden för övervikt, sjukdomar och bokstavskombinationer. Det finns så många bevis på detta att jag inte ens förstår hur högutbildade människor inom vården kan fortsätta att envetet hålla fast i nyckelhål och light för överviktiga människor, oavsett ålder.

Jag är glad att Torsten Olbers finns för mig - han är min räddare - från överviktskirurgi. Där är hans framtid: Att återställa överviktsopererade.

Den sista lördagen i mitt liv som gbp-opererad ägnades åt att städa upp på min innergård efter vintern. Umgänge med min dotter och mitt älskade barnbarn.
Jag känner mig inte som "vanligt" utan har jättesvårt att komma ihåg ord, hör inte och känner mig allmänt "dum i skallen" och samtidigt känner jag mig väldigt energilös, värre än vanligt.
Min dotter tolkade det som att jag bara är stressad och nervös inför operationen och det är nog så. Det är det sista jag tänker på och det första jag tänker på när jag vaknar. Undermedvetet är jag supernervös. Jag är bara glad att jag faktiskt kan sova. Jag har även tänkt ut en plan om jag inte fixar att ta mig upp till trettonde våning på tisdag. Oliver får åka upp till avdelningen och be om en lugnande så jag kan komma dit. På något vis ska jag ta mig upp till 13:e våning. Så högt upp har jag aldrig varit i mitt liv. Rädsla är så fullständigt ologisk: Jag är alltså mer rädd för att ta mig till 13:e våning än att operera mig. Sjukt är bara förnamnet.

Vid elva igår kväll pep det till i mobilen och jag fick ett sms från ingen mindre än Torsten. Hur många läkare skickar sms till sina patienter sent på en söndagskväll förutom han?
Han skrev: "Hejsan Maria. Var fastande från nu så kontaktar jag dig i morgon bitti angående om operation går att få till. Mvh Torsten"

Jag svarade att jag hade börjat äta fast föda och att vi skulle höras idag.

Halv åtta ringde mobilen och jag väcktes av Torstens väna stämma. Han undrade hur jag mådde och jag sa som det var att jag mår sakta men säkert bättre och har börjat äta mer mat. Igår åt jag en bit grillad fetaost och en tomathalva. Till det åt jag fyra små kycklingbitar. Har även knaprat sesamknäcke mest hela dagen.

Magen bubblar och far och luft kommer ut i mängder! Det är som en gammal ångmaskin som sakta börjar fungera under gnissel och knarrningar.

Torsten tyckte att vi skulle vänta, då jag mår så bra. Att vi ska vänta till slutet på veckan för det finns även chans att operera på fredag.

Varför operera?
Saken är ju att jag verkligen har förträngningar i tarmen. Saken är ju att det inte är totalstopp, som jag nog redan skrivit men det handlar ju faktiskt bara om när det blir det - inte om. Det bör ju rimligtvis vara vettigare att släppa på förträngningen nu än att vänta tills det blir akut. En akut-operation är alltid mer riskabel. Det gör dessutom fruktansvärt ont när man får totalstopp. Jag har varit med om det en gång. Det var det jävligaste jag varit med om.

Jag har lite ont men jag känner av det hela tiden. Det spänner inuti mig. Svullnaderna har väl gått ner så pass att jag inte har kramper längre som förra veckan så det är JÄTTESVÅRT att tycka att jag borde operera mig. Man hoppas ju alltid att det inte ska bli värre. Men är man realistisk så borde man verkligen göra något åt det i dagsläget. Jag är ju sjukskriven nu och några veckor till.

Jag får maila Torsten och framföra mina tankar.

Idag lagade Samantha middag åt mig: Min favoritmiddag! Köttbullar i en basilika - och tomatsås på creme fraiche. Till detta serverades det blomkålris. (Vi hittade eko-blomkål för 20 kr/huvudet på ICA). Jag lägger inte ut något recept för jag har inte fått något och jag låter min dotter få skämma bort mig med denna mat ibland för jag älskar denna maträtt!

Annars är det som vanligt Milton som håller mig och Samantha sysselsatt. Han är verkligen överallt!

Har sparat många bra artiklar från engelska sidor som jag vill översätta till svenska för maximal förståelse.

Följande artikel hittar du på följande sida:
Leptin and Leptin Resistance: Everything You Need to Know

Många människor tror felaktigt att viktökning (och viktnedgång) handlar om kalorier och viljestyrka. Men modern fetmaforskning håller inte med om det ... och forskare pekar alltmer på ett hormon som kallas leptin (1).

Att vara resistent mot detta hormons effekter (det kallas leptinresistent) tros vara den ledande drivkraften för att gå upp vikt för människan (2).

I videon ovan, Dr. Stephan Guyenet, en fetma forskare och bloggare, förklarar allt du behöver veta om leptin och hur den är inblandad i fetma.

Möt Leptin - "mästerhormonet" som reglerar kroppsvikten

Leptin är ett hormon som produceras av kroppens fettceller (3).

Det kallas ofta "mättnadshormonet" eller "svälthormonet."

Leptinets primära mål är i hjärnan, särskilt ett område som kallas hypotalamus.

Leptin är tänkt att tala om för hjärnan att vi har tillräckligt med fett lagrat, att vi inte behöver äta, och att vi kan bränna kalorier i normal takt (4).

Det har också många andra funktioner relaterade till fertilitet, immunförsvar, hjärnans funktion med mera (5).

Emellertid är leptinets huvudsakliga roll långsiktig reglering av energibalansen ... mängden kalorier vi äter och förbrukar och hur mycket fett vi lagrar i våra kroppar (6).

Leptinsystemet har utvecklats för att hålla oss från att svälta eller äta för mycket, som båda skulle ha gjort oss mindre benägna att överleva i den naturliga miljön.

Nuförtiden är leptin mycket effektiv på att hålla oss från att svälta. Men något slutar fungera i den mekanism som är tänkt att hindra oss från att äta för mycket.

Sammanfattning: Leptin är ett hormon som produceras av fettceller i kroppen. Dess huvudsakliga uppgift är att reglera hur många kalorier vi äter och bränner, liksom hur mycket fett vi bär i våra kroppar.

Leptin är tänkt att tala om för hjärnan att vi inte behöver äta

Sättet leptin fungerar är relativt enkelt ...

Detta hormon är producerad av kroppens fettceller . Ju mer kroppsfett det finns, desto mer leptin produceras (7).

Leptin forslas fram av blodomloppet och in i hjärnan, där den sänder en signal till hypothalamus ... den hjärnregion som styr när och hur mycket vi äter (8).

Fettcellerna använder leptin för att "tala" till hjärnan om hur mycket kroppsfett det bär med sig. Massor av leptin talar om för hjärnan att vi har gott om fett som lagras, medan låga nivåer av leptin berättar för hjärnan att fettdepåerna är låga och att vi riskerar svält (9).

Denna bild visar hur leptin är tänkt att fungera:

Vi äter - > kroppsfettet ökar - > leptinet ökar - > vi äter mindre och bränner mer.

Eller...

Vi äter inte - > kroppsfettet minskar - > leptinet minskar - > vi äter mer och bränner mindre.

Denna typ av system är känt som en negativ återkopplingsslinga och liknar kontrollmekanismerna för många olika fysiologiska funktioner ... såsom andning, kroppstemperatur , blodtryck med flera.

Sammanfattning: Huvudfunktionen för leptinet är att skicka en signal till hjärnan, som "berättar" hur mycket fett som lagras i kroppens fettceller .

Leptinresistens kan vara den viktigaste biologiska avvikelsen vid övervikt

Överviktiga människor har mycket kroppsfett lagrat i sina fettceller.

På grund av att fettcellerna producerar leptin i proportion till storleken, har överviktiga också väldigt höga nivåer av leptin. (10)

Utifrån hur leptin är menat att fungera, borde inte dessa människor äta...deras hjärna borde veta att det redan finns mängder med lagrad energi.

Men...problemet är att leptinsignalerna inte fungerar. Det finns mängder med leptin som flyter omkring i kroppen, men hjärnan reagerar inte över att det finns där (11).

Det här tillståndet är känt som leptinresistens. Man tror nu att det är den största biologiska abnormiteten för människans övervikt (12).

Detta gör att hjärnan förändrar vår fysiologi och vårt beteende för att återfå det fett som hjärnan tror vi saknar (13, 14, 15):

* Äta mer: Hjärnan tror att vi måste äta så att vi inte svälter ihjäl.

* Minskad förbränning: Hjärnan tror att vi behöver spara energi, så det gör att vi känner latare/orkeslösare och bränner färre kalorier genom att vila.

På detta sätt ... att äta mer och motionera mindre är inte orsaken till viktökning, det är en konsekvens av leptinresistens, en hormonell defekt (16).

För den stora majoriteten av människor som försöker utöva kognitiv inhibition (viljestyrka ) över den leptindrivna svältsignalen, är näst intill omöjligt.

Sammanfattning: Människor som är överviktiga har höga nivåer av leptin, men leptinsignalen fungerar inte på grund av ett tillstånd som kallas leptinresistens. Leptinresistens kan orsaka hunger och reducerad energiförbrukning.

Gå ner i vikt minskar Leptinet, så hjärnan försöker få tillbaka vikten

De flesta "dieter" ger inte goda resultat på lång sikt. Detta är ett välkänt problem i viktminskningsstudier.

Dieter är så ineffektiva att när någon går från fet till smal, kan man läsa om det i tidningarna.

Sanningen är ... när det gäller att gå ner i vikt med långsiktig framgång är undantaget, inte regeln.

Det finns många möjliga orsaker till detta, men forskningen visar att leptin kan ha en hel del att göra med det (17, 18).

Gå ner i vikt minskar fettmassan, vilket leder till en betydande minskning av leptinnivåerna, men hjärnan ändrar nödvändigtvis inte sin leptinresistens .

När leptinet går ner, leder detta till hunger, ökad aptit, minskad motivation att träna och minskad mängd kalorier bränns i vila (19, 20).

I grund och botten gör det reducerade leptinet att hjärnan tror att kroppen svälter ... så det initierar alla typer av kraftfulla mekanismer för att återfå det förlorade kroppsfettet, och felaktigt tror att den skyddar oss från svält.

Med andra ord, försvarar hjärnan aktivt den högre mängden av fettmassa , genom att använda starka biokemiska krafter som tvingar oss att äta tillbaka den förlorade vikt.

Majoriteten av bantare kommer att vara bekant med denna ... viktminskning är ofta lätt i början, speciellt när motivationen är hög, men mycket snart hunger, sug och en minskad lust för motion som i.

Detta är den främsta anledningen till att så många människor "yo-yo" diet ... de förlorar en betydande mängd av tyngd, bara för att få den tillbaka (och lite till).

Med andra ord, hjärnan försvarar aktivt den höga mängden kroppsfett genom att använda starka biokemiska signaler som tvingar oss att äta upp oss till den vikt vi förlorat.

Majoriteten av människor som gått ner i vikt känner igen sig. Viktminskningen är lätt och snabb i början, speciellt när motivationen är hög men snart kommer hunger, sug och minskad lust att motionera.

Detta är den främsta anledningen fill att så många "jojo-bantar"...de förlorar en betydande mängd övervikt, bara för att gå upp allt igen (och lite till).

Sammanfattning: När människor minskar kroppsfett, minskar leptinet avsevärt. Hjärnan tolkar detta som en svältsignal och ändrar vår biologi och vårt beteende för att få oss att återta det förlorade kroppsfettet.

Vad orsakar leptinresistens?

Enligt Dr. Guyenet har flera cellulära mekanismer bakom leptinresistens identifierats.

Dessa innefattar (21, 22):

1. Inflammation: Inflammationssignaler i hypotalamus är troligtvis en viktig orsak till leptinresistens i både människor och djur.

2. Fettsyror: Att ha förhöjda fettsyror i blodet kan öka fett metaboliter i hjärnan och stör leptinsignalering.

3. Höga nivåer av leptin: Med förhöjda nivåer av leptin verkar i första hand orsaka leptinresisten.

I princip är alla dessa faktorer förhöjda i samband med övervikt...så detta blir en ond cirkel där människor blir fetare och ökar mer leptinresistens med tiden.

Sammanfattning: Möjliga orsaker till leptinresistens inkluderar inflammation, förhöjda fettsyror och höga leptinnivåer. Alla tre ökar fetma.

Vad vetenskapen vet om att omvända leptinresistens

Det bästa sättet att veta om du leptinresistent, är att titta dig i spegeln.

Om du har en hel del kroppsfett, särskilt kring magen, då är du nästan säkert leptinresistent.

En nyckel till att förhindra (eller omvända) leptinresistens, är att äta en kost som inte ökar inflammation i kroppen. (Lågkolhydratkost minskar inflammation i kroppen.)

Det finns flera saker du kan göra:

1. Undvik bearbetade livsmedel: Hel - och halvfabrikat kan förstöra bakteriefloran i tarmen och ge inflammation (23).

2. Ät vattenlösliga fibrer: Äta vattenlösliga fibrer kan bidra till att förbättra tarmhälsan och kan skydda mot fetma (24).

3. Motion: Fysisk aktivitet kan bidra till att vända leptinresistens (25).

4. Sömn: Dålig sömn är inblandad i problem med leptin (26).

5. Sänk dina triglycerider: Med mycket triglycerider i blodet, kan förhindra transporten av leptin från blodet och in i hjärnan (27). Det bästa sättet att sänka triglycerider är att minska kolhydratintaget (28).

6. Ät Protein: Att äta mycket protein kan orsaka automatisk viktminskning. Det finns många skäl till detta, en av dem kan vara en förbättring i leptinkänsligheten (29).

Känns det här igen? Dessa punkter råkar vara samma saker som vi i allmänhet förknippar med god hälsa.

Tyvärr finns det inget enkelt sätt att göra detta. Ät riktig mat, bibehålla en hälsosam tarmflora, träna, sova bra och så vidare...alla dessa är livslånga insatser som kräver en drastiskt förändrad livsstil.

Meddelande att ta med sig

Övervikt orsakas inte av glupskhet, lättja eller brist på viljestyrka. Det finns starka biokemiska krafter som spelar in...som oftast drivs av förändringar i miljön och i synnerhet den västerländska kosten. Sanningen är ... att överallt där denna form av kost finns, finns övervikt och kroniska sjukdomar. Inte för att denna typ av kost förvandlar människor till matvrak och sengångare, men eftersom den förändrar vår biologi på ett sätt som förändrar vårt beteende. Även om orsakerna till övervikt är komplicerade och mångskiftande, är leptinresistens den främsta anledningen till att människor går upp i vikt och har så svårt att få bort den. Leptin är "mästerhormonet" av kroppsfettsreglering.

Det är jättekonstigt att inte vara gbp-opererad längre. En del saker känns inte alls som att de fungerar eller så är det bara min hjärna som inte fattar.
Jag mår lite illa på morgonen och det innebär att det första jag gör är att sätta på te och äta något. Idag ville jag inte ha sesamknäcke utan stekte två ägg som jag åt tio minuter efter att jag vaknat. Hade det varit på gbp-tiden så hade jag blivit utslagen i flera timmar. Nu kräver kroppen det för att bli av med illamåendet.
Att äta är en liten utmaning. Kroppen säger till väldigt tydligt när det är stopp och då ÄR det stopp! Går inte ner en bit till oavsett om det bara är en sked kvar av maten. Hjärnan är däremot inte nöjd alls men magsäcken skriker nej så det går liksom inte att äta mer. Däremot är ordet dumping ett minne blott. Jag är MÄTT i magen. Så fort magen säger att nu är den inte mätt mer så vill hjärnan ta över och äta mer. Det går att äta något litet då men bara lite...jag TROR att det beror på mitt slarv med liberalt med kolhydrater som vaknade när jag svalt.
Jag är sjukskriven en dryg vecka till. Sedan blir det INGET mer liberalt lchf...och inga Läkerol! Ja, jag erkänner! Jag "knarkar" Läkerol just nu för att få bort den konstiga smaken i munnen som jag får i början på dagen...men eftermiddagen är lugn. Det är värst på förmiddagen. Innan var det konstant så jag är säker på att det kommer ge sig med tiden.

Dagens middag blev en ny maträtt i detta hus:
Krämig kräftsoppa och Cheddarscones med jalapeno. Soppan kommer från förra veckans Halv åtta hos mig och Sconsen kommer från en lchf-blogg som dök upp i min feed på FB.
Jag tyckte att dessa två skulle passa bra ihop och ja, det gjorde de!
Det var JÄTTEGOTT och JÄTTEMÄTTANDE!

Liberal lchf då det är morötter i soppan och kokosmjöl i sconsen. Men vill man imponera på någon som inte äter lchf så är detta definitivt ett bra förslag.

Jag har ändrat lite i receptet för att passa min idé om en huvudrätt.

Du behöver:

4 medelstora morötter
0,5 g saffran
8 dl vatten
1 tärning fiskbuljong (Jag hittade ingen ren fiskbuljong så jag använde min egen kycklingbuljong istället)
5 dl crème fraiche 34 %
400 g kräftost
1 kg signalkräftor/havskräftor (använd bara stjärtarna)

Ev. fisk efter smak (Jag valde två bitar torskrygg)

Dill
1-2 krm Seafood & Fish-krydda (eller efter smak)
1-2 krm salt (eller efter smak)
1-2 krm peppar (eller efter smak)

Gör så här

Skala och riv morötterna grovt. Fräs morötterna i smör till de börjar få lite färg, salta och peppra och krydda med Seafoodkryddan.
Tillsätt vatten, buljong, dill och saffran, rör om och låt sjuda i några minuter. Tillsätt crème fraiche och kräftosten. Smaka av och ev. krydda mer med seafoodkryddan. Låt den puttra på svag värme i minst 45 min, ju längre desto godare.

Lägg i fisken ca tio minuter innan servering.
Tillsätt kräftorna någon minut före servering, toppa med en dillvippa.

Cheddarscones

Ingredienser
3 ägg
5 msk kokosmjöl
3 dl vällagrad cheddarost, riven (Jag hade nog i mer...)
5 msk smält smör (varav en sparas för pensling efter att sconesen tagits ut ur ugnen)
1 tsk vitlökspulver (Jag hade i mer för jag gillar vitlök...det här skulle funka bra som vitlöksbröd också)
0,75 tsk lökpulver
0,5 färsk jalapeño, finhackad (Jag hade i mindre för att mitt barnbarn skulle kunna äta det också)
0,25 tsk salt (Behövs inte för osten är så salt ändå)
0,25 tsk bakpulver

Instruktioner
1. Värm ugnen till 200 grader.
2. Vispa ihop ägg och smält smör i en bunke.
3. Blanda kokosmjöl, bakpulver, salt och kryddor i en annan bunke.
4. Häll ner äggblandningen i de torra ingredienserna och rör tills det är väl blandat.
5. Vänd till sist ner osten och jalapeñon.
6. Rulla små bollar, 6-8 stycken beroende på hur stora scones du vill ha, och lägg dem på en bakpappersklädd plåt. Smörj gärna bakplåtspappret med lite olja innan, för att undvika risken att sconesen fastnar.
7. Baka sconesen i ca 15 minuter, eller tills de blivit lagom ljusbruna.
8. Pensla sconesen med den sista matskeden smält smör efter att du tagit ut plåten ur ugnen.
9. Låt dem svalna tills de blivit ljumna, och hugg in!

Adam, Samantha och jag blev rejält mätt och ja, det var verkligen gott. Samantha älskar skaldjur och fisk och sa att det var det godaste hon ätit. OBS! Var försiktiga med saltet. Salta hellre i slutet än i början av tillagningen.

Tidigare på dagen var jag och Adam iväg och handlade bland annat en skottkärra, blomjord och lite örtkryddor. För i morgon ska här fixas ute. Ska så sallad bland annat och uppdatera mina kryddor som inte överlevt vintern.

Adam har fått bära och fixa då jag inte orkar det. Ska även ta bort den odlingskrage som står längst in mot väggen för det går inte att odla i den då solen knappt når dit. Det ska bli plast för Milton och lek istället.

Överviktskirurgerna har ett argument för sin verksamhet: "Det är det enda hållbara sättet att gå ner i vikt och behålla den nya vikten i jämförelse med bantning."
När jag fick höra det från min egen överviktskirurg funderade jag en mycket kort stund hur han kunde påstå det, då jag gått ner 50 kilo av egen kraft och blivit viktstabil för första gången i mitt liv...då jag insåg en sak: - Han jämförde kaloridieter med överviktskirurgi. Lchf finns inte ens med på hans tankekarta. Det har jag insett att INGEN gör inom den traditionella vården mer än några få undantag här och där, vilka betraktas som väldigt kontroversiella, tex Annika Dahlqvist och Andreas Eenfeldt. De blir "uthängda" med jämna mellanrum och blir beskyllda för att vara köpta av tex köttindustrin eller kanske Arla?
Att det finns "bevis" för att dietister och läkare som är köpta av läkemedelelsindustrin, Coca-Cola och Monsanto är inte relevant... *ironisk*

Lchf är en ny diet!?

Njae, den är ju inte det.

William Banting som ordet bantning kommer från. Han var född 1796, död 16 mars 1878, var en begravningsentreprenör känd för att ha gått ner kraftigt i vikt efter att ha lagt om sin diet till socker- och stärkelsefattig kost. Banting hade genom åren dragit på sig en kraftig övervikt, som lett till problem med leder i knän och problem med att gå på toaletten. Han hade frågat flera olika läkare om råd utan någon framgång. Då han blev så fet att han fick problem med hörseln (fett tryckte mot innerörat) gick han till läkaren William Harvey, som föreslog en drastisk kostförändring.

Harvey ordinerade en diet bestående av ganska stora mängder proteinrik föda, såsom kött och fisk. Han minskade kraftigt på intaget av kolhydratrika matvaror, såsom öl, bröd, socker och potatis. Till sin stora förvåning tappade Banting snabbt åtskilliga kilo. 1863 meddelade han allmänheten om sina framsteg i broschyren Letter on Corpulence Addressed to the Public, där han beskrev hur han under loppet av ett år (från augusti 1862 till augusti 1863) lyckades gå ner i vikt från 92 till 71 kg.

Hans broschyr blev såpass populär att ordet bant kom att användas som verb, till exempel i uttryck som Do you bant?. Det användes första gången i en tidningsartikel i The Times den 13 augusti 1864. I engelsktalande länder lever ordet inte längre kvar i vardagligt språk, medan orden "bantning" och "att banta" har blivit etablerade begrepp på svenska.

Boken "Eat fat, grow slim" skrevs 1958 av Dr Richard Mackarness.

Dr Mackarness intervjuades om sin bok på 50-talet, och delar av intervjun finns nu tillgänglig på YouTube, säger: "Var vid gott mod, kan du minska utan svältdiet ...

"För att bli smal igen, bantar otaliga kvinnor, tränar, och oroar sig, varje tidning berättar hur man ska göra, och ändå är det en medeltida tillvägagångssätt som rekommenderas."

De frågade Dr Mackarness, "Ät fett och väx dig smal, är att en ny teori, eller hur?"

Han sade, "Ja, det är nytt nu, men det är inte nytt i historien. I de dagar då vi inte hade någon jordbruk, och det fanns ingen stärkelse i vår mat, ingen potatis, inget bröd och ingen spannmål, hade alla att leva på jakt på kött och fett, och i dessa dagar, tror jag att de var alla smala .... och nu, om vi slutar äta dessa nya livsmedel, då kommer vi att få vår vikt tillbaka till det normala. "

Och denna bok är bara en av många. William Banting skrev om lågkolhydratkost, fettrik kost(LCHF) redan 1862.

Dr Wilhelm Ebstein, en professor i medicin skrev också om LCHF 1884, som anger att egenskaperna hos fett ger mättnad och minskar begär/sug.

Han sade också, "Av kött, jag utesluter inget, och fettet i köttet, vill jag inte undvika, utan tvärtom. Jag tillåter fett från bacon, stekt fläsk, fårkött, njurfett och när ingen annat fett är till hands, rekommenderar jag märg i soppan. Jag tillåter såser samt grönsaker som gör kosten saftig, precis som Hippokrates gjorde, däremot byter jag ut hans sesamolja, mot smör."

Och i själva verket, när den första evidensbaserade medicinska manuskriptet trycktes 1892, nämndes LCHF som metod för vikt - och fettförbränning. Dr Ebstein citerades som rekommenderade "Fett och snabb uteslutning av kolhydrater."

The obesity diet (Överviktsdieten) skrevs också 1951, av fem prominenta brittiska läkare och som också rekommenderade LCHF.

Dr Jan Kavaniewski skrev om LCHF på 60-talet. Han kallade den för Optimal Nuitrition (Optimal näring) och förespråkade "konsumtion av stora mängder fett, jämte en drastisk minskning av kolhydrater".

Många andra läkare och andra hälsovetare om detta genom hela 1900-talet och där efter.

Så nej, jag tror inte att LCHF är en modenyck. Däremot kanske just lågfett-dieter är det som bara har 30-40 år på nacken...hur länge behöver vi stå ut med detta innan vi erkänner att det inte fungerar?

(Kopierat och översatt från Christine Cronau via hennes sida på Facebook)

Inte ens MED överviktskirurgi fungerar lågfett - kalorireducerad kost. Så många besvikna människor som kommer in i min lchf-grupp för överviktsopererade och känner sig desperata då viktnedgången har stannat av och/eller börjat gå upp igen. Paniken stiger och de känner sig misslyckade, lurade, desperata och famlar efter varenda halmstrå som finns att erbjuda.

Jag var ju själv i den situationen - jag gick ner från 172 kilo till 119 kilo på två år. Sedan stannade jag upp och efter skilsmässan fyra år senare började jag gå upp igen. När jag började med LCHF vägde jag omkring 140 kilo och det var först då som jag fick det resultat som jag eftersträvade med min överviktsoperation. Det enda denna operation gjort är att skapa problem för mig. På den tiden jag gjorde min operation fick man exakt samma rekommendationer när det gäller kosten som man får idag: Kalorireducerad kost, nyckelhålsmärkt och light...fettskrämsel i sin värsta form!

Jag upprepar lite: De enda som ÄR positiva till överviktskirurgi är kirurgerna som utför den och de nyopererade...det är MYCKET sällan jag möter människor som är överviktsopererade mer än tio år som är särskilt positiva utan att tala om vilka problem de har. När jag låg inne för min återkoppling nu på den avdelning där just de som gör sina överviktsoperationer träffade jag inte bara EN sköterska som sa lite tyst till mig: - Jag är helt EMOT dessa operationer, de skapar bara problem. Ja, det är sant och egentligen inte så konstigt för det är minst en i veckan som läggs in med just komplikationer av sin operation. De får ju se detta på ett sätt som vi "vanliga" inte får utan bara hör om. Så många som klappade mig på axeln och sa att jag tagit ett BRA beslut som gjorde min återkoppling. Flera av dem frågade också nyfiket om lchf då de själva kände att de hade problem med vikten.

De läkare som träffar patienter i primärvården och på övriga mottagningar skakar bekymrat på skallen när man säger att man är gbp-opererad för då vet de att ibland spelar det ingen roll vilken "diagnos" de ger så är den relaterad till överviktsoperationen och de kan egentligen inte göra ett skit för att det ska bli bättre. Här kan vi säga att symptomlindring är den enda åtgärden man kan utföra för själva orsaken till problemet är själva operationen och så länge kroppen inte har en hel magsäck och tarm så går det inte att göra något åt orsaken förrän en återställning av dessa görs.

De personer som begär en återställningsoperation är de som inte kan leva ett normalt liv längre, och inte ens då är det alla som vill ha en återställning. De tycker det är "värt" sina krämpor, komplikationer och smärta som överviktsoperationen orsakar - de vill inte bli feta igen.

Nä, vem vill bli det? När Torsten rabblar för alla som vill ha en återställning att de kommer bli feta igen och det är hans ENDA argument, då vet han inte något om LCHF eller ens vill erkänna att det faktiskt fungerar för det finns inga "bevis" eller forskning på det..samtidigt som han jämför kaloridieter med överviktskirurgi. Då säger jag: - Tacka fan för att överviktskirurgi är effektivare! Kaloridiet har aldrig varit effektiv eller ens bevisad att den fungerar. Denna metod är en modenyck! Överviktskirurgi är en modenyck! Den är ca 50 år gammal! (Man började på 60-talet och det var upptäckten att när man opererade bort delar av matsmältningssystemet på cancerpatienter, så gick de också ner i vikt som startade det hela.) Jag skulle vilja träffa någon av dessa människor som gjorde de första överviktsoperationerna men jag är säker på att de inte lever, även om de är i 70-80-årsåldern.

Vill du förlänga ditt liv?

Låt bli att utsätta dig för denna form av diet - överviktskirurgi! Den är lika dum som lobotomin var för psykiskt sjuka människor på 1900-talet.

Man kan inte amputera hjärnan för att bota psykisk sjukdom. Man kan inte operera matsmältningssystemet för att bota övervikt, då problemen sitter i hjärnan, signalsystemet, hormonsystemet och bakteriefloran i tarmarna.

Symptombehandling lindrar tillfälligt men botar aldrig orsaken. Oavsett vilket problem man har med sin hälsa.

När jag inte kan äta som jag inte kunde direkt efter operationen så äter jag med ögonen och "knarkar" mat-teve! När jag låg på sjukhuset kollade jag bara på matprogram om det fanns några. Ett av dessa programmen fastnade lite mer än andra och det var Johan Jureskogs teveprogram på trean som heter Världens bästa burgare. Det gick så långt att jag drömde om hamburgare när det var som värst.

Jag har stora planer för att lära mig att göra världens bästa burgare, enligt mig själv. Johan Jureskog har definitivt gett mig både inspiration och kunskap om vad man ska tänka på. Köttet är jätteviktigt. Att mala själv är ännu viktigare. Att välja rätt ost/ostar är superviktigt. Tillbehören ger burgaren karaktären. Brödet? Ja, nog kan man baka glutenfritt bröd till burgaren om man nu inte bara använder salladsblad.
Jag måste köpa en köttkvarn!

Tills dess får man hålla till godo med det man kan göra.

Jag BRUKAR blanda ihop köttfärsen själv men jag hittade en burgare som jag ville testa. Jag hade inge större förhoppningar om att denna skulle smaka bättre än alla andra färdiga men jag hade fel:

Hamburgare av oxbringa och sidfläsk

Kryddade med den här:

Stekte i min järnstekpanna i smör på medelvärme.

Använde mitt ostplättsbröd som hamburgerbröd och skar det mitt itu för jag visste att jag inte skulle orka äta två stycken. (OBS! Jag hade bara i sesamfrön och linfrön i dessa. Det beror lite på lust och vad jag har hemma. Adderade lite riven Cheddar i dessa bröd också.)

När burgaren var nästan klar, skar jag tjocka skivor av min lagrade Cheddarost. lade på osten på burgaren och ställde in den i ugnen på grill tills osten hade smält.

Under tiden stekte jag mitt bröd snabbt i stekpannan i fettet som var kvar efter burgaren.

På underdelen av brödet strök jag på ett tjockt lager med Philadelphiaost och toppade med pesto. Lade på skivad vårlök och körsbärsplommontomater och sedan en hög med färsk babyspenat.

På ovandelen av brödet strök jag på majonnäs, lade på resten av vårlöken och fem skivor ättiksgurka.

När osten hade smält var det bara att montera ihop burgaren och hugga in! Jag är "fin" av mig och äter med kniv och gaffel.

Ja, det var jättegott och fruktansvärt mättande! Köttet var precis lagom genomstekt och lite rosa i mitten. Jag ser verkligen fram emot att göra mina egna hamburgare med egen köttfärsblandning.

Jag är fortfarande mätt, två timmar senare och tror att min nyopererade mage inte gillar mjukt bröd så jag får låta bli det i fortsättningen tills magen funkar bättre. Började dagen med fettkaffe för att få igång magen lite bättre för ja...det är lite trögt!

Hela dagen har varit underbart solig och fin. Jag missade tiden till distriktssköterskan idag fast jag vaknade halv sju, men gick ner till vårdcentralen för att chansa att det ändå fanns tid för mig. Jag kom 20 minuter för sent men det fanns ingen tid så jag får vänta med att lägga om mitt sår tills på fredag, då jag har nästa tid.

Väl hemma igen, testade jag att skyffla jord från odlingskragen jag ska ta bort men nä, det orkade jag inte.

Jag valde att skrubba min ena trädgårdsgrupp och tänkte att jag skulle måla den igen men jag kände att det orkade jag inte heller...så jag gick till Edels och köpte vaxdukar, till alla mina bord som jag har ute.

Det orkade jag. Gick sakta.

Väl hemma igen så gav jag mig på att putsa mina nyinsatta fönster för det har jag inte orkat alls och nu kände jag att jag kanske skulle orka det, om jag tog en paus mellan varje.

Det funkade.

Hittade inte min stora vattenkanna så jag gick till ICA och köpte en ny.

Det gick. Gick sakta.

Så där har jag hållit på idag. Lite här och lite där. Vill mer än jag orkar.

Insåg att kroppen har fullt upp med att läka och fungera, därför har jag inte så mycket ork till andra saker. Jag är så van att orka! Nu måste jag lära mig att vara tålmodig och göra lite saker och inte så jobbiga saker. Jag kan inte gå på långpromenader. Jag kan inte skyffla jord. Jag kan inte bära och hålla på.

Jag kanske kan rensa ogräs i morgon...kanske. Eller träningsfotografera med min nya kamera som jag känner att jag inte kan hantera så bra. Jag måste lära mig den innan augusti då jag ska fota ett bröllop!

Vackert är det i alla fall och det njuter jag av! (Fotat med mobilen på väg hem från Vårdcentralen.)

Ingen har nog undgått att våren liksom exploderade över hela landet och med det även grillsäsongen. Många har premiärgrillat för länge sedan men jag är seg och det blev idag. Planen var att grilla igår men jag orkade helt enkelt inte. Jag var jättetrött igår.

Jag lägger upp maten här överst i blogginlägget och skriver om övrigt efter det så slipper de som bara vill läsa om maten att scrolla så mycket. :)

Det var extrapris på skinkstek i veckan och jag brukar göra grillspett på detta kött. Perfekt att grilla och lagom mycket fett i det.
Jag skar lagom stora bitar och hällde på en massa kryddor. Det blev mest en krydda som heter Jerk men också vitlökspulver, lökpulver, chiliflakes, spiskummin, svartpeppar och örtsalt. Jag hällde även i citronsaft för att möra köttet.

Så här ser min kryddhylla ut:

Jag behöver inga marinader utan blandar friskt själv efter humör och tanke med vad jag vill ha för typ av smaker. Jag brukar inte använda vitlökspulver utan färsk vitlök men nu var jag lite lat. Jag har mer kryddor men i mitt skåp i påsar.

Nu fick köttet vila extra länge med kryddmarinaden så de smakade ännu mer idag.

Goda tillbehör är nästan viktigare än själva köttet, enligt mig själv. Idag blev det bland annat ugnsbakade tomater med mozarellaost. Halverade tomaterna, på med örtsalt, svartpeppar, skivad rödlök och mozarella. In i ugnen ungefär samtidigt som du lägger köttet på grillen på 200 grader.

Droppade lite smörolja på osten innan jag ställde in den i ugnen.

Till detta gjorde jag en fetaostkräm:

3 dl rysk yoghurt
1 matsked pesto
1 puck fetaost (Jag köper den fetaste som finns på ICA i en konservburk)
Vitlök efter smak
Svartpeppar
Lite salt (osten är ju salt)
1 tsk spiskummin

Mosa fetaosten (jag smular den med fingrarna) och blanda ner övriga ingredienser. Låt den stå i kylen tills det är dags att äta.

Vi åt en sallad på Ruccola, babyspenat och färsk lök till. Vi hade även oliver och vitlök som är inlagda i vinäger. (Ett persiskt tillbehör)

SLUT på maten!
Nu till övrigt!

Jag fick lite oflyt med min såromläggning i veckan. Jag ska byta bandage varannan dag (måndag, onsdag och fredag). Jag missade tiden i onsdags vilket innebar att jag gick med samma bandage från måndag till fredag. På torsdagen såg jag att bandaget var alldeles brunaktigt och tänkte att nu har det blivit inflammerat för det var även rött utanför bandaget och det kliad. Disktriktssköterskan sa att det blivit irriterat eftersom bandaget blivit fuktigt och legat på för länge men det skulle inte vara någon fara. Hon lade dubbelt så tjocka specialkompresser på och önskade mig trevlig helg.
Redan igår kväll såg jag att det började bli brunaktigt igen och i morse när jag vaknade var hela bandaget lika brunaktigt som det var i fredags innan omläggningen. Kliade och stack så jag insåg att jag var tvungen att byta igen, idag, lördag....
Åååååh, inte idag! Solen gassade och jag hade f-n ingen lust att sitta på någon akut i flera timmar!!!

Hade jag något val?
Nä.
Det var bara att sätta sig på spårvagnen och åka ner till Järntorget och gå till Axessaktuten. Jag var där vid halv tolv och klar en timme senare så det gick "fort"!
Sköterskan som bytte förband bad en läkare titta på det så det var säkert att det inte var infekterat. Han klämde och sa att det var lite inflammerat men inte infekterat.
Jag behöver byta varje dag nu tills det slutar gegga sig. I morgon får jag byta själv om det behövs...och jag ser redan nu (ikväll) att det börjar bli lite brunt längst ner. Läkaren sa att jag ska lufta det i tio minuter innan jag sätter på nytt bandage. Jag tänker lägga mig ute i solen och även spraya KS på det - då ska det väl lugna sig. (Sådant kan man ju inte göra på vårdcentralen).

På väg hem!

När jag kom hem möttes jag av denna härliga syn!

I övrigt när det gäller magen så är jag LITE bekymrad faktiskt. Jag upplever att jag är svullen i övre delen av bukhålan. Det känns mer och mer som när jag var gbp-opererad när jag äter. Men jag får nog skylla mig själv i det här läget, tror jag, för ja, jag åt ju helt kött, sallad och sånt och det gillade min mage inte heller förra gången. Jag måste äta "mjukmat" för att det ska funka. Ägg går bra i alla former, knäcke funkar etc. Jag vet inte om maten lägger sig i min "gamla" magsäcksficka som är uttänjd och sedan tar det tid innan den liksom ramlar ner i resten av magsäcken eller om det är magmunnen som inte funkar optimalt. Det lär jag väl märka om det inte funkar i fortsättningen.
Jag MÅSTE äta mjukmat i fortsättningen, så är det bara. Jag får skita i att äta grillat eller så får jag grilla fisk och korv och koka grönsaker istället för att käka sallad. Jag kan ju detta efter 21 år liksom.

Vissa dagar är jag jättetrött (energilös/orkeslös) och vissa dagar funkar det bra. Så var det även innan operationen så även det känns igen. Jag har högriskskydd fram till september så skulle jag känna mig så där slut i kroppen ibland så KAN jag vara hemma - eller jag måste.

Cirka 2,5 timme senare kräktes jag upp maten. Trycket släppte och illamåendet släppte direkt.
Första gången jag kräks sedan jag började "må bra".
Är det magmunnen som spökar kommer jag kräkas igen. Det vet jag.

Inga nyheter är goda nyheter, eller?

Hjärt - och lungfonden har inte lärt sig ett dugg!

Snart är 2017 slut!

Har du lipödem?

Två år av mitt nya liv

Nästan alla får biverkningar efter sin överviktsoperation...eller alla?

89 prosent får problemer

Ny bok ute snart!

Histaminintolerans

MIN BOK ÄR UTE!

Gräddkokt Reko-kyckling

Vildsvinsstek med brysselkål

Andreas historia

Svårt undernärd

Bantning fungerar inte

Opereras eller inte, det är frågan!

Leptin och leptinresistens: Allt du behöver veta

Kräftsoppa och cheddarscones

LCHF är så nytt?

Världens bästa burgare?

Grillspett och ugnsbakade tomater med mozarella