Quantcast
Channel: Maria Jallow: Härifrån och framåt
Viewing all 313 articles
Browse latest View live

Det kostade 69 000 kronor

$
0
0
Idag när jag satt i väntrummet på Vårdcentralen för att lägga om mitt bandage (som sakta blir bättre) så sätter jag bredvid en man som vänder sig direkt mot mig och säger: Maria? Jag tror du var min lärare!
Jag kände inte igen honom men efter en stund så förstod jag också att jag hade varit lärare för honom för över 12 år sedan och bara i tre månader. Han kommenterade att jag såg så smal ut i jämförelse med hur jag såg ut då när jag var hans lärare. Jag vägde väl ungefär 40 kg mer då och jag sa att jo, jag har gått ner totalt 50 kilo de senaste åren.
Det är då han säger "det".
- Jag har också gått ner i vikt. Jag har gått ner 12 kilo sedan jag gjorde min gbp för en månad sedan.
Jag tittade och bara gapade. VA??? Den här mannen som sitter framför mig är inte fet. Han är småmullig! Jag frågar hur mycket han vägde när han opererade sig och han svarade att han vägde 119 kilo vid tillfället. Mannen är ganska lång så jag börjar ana att något inte stämmer.
- Var opererade du dig?
- På xxxx och jag betalade 69 000 kronor. (Jag hörde inte vilket namn ha sa på den privata klinik som utförde operationen men jag anar att det var Carlanderska.)
Jag kunde inte riktigt behärska mig och tyckte ärligt att det var ett "dumt" beslut. Särskilt när han säger att han vill gå ner 20 kilo igen och sedan är han nöjd. Herrejösses. Han vill alltså gå ner ca 30 kg och gör det genom att gbp-operera sig.
Jag har till och med svårt att förstå att han uppfyllt BMI-kraven alls. Han är inte i mina ögon överviktig utan enbart mullig! Mesta fettet satt på magen.
Eftersom jag samtidigt berättade om min egen återställning så blev han faktiskt förskräckt och frågade om det var en bra idé att be om en återställning senare och jag kunde ju ärligt inte säga att det inte var en bra idé. Han undrade var han skulle göra det och jag kunde bara säga att han antagligen inte kommer kunna be om det i den vanliga vården. Han får kontakta den privata klinik som utfört hans gbp-operation och antagligen betala samma summa igen.

HAR INTE DEN PRIVATA VÅRDEN NÅGOT SOM HELST ANSVAR???
Jag VET ju att många som blir nekade inom den statliga vården söker sig privat och har de råd eller kan låna pengar till operationen får den också.

En vän till min ena son har en arbetskamrat som också betalat sin operation själv och han behövde gå ner ca 20 kilo.

Det är som en smäll i ansiktet på de kraftigt överviktiga som har omkring 50 - 100 kilos övervikt.
Men visst, var är skillnaden...egentligen?
Effekten är ju exakt samma sak: Svältläge, näringsbrist, biverkningar och följdsjukdomar. En del betalar ur egen ficka för att få det och är inte ens medvetna om det.

Det är så tragiskt. Hade han frågat mig om hjälp hade han fått lära sig om riktig mat, god mat och mat som han gått lätt ner i vikt av.
Nu kommer inte det hända.



Efter mitt besök på vårdcentralen så var det dags att möta SVT:s journalist och fotograf som åkt ända från Stockholm för att intervjua och filma "lilla mig". Det var två jättetrevliga kvinnor som kom. Journalisten har jag ju pratat med i telefon många gånger vid det här laget men nu fick vi träffas i verkligheten.
De hade varit på Sahlgrenska och intervjuat och spelat in Torsten på förmiddagen.
Jag var inte nervös, mer taggad och hade huvudet fullt med tankar kring vad jag skulle säga och hur jag skulle säga saker och ting. Jag frågade i min stödgrupp och i återställningsgruppen vad de ville att jag skulle framföra.
Det var så mycket och det hade nog behövts mer än ett blivande tre-minutersinslag i Aktuellt så småningom. Journalisten hade frågor klara och jag svarade så bra jag kunde på de frågor som ställdes till mig.
Det var lite kul att bli filmad för fotografen ville filma mig när jag rensade i mina rabbater, samtidigt som jag hade satt på mig lite finare kläder än annars och idag var det en svart spetskjol och DET har man ju på sig när man rensar rabatter? Ha ha ha!
Sedan en sväng i köket och en sekvens där jag går framåt på vägen här utanför.
Det är ju annat att bli fotograferad men filmad och både höra och se sig själv på en skärm. Jag kommer nog tycka det för hemskt ut men det spelar ingen roll. Det viktiga är vad jag har sagt och att det faktiskt kommer ut till så många som möjligt att man faktiskt KAN bli återställd. För jag stöter på varje vecka människor som mår jättedåligt och inte ens vet att det går att återställa sin gbp.

Varför mörkar man om detta eller till och med ljuger om att det inte går att återställa en gbp?

Den frågan skulle jag verkligen vilja få ett ärligt svar på.



Att få kroppen i balans

$
0
0
Veckorna och dagarna går utan något större drama här. Jag har fått byta bandage varje dag, hela veckan utom i onsdags då jag satte mig på fel buss från jobbet och missade tiden. Så kan det gå när man sitter i sina egna tankar eller inte tänker alls...jag vet inte vilket jag ska skylla på.
Mina barn säger att jag inte lyssnar men jag missar ibland helt att någon talar med mig. Det är som livet kring mig stängs av och jag har inget som helst minne av att någon sagt något eller vad denna person sagt. När jag blir "anklagad" för att inte lyssna, blir jag ledsen för det känns verkligen inte som om jag inte lyssnar utan att min hjärna bara stänger av.
Undrar hur de som drabbas av Alzheimers eller demens upplever det när omgivningen säger att de inte lyssnar eller inte bryr sig.
Jag kan inte säga om jag har fått hjärnskador av alla år som gbp-opererad. Det är ingen som kollat om jag fått sådana skador men jag känner själv att jag inte riktigt orkar tänka hela min vakna tid. Jag har kollegor som läser långa artiklar och böcker när de kommer hem från jobbet. Jag sjunker ner i soffan och spelar spel eller tittar på iq-befriade teveprogram. Jag orkar inte läsa för långa texter och framför allt - jag orkar inte läsa böcker längre. Jag läser lite i taget av det jag måste läsa men att läsa en bok från början till slut orkar jag inte. Det är så lätt att säga att man inte orkar fysiskt men när man inte orkar intellektuellt? Då uppfattas man som dum i huvudet.
Jag vet att jag inte är dum i huvudet.
Jag är inte döv och jag lyssnar, när jag uppfattar att det är något jag ska lyssna på. Men om jag inte ens uppfattar det. Hur ska jag göra då?


Jag måste fortsätta läka och fylla på alla tömda näringsdepåer som jag uppenbarligen har. Hjärnan behöver b-vitaminer och jag fick veta att det B-vitaminkomplex som jag har ätit i över ett år och som jag faktiskt har rekommenderat till andra inte är tillräckligt bra. Jag har ätit Solgars B-vitaminkomplex. Jag fick rekommenderat Thornes B basic och har nu beställt det på Iherb.

En bidragande orsak till att jag köper B-vitaminerna är inte bara att jag är oroad över min hjärna. Mina handflator och fotsulor "brinner" och har så gjort i flera år i perioder. Det har börjat igen sedan någon vecka tillbaka ihop med det ödem som jag upplever att jag har i lederna. Jag hade så mycket vätska i mina knän förut att jag knappt kunde gå. Den vätskan har gett med sig till 90% men inte i axlarna och händerna. Det pirrar och sticker hela tiden och jag får kramp i händerna så fort jag håller i något, som tex en penna. Det är LITE svårt att vara lärare när man inte kan hålla i en penna...

Jag sökte på nerver på Iherb och hittade en homeopatisk medicin som kanske kan hjälpa mig.

Jag kommer också fortsätta köpa Great Lakes Collagen för mina naglar, hår, leder och hud behöver det verkligen!

Jag hoppas och tror att jag kan läka min kropp och få upp mina näringsdepåer men det finns också skador som antagligen är permanenta.

Just nu är min kropp inte i balans. Det har den inte varit på 21 år. (Det var den väl inte innan heller..) men nu har jag ändå bättre förutsättningar att få mer balans i den än innan. Men helt i balans känns i princip omöjligt.

Jag har också hittat genom en vän att man kan få pirr, stickningar och brännande känsla i handflator och fotsulor pga brist på enzymer. Ja, enzymer har ingen kvar som är gbp-opererad pga bortkopplingen av magsäcken framför allt och övre delen av tunntarmen. Man MÅSTE ha vätskorna från lever, galla och bukspottkörtel för att enzymerna ska fungera i matsmältningen...och det är bortkopplat när man är gbp-opererad.
Frågan är om jag producerar enzymer nu när jag är återkopplad eller om det behövs tillsättas. Jag fortsätter äta de enzymer jag har hemma för att vara på den säkra sidan.

Idag tar jag min sista dos Penicillin och jag har fortsatt att äta min probeotika men nu blir det fokus på att både äta probeotika och prebeotika.

Balans är något jag vill ha - så mycket det går!

Här är länkarna till det jag köpte på Iherb:

B-basic: http://se.iherb.com/Thorne-Research-Basic-B-Complex-60-Veggie-Caps/18791
Nerve fix: http://se.iherb.com/Natural-Care-Nerve-Fix-60-Capsules/4725 
Kollagen: http://se.iherb.com/Great-Lakes-Gelatin-Co-Collagen-Hydrolysate-Collagen-Joint-Care-Beef-16-oz-454-g/52774 

Så nej, det är inte bara att slappna av nu för att man är återkopplad. Det är nu jag har lagt tillbaka grunden för att kunna slappna av så småningom. Hur lång tid det tar vet jag inte. Det kan ta flera år och vissa delar vet jag inte ens om det går att reparera efter alla år av svält och näringsbrist.

...och så undrar folk varför jag är emot överviktskirurgi.


Mina femton minuter av berömmelse

$
0
0
Igår kom inslaget med mig i Rapport om min återställningsoperation + Artikel!

Klippet är knappt fyra minuter men jag fick ju mest av den tiden i jämförelse med Torsten. *fnissar* Men det han sa var också viktigt: - Att det går att göra en återställning är fullt möjligt och man mår betydligt bättre efter en återställningsoperation än innan om man haft svåra problem med sin gbp.
Ja, jag tror fortfarande inte att man vill göra en återställningsoperation om man inte mår dåligt av den - men orsakerna till varför man mår dåligt är väldigt olika. Många tror att jag gjorde min för att jag hade så svåra komplikationer och det stämmer inte riktigt. Jag behövde aldrig operera mig mellan min gbp-operation för 21 år sedan och denna återställning som jag gjorde för sju veckor sedan. Den främsta orsaken var min rädsla för att organen inte orkade mer och den kroniska näringsbristen som jag faktiskt kunnat hantera själv. Jag har aldrig fått intravenöst ferritin eller B12. Jag har aldrig haft några konstaterade brister utan det var vad jag själv såg och kände, främst proteinbrist. Jag ville helt enkelt inte chansa mer...jag ville inte veta hur länge mitt hjärta skulle orka, eller hur länge min bukspottkörtel skulle orka etc. Jag ville känna att jag tog hand om min kropp på bästa sätt och det var inte med en gbp-operation i kroppen.
Jag kan känna hur det pulserar ibland i kroppen men det händer kort ibland. Inte hela tiden som innan. Mycket av mina beteenden sitter verkligen i skallen och inte i kroppen längre. Insåg det i lördags när jag åt en egenbakad pizza med glutenfri botten. Jag blev så MÄTT och satt i soffan och väntade på att jag skulle få ont, att jag skulle känna hur pizzan åkte upp och ner i halsen för att till slut få kräkas upp den...och så hände inte det. Jag var "bara" mätt. Jag kunde gå och lägga mig mätt och sova och vakna på morgonen och vara hungrig. Det har inte hänt på 21 år och allt det som är normalt för alla som inte är opererade är för mig just nu onormalt. Det normala för mig är det som är onormalt för alla som inte är överviktsopererade.
Lite sjukt är det ju!
Idag testade jag att äta tre ägg till lunchen istället för två. Ja, jag blev sjukt mätt men jag hamnade inte i paltkoma efteråt och hade energi och ork att undervisa på eftermiddagen. Det var en omöjlighet innan min återställning...återigen: Det onormala var normalt för mig innan.

Nu ska jag sakta men säkert vänja mig vid det normala...så bakvänt!

Mitt sår som jag har bråkat med så länge börjar läka! Äntligen! Jag började dricka Chaga (Sprängticka) i helgen för att hjälpa min kropp, ihop med nässelpulvret. Något händer med läkningen för jag fick byta själv igår här hemma och idag kändes det som det hade läkt MYCKET mer än på flera dagar innan. Det här ska bli intressant och se om såret är läkt inom en vecka. Då vet jag att Chagan har spelat roll för min läkning.

Orken har kommit tillbaka. Jag rensade ogräs igår som "vanligt" fast det var tung som attan att bära betongplattor, vilket jag också gjorde men tyngre än "vanligt" kan jag inte påstå att det var.
Jo, det känns som vanligt fast ändå inte...jag är ju fortfarande inte normal! Ha ha!

Började äggfasta idag också för att bli av med den sista vätskan i kroppen som envist håller sig kvar så jag har kramp i händerna. Nu ska det bort och kanske, kanske jag även kickar igång lite viktnedgång. Vikten har stått still sedan jag opererade mig. Vare sig upp eller ner. Jag måste ju bevisa för mig själv att jag KAN gå ner i vikt nu när jag äntligen har en magsäck och en tunntarm som jobbar igen. (Trots ålder och 21 års svältläge).
Det var väldigt tungt att äta tre ägg när jag kom hem från jobbet idag så det tredje äggen fick vänta 2 timmar. Mängden mat måste jag öka med lite i taget.

På onsdag ska jag på återbesök till kirurgmottagningen för att kolla upp mitt sår. När detta sår är läkt ska jag fira med choklad! (Mörk choklad - två rutor minst!)


Eftersom jag inte vill att saker ska försvinna kopierar jag hela texten till artikeln på SVT här:

Fick magsäcken inkopplad igen – 20 år efter fetmaoperationen

Efter SVT:s rapportering om brister i eftervården av fetmaopererade patienter var det många som hörde av sig till oss. En av dem var Maria Jallow i Göteborg. 20 år efter sin gastric bypass-operation valde hon att göra en återställande operation där man kopplar ihop magsäcken med matsmältningssystemet igen – ett ingrepp som kan komma att bli vanligare.

De senaste åtta åren har drygt 50.000 svenskar genomgått fetmaoperation, enligt det nationella kvalitetsregistret SOReg – Scandinavian Obesity Surgery Registry.
Den vanligaste operationsmetoden är gastric bypass, som innebär att man minskar magsäckens storlek, samtidigt som kroppens signalsystem från magen till hjärnan då förändras.
För tjugo år sen var Maria Jallow desperat. Hon vägde 170 kilo och var så överviktig att hon hade svårt att klara av att ta hand om sina två barn. Hon såg då ingen annan utväg än att göra en gastric bypass. De första åren rasade hon i vikt, men klarade inte att hålla den nya lägre vikten utan gick upp till 140 kilo igen.
Samtidigt hade hon kramper, var trött och hade näringsbrist och drabbades av förmaksflimmer vid alldeles för ung ålder.

”Blir fråntagen sin personlighet”

– Vill man utsätta sig för tortyr ska man vara tjock. Hela samhället är inriktat på att man ska vara normalviktig. Som fet blir man fråntagen sin personlighet, sitt känsloliv, sitt intellekt. Man är en person som alltid blir trampad på, och man trampar på sig själv, för självföraktet är så stort, berättar Maria Jallow när vi sitter på hennes uteplats där hon bor i Angered, norr om Göteborg.
Fetmaoperation har blivit vårdens främsta verktyg för att behandla patienter med svår fetma. Statistiken är tydlig – operationerna förlänger liv, minskar risken för hjärt- och kärlsjukdom, stroke, diabetes och vissa cancerformer.
Samtidigt drabbas ett okänt antal patienter, precis som Maria Jallow, av komplikationer. Många går upp i vikt igen efter några år, och andra drabbas av följdsjukdomar som näringsbrist, lågt blodsocker, buksmärtor och tarmvred. Och för många är det mycket svårt att göra den livsomställningen som krävs för att förändra sitt förhållande till mat, och till sin nya kropp.

”Reservdelarna finns kvar”

Varje år är det också en handfull patienter som får sitt matsmältningssystem återställt med en ny operation, en åtgärd som Torsten Olbers, docent och överläkare i kirurgi vid Sahlgrenska sjukhuset i Göteborg, tror kommer att bli vanligare.
– Många har fått höra att det inte finns någon återvändo efter en gastric bypass. Men det är inte riktigt sant, för reservdelarna finns kvar på insidan. Däremot vet ni ännu inte säkert om vi kan återställa kroppen tillbaka till ruta ett, säger han.
Torsten Olbers är en av de kirurger som gjort flest gastric bypass-operationer i Sverige, och också många återställningar vid det här laget.
I de flesta fall leder det till en förbättring, men vi behöver lära oss mer och det ska vara mycket sällan som vi använder oss av återställning. Däremot måste patienterna veta att den möjligheten finns.
Den femte april i år fick Maria Jallow tillbaka sin magsäck vid en återställande operation vid Sahlgrenska sjukhuset. Det var Torsten OIbers som opererade. Maria Jallow hade läst om möjligheten och efter att ha gjort en hel del egna efterforskningar bestämde hon sig för att det var rätt väg att gå för henne.

”Äntligen”

De senaste åren har hon kommit till rätta med sitt matmissbruk och har på egen hand gått ner till en hälsosammare vikt. Trots läkarkårens eniga varningar om att återställningen kommer att göra så att hon går upp i vikt igen tror och hoppas hon ändå att hon ska kunna hålla sin vikt, trots att magsäcken är på plats igen, och därmed också mer hungerkänslor. 
– Äntligen har jag ett normalt tillstånd igen! Mitt matsmältningssystem har saknat någonting, men nu är pusselbitarna tillbaka och magen får göra det jobb den ska göra – att smälta maten och ta upp näring, säger hon lättat.
Veckorna efter operationen var tuffa. Hon kräktes mycket och det tog ett tag innan hon kunde äta fast föda. Det var osäkert om återställningen hade blivit lyckad. Nu  några veckor senare  känner hon sig nöjd med operationen.
– Jag kan äta och dricka samtidigt och känner inte att jag håller på och dör av trötthet efteråt, som när jag inte hade någon magsäck. Och jag måste inte längre anpassa hela dagen efter vad jag ätit.


Folsyra eller folat?

$
0
0
När man är överviktsopererad måste man äta tillskott i form av vitaminer och mineraler och B12 skrivs ut som en isolerad B-vitamin men då är man inte medveten om att alla B-vitaminer samverkar så äter man en, två typer av b-vitaminer så kan effekten utebli. 

Jag har skrivit om B12 och hur viktigt det är att äta ett tillskott med hög biotillgänglighet (att kroppen tar upp den), vilket kemiska tillskott inte gör särskilt bra vilket i sin tur orsakar att många överviktsopererade ändå får B12-brist och måste ta injektioner med detta tillskott. 

En annan b-vitamin är Folsyra som också kan vara kemikalisk eller biologisk och många vet inte skillnaden på dessa. 

Så här står det att läsa på www.femalebalanceshop.com 

Den lilla men mycket viktiga skillnaden på folsyra och folat

Många näringsexperter, läkare och hälsoentusiaster säger ofta folsyra om både faktisk folsyra och folat men de är inte samma sak.

Till att börja med är folat ett samlingsnamn för en grupp vattenlösliga B-vitaminer och kallas även för vitamin B9. Folat syftar dock även på de olika derivaten av tetrahydrofolat (THF) som finns naturligt i mat.

Folsyra syftar på den oxiderade syntetiska formen som används i berikade livsmedel och billiga kosttillskott.
Folat viktigt för fosterutveckling och nervsystemet
Folat är ett mycket viktigt ämne för många processer i kroppen. Det bidrar bland annat till utvecklandet av röda blodkroppar, det reglerar homocystein och det stödjer nervsystemets funktion. Det är mycket viktigt för fosterutvecklingen och brist på folat under graviditeten kan orsaka neuralrörsdefekter. Det är främst av den anledningen man berikar livsmedel med folsyra och detta har också minskat denna fosterskada markant i hela världen.
Naturligt folat omsätts till THF i tunntarmen men syntetisk folsyra måste genomgå fler metaboliska steg i levern innan det omvandlas till THF. Det här kan innebära ett problem för de personer som bär på en eller flera genetiska variationer som reglerar omvandlingen till THF. Om dessa personer konsumerar syntetisk folsyra kan det bildas en flaskhals i omvandlingen till THF som gör att nivån av folsyra i blodet blir för hög. Det kan öka risken för vissa sjukdomar och det kan maskera en verklig brist på B12.
Genetiska variationer i generna som reglerar folatmetabolismen kan leda till mer eller mindre besvär beroende på hur väl en individ kan kompensera för detta. Det kan tex uttrycka sig som svårighet att bli gravid, upprepade missfall, endometrios, migrän och andra autoimmuna sjukdomar. I dessa fall kan det vara intressant att göra ett DNA-test för att ta reda på vilka eventuella variationer man har.
DNAFit® testar för den vanligaste variationen av MTHFR-genen (677C) och talar därmed om huruvida man har ett extra behov av folat. I sådana fall betyder det också att man samtidigt bör undvika syntetisk folsyra.
För att testa sitt genom för fler möjliga variationer kan man istället välja www.23andme.com men man bör tänka igenom det ordentligt eftersom man kan behöva hjälp med att tolka resultatet.
Bra källor till naturligt folat är grönsaker som till exempel romansallad, spenat, sparris, persilja, broccoli, blomkål, rödbetor och linser. De bästa källorna är dock inälvsmat som kalvlever och kycklinglever.
Om du är gravid bör du inta ca 800-1200mcg folat per dag. Om du planerar att bli gravid bör du inta 600-800mcg per dag, gärna flera månader innan du blir gravid.
Såvida du inte älskar lever kan det vara svårt att få i sig så mycket genom enbart kost och då kan tillskott vara lämpligt.
Kontrollera innehållsförteckningen på ditt multivitamin för de flesta innehåller syntetisk folsyra och inte folat. Står det folsyra (folic acid) är det syntetiskt.
Är det naturligt folat står det något av följande på innehållsförteckningen:
  • 5-metyltetrahydrofolat
  • 5-MTHF
  • L-5-Metyltetrahydrofolsyra
  • Metfolin®
  • Extrafolate-S®
  • Quatrefolic®
  • Folinsyra (folinic acid)
Är man överviktsoperad så är bäst upptag genom spray, kräm och flytande vilket också är bra att ha i åtanke när man köper tillskott. 
De tillskott som rekommenderas av vården och köps på Apoteket har INTE biologiska tillskott och har dåligt biologiskt upptag. 

Metallförgiftning

$
0
0
Översättning av Artikel på: http://www.westonaprice.org/health-topics/metals-and-the-mind/

________________________________________________________________________________

Det enda vi kan säga om effekten av giftiga metaller på sinnet är att vi inte vet så mycket. Dessa metaller är svåra att upptäcka och svåra att bli av med när man vet att man har dem. Det är därför du inte hör så mycket om detta ämne. Jag hade inte gjort det, fast jag har studerat näringslära, lärt om örter och alla typer av naturliga terapier i många år. Man hör ofta, "Ja, kan du vara förgifftad av tungmetaller", men vad betyder det? Vad gör du med det? Allt jag någonsin hade hört talas om när det gäller tungmetalförgiftning var kelering och jag gillade inte vad jag hörde.

Lyckligtvis, blev jag kontaktade för ungefär sju år sedan, av Analytical Research Laboratories, som var grundad av Doktor Paul Eck, en biokemist och nutritionist (dietist) som behandlat dessa problem på ett väldigt annorlunda och specifikt sätt. På den tiden, hade jag en patient som inte blev bättre och jag blev övertygad om att hon hade allvarliga problem med metaller i kroppen. Vi började göra protokoll vilket inkluderade håranalyser. Det visade sig att hon hade de högsta halterna av aluminium jag någonsin stött på hos någon. Jag vet idag att aluminium orsakar kronisk värk; jag ser detta ofta hos fibromyalgi-patienter. Nyckelfaktorn angående förgiftning av metaller är att det allt är relaterat till kronisk trötthet och kronisk binjure-utmattning.

Binjureutmattning 

Alla kroniska sjukdomar inkluderar kronisk trötthet och binjureutmattning, oavsett om du känner dig trött eller inte. Många av mina patienter säger, "Åh, jag har massor av energi", men det har de inte annars skulle de inte vara kroniskt sjuka. Det finns ingen konventionell medicinsk behandling för binjureutmattning om du inte har nått en punkt av totalt misslyckande, då är du tvingad att ta kortisonpreparat i resten av ditt liv. Därför, liksom frågan om giftiga metaller, om binjureutmattning inte testas, diskuteras det inte heller.

Dessa två problem - uppbyggnad av binjureutmattning och metallförgiftning - är starkt relaterade eftersom du inte kan utsöndra metaller utan god binjurefunktion. Binjurefunktionen måste vara ganska nära det normala annars du kommer att börja behålla metaller, eftersom binjurarna har en så stor roll att spela i korrekt hantering av metaller i kroppen.

Det första tecknet på binjureutmattnig är beroende av stimulantia. Om tanken på att gå utan din stimulantia (nikotin, socker, koffein, mediciner etc.) är ett problem, har du binjureutmattning. Så, nu har du tagit testet, nu vet du.

Om du behöver stimulantia för att må bra, är du redan utmattad. I själva verket om någon typ av drog gör att du mår bättre är ett tecken på att du redan är utmattad, för i slutändan behöver du den stimulerande effekten av stimulantia. Även alkohol eller droger som sägs vara lugnande har faktiskt en stimulerande effekt på binjurarna. Många människor får efter flera år på stimulantia, som kan inkludera beteendemässiga och känslomässiga stimulantia som att träna för mycket, arbetsnarkomani och även ständig oro, såsom att sätta dig själv i ett tillstånd av rädsla och hänge sig åt vrede. Alla dessa kommer att driva upp dina binjurar och hålla dig från att känna hur trött du verkligen är.

Samtidigt som dina binjurar inte fungerar normalt, börjar du samla på dig alla typer av metall. När du når en viss tröskel i kroppen, blir själva metallen en av dina viktigaste stressfaktorer för dina binjurar. Nu är du i ett ständigt förgiftat tillstånd och binjurarna blir svagare och svagare. Även om du försöker följa allt i regelboken; du äter bra, du får en hel del vila och gör tai chi - kan du inte må bra eftersom nu du har giftig metall i kroppen, som hela tiden tar din energi från dig.

Lokala variationer 

Vad som händer sedan beror på många variabler- vilka typer av metaller som du utsätts för, och hur mycket, och även var du bor. Jag tycker det är mycket intressant att se variationerna i hårtesterna, beroende på var människor bor. I Kalifornien, till exempel, ser jag i första hand aluminiumförgiftning; uppenbarligen finns det en hel del aluminium i området. Aluminium är en mycket vanlig metall, som omfattar upp till 14 procent av jordskorpan, så det finns i dammet och i luften.

Aluminium är också en tillsats i antiperspiranter. Jag har en teori om att i varma klimat, där
människor använder en hel del antiperspiranter, utsätts de för mycket mer aluminium än människor som lever i kallare klimat.

På östkusten, ser jag mer problem med kadmium, kvicksilver och bly och tungmetaller . På västkusten, om någon visar upp kvicksilver, kan du utgå från att de har ätit fisk två gånger i veckan under en längre tid. Om de inte äter fisk visar de inte upp kvicksilver i kroppen, även om de har det i sin mun. Jag vet inte varför, men det är vad jag har hittat.

(Kommentar från mig: Idag vet vi att spannmål innehåller mycket kadmium, kvicksilver och bly, bland annat från ris, även om det är ekologiskt odlat.)

Problemet med koppar 

Den vanligaste förekomsten av metall i kroppen är förgiftning av koppar eftersom alla får i sig koppar med tiden. Nästan allt du äter har en viss del koppar i sig. Många populära livsmedel som kaffe, choklad, avokado, soja, skaldjur som räkor och hummer, vissa bönor och nötter, som pekannötter har höga halter av koppar i sig.

Detta är inte ett problem med en bra lever, gallblåsa och speciellt bra binjurefunktion. Om binjurefunktionen är stark, samlas koppar upp och utsöndras via gallan. Tyvärr, beroende på hur vi lever dessa dagar, är det inte vad som händer. De flesta människor inte har möjlighet att bli av med överskottet av koppar. Hur många människor har inte nedsatt leverfunktion, överbelastad gallblåsa eller binjureutmattning? Förmodligen de flesta i dessa dagar.

Om binjurefunktionen blir nedsatt, byggs koppar upp i levern, hjärnan, leder och lungor. När detta händer, märker du mycket specifika problem, inklusive psykiska problem, leverproblem och avgiftningsproblem. Fas II leverfunktion förvärras ofta av kopparförgiftning, om inte faktiskt orsakas av det.

Fas II leverfunktion och Fas I förklaras så här på www.greatlife.se 
Levern använder en mängd olika enzymer för att neutralisera gifter, ofta kallad leverns fas 1 och fas 2 avgiftning (nämnd ovan). Fas 1 är beroende av något som kallas cytokrom P450-enzymer, vilket kräver antioxidanter för att fungera då varje bearbetat gift kräver en antioxidant för korrekt neutralisering. P450-enzymer avaktiveras antingen direkt av själva giftet eller så modifieras giftet så att andra enzymer i fas 2-systemet kan bli av med det. I fas 2 utsöndras giftet via gallan eller urinen, en process som kallas konjugation. 
Du ser också en hel del kopparförgiftning ihop med astma och andningsproblem, inklusive lungemfysem. Koppar tenderar också att byggas upp i lederna, vilket leder till artrit. Kroniska hudproblem är också en indikation på kopparförgiftning.

Vegetarisk kost innehåller mycket koppar, eftersom de vegetabiliska livsmedlen är en stor källa till detta mineral. Eftersom vegetarianer inte äter kött och kanske inte ens ägg får de inte tillräckligt med zink, vilket är en naturlig antagonist till koppar. Zink balanserar naturligt koppar och håller den ifrån att byggas upp i kroppens vävnader. Om du inte äter kött och ägg kommer du att utveckla problem med höga halter av koppar i kroppen.

Överskott av koppar stör energiproduktionen på cellnivå. Det försämrar olika energivägar i cellen så att den bidrar till en väldig trötthet som tenderar att göra att du behåller koppar, vilket leder till en ond cirkel. När detta mönster kommer igång, som är helt självförstärkande och mycket svårt att bryta, inte ens genom att lägga tillbaka zinkrika livsmedel i dieten.

Koppar är stimulerande för hjärnan, vilket får den att producera höga nivåer av de aktiverande neurotransmittorerna, såsom serotonin, norepinefrin, epinefrin och dopamin. Detta är anledningen till att du kommer att se kopparförgiftning i maniska tillstånd som paranoid schizofreni och bipolär sjukdom. Det så kallade kopparhuvudet tenderar att vara väldigt känslomässigt, mycket intensivt och ofta väldigt kreativt. Sådana personer är benägna att krascha och brinna eftersom deras överaktiva sinne stöds av en väldigt trött kropp.

Kopparförgiftning är en viktig faktor för IBS eftersom koppar utsöndras via gallan och vissa saker kommer att leda till att du dumpar koppar. Om kroppen har samlat koppar, något som har orsakat en ökning av din ämnesomsättning kommer att orsaka att kroppen dumpar koppar och det kommer utsöndras genom gallan. Om du är kopparförgiftad och plötsligt hamnar under mycket stress kan detta sätta fart på en irriterad tarm eftersom plötsligt överskott av koppar som rör sig genom tarmarna och irriterar dem.

Tendensen att bygga upp koppar i kroppen liknar järn, som är ett annat viktigt näringsämne men som också är en tungmetall. Båda är mycket elektriska och ledande metaller som producerar en hel del fria radikaler och måste vara bundna av speciella proteiner, så som ceruloplasmin och metallothioine. Produktionen av dessa proteiner styrs av binjurarna och de produceras i levern. Om binjurarna inte fungerar som de ska och levern är nedsatt, eventuellt från uppbyggnad av koppar, då kommer du inte producera dessa bindande proteiner, så koppar kommer vara kvar i fri form i kroppen, som gör det till en toxisk och reaktiv fri radikal med förmåga att orsaka mycket skada.

När detta händer, börjar kroppen att binda den. Den försöker lagra det någonstans så det kommer att göra mindre skada. Således, medan du kan bygga upp en hel del koppar i kroppen, kan du också ha symtom på kopparbrist eftersom koppar är biologiskt otillgänglig. Kopparn är inte i en användbar form så du kommer att ha både bristsymptom och symtom på toxicitet.

När du hamnar i ett stressläge, som när du går in i en kamp - eller flykttillstånd, samlas koppar. Dina binjurar står på startlinjen och är redo att "springa". Detta är en kortsiktig mekanism som har sina fördelar. Det hjälper kroppen att hantera stress, åtminstone till att börja med.

Kroppen har ett system av kontroll och balans som verkar genom förhållandet av mineralhalter. Om du har brist på ett mineral, ökar ett annat och kan bli för mycket. När exempelvis natrium - och kaliumnivåerna går ner, stiger kalcium och magnesium. När koppar sjunker, ökar järn. Om zink ökar, går koppar ned. Om järn stiger, går krom upp. Det finns en konstant och komplex relation av mineraler som pågår i kroppen och kroppen behåller och frigör väldigt specifikt mineralerna för att kontrollera vissa kroppsfunktioner.

När vi inte gör oss av med koppar, stiger natriumnivåerna. Natrium krävs för att producera aldostreron, ett hormon från binjurebarken som orsakar natriumöverskott vilket ger högt blodtryck när det produceras. En ökning av aldosteron är ett försvar mot stress, under flykt - och kamp och skyddssituation. När aldosteron ökar behåller kroppen koppar och frigör magnesium, som är ett lugnande mineral som lugnar ner dig. Det är därför många använder magnesium för att sova eller lindra muskelkramper. Som du hamnar i stress-situation sjunker nivån av magnesium väldigt fort. Det är den första bristen eftersom kroppen försöker varva upp. Ökad produktion av aldosteron kommer också att medföra att zinknivån sjunker, vilket gör att koppar samlas och natriumnivån ökar.

Ökningen av koppar är stimulerande, det får igång dig, vilket är precis vad du behöver på kort sikt. Men kronisk oupphörlig spänning ger dig aldrig tid att återhämta dig och du får aldrig ta itu med din biokemiska obalans, du får aldrig den tid du behöver för att utsöndra överskottet av koppar.

När dina binjurar är i bra form kan de utsöndra överskottet av koppar som du behöver. Men när dina binjurar knappt hänger med och knappt kan få igång en stressrespons, har du ett överskott av stimulerande koppar. Det blir väldigt svårt att somna och koppla av tankarna. Du känner, tänk, tänk, oro, oro, oro och allt detta gör det värre. Du är alltid sliten. Faktum är att människor med kronisk trötthet ofta vaknar upp trötta eftersom de aldrig någonsin vilar.

Vi använder också upp tryptofan i dessa situationer, då tryptofan behövs för seratoninproduktionen. Seratonin tar slut under stress. Du kan inte ersätta ditt tryptofan genom att äta kalkon när den används upp så snabbt. Vad detta säger mig är att kroppen inte är avsedd att vara under ständigt stress. Vi är avsedda att tillbringa tid med att ligga i en hängmatta någonstans, eller väva en korg!

Psykiska störningar 

Låga nivåer av zink och magnesium tillsammans med bibehållen nivå av koppar tjänar kroppen tillfället och förbättrar binjurarnas reaktion på stress. Men med ihållande stress eller extrem stress, kan dessa obalanser arbeta mot dig. Kopparförgiftning minskar förmågan att hantera normal vardagsstress. Det försämrar binjurefunktionen. En hel de av binjurarnas aktivitet kräver zink, vilket koppar försämrar. Resultatet är en försämring och dämpning av hela din ämnesomsättning.

Din kropp känner av när detta händer och vet att du inte klarar av utmaningen och inte har möjlighet att reagera ordentligt. Detta är tillräckligt för att du ska känna oro. Du kanske känner rädsla inför att ta på dig visa uppgifter eftersom du känner att du inte klarar av dem. Detta är början på psykisk obalans som följer med kopparförgiftningen. Du känner dig utmattad. Du kan lura dig själv med att ignorera signalerna men när vissa situationer uppstår känner du dig panikslagen eller orolig. Så småningom, när du är utmattad kan du bli apatisk och deprimerad och vill inte göra något alls. Du bygger upp en mur kring dig och gömmer dig där bakom.

I början tenderar du att överreagera som om allt är en nödsituation. "Åh, nej, jag måste gå och handla!""Åh, nej, jag måste gå till banken idag!" Allt blir en stor sak. En hel del av mina patienter

som jag har säger, "Låtsas att du är på semester. " Istället för att säga: "Om jag känner för det så lagar jag mat till dig", eftersom du känner en kontant känsla av att du har bråttom. Så fort något ska göras känns det som att det är övermäktigt. Du håller dig i detta uppvarvade tillstånd och överreagerar på varje liten händelse i livet.

Du använder förmodligen stimulantia för att hålla igång och vara på gränsen till sammanbrott. Du är itne lugn, cool och samlad. Jag rekommenderar ofta personer med dessa problem att bromsa ned - inga snabba promenader, inte köra fort och ligga under hastighetsbegränsningen. Du måste skicka signaler till din kropp att det inte är en stor sak och det är ingen brådska. Om du inte klarar det idag så kan du göra det i morgon. Du måste ta dig bort från klippkanten, annars kommer du att falla över kanten med totalt utbrända binjurar. När allt är en stor sak hamnar din kropp i en ond cirkel av ständig stress som leder till brist på zink och magnesium och höga nivåer av koppar.

Den andra saken som händer i kroppen vid överskott av koppar och binjureutmattning är hypoglykemi och blodsockersvängningar. Dålig binjureaktivitet resulterar i låg produktion av glukokortikoider, kortisol och kortison som spelar en stor roll för att upprätthålla rätt blodsockernivåer. Så när produktionen är låg får du en låg produktion av dessa hormoner och går ständigt in i hypoglykemi, vilket kan i sin tur resultera i depression, irritabilitet, humörsvängningar, dålig koncentration, dåligt minne, yrsel, trötthet, sömnighet och många andra obehagliga effekter. Många människor inser inte att de insulinrelaterat men om deras problem börjar en till två timmar efter de har ätit, så är det en ledtråd.

Beroende på hur förgiftad och känslig en person är, kan koppar påverka sinnet mycket starkt. Inledningsvis kan kopparförgiftning göra en person aktiv, produktiv och kreativ men så småningom kommer dessa känslor att undermineras på grund av brist på energi. Sedan ser vi människor som har en miljon idéer och långa "göra-listor", men som aldrig orkar fullfölja sina projekt. Detta leder till kronisk frustration och därefter depression.

Efter ett tag med kombinationen överaktivt sinne och brist på att orka genomföra saker, blir man ganska knäpp. Det tippar över gränsen till besatthet, tvångsmässighet, fobier och alla typer av fixeringar eftersom psyket är så intensivt och det måste ju ta vägen någonstans. I extrema fall blir människor psykotiska men de flesta får humörsvängningar, PMS eller perioder då de inte agerar riktigt som de brukar och som de inte kan förklara. "Jag vet inte varför jag gjorde eller sade så." De förlorar kontrollen en kort period för att sedan ta sig samman igen. De har olika sätt att hantera kopparförgiftningen på med att hålla locket på men de är mycket knäppare än någon kan tro. De visar det bara inte. De kan se väldigt lugna ut men är det inte.

Koppar ökar den elektriska spänningen av neuroner, förmodligen på grund av den förbättrade rörligheten för natrium. Detta leder till överproduktion av aktiverande neurotransmittorerna -dopamin, noradrenalin, adrenalin, serotonin - som leder till ångest, överaktivitet och sömnlöshet. Forskarna Pfeiffer och Goldstein har påvisat att hjärnvågorna uppvisar likadan en stimulering, motsvarande stimulering av det centrala nervsystemet från antingen 5 mg av koppar eller 5 mg Dexedrine-so koppar lika stimulerande som Dexedrine för sinnet. Som vi vet, kan amfetamin så småningom göra dig psykotisk om du fortsätta använda dem.

Kroppen kommer att börja lagra det överskott av koppar i hjärnan som levern överbelastats av. Koppar stimulerar mellanhjärnan, vilket är den känslomässiga hjärnan. Zink stimulerar hjärnbarken, den nya hjärnan, det rationella förnuftet, och är lugnande för känslorna. Således, håller sig kopparförgiftade människor ofta i ett tillstånd av mycket drama, och deras symtom kan även påminna om bipolära syndrom. Carl Pfeiffer, PhD, MD, har funnit att en halv till två tredjedelar av schizofrena har höga halter av koppar och låga nivåer av zink och magnesium, särskilt under akuta faser. Koppar har en negativ effekt på metylering, en metabolisk väg som är nödvändig för avgiftning och för att styra fri-radikal-aktivitet. Dålig metylering kan vara en viktig faktor vid autism och schizofreni.

Pyroluria

Ett tillstånd som verkligen kan utsätta en person för stor risk att bli kopparförgiftad är Pyroluria. Pyroluria kännetecknas av ett överskott av krytopyrrole i urinen. Pyrroler lockar alehyder och vitamin B6 är en aldehyd. När pyrrolerna binder B6 blir det som en dammsugare som suger upp all zink som du har utspritt i kroppen. Som du har pyroluria från en väldigt ung ålder utvecklar du en konstant B6 - och zinkbrist. Det är svårt att få i sig tillräckligt med B6 för att övervinna utflödet som sker i Pyroluria. 

Cirka 52 procent av schizofrena, 42 procent av psykiatripatienter och 40 procent av alkoholister är pyroluriker. Om alkoholism är förknippad med nervösa sammanbrott, självmord eller till och med migrän, är Pyroluria sannolikt inblandat.

Ett tecken på brist på B6 är dåligt drömminne, eller mardrömsliknande drömmar. Och om ditt B6 är väldigt låg, kommer du att finna det svårt att ta zink. Zink kommer att få dig att känna dig illamående, uppsvälld och obehag.

Familjer som tenderar att ha Pyroluria har ofta också klusterhuvudvärk (Hortons sjukdom), migrän, depression, trötthet, kronisk trötthet, känslighet för kyla, anemi, illamående på morgonen, problem med aptiten, dåligt drömminne, självmord, depressioner som slutar i självmord, åksjuka, blodsockerproblem, glukosintolerans, öm i korsryggen och smärtor i övre, vänstra revbenen.

Drog- och alkoholintolerans, förstoppning, trångt mellan de övre, framtänderna , en hel del ledproblem, kanske växtvärk kan även vara en del av B6-brist. Stickande känsla, kramper, darrningar, tics, krampanfall och epilepsi påverkas mycket starkt av pyroluria, låg nivå på B6 och zink tillsammans med kopparförgiftning. Båda kan ge dig epilepsi och rensa upp i den obalansen kan definitivt göra så du blir av med krampsjukdomar. Neuralgi (nervsmärtor) och ischias är mycket vanliga i dessa fall. Ett vanligt symptom är blek hud som inte blir solbränd. Ofta den i familjen som är den mest pyroluriska i familjen den blekaste. Andra tecken är sen pubertet, låg stresstolerans och tidigt grått hår.

Långsam oxidation

Det andra som händer när man har hög nivå av koppar i kroppen är långsam oxidation, eftersom hög kopparnivå saktar ner både binjurarna och sköldkörteln. Oxidation innebär att syre blandas eller förbränns. Dr. George Watson, en forskare vid UCLA, utvecklade begreppet oxidation av olika typer. De som förbränner mat i en långsam takt än det är idealiskt är en långsam oxidation. Om sköldkörteln och binjurarna är väldigt aktiva kommer du att ha en snabb oxidation och om de är tröga kommer du att ha en långsam oxidation.

Stress från överskott av koppar försätter kroppen i ett tillstånd av snabb oxidation. Med tiden börjar dock oxidationshastigheten att minska och då går in i den resistenta fasen. Detta kan pågår i flera år, där du har en fot på perrongen och en fot på tåget. Kroppen är ett ständigt instabilt tillstånd av hög stress och inkapabel att till fullo svara. Det är under denna tid som kopparen byggs upp i kroppen. Du börjar förlora din förmåga att hantera metallen. När utmattningen sätter in, när kroppen inte kan hantera dte längre, är när oxidationshastigheten blir långsam. Detta kan maskeras under en period om du tar tillräckligt med stimulantia.

Långsam oxidation tenderar att ge höga kalciumnivåer och snabb oxidation tenderar att ge höga natrium - och kaliumnivåer. När du ser en persons provtagningsdiagram och de har högt kalcium, innebär det att de har långsam oxidation, tillsammans med ett väldigt högt natrium och kalium är ett tecken på snabb oxidation. Det betyder att de pumpar upp sig tillräckligt för att övervinna den långsamma oxidation men kalciumbromsen är fortfarande på. Den bakomliggande orsaken är långsam oxidation och uppbyggnad av koppar men dessa individer är uppvarvade av stimulantia.

Förresten, kan C-vitamin fungera som stimulantia. Det är ofta folk som går på ett näringsprogram som inte tycker om att höra att de ska ta mindre c-vitamin, eftersom de har blivit beroende av höga doser och att de inte tycker att de borde ta mindre. Men det är vad som håller dem uppvarvade och slutligen slår ut dem.

Människor med långsam oxidation är som människor med underfunktion av sköldkörteln, eftersom det är mer eller mindre samma sak. De har torr hud och torrt hår, de svettas lite och tenderar att få förstoppning, depression, trötthet, apati, lågt blodsocker, binjurebarksvikt och lågt blodtryck. Som med underfunktion av sköldkörteln, tenderar de att ,lägga på sig i vikt på höfterna och ha en låg kroppstemperatur. Långsam oxidation tenderar att göra att man drar sig tillbaka, blir inåtvänd, mindre känslomässigt uttrycksfull och kan uppvisa depression, förtvivlan och självmordstankar. Eftersom långsam oxidering blir mer extrem, kommer mer och mer av dessa symtom att utvecklas.

Koppar och kalcium 

Kalcium och magnesium är en del av kroppens bromssystem. Dessa mineraler hjälper dig att få kontroll och sakta ner, för att undvika att bränna ut dig. Du måste ha ett sätt att dra tillbaka, och kalcium och magnesium hjälpe kroppen att göra det. Däremot, natrium och kalium accelererar metabolismen, dels genom att öka binjurebarkhormoner.

Nyfödda har en mycket hög ämnesomsättning och relativt låga kalciumnivåer. När vi åldras börjar kroppen tillämpa kalciumbromsen; som koppar bygger upp, kalcium - och magnesiumnivåerna stiger medan natrium och kalium sjunker. Stigande kalcium i vävnaderna är ett försvar mot kronisk stress som är orsak och resultat av kopparförgiftning. Så kroppen börjar behålla kalcium för att mildra effekterna av koppar och kalcium saktar ner dig. Det är det kalciumbromsen.

Kalcium och magnesium stabiliserar kroppen och förhindrar en överdriven ämnesomsättning som ett försvar mot stress. En långsam metabolism kan bromsa hastigheten för att kollapsa och tillåter uppbyggnaden av skyddande mineraler såsom kalcium, magnesium och zink. Detta kan till en början vara skyddande. Det hindrar den långsamma oxidationen från att uppleva akut, svår stress. I huvudsak eftersom kroppen inte längre kan hantera stress, bygger det ett kalciumskal och det bedövar och dämpar dina känslor så att du inte överreagerar. Du kommer att vara hårdhudad, men kalciumskalet kommer att bevara den livsgnistan som återstår.

En hög nivå av kalcium är ett tecken på att kalcium bygges upp i de mjuka vävnaderna. Detta kalcium tas från skelettet. Men precis som att giftigt koppar är biologiskt otillgängligt, är detta kalcium som bygger upp och visar upp väldigt högt i håranalyser fungerar faktiskt inte, det är inte i en användbar, löslig, jonform i blodet.

Giftiga metaller

Med pågående obalans börjar kroppen att behålla metaller som inte ska vara där och använder dem som ett substitut för de metaller kroppen behöver: bly kan ersätta kalcium, kadmium ersätter väldigt lätt zink och aluminium verkar kunna ersätta det mesta. Kroppen kommer behålla dessa metaller och låsa fast dem i vävnaderna och blockerar plats för de rätta näringsämnena som kroppen behöver.

Detta är anledningen till att kelering inte kommer att avhjälpa tillståndet för uppbyggnad av giftiga metaller. Kelatering kan bara fästa metaller som är obundna, klara att hämtas upp och användas. Om den giftiga metallen är bunden i kroppens vävnader, som förekommer vid ställen där enzymer bildas bland annat kan inte kelatorerna komma åt det och kan inte tas upp och kroppen kommer inte släppa från sig metallen. Till exempel om du är förgiftad av kadmium, kommer kroppen behålla det och stödja en låg natriumnivå, eftersom kadmium kommer att driva upp natriumet.

Det är en del av anledningen till varför höga droger som tobak och marijuana som har höga nivåer av kadmium är väldigt beroendeframkallande. De höga natriumnivåerna gör att du känner dig normal, precis som om du har bra binjurefunktion. Din kropp kommer inte släppa kadmium så vida det inte längre behöver kadmium och stödjer låg natriumhalt, vilket innebär att det du har fått för att bygga upp binjurefunktionen tills binjurarna är i balans och säger att det inte längre behöver denna krycka.

Hopp

Överbelastning av koppar och tungmetall-förgiftning är några av de svåraste tillstånden att behandla inom den moderna medicinen. Dock är en återhämtning möjlig - med rätt planering som involverar bra kost, näringsbalans och en mild avgiftning, har många av mina patienter tillfrisknat både fysiskt och psykiskt. En plan för läkning beskrivs här nedan. Samtidigt är det viktigt att vi undviker detta tillstånd i kommande generationer genom att varna ungdomar om farorna med vegetarisk kost och arbeta tillsammans för att minska den giftiga miljöbelastningen.

_________________________________________________________________________________

Torskleverolja : En del av behandlingsplanen     


Fiskleverolja är nästan alltid en del av min behandlingsplan - undantaget skulle vara i fall där matsmältningen är så osäker att patienten inte kan tolerera oljorna i torskleverolja.

Torskleverolja ger vitamin A, som behövs för produktion av adrenalhormoner; och vitamin D, som fungerar synergistiskt med vitamin A.

Jag tycker att torskleverolja är särskilt bra mot kronisk smärta orsakad av inflammation. För vissa människor, lindrar det smärtan inom en eller två dagar efter de har börjat med en dos på två teskedar per dag. Det är också väldigt viktigt för behandling av fetma, hjärtsjukdomar, hudproblem, förstoppning och psykiska problem.

Intressanta fakta om zink

* Zink snabbt förloras under stress.
Zink är nödvändig för proteinsynteen . Låg zinkstatus leder till problem med hormonproduktionen, läkning och tillväxt.
* Zink förbrukas snabbt efter skada eller kirurgi som behövs för proteinsyntes.
* Eftersom tonåringar växer så snabbt, är de väldigt benägna att få zinkbrist.
* Zinkbrist påverkar immunsystemet. Zink dödar en massa virus vid kontakt. De med brist på zink kan vara mycket mer mottagliga för virus än andra.
* Zink är ett lugnande medel och lugnande mineral för sinnet. GABA, som är en inhiberande, lugnande signalsubstans är zinkberoende.
* Kroppen behöver zink för att bygga protein. Huden och naglarna avslöjar ofta zinkstatus. Bristningar är alltid ett tecken på låg zinknivå, åtminstone vid den tidpunkt då de bildades. (Ungdomar får ofta bristningar och de växer fort...min notering)
* Zink är viktigt för produktionen av binjurebarkhormoner, särskilt aldosteron och kortisol.
* Zink är viktigt för normal aptit, lukt och smak. Ett tecken på zinkbrist är brist på aptit på morgonen, eller till och med illamående.
* När zinknivån är låg och kopparnivån är hög, dumpar kroppen vid konsumtion av kött som är en rik källa på zink. För en del vegetarianer kan den höga kopparnivån i kroppen reagea så starkt att de kräks när de försöker äta kött. Människor som reagerar på det här viset måste först sänka sina kopparnivåer innan de kan äta kött.De måste börja med mycket små mängder vitt kycklingkött och sakta, gradvis införa rött kött.
* Det ideala förhållandet mellan koppar till zink är 1:8 till förmån för zink.
* Vissa vegetabiliska livsmedel innehåller zink, men när de gör det, är det oftast tillsammans med en hel del koppar. Animaliska livsmedel är den enda goda källan.


Koppar, tungmetaller, histamin och metyleringscykeln

Kopparhaltiga histaminaktiverande enzymer och ceruloplasmin reglerar histamin, en signalsubstans som gör oss vakna och som spelar en roll i det lokala immunförsvaret. Förhöjda kopparnivåer ökar nivån av dessa enzymer och främjar därmed histaminutbrott. Om du har höga kopparnivåer kommer du att ha lågt histamin och vice versa.

Histaminnivåerna är relaterade till metyleringscykeln eftersom metyl och histamin konkurrerar med varandra. När histaminnivåerna är höga, är det ett tecken på under-metylering och när histaminet är lågt, det är över-metylering.

Metyl (CH3) är mycket vanligt i kroppen, eftersom den är närvarande i de flesta enzymer och proteiner. Metyleringscykeln är den process genom vilken metylgrupper sätts till en förening; det är en metabolisk väg som är nödvändig för avgiftning och för att styra aktiviteten av fria radikaler. När en större molekyl har en metylgrupp adderas det och ändrar sin struktur och funktion. Metylering har mycket att göra med att slå på och stänga av genuttryck - när kroppen fäster en metylgrupp till en gen, blir den aktiv och när den tas bort stänger genen av sig. Metylering är väldigt viktigt för kroppens utveckling, inklusive att bygga myelinskidan och alla cellmembran i hjärnan. Om det är nedsatt kommer en massa saker i kroppen försämras, inklusive histaminproduktionen.

Med alltför mycket metyl kommer kroppen att överproducera dopamin, noradrenalin, adrenalin och serotonin. Detta faktum kan förklara varför höga kopparnivåer är förknippade med höga nivåer av dessa signalsubstanser. Med för lite metyl, är signalsubstanserna låga.

SAMe (S-adenosylmetionin) är huvud metyldonator i kroppen. När den donerar sin metylgrupp, blir det S-adenosylmetionin homocystein. Då kroppen kan få en metylgrupp från folsyra cykeln och vända SAMe tillbaka till metionin. Detta kallas metylering cykeln. När du har oxidativ stress, vilket är vad som händer med giftiga metaller såsom kvicksilver, kommer det avleda homocystein. Homocystein kommer att åka till bildandet av glutation som förmodligen är den primära detoxifier av tungmetaller i levern, och det kommer att åka att producera metallotionein, som du behöver för att hantera tungmetaller . Detta kommer att hända om dina binjurar fungerar eftersom du inte kan bilda bra metallotionein utan bra binjurarna funktion. Om du har en hel del av tungmetaller i kroppen, du kommer att inledas under producerande metyl till en viss grad, eftersom det är allt läggs om till avgiftning.

SAMe (S-adenosylemetionin) är huvudmetyldonatorn i kroppen. När den donerar sin metylgrupp blir det S-adenosylmetionin homocystein. Då kan kroppen få en metylgrupp från folsyra-cykeln och kan vända SAMe tillbaka till metionin. Detta kallas för metyleringscykeln. När du är utsatt för oxidativ stress, vilket är vad som händer när kroppen blir utsatt för giftiga metaller som till exempel kvicksilver, kommer det avleda homosyctein. Homocystein kommer att gå till formandet av glutation som förmodligen är den primära avgiftningen av tungmetaller i levern och det kommer att gå vidare till att producera metallotionein som du behöver för att hantera tungmetaller. Detta kommer att hända om dina binjurar fungerar eftersom du om du inte har bra binjurefunktion, kan du inte bilda detta. Om du har en hel del av tungmetaller  i kroppen, du kommer att inledas underproduktion av metyl till en viss grad, eftersom det är allt att avledas för avgiftning.

Schizofreni och autism

Paranoid schizofreni är associerad med övermetylering, lågt histamin och högt koppar. Hörselhallucinationer tyder mycket på övermetylering. Personer med övermetylering tenderar att få paranoia, besatthet och sömnproblem. Kosttillskott som minskar metyl är folsyra, vitamin B12 och niacin, som ofta används som en behandling för schizofreni. Koppar- och zinkobalans måste också förbättras för att minska förstörelsen av histamin. Schizofreni är förvånansvärt behandlingsbar med näringstillskott. Det är verkligen inte så svårt att kontrollera detta, när du vet vad du sysslar med. Om du gör rätt saker, det blir bättre och alla symptom på psykisk sjukdom börjar avta mycket snabbt.

I motsats till schizofrein, är alla markörer av metylering mycket lägre hos patienter med autism. Näringstillskott som ofta förbättrar autistiska symptom stödjer den normala funktionen av metyleringscykeln. Det är folinsyra, DMG, TMG, metylkboalamin (som är B12 med en metylgrupp), zink, B6, glutation, cystein och sulat. Till viss del ger glutaion, cystein och sulfat ett sätt för kroppen att hålla sig från att avleda homocystein från avgiftningsvägar. Det andra problemet är metallotionein, som är av de bärande proteinerna som kontrolleras av binjurarna. Redan innan du föds är detta det som krävs för att skapa immunitet, hjärna och mag-tarmkanalens mognad och reglering av metaller. Autistiska barn tycks vara födda med enlåg metallotioneinfunktion, så de har en försämring inom alla dessa områden. De har inte mognat som de ska och är därför väldigt sårbara.

Metallotionein är viktigt för korrekt balans mellan koppar till zink. Om du har ett dåligt koppar-zink-förhållande, kommer du att ha metallotionein-dysfunktion och kommer inte att kunna avgifta tungmetaller. Det viktigaste näringsämnet som behövs i bildandet av metallotionein är zink. Om du har kvicksilver eller bly i tarmen utan metallotionein, kommer de att reagera med sulfhydrylgrupper. Sulfhydrylgrupperna är en kombination av svavel och väte och de är mycket attraherade av kvicksilver, bly och kadmium, i synnerhet kvicksilver.

Till sulfhydrylgrupperna i tarmarna hör de enzymer som bryter ned kasein och gluten. Giftiga metaller och lågt zink inaktiverar dessa enzymer. Det är därför du ser gluten - och kaseinintolerans hos autistiska, bipolära och schizofrena patienter, eftersom de alla lider brist på metallotionein-produktion. De kan reagera våldsamt på dessa livsmedel. Utan undantag, är höga kopparnivåer med låg zinknivå tillsammans med tecken på låg metallotionein-funktion med förhöjda nivåer av alla typer av giftiga metaller sett i varje enskild autistiska barn som testas på Pfeiffer Center.

Att läka kronisk sjukdom

Många faktorer måste beaktas för att bestämma den bästa formen av diet och behandling för kroniskt sjuka patienter. Dessa faktorer inkluderar matkänsligheter, glutenallergier, matsmältningsbehov, glukosintolerans, förmåga att smälta fetter och matsmältnings-funktionsnedsättningar på grund av candida albicans, parasiter och andra faktorer. Utan att ta itu med dessa typer av obalanser precist är det mycket svårt att lyckas att läka kronisk sjukdom. Kinesisk örtmedicinterapi, näringsbalansering, metall-avgiftning, kost, näring och akupunktur, särskilt för smärta, i kombination med livsstilsrådgivning är alla viktiga faktorer i att läka kronisk sjukdom. Varje program är skräddarsydd för patienten och inte alla av dessa faktorer krävs för att läka kroniska sjukdomar för alla.

Diet

I allmänhet rekommenderar jag låg-kolhydratkost, kost rik på animaliska livsmedel och animaliska fetter. Men i många fall, måste denna diet införas långsamt. Ofta specifika örter för magstöd krävs.

Kinesisk örtmedicinterapi 

Kinesiska Växt- terapi är den mest utvecklade form av örtmedicin i världen. Många andra system för växtbaserade behandling har mycket att bidra med men de teoretiska grunderna och systemet för diagnos och behandling som utgör Kinesisk örtmedicin terapi möjliggör behandling av ett extremt brett spektrum av villkor från kortsiktiga och mildare problem att så kallade " obotliga "villkor. Medan Kinesisk örtmedicin terapi inte kan göra allt, det är ofta svårt att få vissa resultat utan det. Det är särskilt användbart för att minska och eliminera behovet av medicinering och lindra deras biverkningar.

Näringsbalansering och hårmineralanalys 

Dr Paul Eck har utvecklat en kraftfull metod för näringsterapi, som kallas Nutritional Balancing (Näringsbalansering). Dr Eck var en biokemist och naturläkare som studerade nutritionsstatus hos tusentals människor i över 30 år och som använde den diagnostiska metoden hårmineralanalys. Hår-mineralanalys mäter innehållet i hårets mineraler. Hår är en mjuk vävnad i kroppen, ch innehållet i hårets mineraler återspeglar de funktioner i kroppen på cellnivå av de mjuka vävnaderna där alla metaboliska aktiviteten sker. Blodprover är användbara och mycket viktiga i akuta tillstånd, men de misslyckas ofta med att avslöja kroniska sjukdomar tills de är mycket avancerade. Detta beror på att kroppen håller blodvärden så nära normal nivå som möjligt, även på bekostnad av kroppsvävnaderna. Blodvärden måste tas i mycket korta tidsintervall annars kan till och med livshotande symtom uppstå. Därför kommer kroppen att offra mjukdelar vid behov för att upprätthålla dessa värden. Hårmineral-analys kan avslöja de obalanser som har utvecklats på cellulär, mjukvävnadsnivå. Med hjälp av denna information har, Dr Eck utvecklat en mycket sofistikerad näringsterapi som syftar till att vända den toxiska och degenerativa utvecklingen i kroppen orsakat av alla typer av stress. Efter många års erfarenhet med denna metod för näringsterapi, kan jag säga att det är den mest kraftfulla och effektiva metoden jag har sett. Det är det bästa sättet att ta itu med problemen med giftiga metaller, som är ofta är en mycket viktig faktor när det gäller att motverka och läka kronisk trötthet och kroniska sjukdomar i allmänhet.

Tungmetaller och gränser för kelering

Kelering och andra former av avgiftning från tungmetaller fungerar enbart om metallerna befinner sig i fri form. I många fall är dessa metaller, såsom aluminium, kvicksilver, nickel, kadmium och bly tätt bundna och stannar kvar i kroppens vävnader. Kroppen använder sig faktiskt av dessa giftiga metaller som substitut för de mineraler som fattas eller är bio-tillgängliga i kroppen. De mineraler som behövs är de optimala mineraler som behövs för varje enzymfunktion i kroppen. Om en föredragen mineral inte är närvarande, på grund av brist, bio-otillgänglighet eller någon annan orsak, ersätts den med en mindre optimal mineral i enzymbildningstället. Resultatet är sänkt effektivitet och ofta nedbrytning av denna enzymfunktion. Detta är en adaptiv mekanism som gör att vi överlever, trots brister eller metallförgiftning. Byte till mindre föredragna mineraler är ett centralt begrepp inom näringsbalansering och att läka kroniska sjukdomar. Vartefter balans - och tillskottsprocessen fortskrider, släpper kroppen näringsämnen och de giftiga metaller som fungear som ersättning av de optimala mineralerna. Fram till att kroppen har förbättrat sin näringstatus till den grad att den levererar dessa mineraler i en användbar form till vävnaderna, kommer kroppen inte frigöra de giftiga metallerna. Näringsbalansering är en metod som systematiskt åter-balanserar kroppens kemi för att låta vävnaderna frigöra dessa giftiga metaller och ersätta dem med rätt näringsämnen för att tillåta optimal cellulär funktion och energifunktion. Balanseringsprocessen uppnås genom att stödja energiproduktionskanalerna i cellerna. Dessa näringsämnen bestäms av resultatet av en korrekt utförd hårmineralanalys. När cell-energin återställs och näringbrister och bio-otillgängligheten förbättrats, fortsätter man att läkas naturligt.

Läkningskrisen

Avgiftning, die-off, om-spårning, läkningskris, är alla villkor för liknande fenomen som är en viktig del av läkningsprocessen. Naturlig läkning bygger på att uppmuntra kroppen att återuppbygga kroppsfunktionerna och rena sig från giftiga ämnen eller infektioner och det är inte alltid en fråga om omedelbar förbättring. När man läks från en kronisk sjukdom, är att må bättre ofta ganska låg på kroppens prioriteringslista. När kroppen arbetar för att återuppbygga själva grunden som kroppens energiflöden, avleda en del av den dyrbara och i detta skede, begränsade energi för att få oss att må bättre, kan inte vara en försiktig användning av energi. Eftersom kroppen läker genom diet, näringsbalansering och naturläkemedelsterapi, blir symptomen lite mindre i taget och bleknar bort med tiden. Men i de tidigare stadierna av läkningsprocessen, ibland kan det komma skov av symptom. En  läkningskris är en period i läkningsprocessen där vi faktiskt mår sämre än tidigare. Detta kan bero på ett antal faktorer. Ofta när läkningsprocessen stimuleras i kroppen med växtbaserade behandling, kostförändringar eller ett näringsprogram, är kroppens energier riktade inåt till organ och vävnader där arbetet sker. Läkning är ett arbete för kroppen och kräver energi för att göra det. Detta kan göra oss trötta, precis som när vi kämpar med en infektion.

Många av oss över-förbrukar vår energi och tvingar upp den till ytan med stimulantia så som kaffe och socker. Vi kanske mår bättre när vi gör detta men dessa stimulantia tömmer oss slutligen på energi och lägger grunden för kronisk sjukdom istället. Naturliga terapier vänder denna process och skickar energin djupare in i kroppen som främjar läkning. Då kommer vi inte ha så mycket energi att spendera som vi är vana vid. Vila så mycket som möjligt är botemedlet för detta problem och det kommer att göra kroppen starkare och ha mer verklig energi tillgänglig efteråt.

I näringsbalanseringen, är att symtomen förvärras eller återkommer av den kroniska sjukdomen när avgiftning av tungmetaller sker, vilket är det första som händer. Näringsbalansering har en mycket kraftfull förmåga att stödja kroppens egen förmåga att frigöra tungmetaller från vävnaderna där de har byggts upp under många år på grund av nedsatt metabolism. Under de första tre till nio månaderna efter det att näringsprotokoll och omtestningsprocessen genomförs, är det mycket vanligt att släppa metaller såsom koppar, aluminium, kvicksilver, mangan, kadmium och bly. Eftersom dessa giftiga ämnen frigörs från vävnadslagring, och rör sig genom blodet som skall utsöndras genom levern och njurarna, är de kapabla att orsaka några av symptomen som är typiska för akut exponering för metallen. Dessutom, för många kroniskt sjuka människor, är en viss grad av leveravgiftnings-funktion en del av deras problem och kan även bero på att mycket metall som rensas, särskilt när det gäller kopparförgiftning.

Bromsa Nutritional Balansering programmet genom att minska antalet gånger per dag protokollet vidtagits för att sakta ner frisättningen av metallen är det enklaste tillvägagångssättet att minska detox symptom. Detta kan dock störa de andra fördelarna med programmet om dosreduktion fortsätter i flera månader. Det finns ett fåtal produkter som kan förbättra processen detox till den grad att en mer normal nivå av tillägg användning kan upprätthållas under detox processen och möjliggöra snabbare framsteg övergripande återuppbygga kroppen energi. eliminering koppar förvärrar ofta samma kroniska problem koppar har orsakat inklusive hudproblem, irriterad tarm, matsmältningsbesvär, huvudvärk, neuralgi, hormonell obalans, förstoppning och sömnlöshet. Den bästa produkten för att förbättra koppar detox symptom Extended Health Liver Support. Detta har utvecklats för att användas under olika metoder för kelering och det verkligen hjälpa levern att hantera högre inflöde av metall som skall renas från systemet.

Att bromsa ner näringsbalanseringsprogrammet genom att minska antalet gånger per dag för att lugna ner frisättningen av metall är det enklaste tillvägagångssättet för att minska avgiftningssymptomen. Detta kan dock störa de andra fördelarna med programmet om minskning av doseringen fortsätter i flera månader. Detfinns ett fåtal produkter som kan förbättra avgiftningsprocessen till den grad att en mer normal nivå av tillgägg kan upprätthållas under avgiftningsprocessen och möjliggöra snabbare framsteg med att återuppbygga kroppens energi. Eleminering av koppar förvärrar ofta samma
kroniska problem som koppar orsakat, inklusive hudproblem, irriterad tarm, matsmältningsbesvär, huvuvärk, nervsmärtor, hormonell obalans, förstoppning och sömnlöshet. Den bästa produkten för att förbättra koppar-avgiftning är "Extended Health Liver Support". Detta har utvecklats för att användas under olika metoder av kelering och det hjälper verkligen levern att hantera högra inflöde av metall som ska rensas ut från systemet.

Näringsbalansering är ett mycket sofistikerat näringssystem som bygger om kroppens egen förmåga att kelatbinda och utsöndra tungmetaller. Den balanserar kroppens kemi för att tillåta cellerna att frigöra metaller som suttit djupt i vävnaderna och inte varit tillgängliga för att avlägsnas genom externa kelateringsmedel. Med hjälp av en Näringsbalseringens tillvägagångssätt förhindras också betydande förlust av viktiga mineraler från kroppen som är typiskt för intravenös och oral kelering trots de mineraltillskott som vanligen ges. Emellertid kan frisättningen av metall ibland vara ganska hög så tillskott såsom "Liver Support" kan stärka leverns förmåga att utsöndra metall till gallan, genom gallblåsan in i tarmkanalen och sedan ut genom tarmen. Alla dessa organ måste vara tillräckligt aktiva för att kunna slutföra processen av fullständig eliminering av metallen.


Kollodialt Silver 
Den bästa allmänna kelatbildande produkt som kan förbättra urinproduktion av metaller som bly, aluminium, koppar och kvicksilver utan att dra ut stora mängder av kalcium, magnesium och zink, är "RNA Results Advanced Cellular Zeolite." Denna zeolit ​​är helt ren och blandas ut i 100 procent rent vatten. Det är nanostorlek, vilket innebär att mycket små doser är mycket effektiva på grund av den kraftigt ökade ytarea av zeolitkristallerna. Eftersom zeoliten har en burliknande form, när de positivt laddade molekylerna av kvicksilver, bly, koppar och andra ämnen såsom fria radikaler och giftiga kemikalier binds till zeoliten, där de neutraliseras och inte längre är i stånd att samverka med kroppen för att orsaka symptom. Zeoliten lämnar kroppen inom fem till sju timmar tillsammans med den toxiska substans, som har bundits till det. På grund av den låga dosering som krävs vid användning av ren zeolit i nanostorlek, uppstår inga problem med matsmältningen som ibland uppstår med mikrostorleks-tillskott. Zeolit, liksom alla kelatbildande ämnen, kan endast plocka upp metaller som har släppts från vävnaderna i en fri form. Denna produkt måste köpas från en legitimerad vårdgivare. (I USA)

Litteratur som föreslås
  • Nutritional Balancing and Hair Mineral Analysis, Lawrence Wilson, MD
  • Energy, Colin and Loren Chatsworth
  • Toxic Metals in Human Health and Disease, Dr. Paul C. Eck and Dr. Larry Wilson
  • The Strands of Health: A Guide to Understanding Hair Mineral Analysis, Rick Malter, PhD
  • Trace Elements and Other Essential Nutrients: Clinical Application of Tissue Mineral Analysis, Dr. David L. Watts
  • Toxic Metal Syndrome: How Metal Poisonings Can Affect Your Brain, Dr. H. Richard Casdorph and Dr. Morton Walker
  • Why Am I Always So Tired?, Ann Louise Gittleman, MS, CNS
  • Mental and Elemental Nutrients, Carl C. Pfeiffer, PhD, MD
  • Nutrition and Mental Illness, Carl C. Pfeiffer, PhD, MD
  • Natural Healing for Schizophrenia and Other Common Mental Disorders, Eva Edelman
  • Depression Free, Naturally, Joan Mathews Larson, PhD
  • Changing the Course of Autism, Bryan Jepson, MD
  • Children With Starving Brains, Jaquelyn McCandless, MD
  • Gut and Psychology Syndrome, Natasha Campbell-McBride, MD
  • Healing Schizophrenia, Abram Hoffer, MD
  • The Natural Medicine Guide to Schizophrenia, Stephanie Marohn
  • The Natural Medicine Guide to Autism, Stephanie Marohn
  • Adrenal Fatigue: The 21st Century Stress Syndrome, James L. Wilson, ND, DC, PhD
  • Chronic Fatigue Unmasked, Geral E. Poesnecker, ND, DC
  • An Alternative Approach to Allergies, Theron G. Randolph, MD, and Ralph W. Moss, PhD
  • Dr. Atkins’ New Diet Revolution, Dr. Robert C. Atkins
  • The Yeast Connection, William Crook, MD
  • Dr. Bernstein’s Diabetes Solution, Richard K. Bernstein, MD
  • Nourishing Traditions, Sally Fallon with Mary Enig, PhD
  • Know Your Fats, Mary Enig, PhD
  • The Mood Cure, Julia Ross, MA
  • Toxic Psychiatry, Peter R. Breggin, MD
  • Heart Failure, Thomas J. Moore
  • The Schwartzbein Principle, Diana Schwartzbein, MD

Kinesisk örtmedicin Support
Rent generellt är olika former av växtbaserad kinesisk behandling till stor hjälp i ett tidigt skede av läkning för att hjälpa att kontrollera symptom och minska behovet av medicinering. Det finns många utmärkta recept för att hjälpa till med menstruation och klimakteriebesvär, obehag med gallblåsan, andningsproblem och hosta, känsligheter i matsmältningssystemet och smärta av många olika typer. De växtbaserade tinkturer, när de används på rätt sätt är en utmärkt metod för att påskynda återuppbyggnaden, få ökad energi och minska effekterna av åldrande. En mycket målinriktad behandling av specifika problem är ofta mer effektiv än andra metoder. Det passar bra ihop med näringsbalansering även om många tycker att det räcker med näringsprogram enbart.

Den välkända och allmänt tillgängliga kinesiska växtbaserade tillskottet som kallas Yin Chiao, eller Yin Qiao är till stor hjälp för att lindra detox och die-off symtom samt allmänna obehag som sträcker sig från halsont, insektsbett, öron värk, och icke-kronisk huvudvärk till Poison Ivy och neuralgi, speciellt trigeminal neuralgi. Tas det direkt och ofta i början av en förkylning, kan det stoppa det eller gör det mycket mildare om influensan är inte särskilt stark. Om det kommer på något sätt, är Yin Chiao mycket hjälpsam mot symptomen och även febernedsättande. Det är särskilt användbart vid candida-avgiftning och kan användas helt fritt att motverka influensaliknande symtom som är typiska för när candidan dör. Det kan tas varje timme i början tills symptomen börjar avta. Sedan tas det när symtomen återkommer. Den huvudsakliga biverkningen är lös mage men bara ett fåtal har detta problem och det är oftast övergående. För vissa är det bara laxerande vid höga doser. Efter ett tag, eftersom candida rensar systemet, det kommer inte att orsaka sådana allvarliga reaktioner eftersom det inte kommer att vara så mycket candida i systemet då det dör bort på en gång. Levern kommer att kunna ta hand om de gifter som frigörs och inga särskilda symtom kommer att ske.



Obehag med matsmältningen uppstår med alla typer av detox och die-off-situatoner och kinseisk örtmedicin hjälper ofta som t ex Curing Pill. The Health Concerns medicin som heter Quiet Digestion är särskilt effektiv. Quiet Digestion lindrar effektivt kramper, uppblåsthet, gaser, dålig matsmältning i allmänhet, illamående, diarré och i kombination med Yin Chao, är det mycket bra mot maginfluensa. Det kontrollerar perioder/skov av irriterad tarm om man tar tre tabletter i timmen och ligger ner tills symptomen har försvunnit. Vanligtvis brukar det ske vid tre doser. Kopparförgiftning orsakar ofta IBS inklusive uppblåsthet, kramper och ömhet i buken. Quiet Digestion ska tas regelbundet och kommer minimera skoven som kommer med detta problem, medan kopparförgiftningen elimineras.


Denna artikel publicerades i Wise Traditions in Food, Farming and the Healing Arts, kvartalstidning Weston A. Price Foundation, Winter 2008.

Skriven av :
Theresa Vernon, L.Ac. en licensierad akupunktör, kineisk örtmedicinterapeut, och nutritionist i södra Kalifornien. Hon arbetar med människor över hela USA och i andra länder. Besök hennes hemsida på www.tvernonlac.com.







Operera hela familjen!

$
0
0
Ibland blir det bara lite för mycket av "alla-blir-så-lyckliga-av-överviktsoperationer" så att jag kräks. Särskilt när man gör det på barn! Det blir inte bättre när man läser om hela familjer som opereras heller.
Jag hade inte ens tänkt på det förrän jag hörde någon säga att alla syskonen i en familj hade överviktsopererats. Inte ens Torsten Olbers tycker det är något konstigt när den enda familjemedlemmen efter den andre söker för överviktsoperationer. Man funderar inte ens på att det finns något FUNDAMENTALT fel i kosthållningen i en sådan familj verkar det som. Eller jo, alla käkar så de blir feta men inte alla - man ärver ju sin fetma. Den har vi hört förut. Jag har också ärvt min fetma...av min pappa. Min pappa är fet. Ja, jag har ärvt en känslighet för att gå upp i vikt, precis som du kan ärva en känslighet för pollen eller liknande. Men det innebär inte att du måste bli fet! Jag blev fet - jättefet och det berodde på att jag matade kroppen med det som den var känslig för: socker.

Läser en artikeln som det läkats till i min stödgrupp som heter:

Moa, mamma och storasyster Julia – alla har opererats för viktminskning

Bara rubriken fick mitt adrenalin att gå igång.

Varför gör media reklam för denna idioti???

Mamma är opererad med vertikal bandning 1994 och gick ner 53 kg.
Dottern Julia anmälde sig så fort hon fyllt 18 för att göra en GBP och gått ner 45 kg.
Dottern Moa fick operera sig innan hon var 18 och gjorde också en GBP och har gått ner 49 kg.

Så båda döttrarna har opererat sig innan de ens har vuxit klart. De har inte flyttat hemifrån eller ens funderat på vad denna operation gör med dem förutom vikten och jag kan inte säga att jag är förvånad. Vilken ung kvinna/man tänker på framtiden när man inte ens fyllt 20?

Mina ungar gör det inte. Det är verkligen här och nu som gäller. Jag får inte min yngste son att ens ta sina tillskott varje dag fast han vet att han behöver dem. Han är 18 om två veckor.



Enligt mamman beror viktproblemen på problem med sköldkörteln. Det gör mig ännu mer provocerad. Om man har problem med sköldkörteln så går man inte ner i vikt ens med en viktoperation, åtminstone inte så många kilon. Det GÅR att gå ner i vikt när man har obalanser i sköldkörteln och faktiskt -man förvärrar dessa problem med de näringsbrister och den stress som man utsätter hela kroppen för. Läkarna borde anmälas för barnmisshandel!

Hur mår dessa unga tjejer om fem år eller om tio? Det är ca 35% som behåller sin nya, lägre vikt och har man sköldkörterlproblem så är chansen ännu större att man går upp det här fortare än andra.
När kommer den stora tröttheten att slå till för dessa tjejer?

Man blir  mobbad, trakasserad och förlöjligad när man är tjock och det är ingen kul situation när man är ung och känslig. Det är jobbigt för alla som är tjocka för samhället accepterar det inte. Eller som jag säger i teveinslaget i Aktuell för några veckor sedan: - Vill du bli trampad på socialt, känslomässigt, intellektuellt och fysiskt så ska du vara överviktigt.
Men det innebär INTE att det är okej att fortsätta denna stympning och skrämma skiten ur unga människor (och gamla) att de kommer DÖ om de inte opererar sig!

– Jag vägde som mest 123 kilo, berättar hon. Det var alldeles för mycket för en 16-årig tjej på 162 centimeter. Mitt BMI, som normalt för min ålder skulle ligga mellan 25-27, låg på 46,8. Läkarna klassade mig som ett akutfall.

Att vara 16 år och väga 123 kilo är en katastrof men att klassa det som ett akutfall? Nej, verkligen inte! Det var inte ens ett akutfall när jag vägde 132 kilo som 20-åring. Det enda som var "akut" var mitt självförtroende och människors beteende mot mig. Ska unga människor "straffas" för att de är feta med att lemlästas? Ska föräldrar hamna i det läget att de ska ansvara i resten av sina liv för att de tillåtit sina barn att utsättas för detta?
Vad händer när det går fel?
Vems ansvar är det då?

Föräldrarnas? (De är indirekt ansvariga för allt deras barn utsätts för men det finns gränser...)
Vårdens? (De BORDE veta bättre!)
De själva? (De var för unga för att veta bättre...)

När jag har medlemmar i mina stödgrupper som har hjärnskador, är undernärda så de knappt orkar gå, eller som Matilda som återkopplades en månad innan mig och som hade njur - och hjärtsvikt i vintras...listan kan göras så lång, så lång, så lång!!! När vuxna unga kvinnor klagar över att de inte orkar något längre. De orkar jobba men rasar när de kommer hem. (Så hade jag det med.) De orkar inte leka med sina barn. De orkar inte vara sociala etc. på grund av näringsbristerna...vad händer med dessa unga tjejer när de vill ha barn?
När gravida överviktsopererades barn riskerar att födas mindre än "normala barn" - som min grannes dotter som utsatts för mängder med prover och till och med leverbiopsi för att hon är så liten. Hon är tre år nu och mamman var nyopererad när hon blev gravid. Denna ständiga oro för att ens barn inte växer och att det är något fel på henne...för att mamma var tjock och överviktsopererade sig. En mamma som nu dricker Red Bull och röker dagligen för att orka.

Jag har så många exempel på hur livet blir efter denna form av "bantning" och nej, det är ingen qick-fix - det är ren jävla idioti!

Det är många överviktsopererade som har tjocka barn. Det talas inte så högt om det i grupperna för det är känsligt. Jag har tre barn varav ett har problem med vikten. Han har ärvt min känslighet för kolhydrater och jag kämpar med att stötta honom så att han inte hamnar i det läget att han känner sig överviktig (...eller är det.)
Han har kunskapen och verktygen för att hålla koll på sin vikt. Han skulle inte ens komma på tanken att operera sig. Han har sett vad det gör med hans mamma om inte annat. Han lade ner mycket tid och energi på att stoppa kompisen från att göra det men misslyckades för vad betyder en kompis när läkare och mamma säger att operation är det enda som fungerar?

Nej, du mamma som har två döttrar som är överviktsopererade. Det var inget bra val.
Det är inget att vara stolt över men det är inte ditt fel. Det är vårdens fel.

När statistik och undersökningar görs så jämför man alltid överviktsopererade med andra överviktiga. Då kommer man fram till att det är bättre att operera för det ökar livslängden än om man fortsätter att vara överviktig. Ja, det är ungefär som att jämföra alkoholister med nyktra alkoholister och komma fram till att om du är alkoholist och slutar dricka så lever du längre. Döööh!


Alkoholism är också en sjukdom...en beroendesjukdom som man kan ärva genetiskt eller socialt. Men alla som har föräldrar med den genen eller växer upp i ett socialt alkoholfrämjade sammanhang blir inte alkoholister! Fast det är en sjukdom. Det finns vård. Man opererar inte bort alkoholism.

Övervikt är i mina ögon en sjukdom. En beroendesjukdom som man kan ärva genetiskt eller socialt. Men alla som har föräldrar med den genen eller växer upp i ett socialt överviktsfrämjande blir inte överviktiga! Fast det är en sjukdom. Det finns ingen vård. Man opererar bort övervikt.

Det finns ingen eftervård för överviktsopererade heller.
Det finns absolut ingen eftervård för återkopplingsopererade.

Vad ska vi operera bort härnäst?
Våra husdjur?
De ärver knappast sin övervikt men i framtiden kanske vi säger att de gör det med.


Så fort vi ser ett djur som har blivit överviktig tänker vi att den har ätit fel mat - ja, sådan mat som en katt, kanin eller hund är skapade för att äta. Säg, kakor tex...
Varför tror vi att vi människor kan äta sådant som vi inte är skapta att äta men kan operera bort problemet och fortsätta äta mat som vi inte är skapta för att äta?

Jag återställdes för över två månader sedan.
Jag väger lika mycket nu som för två månader sedan.

Jag äter lchf. Det fick jag inte tala om när jag var i SVT. "Säg inte att du äter lchf och har gått ner 50 kg med det, då slutar folk att lyssna".
Det är bara Expressen och Aftonbladet som "vågar" skriva om lchf och har en egen lchf-bilaga som de tjänar pengar på. SVT ska inte tjäna pengar - de ska tjäna folket och folket vill inte veta något om lchf. Inte ens att det funkar för överviktsopererade som ändå misslyckas hålla vikten. Snart 1500 medlemmar i min lchf-grupp för överviktiga. Det kommer in nya varje dag.

Jag kommer alltid äta det som min kropp är skapad att äta. Alltid.



Före - och efterbilder

$
0
0
Jag har två grupper på Facebook som handlar om vikt och överviktsoperationer > > > > > >

Ibland dyker det upp medlemmar som lägger ut före - och efterbilder på sig själva och jag får en dålig smak i munnen varje gång. Jag vill inte ha dessa bilder i mina grupper och igår satte jag upp en liten omröstning där medlemmarna fick komma till tals, om de ville se dessa bilder eller inte.
Majoriteten ville inte se dessa bilder.
Minst EN person blev arg och lämnade gruppen med orden att det var så löjligt med lättkränkta människor!
Frågan dök upp i min skalle: - Vem är lättkränkt?


Den vikthets som förekommer i samhället där till och med småflickor på dagis tydligt visar upp sig på ett sexualiserat sätt och där tjocka barn blir förlöjligade av sina jämnåriga. I den åldern ska man inte ens tänka ordet "tjock och smal".
Det är jättetydligt i mina grupper att oavsett om man uppvisar en smal kropp så är man tjock hjärnan och hetsen sitter i känslor och tankar kring både andras och sin egen kropp.
Det är många i min grupp LCHF för överviktsopererade som ENBART är med i gruppen för att gå ner i vikt och skiter fullständigt i tillsatser, tillskott och näring. De räknar enbart kolhydrater och kilon.

Jag tar bort dessa bilder när de dyker upp i min stödgrupp direkt. Jag diskuterar inte ens saken.
I LCHF-gruppen har jag varit lite mer snäll för det är flera som gjort sin överviktsoperation, gått ner i vikt och sedan börjat gå upp i vikt igen, börjar med LCHF och går ner. Det var så jag själv började med LCHF - jag var överviktsopererad och överviktig och behövde gå ner i vikt.

Jag tyckte det var helt fantastiskt att ställa mig på vågen och se hur jag tappade minst ett kilo i veckan. Jag gick ner ca 50 kilo genom LCHF och sa att det räddade mitt liv. Det var exakt så jag kände de första tre åren. Lchf räddade mitt liv och jag mådde jättebra.
Tyvärr kommer baksidan av överviktsoperationen ikapp en, även när man äter LCHF och det blev ännu viktigare att fylla på med näring än att ställa sig på vågen hela tiden men jag är lika störd i skallen som "alla andra tjockisar" och det går ALDRIG över. Man får lära sig att leva med det. Det finns inte en enda överviktsoperation som kan ändra på det. Jag tror ärligt talat inte att ens flera års psykoterapi eller kognitiv träning kan få bort det ur våra system.

Att då lägga upp bilder i dessa grupper där majoriteten är ätstörda och har en fullständigt upp - och nervänd kroppsuppfattning hjälper ingen.
Den enda som det hjälper är personen själv som lägger upp bilden.
Titta på mig - JAG har gått ner i vikt. Jag har förändrats! Ser ni hur duktig jag är! Tala om för mig att jag är det för JAG tycker det och vill ha bekräftelse.


Här finns JAG på bild och vad ser NI?
Ni ser bara min yta. Ni har ingen aning om vad som finns på insidan.
Jag vet exakt hur jag mådde, vad jag vägde, vad jag kände och tänkte på varenda bild ovan.
Den första bilden är tagen när jag är i 20-årsåldern och den sista är tagen för två år sedan. Det är ungefär 50 kilo mellan bilderna. Jag har vägt allt från 172 kilo till 65 kilo i vuxen ålder. Så vilken av dessa bilder är före - och efter? Före vad och efter vad?
Det är bara JAG som vet, eller hur?
Det är fascinerade att se hur mycket en kropp kan förändras under en livstid men hjälper det någon annan?
Nä, inte mer än att den som inte vet att jag är en tjockis i mitt huvud får ett yttre bevis på att jag inte ljuger om det.
Så nej, före - och efterbilder säger inte ett skit och hjälper ingen mer än eventuellt en själv.

Just nu borde jag lägg ut en förebild eftersom jag är återställd och har gått upp åtta kilo sedan operationen för fyra månader sedan(Jag ställde mig på vågen i morse.) och sedan lägga ut en efterbild när jag är "klar".
Ska jag göra det? För vem ska jag lägga upp den bilden?

Räcker det inte med att jag mår skit och har panik över dessa åtta kilon?
Motiverar det mig mer att gå ner dessa kilon?
Nej, det räcker med känslan jag har just nu när mina lagom stora kläder känns lite tajta.
Jag lade upp i Fatsecret vad jag åt igår och insåg att jag ligger på väldigt högt kolhydratintag (60 kh/dag) och idag drar jag i gasen och återgår till strikt lchf. Jag ska försöka att inte stressa kroppen samtidigt för jag FÅR INTE SKADA min kropp mer än jag redan gjort men jag mår inte bra av att gå upp i vikt. Jag har redan ångest och ont i knän och rygg.

Att vara en tjockis och gå ner i vikt är sååå ego - du kan inte titta dig mätt i spegeln. Du känner dig som om du vunnit en miljon varje gång du köper nya kläder i storlek S eller M istället för XXXXL.
Vi förstår varandra och nej, vi behöver inte visa det på bild. Visa ditt mående genom att berätta hur du mår istället. Sätt ord på dina känslor istället.

Det räcker med hetsen som finns över hela våra liv ändå, eller hur?

Med lchf behövs inga överviktsoperationer

$
0
0
Nästan alla som går med i min grupp LCHF för överviktsopererade kommer väldigt snabbt fram till en gemensam åsikt:
Hade jag testat lchf innan operationen så hade jag aldrig behövt operera mig.

Den insikten fick jag själv ganska fort och har sedan dess försökt få människor som planerar eller funderar på att överviktsoperera sig att låta bli och börja med lchf istället.
En del säger att de har "testat" och att det inte funkade eller att de inte gillar fett. Inte direkt hållbara ursäkter om man verkligen vill gå ner i vikt för varför är min LCHF-grupp så populär?
Snart 1700 medlemmar och den växer hela tiden.
Det finns en magisk gräns för viktnedgång med överviktskirurgi: Fem år.
Jag har en väninna som opererade sig för ca fem år sedan och det sista året har hon börjat gå upp i vikt. Nu vill hon äta lchf och gå på långa promenader. Vi har börjat gå tillsammans för vi bor ganska nära varandra. Hon berättade att hon också "hört" att många börjar gå upp i vikt efter fem år.
Det gjorde jag med.
Jag tror att majoriteten följer samma mönster med individuella skillnader men ändå inte.
Du kan fortsätta "svälta" med kalorirestriktioner och förstöra hela din ämnesomsättning eller så kan du luras kroppen lite med att äta lchf. Maten är näringsrik och kroppen ändrar systemet från kaloriförbränning till hormonell fettförbränning. Den förstör inte din ämnesomsättning utan får igång den istället.

Man KAN gå upp i vikt av lchf också. Det finns flera som har gjort. Vad gör man då för "fel"?

Jo, man äter för liberalt helt enkelt. Mycket kolhydratrika livsmedel som ligger på mellan 5-10 gram kh/100 gram men när du äter MYCKET av det så blir det ju mer, eller hur?
Äter du EN ruta mörk choklad så kan det vara helt okej men om du äter hela chokladkakan? Då hamnar du på minst 45 kh/100 gram beroende på hur mörk choklad du äter. Lägg till ost, grädde, tomater, avokado, majs...varje dag.
Det funkar i början när kroppen är van vid ett intag av flera hundra gram kolhydrater om dagen. Men till slut räknas även 100 kolhydrater om dagen.
Jag gick upp efter min återställning som ni kan läsa om i föregående inlägg.
Lägger jag ihop kilona jag lagt på mig sedan jag slutade röka och gjorde min återställning så har jag gått upp totalt 16 kilo.

Att äggfasta var ingen bra idé precis efter operationen. Men nu testar jag det igen och nu fungerar det jättebra. Jag mår SUPERBRA!
Min väninna som jag nämnde här ovan lade ut på sin FB att hon och en kompis varit ute och gått en mil så jag hängde på dagen efter. Det var samma dag som jag började med äggfasta igen, förra onsdagen. (Dagen då jag ställde mig på vågen fast jag inte skulle göra det.)
Vi gick en mil i området och det var både roligt, svettigt och jobbigt. Men det kändes bra även om jag var både stel i ryggen och knäna efteråt.
Jag blev så taggad av detta så jag ville testa en annan runda, vilken jag och min dotter gick i söndags kväll. Jag hade ett lite avsteg från äggfastan på fredagen och även på lördagen för att dra igång med det igen på söndagen. Den rundan var också dryga milen men inte lika jobbig då det egentligen bara var en uppförsbacke som kan uppfattas som jobbig.
Jag drog med mig min väninna på samma runda i tisdags morse. Jag tyckte att morgonpromenader är bättre och det är det om man ska se till ämnesomsättningen. Man går på fastande mage eller som i mitt fall, på fettkaffe.
Ett litet problem med morgonpromenader: Magen vaknar! (Ta med toalettpapper om du inte får igång magen innan du går ut.)
Igår gav jag mig ut själv på en runda kring Surtesjön som ligger vid Lövgärdet. Det var JOBBIGT!
Det var varmt, svettigt och mycket uppförsbackar. Det kändes som minst två mil och även att det tog längre tid men det gjorde det inte egentligen. Jag hade med mig kamera och objektiv så det var tungt att bära med. Ska ta ryggsäck nästa gång för det blir för tungt för axlarna annars.
Men jag är ändå så nöjd!
Resultatet syntes på vågen när jag vägde mig igår morse: 2.5 kilo ner!

Så här vackert är det klockan sju på morgonen i Angered! 

Laddade ner en stegräknarapp för att ha lite koll på hur långt jag går och hur lång tid det tar.

Att rasa in i duschen, varm och svettig är riktigt skönt och jag är ingen "sportfåne" men det här gillar jag av någon anledning. Ju fler gånger man går, desto lättare blir det och desto mer vill man göra det. 
Man får passa på när det är sommar och man är ledig (arbetslös). Men nog kan man vakna tidigare och ta sig en timmes promenad innan det är dags att ta sig till jobbet! 
Mitt problem är att jag sover så dåligt fortfarande p g a min hand som domnar och sticker hela tiden. Jag har inte kramp längre men det är inte "skönare" med en kronsiskt sovande hand. Vissa nätter sover jag hela natten men då är det p g a utmattning. 

Bilderna nedan är från igår kväll när jag gick runt Surtesjön. 



Jag tänker inte bli FET igen! Nu är jag återställd till "normal" anatomi och jag känner själv att jag får mer och mer energi för var dag som går. Jag behöver fortfarande vila och återhämta mig och jag äter mina tillskott för att läka och balansera kroppen. Äggfastan är ganska idealisk för det innebär att jag äter just en massa näring. Den blir man inte FET på!
Jag har alla förutsättningar nu att både balansera min kropp och gå ner i vikt. Jag behöver inte kämpa i underläge längre, som man får göra när man är överviktsopererad.

Funderar du på att operera dig eller funderar på vad jag menar med att kroppen är i obalans när man är överviktsopererad? Köp min bok!

Min feta historia 
Klicka på länken ovan! ^^ eller i översta vänstra hörnet här på bloggen! 



Mina vänner skär hellre sönder sin magsäck och tarmar än att vara som jag

$
0
0
Häromdagen fick jag en länk skickad till mig av en vän. Det var en essä skriven av en kvinna som heter Meg Elison, författare och kolumnist. Googlade lite på henne och fick fram flera härliga bilder på henne. Bland annat denna:




Jag har översatt den för att fler ska kunna läsa den:

Den första gången det hände, var det min mamma. Vilket perfekt svek, som att bränna ner huset där jag föddes. Hon tröttnade i hemlighet på den långa, rundade profilen av sin mage, instoppad i sina mjukisbyxor och som flödade ut över hennes knä när hon satt ner. Hon hatade sitt stånk och stön uppför trappen och hon oroade sig över att bli diabetiker. Så hon genomgick en radikal form av viktminskningskrirugi som eliminerade över hälften av sina matsmältningsorgan - och jag lärde mig en tuff lektion i hur oacceptabelt det var att vara som mig. 

Fyra barn och en minibuss - ingen förväntade sig att hon skulle bry sig om sitt utseende längre. Hon berättade inte för någon att hon skulle göra det; hon sa bara att jag skulle behöva ta hand om mina yngre syskon när operationsdagen började närma sig. Hon hade bestämt sig och ville inte ha någons fördömande eller godkännande. Veckan innan var en orgie i överätning som jag minns som ett transportband av livsmedel. Carbonara, tjock som oljefärg på högar av hemmagjorda nudlar. Stek med mjölred, tjock sås, potatis, tillräckligt för att svälta ut irländarna igen, följt av baconsmörgåsar som läckte ut majonnäs på varje sida, när hon bet i dem. 

Även då hon knappt klarade försäkringsbolagets viktkrav. Hennes läkare sa åt henne att få den sista veckan att räknas. Hennes bästa kompis skojade och sa att hon måste platstikoperera sina bröst. Hon skrattade och lade sig under kniven 150 cm lång och 130 kilo tung, nästan lika bred som hon var lång. 

Min mamma var den första kvinnan som jag kände som flyttade ut ur sin egen kropp. Hon tömde den, bit för bit; hennes hårsvall med olika färger, föll av, hennes veranda av mage och bröst försvann över en natt. Hon "flöt" ner för trapporna på sin beniga rumpa. Hon försvann. Hennes hår växte tillbaka men hennes ansikte hade bytt skepnad så mycket att vännerna som hon inte hade ett på ett år, kände inte igen henne. Hon var som någon annan kvinna; hon älskade uppmärksamheten som hennes nya kropp fick och kunde köpa kläder i vilken affär som helst. 

Det hon verkligen ville, var att inte vara som jag längre. 

Jag till stödgrupperna tillsammans med henne, året efter operationen. Jag gick inte dit för att höra de ändlösa historierna om dessa tillfrisknade tjockisar som bytte ut känslan av att bli ihoptryckta av sin omvärld för att kvävas av smalhet inifrån dem själva. Jag gick inte dig för att höra berättelserna om skilsmässor som blev så vanliga och förutsägbara att jag kämpade för att inte skratta. Män gifter sig ofta med feta kvinnor av specifika orsaker. När förhållandena ändras försvinner dessa män som om de halkat på ett bananskal. Jag gick dit för att alla där hade en gång sett ut som mig - och en del av dem hade väldigt fina kläder. De bytte kläder med varandra, en XL mot en L, en M mot en S. De krympte framför mina ögon som glass i solskenet. Tabellerna som var markerade med 26/24/22 fylldes och det fanns ingen annan som ville ha de där elastiska klänningarna och 3X yoga-byxorna. Jag kom dit med en rulle sopsäckar. 

Mer än en gång fick jag ärva någons favoritkläder och som en helhet även historien om hur dessa kläder fick henne att känna. Jag skulle bära dessa kläder senare och komma ihåg att hon ville sluta vara detta dåliga som fick henne att låta någon skära bort en stor del av hennes tarmar. Hon hade ett ankarformat ärt över hela sin mage. Hon kräktes varje dag och sket ner sig minst en gång i veckan, men vad gjorde det, tack och lov, det var ju värt det eftersom hon inte var fet längre. 

Det fanns andra som jag kände som också flyttade ut ur sina kroppar och jag kunde förstå varför. De visste att de var tvungna till att flytta. De blev vräkta ändå; trasiga knän en utmattad bukspottkörtel drev dem till desperata åtgärder. Viktminskningskirurgi verkade vara ett rättvist pris om alternativet var döden. 

Och i nästan samtliga fall, var alternativet mitt liv.

Jag brukade skämta med folk om att jag var min mors före-bild, i den allestädes närvarande och förödande traditionen av bilder tagna för att avslöja den dramatiska viktminskningen, den reklam som säljer viktminskning till kvinnor. Innan hade vi delat samma siluett, gigantisk rumpa och olympiska höfter, en päronformad och pendlande swing då vi rörde oss i livet. Efter att jag hade svårt att tro att vi var samma art, för att inte tala om en upprepning av samma släktskap. Långa ben, korta armar, fräknar och samma krokiga lillfinger. Men skillnaderna var som två olika klimat, två långa, separata grenar på livets träd. 

Förut hade min mamma fått uppleva hur människor vägrar att ta feta kvinnor på allvar. Hon hade uthärdat fördummande och avsexualisering och hon var redo för att omförhandla. Två dagar efter operationen, ignorerade hon sin läkares ordination och försökte vara en tuffing. Jag såg henne stå över diskbänen med ett brunt skum som vällde ut från hennes näsa och mun, som visste att hon inte ville bli tuktad av en patriarkalisk och fett-fobisk läkare för en gångs skull, men som av den fysiska verkligheten påminde henne om att hennes nya mage inte var större än en liten plastmugg. En månad senare såg jag henne svimma efter att ha ätit en Starburst; sockret fick henne att dumpa och sockret gick ut i blodomloppet lika snabbt som heroin och slog ut henne totalt. 
Hon bytte plågan om hur hon blev bemött mot dagliga, fysiska plågor. 
Efter år av att försöka och misslyckas olika dieter som aldrig fungerat för någon, valde hon kärnkraftsalternativet. Hon vägde sina alternativ och valde detta över att leva ett liv som mitt. 

För mig, är det bara operationen som ger mig den starka känslan av övergivenhet, avvisande och svek. Jag har sett vänner gå igenom varenda diet, varje berättigande av förnekelse, lidande och eliminering. En vän eller kusin kommer en dag att förlora förmågan att tala om något annat än kolhydrater, socker eller hela livsmedel eller animaliska produkter. Jag slutar lyssna och bara nickar. Jag vet att de försöker flytta ut, flytta bort. De står inte ut med att vara det vi är längre. 

Feta människor som blir besatta med att räkna kalorier och steg, att de försöker utrymma sina kroppar en liten bit i taget. . . Jag oroar mig inte för dem. De kommer aldrig att göra det. Förr eller senare kommer de tillbaka.

De som följer i min mors fotspår är de som verkligen lämnar. De får något uppskuret och bortklippt, de installerar en ny hårdvara som stoppar dem från att äta upp världen. De packar den och de återvänder inte. Jag stannar i mig. 

Jag ska vara snäll mot mina med-tjockisar när de faller offer för trycket. jag förstår vad de går igenom. Smala människor som talar om dieter fyller mig med flytande gift. Jag kan inte acceptera deras försiktiga vakande, hänga upp vitlöksflätor och göra korstecknet tre gånger när de ser mig komma. Jag kommer inte lyssna på deras skräckslagna vidskepelse eller deras självbelåtna pseudovetenskap när de berättar om och om igen vad där villiga att gå igenom, hellre än att bli som jag. När deras samtal enbart handlar om kalorier och deras moraliska skyldighet att hata sig själv, så brukar jag sprida ut mig och göra mig så bred som möjligt. Jag kan expandera som en manet; det är en speciell fördel med mycket fett. Jag överensstämmer med formen av en vattenballong. Jag lägger vantarna på något att äta medan de pratar. Vid ett sådant tillfälle stoppade jag en sådan diskussion om det onda, vita riset med att äta en Halloween-stor påse med mini-Snickers medan jag nickade mitt feta huvud instämmande för att visa att jag förstod. 

I min ilskna trötthet att ses som ett varnande exempel i valstorlek, försöker jag beväpna min egen bild. Jag hemsöker smala människor på gymmet som Fetto-spöket som kommer och spökar. Det började som ett demoraliserande fenomen: Jag började genom att vägra krympa ihop inför plågade blickar och öppen fientlighet som jag bemöts av. för att jag har fräckheten att leva i en fet kropp utan att konstant be om ursäkt för min existens. Mitt gym i San Francisco är en karikatyr av kroppslig besatthet. Dess annonskampanjer är ökändamed smidiga tränare som glider över golven som hajar som sniffar efter blod. Det finns inga andra feta människor på gymmet. Som en späckhuggare bland ålar, kastade jag min skugga över deras simning och kamp och de ser på mig med ren skräck i blicken. Jag är anledningen till att de går upp vid 05:00 och sätter på sig en monitor som räknar deras steg. Jag är det värsta som kan hända. 




En efter en har de feta människorna i mitt liv lämnat mig. Inte genom dieter och träning, inte genom de omtalade "livsstilsförändringarna". De får sin operation och går över till andra sidan. Många av dem har accepterat sig själva och varit positiva till övervikt. De gick igenom ett helvete för att älska sig sälva och leva med sina kroppar utan att be om ursäkt. Men har tröttnat på att spöka på gymmet. De tröttnade på människor som föreläst och vädjat till dem. De tröttnade på män i barerna som ropade "ladda harpunerna." De tröttnade på de medpassagerare på flygplanen som bad om att få byta säte. De blev trötta på att höra att de var för feta för att knulla eller att just den där klänningen inte fanns i den storleken. De har utstått det omöjliga: en uppsjö av förödmjukelser och var villiga att förhandla om något annat. De kommer komma överens med våra smala vänner: detta liv är det absolut värsta helvete som kan drabba en människa. 

Jag fick nya vänner med en fet flicka. Hon är vacker och smart och har en framstående position i mitt samhälle. Jag försökte flera gånger för att engagera henne i den avslappnade kvinnoförening av fett flickor, för att prata varumärken och kläder och dela en liten öga rulle på hur saker och ting är. Hon avvisade mig i ett slags men kallt sätt, och jag visste inte varför. Jag trodde illvilligt att hon kan vara en av dem, i lång återhämtning från kniven och ändå inte går för tunn. Månader senare publicerade hon sin egen berättelse om dysfori i en lyrisk rop som krossade mitt hjärta. Jag justerade. Jag tog ett steg i riktning slutsatsen mot vilken större delen av mitt liv har lett mig: Oavsett hur mycket de skadar, andras handlingar är helt om och om sig själva. De syftar dessa harpuner på sina egna hjärtan.

Jag fick en ny vän i en fet kvinna. Hon är vacker och smart och har en framstående position i vår kommun. Jag försökte flera gånger få henne att följa med mig till den avslappnade kvinnogruppen av feta kvinnor, för att prata varumärken, kläder och rulla våra ögon om hur saker och ting är. Hon avvisade mig vänligt men på ett kallt sätt och jag förstod inte varför. Jag trodde lite elakt att hon kunde vara en av dem som återhämtade sig från kniven men hunnit bli smal nog. Några månader senare publicerade hon sin egen berättelse om dysfori i en poetisk essä som krossade mitt hjärta. 
Jag ändrade mig. Jag tog ett steg i riktning mot slutsatsen mot vilken större delen av mitt har lett mig till: Oavsett hur mycket de lider, agerandet av andra är enbart för och om dem själva. De siktar de där harpunerna mot sina egna hjärtan. 

Min mamma inte välja invasiv kirurgi för att lämna mig. Hon gjorde det eftersom var trött på det ofrånkomliga kamp som är livet i en fet kropp. Jag är inte offret här. Jag är bara en olycka.

Min mamma valde inte invasiv kirurgi för att överge mig. Hon gjorde det eftersom hon var trött på den ofrånkomliga kamp som livet innebär med en fet kropp. Jag är inte offret här. Jag är bara ett olycksfall. 

Ännu en till vän opererade sig, i början av året. Jag försökte betrakta hennes liv utan att döma, utan att utgå från mina egna känslor och förstå varför hon valde detta. Vi är tillräckligt gamla för att inte låta fåfänga vara en orsak till detta val. Kanske hon är ensam och tänker att det här är svaret på att bryta ensamheten. Kanske hon vill flyga utan att vara ett spektakel eller en olägenhet. I slutändan spelar det ingen roll. Hon gör det som alla andra utom jag kommer att förstå. Det är vad de skulle göra om de var henne. 


Första dagen hon kom hem efter operationen tänkte jag en kort stund att jag skulle beställa en hemleverans med munkar till henne. 
Men jag gjorde inte det. Det finns värre saker en person kan vara än att vara fet.
***

Ja, visst är det så! Det finns faktiskt värre saker att vara än att vara fet. Men precis som jag också har uttryckt: Vill man bli utsatt för alla former av övergrepp mentalt, känslomässigt, fysiskt och socialt så ska man vara fet.
Jag förstår också de som opererar sig, för jag var själv där en gång för 21 år sedan. Jag accepterade inte mig själv längre som fet och flyttade ut från min egen kropp. Jag stod inte ut med den. 
Idag är det jag som bestämmer över min kropp. Det finns värre saker än att vara fet men rädslan att hamna i samma helvete igen som jag levde i under hela min uppväxt och halva mitt vuxna liv, det helvetet tycker jag inte att jag förtjänar så jag "köper" idealen och slipper bli påmind om hur misslyckad man är när man är fet. 
Man dör inte av att vara fet: Det är en symptom på att man är känslig för socker eller har en taskig bakterieflora, eller störningar i hormonsystemet, eller bara äter skitmat som orsakar de obalanser i kroppen som de flesta springer omkring och har men inte alltid syns på utsidan. 
Man föreslår inte för smala med obalanser och diabetes 2 att de ska operera sig. Det gör man enbart med feta. 
Även smala blir sjuka och dör av livsstilen man har i västvärlden. 
Jag kommer aldrig bli en smalis i inombords. Min tjockis kommer aldrig dö. 

Vill du köpa min bok?
Klicka HÄR! 


Problemet sitter inte magen

$
0
0
Det vanligaste argumentet FÖR en överviktsoperation är att det är ett verktyg för att kunna gå ner i vikt.

Det vanligaste argumentet EMOT en överviktsoperation är att problemet inte sitter i magen, utan i hjärnan.

Kan man operera fram ett verktyg som fungerar på hjärnan också?

Ja, till en viss gräns, eller rättare sagt, under en viss. De första åren (1-5 år) sätts systemet ur funktion så mycket att det eviga suget försvinner, hungerkänslorna (inte för alla) är borta, samtidigt som man får uppleva hur det känns att inte vara kraftigt överviktig (alla går inte ner i vikt eller ens särskilt mycket). Det kan man ju kalla ett verktyg. Tyvärr fungerar det inte så länge.
Suget kommer tillbaka.
Hungerkänslorna brukar komma tillbaka. (Inte för alla och har man inga hungerkänslor blir det också ett stort problem.)
De sjukdomar som man blev av med, t ex Diabetes 2, högt blodtryck, problem med lederna etc.
Övervikten kommer tillbaka. 65% av alla överviktsopererade går upp i vikt efter 3-5 år om man inte under denna tid lyckats förändra sina kostvanor till en kost som ger en hållbar viktnedgång eller viktstabilitet. (Ett evigt bantande med fokus på vågen.)


Precis.
Man har några år på sig att förändra sina kostvanor.
Man har några år på sig att bli av med sitt matmissbruk.
Man har några år på sig att bli fri från sitt sockerberoende.

Lyckas man med det, enbart med en viktoperation?

Det sitter ju inte i magen. Det sitter i hjärnan.
Jag är ett levande exempel på hur det min operation inte fungerade som ett verktyg.
Mitt sockersug försvann aldrig.
Mina hungerkänslor kom tillbaka.
Jag blev aldrig normalviktig vilket också gjorde att jag inte fick uppleva det och kunna använda det som morot när vågen började peka uppåt igen.
Jag blev bara mindre tjock.
Sedan blev jag mer tjock igen.
Men aldrig så tjock som jag blev perioden 1992-1995 som fick min vikt att sluta på 172 kg. Det började med en graviditet och slutade med en gbp-operation.

21 år senare återställde jag min operation och den enda skillnaden nu, som var exakt samma som innan. Det sitter i hjärnan. Jag måste ta beslut dagligen som inte triggar igång mitt sockerberoende och matmissbruk. Det spelar ingen roll om jag har en magsäck eller inte.
Däremot tycker kroppen att det spelar stor roll att jag får i mig den näring som behövs för att hjärna, energisystem, hormonsystem och ämnesomsättning. Det hjälper mig i mina val.

Har jag inte ett hormonsystem som är i balans (Det har jag inte efter mina år som kvinna och gbp-opererad), så är det svårare att tackla beroende.
Har jag inte en fungerande ämnesomsättning ökar suget eller sätter hela hungersystemet ur funktion. Det är lika jävligt att aldrig känna hunger som att alltid känna det. Inget av det är bra.
Att inte ha ett fungerande energisystem gör dig otroligt trött och är man trött söker man uppiggande substanser; - allt från kaffe till socker.
Att inte ha ett fungerande tarmsystem orsaker en bakterieflora i obalans, vilket kan leda till allt från psykiska problem till svåra fysiska sjukdomar. Det forskas mycket på det och det kommer fler och fler artiklar och böcker i ämnet tarmbakterier. Det är inte hjärta och hjärna som är motorn i vår kropp, det är bakterierna i tarmen som styr hur hjärnan fungerar, verkar det som.

När inte magen fungerar, fungerar ingenting. Varje dag blir en kamp.

Mitt sockerberoende är under kontroll och det har inte ändrat sig efter min återställning.
Det jag upplever är att jag kan äta större portioner, vilket i sin tur gör att jag får i mig mer näring, som i sin tur gör att min kropp har större förutsättningar att hantera mina olika system i kroppen.

Utan den erfarenhet jag har, hade jag inte kunnat hjälpa andra.
Det är det enda som denna operation har gett mig.

Jag tror ändå att jag hade kunnat hjälpa andra vilket många inom lchf-världen kan bekräfta.
Med LCHF, behövs inga överviktsoperationer.



www.vita-mine.se har satt ner priset på min bok till 200 kronor. 

Läkningskrisen

$
0
0
AKA: Utrensningsreaktion, detoxreaktion och Herxheimers reaktion.

Många upplever när de utesluter kolhydrater att de känner sig sjuka och får olika symptom på detta som till exempel: illamående, yrsel, dålig i magen, trött, huvudvärk, dåligt humör, utslag och influensaliknande symptom. Detta kallas ofta för övergångsbesvär eller utrensningssymptom och med ett finare namn för Herxheimers reaktion.

Vad är detta?



Herxheimers reaktion uppstår när kroppen försöker eliminera gifter i snabbare takt än kroppen hinner med. Ju mer gifter som finns i kroppen, desto allvarligare reaktioner och läkekris. Då ökar tillfälligt symptom under rensnings - och avgiftningsprocessen som kan vara mer eller mindre svåra. Du kan känna dig sämre och drar slutsatsen att omställningen/behandlingen inte fungerar. Dessa reaktioner är tecken på att behandlingen faktiskt fungerar och att kroppen går igenom rensning som gör att man blir av med föroreningar, gifter och obalanser.

Dessa reaktioner är tillfälliga och kan uppstå med en gång eller komma inom några dagar eller till och med efter flera veckor i en detox-process. Symptomen brukar ge sig inom 1-3 dagar men för vissa kan det ta flera veckor. Det beror orsaken till varför du börjar med en utrensning som även LCHF faktiskt är. (Sockerdetox) Om du lider av en svår sjukdom kan symptomen du upplever under läkningskrisen vara värre än när du utvecklade den svåra sjukdomen. Detta kan förklara varför det kan uppstå kort uppblossande av dessa symptom. Ofta kommer besvären när man mår som bäst. Det flesta mår dåligt de första dagarna av omställningen då kroppen gör sig av med gifterna som finns i blodet. Men med ett mer allvarligt tillstånd kan det komma och gå symptom innan kroppen är helt utrensad. Oavsett vilket så är det kroppen som aktivt gör sig av med det skräp som finns lagrat i kroppen.

Orsaker:

Läkningskrisen är resultatet av att hela kroppen arbetar med att bli av med slaggprodukterna som finns i hela kroppen och genom det lägger grunden för en återställning av kroppen. Resultatet blir att gamla vävnader ersätts av nya. När en behandling eller utrensning sker dör mängder av bakterier och en betydande mängd av de gifter som finns i själva bakterierna frigörs i kroppen. Ju fler bakterier och ju starkare bakterie-gifter som finns, desto starkare reaktioner i kroppens organ, särskilt i levern som lagrar gifter och läkemedel. Levern släpper gifterna och läkemedlen och rensningssymptomen upptsår. Alla läknings och detox-dieter som fasta och lchf orsakar snabb nedbrytning av fettceller, (fettceller lagrar gifter) kan orsaka läkningskris när gifterna frigör sig och kommer ut i blodomloppet.

Symptom:

Läkningskrisen kommer beroende på hur kroppen mår vid denna tidpunkt. Folk glömmer ofta de sjukdomar och skador de har haft tidigare men blir påminda om det när läkningskrisen uppstår. Det finns en mängd olika reaktioner och de vanligaste är:

Ökad led- eller muskelsmärta

Diarré
Extrem trötthet och / eller dess motsats, rastlöshet
Kramper
Huvudvärk (tros vara orsakad av ackumulering av toxiner i blodet)
Värk, smärta
Artros - ledsmärta
Sömnlöshet
Illamående
Nästäppa
Feber (vanligtvis låggradig) och / eller frossa
Täta urinträngningar och / eller urinvägsutsläpp
Blodtrycksfall
Hudutslag, inklusive: bölder, nässelutslag och utslag.
Förkylning eller influensaliknande symtom
Starka känslor: ilska, förtvivlan, sorg, rädsla, etc.
Förträngda minnen uppstår
Ångest
Humörsvängningar
Nya fobier utvecklas


Underlätta din väg genom läkningskrisen:

Drick mycket färskt vatten, juicer, och örtteer som spolat kroppen från gifter. Vissa yrkesmän rekommenderar destillerat vatten som det bästa. Drick från 2 till 4 liter per dag. Detta kommer att bidra till att spola gifterna ut ditt system och snabbar på avgiftningen.

* Om du är trött och sömnig, är det din kropp som talar om för dig att du ska vila. Var snäll mot dig själv och du kommer få resten av det du behöver.
* Symptomen försvinner ofta direkt efter att magen tömt sig. Är du förstoppad hjälp kan ett lavemang ge lindring. (Pepparmyntste med kokosolja är ett naturligt lavemang)
* För andra symptom kan meditation, EFT, akupunktur eller bra massage hjälpa till med läkningsprocessen och minska obehaget.
* Vid sällsynta tillfällen behöver man backa lite eller minska på behandlingen och till och med ta en paus om det är väldigt jobbigt och obehagligt.

Var säker på att det verkligen är symptom på utrensning så det inte är en sjukdom som du har!

Jag har själv haft en grym utrensning en gång för många år sedan, då jag utbildade mig till Reiki-healer som är en healingmetod mot i princip allt. Jag mådde väldigt dåligt psykiskt när jag gick utbildningen en intensiv helg vilket också innebar att jag fick två dagars healing av mina kurskamrater. Det tog några dagar så mådde jag jättebra psykiskt och efter en månads sjukskrivning återgick jag till jobbet med ett stort leende på läpparna men...plötsligt började jag få små bölder i vänster armhåla som snabbt växte och spred sig men bara på vänster sida av kroppen (samma sida som levern sitter). Det var riktigt illa och jag kunde absolut inte använda någon deodorant och jag körde med potatismjöl istället. Det här var innan jag började med lchf och levde på socker. läkemedel och kemikaliska hygienartiklar. Det tog ungefär två månader innan detta försvann.

De vanligaste symptomen när man börjar med sockerdetox - lchf - är illamående, huvudvärk, yrsel, trötthet, energilöshet och frossa.
Jag har gått igenom alla dessa faser och även när man går från liberal lchf till strikt kan detta uppstå.
Jag får också med jämna mellanrum utrensning av själva magen och får springa på toa flera gånger under någon timme. När magen är tom så lugnar det ner sig igen. Är man överviktsopererad så reagerar magen nog först eftersom den är i kronisk obalans och när vi mår illa eller får ont i magen så får många lite panik men våga stå ut för det är ändå bättre för hela kroppen.








Peters historia

$
0
0
Peter är med i mina grupper på FB och jag lärde känna honom genom hans hemska problem efter sin gbp-operation. Han trodde just då att han hade fått epilepsi vilket visade sig vara fel. Han delade med sig av sin historia i gruppen och jag frågade om jag fick lägga ut den på min blogg. Var så god!

Inte bara fet utan dum också.....

Ja dessa ord har jag hört många gånger under mitt liv, även av lärare under min tid på grundskolan kunde använda ord som Peter du är fet, du måste röra på dig. Betänk då att jag var endast 12 år ung, jag var inte fet då men helt klart lite rund med några kilo för mycket. Men fet? nej absolut inte. Det var runt denna ålder jag började lägga på mig, men vid 17 års ålder tappade jag det mesta. Växte som en raket på längden då. Senare i livet kom kilona smygande igen, bara för att kulminera runt 1994. Då jag var med om en fruktansvärd händelse som gjorde att jag totalt tappade greppet gällande vikt och min hälsa. 1999 började jag åter igen ta tag i det, fick bra hjälp av en dietist som satte press på mig samt peppade mig. Jag fick till min hjälp ta excanical tabletter, som har till uppgift att försvåra kroppen att ta upp fett. resultatet var att vid högt fettintag gick det rakt igenom kroppen, inte roligt alla gånger. Men jag lärde mig vad jag kunde äta och vad jag skulle undvika, gick ner ca 20 kg. Avslutade kuren och genast började kilona koma tillbaka. träffade nya läkare för att få hjälp med vikten. Började då bokföra allt jag åt och drack i ca 3 månader. Läkaren kunde ej förstå varför jag gick upp i vikt, då jag hade ett normalt intag av mat och dryck. 2008 träffade jag en ny läkare som föreslog LCHF kost, jag var stenhård på detta i 3 månader, gick ner ca 6 kg. Läkaren föreslog då att jag skulle lägga till en smörgås till frukost samt en potatis till lunch. Gjorde detta och gick 7 kg på ca 2 månader. Jag glömmer aldrig läkarens ord den gången. "Det var detta jag misstänkte, Peter du är överkänslig mot kolhydrater" Jag fick då rådet att genomgå en gastric by pass, för som han sa, du kommer aldrig kunna banta ner dig och hålla vikten med de kolhydratsproblemen du har. Jag avböjde med orden, det är mitt egna fel att jag är fet, då jag äter fel. Men ju längre tiden gick och vikten bara ökade, för att till slut passera 140 kg, Värken i mina knän var nu outhärdlig, vardagssysslorna var jobbiga att utföra. Jag visade mitt intresse för en Gastric by pass. Fick remiss var på invägning samt information om denna operation som skulle förändra hela livet för mig. Kända biverkningar som drabbade ett fåtal patienter var, tarmvred och dumping. det sistnämnda betyder att hjärtat slår som en hammare, illamående och svettas enormt. Orsaken är för fett eller sött födointag eller har du ätit för fort. Några andra komplikationer fanns inte. 11/4-11 var det så dags för operationen, åkte in kvällen innan då jag skulle operas kl 07:30. Rullades in i operationssalen och förberedes. Vaknade upp på uppvaket, min första fråga var följande " Vad har gått åt helvete då jag varit nersövd så länge?" Fick inget svar utan åkte rätt in på intensiven. Hade bara en tanke i huvudet. Jag måste ringa min dotter som då var 6 år. Jag var så drogad så en sjuksköterska fick hjälpa mig slå numret, kommer inte ihåg mycket av samtalet, mer än att jag sa "Pappa älskar dig, snart är jag hemma" Efter ett dygn på intensiven kom jag upp på sal, Fick dock ej träffa mina läkare som opererat mig då det hade en konflikt med sin arbetsgivare hade de blivit hemförlovade direkt efter min operation. Fick dock information att verktyget som klipper och syr hade gått sönder i magen på mig, vilket resulterade i att tarm/magsäck gick sönder med läckage som följd. Fyra dagar senare var jag hemma, öm i buken med en svullnad vid ena suturingången som bara växte. Åkte in akut efter några dagar, fick antibiotika, åter in efter att svullnaden ökat samt smärtan var överjävlig. Fick en annan sort antibiotika och åkte hem. Dagen efter gick det inte längre, väl på sjukhuset ryckte de bort fyra stygn och mängder av var och blod formligen sprutade ur hålet, då uppdagades det även att jag fått fel antibiotika. Nu väntade 35 dagars såromläggning innan detta var läkt, under tiden utvecklades en fistel vid analöppningen. Som jag fick opera 2 gånger på grund av första läkaren missade 2 fistelgångar. Tydligtvis hade flera Gastric by pass patienter drabbats av fistel problem? Nu äntligen skule jag väl få vara frisk? Efter en tid vaknade jag en natt med djävulska smärtor i bröst/mage, jag låg på golvet och vred mig i smärtor. Efter 3 timmar avtog de och jag bet ihop den dagen, men efter några veckor återkom dessa smärtor. Åkte in och blev inlagd då de misstänkte hjärtproblem, visade sig vara gallsten. Vilket är en direkt orsak efter en Gastric by pass
operation då man gått ner mycket i vikt på kort tid. Operation för borttagande av gallblåsa diskuterades. När jag väl fick tid för operation kände jag bara att detta måste vara fel, så gallblåsan är kvar. Nu är vi inne i 2013. utan att veta varför drabbas jag av en mängd konstiga symtom, yrsel, trötthet, synrubbningar, närminnet börjar svikta mer och mer, illamående och kopiösa svettningar på nätterna, stora sömnproblem och kramper i fötter och fotleder. Jag kopplade inte dessa symtom till Gastric by pass operationen, men 2014 i oktober när jag utan förvarning svimmade med kramper samt andningen upphörde började jag forska mer i vad detta kunde vara. Blev då sjukskriven för utmattningssyndrom, ordination vila, samtidigt drogs mitt körkort då de misstänkte epilepsi. Efter 2 undersökningar konstaterades att jag ej hade epilepsi ej heller hjärntumörer som de också misstänkte. 3 månader senare fick åter mitt körkort. Nu väntade en tuff period där jag märkte att mitt allmäntillstånd blev allt sämre, begärde remiss till medicin för fördjupade provtagningar, alla prov som tagits har varit ok, förutom höga B12 och höga levervärden. Detta har de inte kollat upp. Våren 2015, klippte gräset, blev yr och disorinterad, befann mig helt plötsligt i huset, utan att veta hur jag kommit dit. Undrade var min dotter befann sig, hade total minnesförlust av den dagen. Dottern var hos sin mamma som hämtat henne här2 timmar tidigare, det är fortfarande blankt i skallen. Blev ny färd till sjukhuset, där de fann ett ämne i mitt blod som tydde på en hjärtinfarkt, blev inlagd på hjärtavdelningen, efter tester och prov visade de sig vara ok. Troligtvis har mitt hjärta rusat. Har nu en hjärtmonitor i bröstet som skall registrera avvikelser. Så här långt ser allt bra ut. Nu var det dags för nästa smäll, efter mycket jobb med att färdigställa husvagnen bar det av till Gränna med min dotter. Väl på campingen blev jag yr och dålig. Nästa minnesbild jag har är hur ambulanspersonal tvättar bort blod ur mitt ansikte, samtidigt som jag hör min dotter gråta. Jag försöker le mot henne men hon är bestört. Åter igen hade jag svimmat och fallit med ansiktet före rakt ner i asfalten, Iltransport till sjukhuset, ny utredning då de misstänkte epilepsi, åter igen drogs körkortet. Nu hade jag kommit en bit i min utredning, fått mycket hjälp i olika grupper på Facebook. Vid besök hos neurologen i Halmstad fick jag besked att jag ej har epilepsi, fick åter mitt körkort med orden jag vet inte hur vi går vidare. Då plockade jag fram mina dokument som bestod av fakta jag funnit där allt pekar på näringsbrister samt plötsliga blodsockerfall. Läkaren höll detta för troligt och gav mig min efterlängtade remiss till Sahlgrenska. Äntligen kände jag för första gången att jag nu kanske skulle få bli frisk. Jag hade nu allvarligt börjat fundera på återställning av tarmarna. Månaderna gick och min hälsa var nerkörd i botten, konstant yr, klarade inte av stora folksamlingar då blev jag så yr så jag behövde många gånger sätta mig ner och vila. Minsta fysiska ansträngning gjorde att jag började stappla omkring då balansen bara försvann. Närminnet var som bortblåst, blev tvungen att skriva minneslappar på precis allt, då menar jag allt. Trodde ett tag jag drabbats av demens, tror inte jag någon gång under min livstid mått så dåligt som nu. Fick göra en kontraströntgen på Sahlgrenska för kontroll av tarmarna, visade sig att födan som normalt tar 24 timmar att passera tog endast 9 minuter för mig. Här fann vi nog orsaken till den Hypoglykemi jag utvecklat på grund av gastric by pass operationen. Vidare frågeställningar på Facebook och egen nyfikenhet på olika sidor, resulterade i att jag nu började äta mängder av vitaminer och tillskott. drack även en hel del olika proteinpulver och näringsdrycker. Har idag fasat ut en del och kompletarat upp med nässelpulvet samt avkok på Ingefära. Inhandlar mer nu ekologisk mat. Började arbeta 25 % i nov, arbetar nu 50 % så det är en bit kvar. Alla dessa bristsjukdomar ställer verkligen till det då det inte bara påverkar din fysiska förmåga, även dit psyke blir påverkad. I mitt fall kände jag att humörsvängningar och gråtmildhet var de som jag reagerat mest på. Tack och lov är jag i grunden en glad och positiv person. Vilket jag är övertygad om är orsaken till att jag här idag skriver dessa rader, för livet har varit mycket mörkt i mellanåt. Jag söker inte medlidande utan vill informera om min resa i fetmans tecken. Hoppas jag kan få någon som funderar på en fetma operation att tänka till om det är värt att spela rysk roulette med sitt egna liv som
insatts. Idag väntar jag på tid för möte med kirurg då jag krävt att få bli återställd. Tyvärr verkar inte problemen avta, utan det tillkommer hela tiden nya saker som jag tidigare tålt men idag inte kan äta eller dricka. På mindre än 7 månader kan jag ej längre äta glass eller dricka ett glas cider utan att bli sjuk. Bröd/pasta likaså, så utgången är ju given känner jag, fortsätt som gastric opererad och bli sjukare eller gör en återställning och förhoppningsvis bli friskare. helt frisk blir jag aldrig då en del av tarmen är kapad. Kosten har svängt över mot LCHF även om jag inte följer den strikt så har jag den som mitt riktmärke. Mår betydligt bättre av denna kosthållning.

Jag säger upp mig

$
0
0
I morgon är det den 5 april 2019.

Då är det exakt tre år sedan jag  lade mig på operationsbordet för att koppla tillbaka min magsäck och tolvfingertarm som hade varit bortkopplade i 21 år. Under dessa 21 år som gastric-bypass-opererad har det varit högt och lågt men det absolut tydligaste var/är att uppleva hur ens egna kropp sakta men säkert stänger av. Jag brukar likna det vid en ballong där man sticker ett litet, litet hål och sakta, sakta pyser luften ut och man känner sig mer och mer "trasig". Man går till doktorn med sina symptom och sina varför och mycket, mycket sällan får man några svar eller någon bekräftelse på vad man upplever. Man får höra: - Det finns inga fel. Vi hittar inget. Nej, vi vet inte vad det beror på, det du upplever.
Man går hem igen och fortsätter att pysa ut luften ur sin kropp och sitt liv...

Men läkarna ljuger. Det finns ett enda svar, en enda fundamental orsak till varför man känner sig mer och mer trasig.
Man är överviktsopererad. Kroppens viktigaste organ är bortkopplade och ingenting kan bli bättre så länge det är så. Det spelar ingen roll hur många läkarbesök, hur många tillskott, hur mycket mat man äter, hur många injektioner, dropp, näringsdrycker, mediciner och undersökningar man går igenom så går det inte att fixa så länge matsmältningssystemet är bortkopplat.

Det här har jag lärt mig under alla år som jag bloggat och skrivit i de grupper jag har. Jag startade min FB-grupp "Stödgrupp för överviktsopererade och överviktiga" 2012. Då hade jag bara en liten idé om att man verkligen inte behöver operera sig för att gå ner i vikt och hålla vikten stabil. Jag hade själv upptäckt att lågkolhydratkost är det enda som fungerar på en person som behöver gå ner i vikt. Men under denna tid kom det mer och mer medlemmar som hade betydligt fler problem än bara vilken kost som behövdes och jag började leta efter de bästa tillskotten och på den resan lärde jag mig mer och mer om hur kroppen faktiskt fungerar. Jag läste artiklar på engelska som jag översatte och lade ut här på bloggen, jag sökte, jag lärde mig, jag delade med mig av allt jag lärde mig, samtidigt som jag själv kämpade med att hitta vägen till att må bra och när jag förstod att man faktiskt kunde ångra en GBP-operation så föddes beslutet att söka för att få mitt matsmältningssystem återkopplat.

De sista två åren innan återkopplingsoperationen kände jag hur mina inre organ liksom skrek på mig att de höll på att dö av näringsbristerna som jag hade. De där bristerna som jag hade symptom på men inte ett enda blodprov bekräftade. Jag insåg att om jag inte gör denna återkoppling kommer jag dö mycket tidigare än det är meningen. Jag ville inte dö. Jag ville leva.

Så för tre år sedan med andan i halsen gjorde jag det.

Det första året var kaos men en sak ändrade jag aldrig på. Kosten.

Jag hittade efter tips Magnesium Root Protocol och lärde mig också hur otroligt viktigt det är med naturliga tillskott - näringen i sitt basala uttryck. Att äta en bit lever ger naturlig folsyra, B12 och järn till exempel, inte någon utvunnen artificiell, onaturlig form av B12 och folsyra och järn som i längden skapar ännu mer oreda i näringssystemet i kroppen. Eller att ta fiskleverolja som är den naturliga formen av a-vitamin, d-vitamin och de fettsyror som vi så väl behöver, inte någon version utvunnen ur fårull och med tillsatta, ej naturliga a-vitaminer etc.
Kroppen är av naturen skapad och av naturen ska man finna sin näring, sin balans och det optimala livet.

Jag är samtidigt väldigt arg och bitter. Jag tycker att jag har "slösat" bort 21 år av mitt liv på att förstöra min kropp istället för att hitta det optimala livet. Där jag hade orkat mer, levt mer, känt mer och älskat mer.
När jag återkopplades så gick jag igenom en livskris som verkligen slog ut mig totalt. Jag mådde så dåligt att det gjorde ont fysiskt. Ångesten över att vara närmare "gammal"än ung gav mig ren, skär dödsångest. Jag hade ingen att prata med samtidigt som jag lade mycket av all min lediga tid att vara aktiv på min blogg och i mina facebook-grupper som växte sakta men säkert. Idag är det nästan 3000 medlemmar i båda mina FB-grupper och nästan 40 stycken i min nyskapade FB-grupp för återställda. Jag lade fokus på alla andra och försökte tränga bort mig själv. På dagarna jobbade jag/jobbar med flyktingar där kärnan av jobbet är just att stötta, på fritiden släppte jag in tre ensamkommande, unga afghaner som jag blev extra mamma till och på internet körde jag på i mina grupper.
När fanns tiden för mig? När skulle jag lägga allt den energi som jag lade på allt annat, på mig?

På detta lades också planer kring en ny bok ihop med en kvinna som påstod sig kunna "allt" kring bokutgivning, marknadsföring, föreläsningar, webinarium, live-sändningar och tjäna STORA PENGAR. Hon vill ha mig med på denna resa och jag tackade jag. NU skulle vi nå ut till de stora öronen i samhället om denna sjukvårdsskandal som överviktskirurgi faktiskt är. Detta totala misslyckande när det gäller övervikt.

Det gick åt helvete. Jag stoppade boken i sista sekund men skadan var redan skedd. Böcker såldes samtidigt som löften bröts om det som de betalade skulle få. Boken var "svart". Det fanns inget bokförlag, det var påhittat. Det fanns inga kontrakt, det fanns bara lögner.
Jag blev lurad, utnyttjad och jag har nog aldrig mött en människa som varit så slipad i att ljuga, utnyttja och samtidigt framstå som ett offer, skadad och sjuk. Det är lätt att ljuga om sådant på internet men inte i verkligheten och jag såg ingen skadad och sjuk person utan en person som orkade och hade total kontroll på att absolut se till att de personer som hon utnyttjade verkligen inte förstod något förrän det var försent.
Jag blev "sol-och-vårad" kan man säga. Det enda jag inte blev var att bli kär i henne och det kanske var min räddning.
Men under den här tiden tappade jag lusten att skriva. Bloggen kändes som ett stort, oöverstigligt berg och sakta kände jag att mina grupper på FB blev mer och mer ett stressmoment.

För någon månad sedan tog jag tag i att få diagnosen för min så kallade övervikt: Lipödem.
Det var inga problem att få denna diagnos och vad hände i min hjärna då?
Ja, va fan - här har man gått och trott att man varit en tjockis i hela sitt liv och så har man Lipödem!
Jag har lekt med mitt liv som insats, bantat, svultit, opererat mig och så inser jag att jag är inte TJOCK! Jag har lipödem!
Mina tjocka ben och mina tjocka överarmar är lipödem! Jag är normal!
Jag har investerat i en vibrationsmaskin, jag gör egen lymfmassage och bara på en månad har jag minskat i omfång kring fotleder, lår och knän. Var det EN ENDA läkare under mitt erbarmliga liv som tittat på mig och sagt - Men, Maria, du är inte fet, du har ödem! Ditt lymfsystem fungerar inte så bra. Mina lår och armar växte jättemycket från jag var ungefär 11 år gammal och jag gick upp omkring 40 kilo på bara några år. Det gick inte stoppa för jag fick ingen behandling. Jag fick bara glåpord och pekfingrar om vad jag skulle äta. Fy fan, på ren svenska.



När något är fel i mitt liv, då slutar det med att jag blir sömnlös och får inte tillbaka min sömn förrän jag har tagit tag i saken och det hände i höstas kring boken och det händer nu igen. Det skriker i mitt huvud: Det räcker nu! Du har gjort nog. Du måste inte. Du har inte ansvar för alla andras problem och felaktiga val i livet. När ska DU ta hand om dig själv istället?

Jag måste säga nej till mina lindebarn - mina grupper och min blogg.

Jag håller på att kvävas. Jag vill inte dö. Jag vill leva.

Men då måste jag lära mig också att just göra det. Att leva.

Jag har alltid älskat att skriva.

Just nu hatar jag det.

Jag hatar att logga in på FB och se alla inlägg.

Jag kvävs. Jag har tappat lusten.

Kunskapen finns här på min blogg.
Kunskapen finns i mina grupper.
Kunskapen finns i min bok.

Jag har gjort mitt för andra även om behovet fortsätter.

Jag fortsätter inte.

Jag vill leva.

Att lämna över grupperna och sluta blogga är smärtsamt, tro inget annat.

Men jag vet att genom den kunskap jag förmedlat så finns det ett järngäng personer som tar över detta.

Jag måste inte.

Jag måste tänka på mig själv någon gång i mitt liv.
Jag måste ta hand om mig själv.

Kärlek är att vilja någon annans positiva utveckling.
Jag måste ge den kärleken till mig själv också, inte bara alla andra.

Hej då och tack för mig!


Viewing all 313 articles
Browse latest View live