Quantcast
Channel: Maria Jallow: Härifrån och framåt
Viewing all 313 articles
Browse latest View live

Vill du rösta på mig?

$
0
0
En av medlemmarna i min Stödgrupp lade upp detta häromdagen:

Hej till alla! 
Snälla gå in här och nominera Maria Jallow 
Hon är är en vardagshjälte som alltid ger oss stöd och hjälper med sin kunskap och erfarenhet !
Kom igen nu röstar vi!

HÄR ÄR LÄNKEN TILL SIDAN DÄR MAN KAN RÖSTA!  

För att kunna lägga en röst på mig måste ni ha min mailadress: mj.swedienne@gmail.com
och
min postadress: 42466 Angered

Tack på förhand!

Ev. vinstpengar kommer att gå till utbildning inom funktionsmedicin och näringsmedicin.



Hypoglykemi

$
0
0
50% av alla Gastric Bypass-opererade drabbas av hypoglykemi - ett tillstånd med så lågt blodsocker att man kan hamna i koma om det vill sig illa. Det är alltså MYCKET vanligt att drabbas av detta och många söker hjälp för detta. Det sitter dietister ute i landet och kallar sig för "specialister" inom just området överviktsopererade som drabbas av hypoglykemi. Jag får regelbundet både medlemmar med denna biverkning och frågor kring det. Några uttrycker att de inte är säkra på om det är en biverkning av operationen och blir inte heller alltid behandlade därefter. Man kan få diffusa diagnoser på antaganden att det är allt från epilepsi till pekpinnar om att man inte äter rätt.

Jag har bloggat om detta tidigare och det kan ni läsa här med länkar inne i blogginlägget - HÄR! 

De kostråd man får av dietisten är "det gamla vanliga" - ät långsamma kolhydrater och helst inget fett och små portioner. Jag kommer till det längre ner i artikeln.

Först ska vi titta på en artikel som skrevs i april, i år. (2016) Skriven i Läkartidningen.
Nedreglerat svar på hypoglykemi efter gastrisk bypass"
Denna artikel är en av de senaste som skrivits angående hyopglykemi efter Gastric byass.
Vi tar en bit i taget för att riktigt förstå hur "långt" vården har kommit inom detta område:

Övervikt och fetma har utvecklats till ett betydande hälsoproblem. Eftersom långsiktigt effektiva dieter eller medicinska behandlingar saknas ligger antalet utförda överviktsoperationer på en hög nivå. Vanligen utförs gastrisk bypass, som innebär att en ny ficka (ca 15–30 ml stor) skapas av magsäckens övre del samt att resterande magsäck och början av tunntarmen kopplas bort.                                                                                                
Episoder med hypoglykemi är vanligt förekommande efter överviktskirurgi, både efter gastrisk bypass och den alternativa operationsmetoden duodenal omkoppling (duodenal switch).

Kommentar: Det finns långsiktiga, effektiva alternativ till överviktsoperationer: Lågkolhydratkost i någon form (LCHF, Paleo, Atkins mm.) Att inte ens nämna detta utan enbart basera sina studier på den traditionella kalorirestriktions-dieterna är förkastligt.

Man provade att under reglerade former prova glukosbelastning på 15 patienter med dessa besvär och kom fram till att hälften av de gbp-opererade hade detta och 75% av de som är opererade med DS.

Man vet inte varför men man ANTAR att det beror på receptorer och det ÖKADE upptaget av glukos (socker)!

Man föreslår att reglera dessa problem med kolhydratreducerad kost och fungerar inte det så kan man ta mediciner som ska fördröja upptaget av kolhydrater. (socker)

Okej!
Så vad ska man då äta när man har Hypoglykemi, enligt dessa experter?

Det lämnas ut en folder som talar om för den drabbade som ser ut som nedan:



BRA MAT

Lågt blodsocker ”hypoglykemi” efter Gastric Bypass operation 

Producerat av DIETISTERNA i Region Skåne




Tallriksmodellen ett hjälpmedel för att få bra proportioner på lunch och middag
Använd en tallrik av mindre storlek
Till baljväxter räknas exempelvis kidneybönor, vita bönor, kikärtor och linser
Nyckelhålet gör det enklare att välja hälsosamt med avseende på kostfiber, socker, fett, fettkvalitet och salt


Tidiga varningstecken på hypoglykemi 
Svettning, hjärtklappning, hunger, svaghetskänsla, darrningar, ångest

Senare uppträdande symtom relaterat till glukosbrist i hjärnan
Förvirring, synstörningar, yrsel, svimningskänsla, talsvårigheter, skakningar, kramper, medvetslöshet, koma

Förebyggande kostråd
 ☆ Ät ca sex mål per dag. Riktlinje 2½ timmar mellan ät-tillfällena
 ☆ Sträva efter att huvudmåltid och mellanmål innehåller protein, kolhydrater och fett
 ☆ Planera lunch och middag enligt tallriksmodellen, se baksidan
 ☆ Välj alltid en proteinkälla till alla måltider, även till frukost och mellanmål. Ex ägg på smörgås och frukt med keso eller kvarg
 ☆ Ät 30-40 g kolhydrater per huvudmåltid

☆ Undvik livsmedel som innehåller mycket kolhydrater i form av sockerarter t.ex. läsk, saft, juice, fruktkräm, fruktyoghurt, godis, glass och sorbet
☆ Undvik även livsmedel som innehåller andra snabba kolhydrater t.ex. vitt bröd, cornflakes, mannagrynsgröt, risgrynsgröt, couscous, jasminris, puffat ris (Vårgårda), kakor, kex, skorpor, riskakor, salta pinnar och popcorn
☆ Välj istället långsamma och fiberrika kolhydrater såsom baljväxter och fullkornsprodukter av bröd, knäckebröd, gryn, pasta och ris. Andra bra alternativ är bulgur, matkorn och quinoa. Ta hjälp av nyckelhålssymbolen!
☆ Välj nyckelhålsmärkta matfetter som lättmargarin, flytande margarin och olja
☆ Tugga maten väl och ät långsamt
☆ Drick inte till maten utan 30 min före och efter måltid
☆ Var försiktig med alkoholhaltiga drycker som kan förvärra hypoglykemin
☆ Använd druvsocker i nödfall vid svåra symtom och/eller mycket låga blodsockervärden

Viktigt med lugn och ro vid måltiderna. Vila gärna efter maten!

Källa:Region Skåne 

***************

Det är alltså det "gamla vanliga" som gäller, oavsett om man har hypoglykemi eller inte när man är överviktsopererad för nog tycker jag att det ser ut som de kostrekommendationer man får när man är opererad UTAN att ha hypoglykemi?

Man ska UNDVIKA snabba kolhydrater och välja långsamma...Det som kallas för GI - Glykemiskt Index. Problemet är bara att även de långsamma kolhydraterna höjer blodsockret och är till och med värre för det innehåller ofta högre kolhydratnivå.

Så vad händer då om vi byter ut vitt bröd mot fullkornsbröd?


Kolhydrater ÄR socker och spelar det någon roll om det höjder blodsockret snabbt eller långsamt?
Bröd är inte ens särskilt mycket näring i och har man då en liten magficka istället för en magsäck så kanske man ska välja något annat som är näringsrikare och inte lika mycket socker i?

Hur många sockerbitar är det i EN skiva bröd som de ovanför?


Så ja, ungefär 6 sockerbitar och ja, det har samma effekt på blodsockret som brödet. 
Har man då Hypoglykemi kanske man ska låta bli sådant som gör att ens blodsocker höjs och sedan sjunker så lågt att man svimmar? 
Ett nyttigare alternativ är t ex ett ägg där du bara har 0.49 kolhydrater, massor med protein, mineraler, vitaminer och fett. 
Sådant som din kropp behöver. 
Sådant som gör att din blodsockerkurva ligger i balans och inte orsakar dig blodsockerfall. 

Man kan väl inte leva på ägg?
Jo, om du tillför c-vitaminer i någon form för det finns inte i ägg. 

Välj nyckehålsmärkt???
Njae, nej, nej, nej! (Det beror ju på vad det är) Vitkål är nyckehålsmärkt också...som man ska hårddra det. 
Nyckelhålet representerar inte vilken sockermängd det är i en vara - den representerar främst fetthalten. 
Tar man bort fett från maten så måste man tillföra något annat smakbärande - socker och aromer. 



Bilden är från bloggen Bodyventure


Den blå, under kurvan ser jag som en representant för LÅGKOLHYDRATKOST!

Det är den som INTE höjer blodsockret utan ligger på en bra, låg nivå på ca 4-6 mmol/L.

Så varför ger vården dessa kostråd som uppenbarligen inte baseras på kost som håller blodsockret på en låg, jämn nivå?
Ja, följer man bloggflödet den här veckan så har det kommit ut artiklar om att man funnit dokument, där sockerindustrin i USA köpte livsmedelsbranschen och man gick ut med skrämselpropaganda för fett och FÖR socker...och dessa så kallade sanningar ligger som grund för Livsmedelsverkets rekommendationer, vilka dietister och läkare också följer...

Detta kan man läsa om i bland annat New York Times från i måndags - HÄR! 

Det som gör mig ännu mer arg är att dietister och läkare är utbildade i kost och medicin men INGEN verkar ens bry sig om att de ger kostråd som orsakar övervikt, sjukdomar och i värsta fall död.

De som har diagnosen Hypoglykemi och följer slaviskt dessa rekommendationer blir inte fria från sina blodsockerfall, de blir bara regelbundna besökare inom vården för sina besvär som i sin tur ger mer pengar till vården då medicin och undersökningar kommer förekomma mer än vanligt.

Vem tjänar pengar på friska?

Ingen - bara du.

Så vad ska du äta om du har Hypoglykemi?

Du ska äta en kost baserad på

PROTEIN! Fyll minst 75% av din tallrik med protein och våga vägra torrt, fettfritt kött för ju mer fett det är i köttet, desto mer protein är det i det.

Du kan lägga till grönsaker med ett lågt kolhydratvärde: Ett säkert kort är att om grönsaken är grön i någon nyans så har den lågt kolhydratvärde.

Välj ett fett som är nyttigt även om du bara vill ha lite fett: smör, kokosolja och ister. Olivolja kan du använda till kalla såser som dressing.

Låt äggen och proteinet vara din bas i alla måltider.
Hellre ett ägg till mellanmål än en macka!

Har man inte hypoglykemi så tycker jag att man kan köra liberal lågkolhydratkost men har man hypoglykemi så är det hårdare gränser, allt för att slippa just dessa blodsockerfall!

Det är otäckt att svimma när man är ensam hemma till exempel. Vart faller du? Rakt in i diskbänken?
Eller vad händer om du är ute i trafiken och svimmar? Min vän svimmade och föll med huvudet rakt ner i asfalten.

Hur dessa dietister och läkare sover på nätterna vet jag inte för indirekt orsakar de fara för andra människors liv.

Faktiskt.

Köttfärsbiff med fetaost, rödlök och blomkålsmos.


Överviktig eller underviktig?

$
0
0
Jag går omkring och känner mig fet! Ja, det är sant! Jag har vägt omkring 15 kilo mindre än nu och åtta kilo mindre än i april. Det märks! Jag märker det! Plötsligt har jag fått tillbaka mina bröst! Plötsligt känner jag "kuddar" på insidan av låren! Plötsligt känner jag att jag har börjat få tillbaka mina "kuddar" på ryggen. Jag blir så panikslagen och deprimerad att tårarna sprutar. Jag får fullständigt panik och bara känner att jag inte står ut med detta alls!
I fredags försökte jag springa 100 meter och fick ge upp efter ca 50...jag kan gå en mil på två timmar och hur många mil jag gått denna sommar har jag tappat räkningen på.
Jag blir så jävla, jävla ledsen!

Det sitter säkert någon och skrattar rakt ut nu och tänker: - Jag visste att hon skulle gå upp i vikt efter återställningen! HA!

Loggar in på Facebook och det första jag ser är min vän som lägger med jämna mellanrum upp texter som hennes dotter har skrivit. Hon har anorexia. Hon är smal. Hon är så smal att hon legat på sjukhus i perioder för att inte dö av näringsbrist. Hon drabbas av total panik över att hon måste börja äta igen. Hon har fått en chans att läggas in på ett behandlingshem där hon ska lära sig att ta kommando över sin kropp och sin sjukdom. Klarar hon inte det så kommer sjukdomen att ta över henne.


När jag ser den här bilden ser jag samma mynt. Jag är kvinnan i spegeln och framför mig står en kvinna som är idealet för så många unga kvinnor (och en del pojkar). Ingen av dessa är normala. 
Båda kan ha näringsbrister och båda kämpar för sitt liv att få balans. 
Är man underviktig reagerar omvärlden med sorg och omsorg. 
Är man överviktig reagerar omvärlden med ilska och avsky. 

Den självsvältande behöver hjälp. 
Den överätande behöver en operation. 

Det är så lätt att bli av med en övervikt - operera dig till näringsbrister och svält och ja, det finns folk som ser ut som anorektiker efter sina operationer. 



Jag vet inte vad jag ska säga mer än att det här är så SJUKT! 
Jag brukar säga att det är sjukt att vi betalar miljarder i pengar till områden i världen där människor faktiskt svälter ihjäl, samtidigt som människor i västvärlden opererar sönder sina matsmältningsorgan för att bli smala och unga människor svälter sig till döds. 
Överviktsopererade som är så rädda att återställa sig att de hellre dör än går upp i vikt igen. 
DET är lika illa som sjukdomen anorexia, vare sig den heter nervosa eller bullimi. 

Man får inte överviktsoperera sig om man har ätstörningar men allvarligt - finns det någon som inte är ätstörd på något vis i detta samhälle?
Jag är ätstörd. Jag är så ätstörd att jag får fullständig panik över mina åtta kilon som jag gått upp i vikt efter återställningen och jag lovade mig själv att inte bry mig det första halvåret. Det har gått ett halvår om några veckor. 
Det är då jag ska ta tag i det på "riktigt" - nej, jag ska inte svälta mig. Jag har svultit i 21 år 
Min kropp försöker återhämta sig. 
Jag fattar ingenting och har panik men borde egentligen bara släppa och vara lugn. 
Hur lätt är det för en anorektiker att hitta lugnet?

Jag tittar på min viktkurva sedan den 5 april som ser ut så här:


Den ser ut som jag mår ungefär. Ena dagen upp och andra dagen ner fast i veckor. Så fort jag gick över 100-kilosbarriären kom paniken.
Däremot har jag inte gått upp mer än åtta kilo. Inte nio eller tio. Jag har gått upp åtta. 
Jag har också gått ner en vecka eller två och sedan upp igen. 
Kroppen vill absolut INTE släppa kilon. 
Jag äter mer. Kroppen vill ha allt. 
Jag har kontroll på mitt sockerberoende. 

Jag kommer försöka gå ner i vikt igen from den 5 oktober. Då har det gått ett halvår. 

Just nu hatar jag min kropp. 

Jag är "snyggare" med hull men vill ha tillbaka mitt häng. 
Mina hängiga tuttar, mage, lår och armar. 

Jag vill vara normal. 
Något jag aldrig kommer bli. 

Aldrig. 

Men min kropp får näring. 
Man blir inte fet av näring. 





Sex månader efter återställningsoperationen

$
0
0

Idag firar jag sexmånadersdagen som återställd från min gbp-operation!!!!
Den här dagen har jag längtat efter, då jag bestämde mig för att jag ska ignorera viktuppgången efter återställningen och bara koncentrera mig på att återställa mig rent biokemiskt.
Det har ju inte riktigt lyckats då ångesten och paniken över just vikten har mörkat mina känslor och tankar kring att läka och reparera mig själv.

Jag har ju ändå en plan och den planen håller jag mig till:
- Att inte förändra min grund i kosten som är LCHF.
- Att äta tillskott som hjälper min kropp att återfå sin näringsbalans och hormonbalans.
  (Omega 3, Magnesium, B-vitaminer, järn, zink, MSM med c-vitaminer, D-vitamin)
- Att röra på mig så mycket jag kan och orkar.

Vi kan kalla det för en biokemisk reparation.
Jag har förändrat min kost en del utifrån hur jag faktiskt mår. Det finns "sjukdomar" i min kropp som är följdsjukdomar av min gbp-operation. Jag fick ju knölros förra vintern. Jag har själv tolkat att orsaken till denna sjukdom berodde på inflammation i tarmarna som är en direkt orsak av att vara överviktsopererad. Jag har kämpat med pro - och prebiotika men har man en fysisk obalans som det innebär att ha en bortkopplad magsäck och tunntarm så är det i princip omöjligt eller ÄR helt omöjligt att ha en tarmflora som är i balans. Förutsättningarna finns helt enkelt inte, oavsett vilken kost man äter.

Jag fick väldigt ont i mina knän i samband med min knölros vilket även min syster intygade att man kan få, då hon också fick knölros ca ett år innan mig. Hon har också en känslig/sjuk mage och tål tex inte mjölkprotein så det bekräftar lite av de tankar jag har kring orsaken till att få knölros.
Jag hade fortfarande missfärgningar på benen när jag gjorde min återställningsoperation den 5 april och smärtan i knäna var inte borta och blev inte bättre.

Jag har under sommaren och hösten haft lika ont. Det gör ont att ändra ställning på knäna och svårt att resa mig från soffan till exempel. Jag fick rådet att äta en antiinflammatorisk kost vilket innebär att jag faktiskt ändra på min lchf-kost - ta bort mejerierna och därmed även mitt älskade sesamknäcke.

Så from den 23 september äter jag ingen ost, har inget grädde i kaffet, ingen creme fraiche i maten etc.
Mejerier är hormonstörande, och kroppen reagerar på laktosen precis som vanligt socker.
Jag känner skillnad faktiskt! Magen har varit ganska svullen efter återställningen och nu känns den mer platt igen. Så som jag var van vid att den var innan återställningen. Det syns inte i spegeln men det känns så!
En annan sak som jag tänkt på när det gäller mitt mående är hormonerna: Plötsligt kände jag mig som om jag var in tonåren igen: Gråtig, lättirriterad, det "drog" i brösten. Samtidigt som jag svettades som en tok på nätterna - de så kallade vallningarna som man har när man är i övergångsåldern.
Inte jättekul att känna sig som om man var i puberteten, var gravid och i övergångsåldern på samma gång kan jag säga!

Komjölk är precis som människans bröstmjölk full med hormoner som är enbart för en enda sak:
Att ge föda och näring till sin baby!
Jag är ingen baby och jag mår inte bra att få i mig hormonstörande, östrogenfylld kost i form av just mejerier. Jag älskar ost, grädde och creme fraiche! Men jag älskar inte att må som en pubertal, gravid klimakteriekärring heller!

Här är ett bra blogginlägg från Lesscarbs om just vad mejerier för med sig. 

Jag smörjer även in mig med en biologisk progesteronsalva - Progesterall. 

Att röra på sig är bra också för både ämnesomsättning och hormonbalansen och det gick jag in för i somras för att under hösten "säcka ihop" och inte riktigt orka p g a järnbrist och säkerligen den inflammation som pågår i min kropp.
Jag började timvikariera på Hisingen och bestämde mig för att gå från jobbet och hem - över Angeredsbron. Det är en bedrift när man är höjdrädd!


Från skolan jag jobbade på och hem var det ca fem kilometer. Det var "lagom" men smärtan i knäna när jag kom hem gjorde det riktigt jobbigt.
Då föredrar jag att gå mina vanliga rundor i skog och mark där inte bara kroppen får röra på sig utan även hjärnan får må bra.



Att laga mat och äta mat utan mejerier är inte svårt egentligen. Det handlar bara om att fatta att man inte MÅSTE hälla grädde och creme fraiche i allt man äter.


Jag äter mig mätt. Jag äter sjukt mycket fett i form av smör och kokosolja, tycker jag själv. Jag dricker ju inte grädde i mitt kaffe längre utan kokosolja och smör som jag mixar ner i kaffet. Det innebär samtidigt att jag faktiskt dricker mindre kaffe. Har nog minskat ner kaffekonsumtionen 50%.
Man "orkar" inte dricka för många muggar fettkaffe om dagen.
Det blir oftast tre muggar, ibland fyra beroende på vad jag gör i övrigt.

Samtidigt som jag började bekämpa inflammation i knän och tarm blir jag biten av en borrelia-fästing! (Den dagen då jag var så deppig för att jag gått upp i vikt. Jag gick ut i skogen och fotade macrobilder på marknivå för att muntra upp mig.)


Då får man gå till doktorn och få penicillin! 
Dricker KS parallellt. 
Så nu har jag definitivt pajat tarmfloran (igen) men dödat alla former av inflammation! 

Sedan jag tog mina prover i juli har jag väntat på att någon läkare skulle kontakta mig angående min järnbrist också. Efter några försök fick jag både en sköterska som ringde mig och en tid till Torsten Olbers i oktober. Han lät hälsa att mina järnvärden inte var "så dåliga" att någon åtgärd behövdes. 
Det var tur att jag bad om att få hem mina provresultat så jag kunde åtgärda det hela själv. 

Jag avbokade tiden till Olbers för jag har inget att fråga eller säga honom i dagsläget och bokade istället tid till Vårdcentralen för prover på Borrelia, TBE och järn - och en utredning på mina knän för artrit, artros eller broskförslitning om det inte blir bättre. Det är bra att veta vad jag ska åtgärda liksom även om jag känner en viss förbättring i knäna. Jag har inte lika ont längre och det är lättare att resa sig när jag har suttit ner. 

Borrelian är nästan borta. 

Köpte surkål igår. Bra för tarmfloran. 
När jag får pengar igen blir det att köpa pro-biotika igen för den är slut. 
Mina Genacol är slut också för lederna. Ska också inhandlas. 

Annars mår jag bra! Ha ha ha! 

Vikten? 
Ja, den är ju som den är. Jag pendlar tre kilo upp och ner beroende på vilken dag jag står på vågen men jag upprepar - jag har inte gått upp MER! 
Jag lovade mig själv att inte "banta" förrän jag varit återställd i ett halvår. Det är ett halvår nu. 
Ska jag "banta"?
Nej, jag ska fortsätta göra det jag gör. 
Äta bra mat och äta mig mätt med mycket näring och fett. 
Äta tillskott. 
Röra på mig så mycket jag orkar och kan. 

Jag kan inte och får inte kriga mot min kropp. Den är så förstörd redan som den är och att reparera den kommer ta tid och det ska få ta tid. 
Jag har levt i 54 år och av denna tid har jag utsatt min kropp för otroliga trauman. 
Jag ska vara glad över att jag fungerar så bra som jag gör. Ändå. 
Det är till och med ganska otroligt. 

Jag har även börjat min utbildning som kostrådgivare inom Paleo, lchf, kolhydratkost och funktionsmedicin! 

Jag är så GLAD och det är så ROLIGT! 

Det enda som mörkar min glädje är min rädsla att glömma allt jag läser. Jag har problem med minnet p g a näringsbristerna och stressen som jag utsatt min hjärna för. Så i det här läget är jag ganska "glad"över att jag inte arbetar heltid även om jag fullkomligt hatar att vara utan jobb. 

Jag slukar i mig alla ord som jag läser och inser samtidigt att ju mer jag läser, desto mer förstår jag hur lite jag vet och kan. 
Jag lär mig något nytt av varje sida jag läser. 
Det är fantastiskt. 


Så grattis till mig själv på halvårsdagen av mitt nya och friska liv!

Min vän Peteråterställdes i måndags förra veckan så grattis på en-veckasdagen av ditt nya, friska liv!

ALLA de personer som jag känner till som gjort en återställningsoperation mår bra och jag vet ingen av dem som ångrar sig.

"Det blir inte bättre, bara värre", brukar jag säga till de som mår så dåligt p g a sina komplikationer, biverkningar och följdsjukdomar orsakade av överviktskirurgin.

Det kan bara bli bättre när man inte skadar sin kropp.
Jag ska dö av ålderdom, inte av sjukdom.


Pulled ko och höstmotion

$
0
0
Ingen har väl missat att det är höst även om det blommar ute fortfarande. Jag plockade in en bukett från rabatten häromdagen med lite Stockros, Malva och en liten rosenknopp. Värmen är borta och vinden biter i kinderna. 
Då är det jättesvårt att gå ut!!! 
Jag har provat lite olika strategier för att röra mig ändå. Särskilt nu när jag pluggar och sitter och läser om optimering av kroppen, inte bara genom mat och sådant utan också genom rörelse. 
Jag gör alldeles rätt i att gå ut och gå. Jag, med min mage är så skadad att jag inte ens ska försöka göra något annat - plus styrketräning. Jag behöver bygga muskler för det känns som om all min muskelmassa har försvunnit efter alla mina år med proteinbrist. Till och med de inre musklerna, de som man inte ser men känner inne i kroppen känns svaga. Jag är glad att hjärtat fortfarande funkar! 
Jag har "lånat" min sons styrkegrejer för att träna lite axlar, armar, rygg och nacke. Jag har också egna gummiband som jag kan använda och en cross-trainer här hemma. 
Det finns inga ursäkter att "smita undan" - jag är hemma hela dagarna och har tid! 
Jag gick "all in" i somras med långa promenader på omkring en mil men sedan tappade jag orken, järnbrist, förkylning och på det borrelia med antibiotika tar på mig. 
Idag kände jag att jag både ville och kunde. Så jag drog iväg vid elvatiden idag och gick en runda. 

Det kändes jättebra. Jag blev ordentligt varm och fick hög puls under rundan då jag fick sträva mig upp för några längre backar. Jag var riktigt trött när jag kom hem men jag orkade! 


Det är vackert ute även när det är mulet och blåsigt! Jag ska inte ta min täckjacka nästa gång för den var för varm kring handlederna. Jag hatar att bli varm där! 
Jag är så glad att jag bor där jag bor med så vacker natur runt knuten. 

Igår var jag på Vårdcentralen och tog prover på Borrelia, järn och även ett prov för att se om det finns någon "infektuös artrit" i mina knän efter knölrosen. Jag ska få svaren på fredag. Doktorn skulle även skicka en remiss till röntgen för mina knän för att se vad det kan vara med mina knän. Vet jag vad det är så kan jag göra något åt det liksom. 

Fortsätter med mina tillskott för att stärka mage, muskler, leder och immunförsvar. Det kostar på att läka kroppen! 

Fortsätter att vara 90% mejerifri även om det inte syns på vågen. 
Det känns bra ändå. Det funkar! 
Paleo är mejerifritt och anti-inflammatorisk mat är mejerifritt. Jag "unnar" mig ost och grädde ibland men inte varje dag helt enkelt. 
Det har blivit godare att dricka fettkaffe än kaffe med grädde. 

Bjuder på gårdagens middag:
Pulled KO! 

Jag hade en bit eco-högrev i frysen som jag lade i min romargryta med salt, peppar, timjan och sedan smetade jag över ajvar relish och täckte biten med bacon. I botten ligger lök, vitlök och lite smör. 

In i kall ugn och upp med värmen till 200 grader. Jag sänkte till 100 grader efter tre timmar. 
Tog ut den en stund då jag också bakade Focaccia-bröd som jag hittade på lchf-arkivet

Jag bytte ut mandelmjölet mot 1 dl kokosmjöl och 1 dl sesammjöl. 
Oljan byttes mot smält smör. 
Riktigt gott blev det och allt på tallriken blev otroligt mättande och gott! 



Life is a bitch...

$
0
0
..and the one you can´t slap!
Nu har jag provat:
- Mejerifritt
- Fasta 16 timmar - med fettkaffe.
- Jobbar, rör mig, går, tränar lite styrka.
- Äter max två mål mat om dagen och då har det bara varit ätt eller protein och surkål med majonnäs.

...och gått upp ytterligare ett kilo.

I fredags fick jag höra för första gången på flera år att jag var tjock.
Jag tittade på mig själv i spegeln och höll med.

Nu skiter jag i det här. Jag tröstar mig med egenlagad pizza (lchf-style) och ganska mörk choklad.

Det spelar fan ingen roll vad jag gör. Min kropp gör ändå allt annat än lyssnar på mig.

Jag kan inte ha mina kläder snart. *panikslagen och gråter*


Hur vanligt är det inte att gå upp fort som f-n när man har bantat med kalorireduktion?
JÄTTEVANLIGT!
Hur vanligt är det inte att gå upp fort som f-n när man har svultit i 21 år?
JÄTTEVANLIGT!
Jag protesterar och vill inte men jag har inget som helst val.

Nej, jag ångrar inte min återställning. Jag hatar att gå upp i vikt däremot.

Camilla Näslund Live

$
0
0
Min vän Camilla sände Live på Livsprogrammets sida idag och jag erkänner att jag är imponerad av att hon lyckas, både komma ihåg vad hon ska säga även om hon har det nerskrivet och orkar!
Jag borde också sända live men är helt själv här hemma. Någon dag ska jag be någon av mina barn att hjälpa mig. :)

Det Camilla lyckas med är att ge fem argument för varför man INTE ska överviktsoperera sig, visa sitt stöd för de som har gjort det och även ge tips för oss att klara oss utan dessa operationer.

Kolla in själv!

5 livsviktiga saker 🙏 som kirurger & dietister oftast inte berättar för den som skall överviktsopereras -Camilla Näslund livesänder! 💕

Camilla och hennes flickvän har även skrivit en kokbok som snart är ute på marknaden:

OSÖTAT


Sjuk och frisk på samma gång!

$
0
0
Har äntligen fått jobb (fram till årsskiftet) och naturligtvis blir man sjuk i samma stund! Mitt lilla barnbarn har börjat dagis och då vet man redan i förväg att han kommer åka på alla virus som finns och förrförra veckan var han riktigt dålig med ögoninflammation och förkylning som han smittade ner sin mamma med. Förra helgen var hans mamma fortfarande inte riktigt frisk och redan på måndagskvällen började jag känna att jag hade ont i halsen. Jag var inte på topp men jag fixade att jobba i veckan ända fram till torsdag eftermiddag. Då gick det inte längre. Halsen talade om för mig att jag hade en rejäl halsinfektion på gång och på natten tänkte jag att nu åker jag på halsböld, så illa kändes det. Jag var hemma från jobbet i fredags och det halsonda fick sällskap av klassiska förkylningssymtom men det var ju bättre än att åka på en halsböld. Det blev mycket d-vitamin, c-vitamin och ingefärste. Som "tur"är, är jag lektionsfri i morgon, måndag så jag har en dag till på mig att kurera mig. Som grädde på moset vaknade jag i morse med en huvudvärk från helvetet som fick min mage att protestera - så jag bodde på toa  hela förmiddagen och kräktes framför allt. Trodde huvudet skulle sprängas och grinade av smärta. Ipren funkade inte! Skickade iväg min son till Apoteket för att köpa Treo och Diklofenak. Nu har jag överdoserat (rekommenderas inte) Treo men har bara tagit två Diklofenak och har huvudvärken under kontroll åtminstone.

Förutom att jag varit sjuk hela veckan har jag även börjat ett nytt projekt i kriget mot vikten!

Ja, inte ger jag mig! Enveten som en åsna!

I veckan dök det upp en artikel på Kostdoktorns sida som fick mig att faktiskt bli ARG först! Du kan läsa den HÄR! Hur mycket protein ska du äta? 

Enligt artikeln bör man inte äta mer än ca 50 gram protein per dygn.... okej, men jag läste ju på Martinas blogg att man kan äta hur mycket man vill...
Detta kan du läsa HÄR! Missförståndet om protein och viktminskning! 

Jag läste och så läste jag igen och fattade ändå ingenting! Ja, jag är lite dum i huvudet ibland...
Jag lade ut dessa artiklar i en lchf-grupp och även på Martinas sida och frågade - jaha, hur ska jag göra nu då???

Jag fick många svar som var svar som jag kallar "icke-svar" - typ, ät som vanligt. Hur långt är ett snöre? Det var inte vad jag ville veta!
Men så började det dyka upp andra svar där just ordet ketogen kost kom upp. Den kost som Martina pratar om när hon inte pratar om LCHF. Den kost som Fung också tar upp. Jag fick svar från tre kvinnor som äter ketogent och det kom fram att det dels är väldigt bra för läkning och återhämtning och även för viktminskning.
Vad behöver jag?
Jag behöver läkning, återhämtning och viktminskning.

Jag äter inte ketogent.
Det räcker inte med att utesluta mejerierna i det här läget.

Jag började fundera på hur jag äter och kom fram till att jag äter MYCKET protein!
Så fort jag blir hungrig äter jag protein med någon form av fett, t ex ägg med smör.
Om man äter för mycket protein, omvandlas det till glukos. Exakt det man ska undvika om man vill gå ner i vikt till att börja med. Jag är van att äta mycket protein eftersom jag varit gbp-opererade i 21 år och har haft proteinbrist pga dåligt proteinupptag. Man tar upp ungefär 35% protein av det protein man äter när man är gbp-opad så protein måste prioriteras.
Jag är inte gbp-opererad längre.
Jag tar definitivt upp mer än 35% protein nu.
Kanske det är det som är orsaken till att jag gått upp i vikt efter min återställningsoperation?

Man måste prova, annars får man inget svar.

Så jag började dra ner på proteinet sedan i måndags.
Jag erkänner: Fy fan vad jobbigt! Jag var sjukt hungrig!!!

Min vän Margareta skrev ett helt blogginlägg angående ketogen kost då jag började "bråka" om detta på Facebook och hon skrev så bra att jag faktiskt insåg att jag gjorde både rätt och att detta var absolut nödvändigt för mig. Hennes blogginlägg kan du läsa  HÄR! Konsten att äta ketogent 

Hon har en bra tabell också över vilka grönsaker som är lågkolhydratkost.

Jag har alltså gått från att ha ett dåligt proteinupptag och tuggat protein i alla former:
Kött, fisk, fågel, skaldjur, mejerier, nötter, ägg. Det totala proteinintaget har nog legat på ca 80-100 gram/dygn.
Jag har under veckan avvant mig vid detta och stått och vägt allt protein jag äter och käkat/druckit fett i någon form för att orka vara utan proteinet. Den hunger jag upplevde i början av veckan har klingat av lite och igår när jag åt en köttfärsbiff på 200 gram (ca 40 gram protein) + fräst vitkål med champinjoner och lök + majonnäs med vitlök och surkål, var jag rejält mätt och framåt kvällen kunde jag koka två medelstora ägg som jag åt med smör och en avokado. Jag var nöjd! Det kändes så bra!

Jag känner i kroppen att något händer för jag har sprungit på toa och kissat jätteofta, även på natten har jag fått gå upp två gånger och kissa. Kroppen börjar alltid släppa ifrån sig vätska när en viktnedgång inleds och från att ha gått upp tre kilo den sista månaden har jag tappat tre kilo på en vecka. GÖTT!!!

Så just äter jag inte LCHF - jag äter Ketogen kost.
Det innebär för mig att jag äter ca 50 gram protein/dygn.
Jag äter sjukt mycket fett: Ca 300 gram/dygn.
Jag äter restriktivt med kolhydrater i form av grönsaker med lågt kolhydratinnehåll: Ca 20 gram/dygn.

Min grönsaksbas här är:
Vitkål, broccoli och blomkål.
Lök, vitlök.
Champinjoner
Oliver
Avokado
Gurka
Kokoschips/flingor i fettbomber (ketobollar)

Min fettbas är:
Smör
Kokosolja
MCT-olja

Min proteinbas är:
Kött, fågel, fisk

Jag äter inte:
Mejerier
Nötter (Kokos är en nöt men den är undantaget)
Bär
(Det äter man om man äter liberal lchf)
Sötningsmedel (Har fuskat med en kopp te den här veckan när jag varit så förkyld)

Jag dricker fettkaffe till frukost och till lunch. Jag äter mitt första mål mat på eftermiddagen och sedan ett lättare mål innan jag lägger mig. Jag är alltid hungrigast på kvällen så jag lyssnar på mig själv och "fastar" på dagen. Varför jag är mer hungrig på kvällen, vet jag inte. Finns säkert en förklaring på det med.

Så här beskriver Jonas Bergqvist vad Ketogen Kost är med nedanstående illustration.
Bilden är hämtad HÄR! 
Det är hos Jonas Bergqvist jag går min Kostrådgivarutbildning så i det här läget gör jag exakt vad som krävs av mig i mina egna kostval.
Jag rör på mig dagligen (när jag inte är sjuk) men måste bli bättre på det där med styrketräning som jag lätt glömmer bort.



Är du överviktsopererad ska du INTE äta ketogen kost på det här viset! Då får du ännu värre proteinbrist - då måste du dubbla eller trippla proteinet och minska fettet för att orka få i dig vad du ska ha i dig. Men du kan absolut låta bli mejerier, nötter och bär.
Har du frågor kring detta får du gärna ställa dem på min gillasida: Min kommentarsfunktion på bloggen verkar bara krångla.

www.facebook.com/minfetahistoria 


Jag har även fått hem en laddning från Iherb där jag bland annat köpte ett tillskott som heter

MRM, Pregnenolone  

Detta tillskott ska hjälpa binjurarna att producera de hormoner man ska ha i kroppen och som uppenbarligen är i kaos i form av vallningar, framför allt på nätterna och redan efter några dagar känner jag skillnad då jag inte alls svettas lika illa på nätterna.

Jag har även beställt Pro-biotika och Kolostrum - för tarmbakterier och för läkning av tarmen.
Jag äter surkål dagligen, dricker äppelcidervinäger (Markattas) och har fått hem Kombucha-svamp som just nu står på fermentering i mitt ena skåp.

Fyllde på förrådet av Kollagen, D-vitamin och K2 samtidigt.

Jag delade upp beställningen i två delar så betalade jag enbart 60 kronor i frakt totalt. Det innebär att det tar lite längre tid att få hem det men det gör ju inget.

Nu får det vara nog med virusinfektioner efter denna men har man som jag tuggat i mig tre penicillin-kurer på ett halvår så är immunförsvaret pajat tre gånger om.

Jag fick svar på mina prover men det enda jag förstod var att jag inte har järnbrist längre. Borrelian är fortfarande ett frågetecken men det beror nog mer på att jag tog det för snabbt efter själva borrelia-infektionen. Ska röntga mina knän men måste ändra tid då den krockar med mitt jobb.




Risker?

$
0
0
Ja, vad är det för risker man utsätter sig för. för att gå ner i vikt?
För att bli accepterad av både samhället och sig själv?
Vad är det för risker man utsätter sig för när man genomgår en överviktsoperation?
Egentligen?
Jämfört med vad?

Argument?

Jag riskerar hellre livslånga komplikationer efter en överviktsoperation än att jag faktiskt lär mig att äta en kost som gör att jag kan gå ner i vikt och behålla den.

Jag riskerar hellre att få kronisk näringsbrist med med t ex hjärnskador än att jag faktiskt lär mig att äta en kost som gör att jag kan gå ner i vikt och behålla den.

Jag riskerar hellre att få konstanta problem med toalettbesök och avföring än att jag faktiskt lär mig att äta en kost som gör att jag kan gå ner i vikt och behålla den.

Jag riskerar hellre att bli undernärd och inte orka något som t ex dansa, jobba, ta hand om mina barn eller ta en långpromenad än att jag faktiskt lär mig att äta en kost som gör att jag kan gå ner i vikt och behålla den.

Jag riskerar hellre att få nervskador som gör att jag får problem med minnet och balansen än att jag faktiskt lär mig att äta en kost som gör att jag går ner i vikt och behålla den.

Jag riskerar hellre att orsaka mina framtida barn skador som näringsbrister kan orsaka än att jag faktiskt lär mig att äta en kost som gör att jag går ner i vikt och behålla den.

Jag riskerar att få hormonella obalanser, orsakade av näringsbristerna än att jag faktiskt lär mig att äta en kost som gör att jag kan gå ner i vikt och behålla den.

Är det verkligen så jävla svårt att lära sig att äta en kost som gör att jag går ner i vikt och behålla den?

Verkligen?

Jag är inte normal

$
0
0
Läser Jonas Coltings debattinlägg på Aftonbladet och han sätter ord på det jag har gått och tänkt på i några veckor. Dagens så kallade vanliga mat är så långt ifrån bra mat, man kan komma och gör oss sjuka, samtidigt som vi inte längre reflekterar över att maten och sjukdomarna inte är "normala" - de är vanliga men så långt ifrån "normala" man kan komma och ändå är det jag, som äter lchf, som betraktas som den onormala.
Jag äter onormal mat för jag äter inte som "alla andra".
Folk rynkar på näsan åt mig när jag äter, handlar eller talar om vad jag äter och vad jag inte äter.

På jobbet häromdagen visar min kollega upp sin mage. Hon är en småbarnsmamma med en normal vikt och tydligen även ganska vältränad.
Hennes mage såg verkligen inte normal ut. Den såg ut ungefär så här:
(Den var faktiskt ännu värre för svullnaden satt högre upp och hon såg ut som hon var gravid i sjätte månaden). Jag blev förskräckt!


Hon ville att jag skulle känna på magen och tog min hand för att visa hur hård den var. Jag sa vad jag tänkte: - Du har IBS! Du måste ta bort spannmål och socker i din kost på direkten! 
Hon svarade att hon kände till vad man ska undvika när man har IBS eftersom hennes mamma har det...och samtidigt som hon säger att hon har sett ut så här sedan hon åt en pizza någon dag innan. Det blev totalt stopp i magen på henne efter det. 
Jag tipsade om kokosolja, pepparmyntste och ingefära för att "få ut" förstoppningen och att hon absolut måste äta en kost som ska vara hennes medicin. 

Hon ojade sig direkt och sa att hon inte hade några problem med fetter men däremot skulle det ju bli så jobbigt hemma med maten till barnen, maken och sig själv, plus att hon ju måste äta eftersom hon tränar! 

Jag orkade inte riktigt att ge henne mer av mina åsikter om detta...

Hennes "normala" mat har gjort henne "normalt" sjuk - eller gett henne en vanlig sjukdom för idag är IBS mer vanligt än ryggskott upplever jag. 
Ändå är IBS ingen sjukdom utan ett symptom på ... o-normal mat. 
Den vi har normaliserat. 
Det är inte normalt att äta de mängder socker, spannmål och tillsatser som vi äter idag! 

Det är jag som inte är normal när jag står och rullar spannmålsfria köttbullar på svensk blandfärs en måndagskväll och äter med mos på smör, broccoli eller blomkål. 
Det normala är att köpa färdiga köttbullar som man snurrar runt i en teflonpanna medan pastan kokar och serveras med ketchup. 
Det onormala är att köpa en KRAV-kyckling för 200 kronor som jag jag kör i lergrytan en hel söndag när vädret är skit ute.
Det normala är att antingen köpa en färdiggrillad kyckling på affären eller vätskefylld kycklingfilé som man snabbt steker och häller på någon vätska för sås. (vatten, grädde, matlagningsgrädde, smaksatta bassåser etc.)
Det är normalt att ha sockerbaserade födelsedagskalas med inte bara tårta och fikabröd utan även chips, popcorn och ostbågar. Maten som ev. serveras är ofta varm korv med bröd.
Det onormala är att laga en god middag från grunden som mättar och bjuda på något spannmålsfritt och kanske socker i någon naturlig form som frukt till exempel. Stackars barn! De fick ingen påse med smågodis med sig hem!

Det onormala är när jag lägger ner fem paket smör i min kundkorg när det är extrapris.
Det normala är att köpa ett paket Lätta eller Becel. Man måste ju tänka på hälsan...

Det normala är att köpa färdighackad sallad, färdigriven ost, skalade äppelklyftor i plastpåse och artificiellt smaksatt dricka än att koka egen saft.

Det onormala har blivit normalt och jag som strävat "bakåt" och rensat i kost, köksredskap och liv - jag betraktas som onormal.

När min kollega inte ens kan tänka sig att göra avkall på den kost som gör henne sjuk för att hennes familj vill fortsätta äta samma typ av kost som framkallat hennes sjukdom...eller snarare symptom på vad hon inte ska äta.
Det är nog lättare att gå till doktorn och be om ett piller för uppblåsthet och förstoppning för ja, det finns ju!

Precis som när man har ätit sig överviktig och sjuk på denna så kallade normala mat så vill man ju inte banta för det är jobbigt. Det är lättare att gå till doktorn och be om att få en remiss för överviktsoperation. Symptomen är övervikt men orsaken är ju inte övervikt  - det är den kost som gjort en överviktig.
Jag har sett kommentarer i min stödgrupp om att jo, men alla har inte ätit sig feta, man har sjukdomar som gör en överviktig. Okej, men orsaken till dessa sjukdomar brukar till 98% vara orsakade av vad vi äter och hur vi lever. Så där får man kanske backa två steg.
Har man diabetes 2 och är överviktig så blir man inte fri från sin diabetes 2 för att man opererar sig och går ner i vikt - man blir fri från sin diabetes 2 om man slutar äta den kost som orsakat diabetesen.

När vi ger fel kost till våra husdjur blir de feta och sjuka och ändå ser vi inte alltid sambandet för vi har normaliserat det onormala till och med när det gäller våra djur. (Även kor, hästar, grisar, höns etc.)


Har ni inte tänkt på att det bara är omkring 30 år sedan som Diabetes 2 hette åldersdiabetes och IBS inte ens fanns?
Min farmor hade åldersdiabetes och hon var överviktig och älskade kakor. Hon hade nog levt längre än sina dryga 60+ om hon hade börjat äta lchf när hon fick sin diagnos. På den tiden fick man medicin och de kostråd som envist håller sig kvar än - kalorireducerad, lågfettkost med margarin, sötningsmedel och i övrigt inte så stora skillnader. Min farmor gick ned i vikt men dog alldeles för tidigt ändå. Frågan är vad som dödade henne egentligen? Inte var det själva övervikten i alla fall.

Vi behöver normalisera det som vi är byggda för att äta - inte tvärtom!

När folk blir oroade över hur de ska "överleva" om de tar bort bröd, pasta, ris, kakor och godis - då har vi kommit långt ifrån det normala.


Fredagsmys på stenåldern? 

Nu är 2016 slut!

$
0
0
Jag avslutar ett av de bästa åren i mitt liv med min julklapp från Milton - en rejäl förkylning! Han började snora på julafton och någon dag efter det kände jag att jag också började bli sjuk. Efter tre antibiotiakkurer är mitt immunförsvar inte riktigt som det var innan, trots min gbp-operationskropp.
Jag jobbar hårt på att få ordning på det, som ni redan vet. Det har blivit mycket probiotika, surkål och kombucha under hösten. Jag har i alla fall sluppit att äta mer penicillin efter min borrelia-infektion.
Varför var detta året så bra med tanke på hur mycket dåligt som hänt i världen i övrigt?
Ja, fokus har ju varit på min återställningsoperation och så är ca åtta månader senare har jag inte ändrat åsikt om att det var det bästa jag kunde göra för min egen hälsas skull.

Många frågar hur jag mår efter min operation och jag kan bara säga som jag sagt hela tiden:
- Jag mår fantastiskt bra i jämförelse med hur jag mådde innan operationen.
Fokus ligger fortfarande på att må bra, att läka och få balans på alla galopperande hormoner och signalsystem som är i något slags kaos.

Jag blev publicerad med en artikel i LCHF-magasinet angående min återställningsoperation:


Jag började fyra veckor innan jul med ett leptinprogram för att få ordning på mina hormoner som spökar. Att följa detta program ska hjälpa kroppen med att producera leptin, kortisol och dopamin på rätt tidpunkt under dygnet. Jag har ätit fel för kroppen för att överleva med min gbp-mage. Det funkar inte när man inte är gbp-opererad längre. Jag har helt enkelt en lång väg att gå för att få ordning på det här. Jag kommer publicera ett blogginlägg om hur det fungerar med detta leptinprogram nästa år. 
Jag pausade programmet under juldagarna och idag är det nyårsafton så idag blir det också lite avhopp men från och med i morgon är jag på igen. På måndag börjar jag ett nytt jobb också så då kommer rutinerna igång igen med att gå upp tidigt på morgonen och äta på bestämda tider vilket är oerhört viktigt för att få igång dessa hormoner. Har även beställt några speciella tillskott som ska hjälpa till med detta. 
Att gå ner i vikt kan gå fort men att reparera skadorna efter så många års svält och näringsbrist, samt hormonobalans - det går långsamt. Tålamod har väl inte varit min starkaste sida men ack så tålmodig jag måste vara just nu. Det tar upp till åtta veckor att få igång sin leptinproduktion...OM man inte har överviktsopererat sig så det ska bli intressant att notera hur lång tid det tar för just mig att få igång samma sak. Jag känner vissa förändringar i alla fall. Jag sover bättre, somnar snabbare - började med ett tillskott som heter Glycin - som hjälper till att stänga av hjärnan när man ska sova. Det verkar fungera. Sömn är så viktigt för att få ordning på hormonerna! Få ordning på hormonerna är så viktigt för att gå ner i vikt! Allt hänger ihop! 

Rent fysiskt fungerar magen bra. Det drar ibland i mina tarmar på exakt det ställe där jag har en förträngning, det kan jag inte göra så mycket åt i dagsläget utan bara acceptera, så länge det inte blir totalt stopp. Det har inte hänt. Det pulserar i mig ibland och inte ibland. Jag kan sova på båda sidorna utan att tycka det känns otäckt att ligga på vänster sida som inte bara jag tycker är otäckt när man är gbp-opererad. 

Jag har inte ont någonstans. Magen krånglar inte. Den fungerar. 

Bristsymptomen börjar släppa lite - jag har lite lättare för att koncentrera mig och läsa vilket är skönt då jag försöker plugga till kostrådgivare som jag berättat om förut. Jag är inte världens bästa student då jag har svårt med just koncentration och minne men sakta börjar det bli bättre. Håret har börjat växa, något som inte hänt på fyra år. Det bara slutade växa efter att jag hade klippt mig kort. Naglarna är fortfarande mjuka och böjda och jag vet inte om de någonsin kommer bli normala igen...eller hur lång tid det tar för dem att bli det. 

Jag är piggare. Jag orkar mer. 

Jag har ju haft ont i min tumme sedan många, många år tillbaka - orsaken till varför jag började med lchf för över sex år sedan nu. Jag insåg till slut att det inte var karpaltunnelsyndrom när jag blev "frisk" när jag började med proteintillskotten. Sedan fick jag känselbortfall efter återställningsoperationen men inga kramper i tumme/hand. Efter månader med collagentillskott, strikt med mejerierna, msm, omega 3 och mycket kokosolja så har jag äntligen, äntligen fått tillbaka känseln i min tumme! Det är SÅ SKÖNT! Jag är fortfarande lite stel men att ha känsel i tummen underlättar mycket. När det var som värst hade jag även känselbortfall i pekfingret och lite i långfingret. Jag har inte kunnat hålla i en penna ordentligt. Jag har inte kunnat använda min högra hand för att t ex öppna vissa förpackningar. Jag har inte haft någon styrka i handen. 



En ny erfarenhet var att kunna äta julmat utan att "dö" också. Det är verkligen en utmaning att äta julmat när man är överviktsopererad. Det spelar ingen roll att man tar en halv köttbulle, en liten skiva skinka, en sked Jansson, en bit sill, ett halvt ägg...sedan är det kört. Man rapar julmat eller dumpar resten av julafton på det. Jag åt en av allt men jag åt upp det och jag hamnade inte i paltkoma efteråt. Jag drack till och med några klunkar julmust! Jag var rejält mätt men jag fixade det! Tänk att få äta "som alla andra"! Inte sitta där och må skit och titta på när alla omkring mig tar en andra portion eller lite till av det där som man längtat efter att få äta, ända sedan förra julen. 
Eftersom jag har lchf i hela mitt mat-tänk så blir det inga överdrifter av socker i mitt hem. Jag köpte surdegsbakat rågbröd och dinkelknäcke till de som ville äta det. Jag bakade cheese-cake a la lchf och saffran som alla tog en bit av. Jag gjorde ischoklad på mörk choklad och smör som jag åt medan mina barn åt lite annan köpe-choklad. Milton åt massor med ekologiska klementiner och mina lchf-pepparkakor - det var bara jag och han som gillade dem. Milton älskade dessutom min rödbetssallad som är gjord på rödbetor, äpple, rödlök och majonnäs. Så alla hittade något som de gillade extra mycket. 

Idag på nyårsafton blir det torskrygg, kräftstjärtar, sparris och blomkål. Panna Cotta till dessert. 
Det blir en lugn nyårsafton med dotter, barnbarn. Sönerna är ute på egna äventyr. 

2017 kommer fortsätta i ungefär samma spår - fortsätta läka, gå ner de kilon jag gått upp, fortsätta plugga min kostrådgivarutbildning, jobba, umgås med mina barn och mitt barnbarn, kastrera katten, jobba på mitt nya jobb. Allt annat som kommer hända vet jag inte om - ännu! 

Mina två FB-grupper växer stadigt och fler och fler inser att det finns en väg ut ur gbp-operationshelvetet - återställning. Det är mer synd om de som är sleeve-opererade; De får leva med sina skador och problem då det inte går att ångra sig. 

Jag säger bara en sak: - Gör aldrig något som du inte KAN ångra! 

Kampen att stoppa överviktsoperationer fortsätter! 

GOTT NYTT ÅR! 



Ny bok med bra mat: Osötat!




Leptinresistens och vad man gör åt det

$
0
0
Jag har läst en hel del om leptin som vi också kan kalla för hungerhormon. När hungerhormonet sätts ur spel och blir obalans så kan man tappa kontrollen över sin hunger. Något som är ytterst vanligt när man är överviktig. Är man utsatt för en kombination av svält, näringsbrist och övervikt - då kan man nog skriva under i versaler att man är leptin-resistent. Men vad gör man åt det då?
Jag bara visste om det men visste liksom inte vad man kunde göra åt det eller att man ens kunde göra något åt det, tills jag läste på Martina Johanssons blogg om detta och där stod också direktiv om hur man gjorde..fast det ändå inte kändes självklart mer än att äta proteinet, trettio minuter efter att man har vaknat.
Jag kastade mig över detta program på vinst eller förlust då jag sedan jag återställdes, har provat olika versioner av LCHF -strikt, liberalt, mejerifritt, fettfastat, äggfastat och det enda som hände var att jag fortsatte att sakta men säkert gå UPP i vikt! Total förtvivlan var resultatet och femton kilo ihop med det.

Jag är inte en person som gillar att acceptera mina misstag och leva med dem.
Nej, jag ska rätta till dem!
Misstaget var att genomgå en överviktsoperation. Återställningen var att rätta till det felet.
Övervikten var också ett misstag, grundat på okunskap. Återställning och viktNEDgång är att rätta till felet...då måste man hitta en metod som funkar.

Torsten Olbers ska inte få rätt i sitt mässande: - Du kommer bli fet igen. ALDRIG!

Så vad är detta leptinprogram och hur funkar det?
Martina återger det kort och koncist men jag är för mer detaljer och hittade en bra sida där man förklarar mer i detalj vad detta är och hur det fungerar och ja, det gör ju det - det fungerar!

(Jag har lagt in mina egna kommentarer i parenteserna med kursiv stil.)

De fem reglerna för att omvända leptinresistens: 

Det är inte bara viktigt vad det är för kvalitet på maten du äter utan också när du äter.
Leptindieten är nyckeln till att få mer energi från mindre mängd mat.
De vetenskapliga principer som ligger till grund för detta kommer osannolikt någonsin förändras. Detta är inte en modefluga, en kalorimanipulation, eller en svältkost som maskerats som en diet. Det handlar inte berövande av njutning. De underliggande principerna för Leptindieten gäller för alla, oavsett om du behöver gå ner i vikt eller inte. Det är en livsstil för att äta ordentligt, grundat i vetenskapen om leptin. Det är något du kan göra enkelt och hälsosamt under lång tid.

Leptindietens fem regler:

1. Ät aldrig efter middagen.
2. Ät tre mål mat om dagen.
3. Ät inte stora måltider.
4. Ät frukost som innehåller protein.
5. Reducera mängden kolhydrater i kosten.

Låt oss titta närmare på vad varje regel innebär mer i detalj:



1. ÄT ALDRIG EFTER MIDDAGEN

Låt det gå 11 - 12 timmar mellan middag och frukost. Gå aldrig och lägg dig med full magsäck. Sluta äta åtminstone tre timmar innan läggdags.

(Jag äter inte efter klockan sex om jag vet att jag ska gå och lägga mig kring tio-tiden. Det har hänt att jag äter lite senare då jag vet i förväg att jag kommer lägga mig senare och vakna senare, till exempel en helg med någon särskild händelse.)

Ett av leptinets rytmer följer ett 24-timmars mönster. Leptinnivåerna är högst på kvällen. Det beror på att leptin, likt en dirigent i en orkester, ställer in tiden för nattlig reparation. Det kordinerar tidsinställningen för melatonin, sköldkörtelhormon, tillväxthormon, sexhormoner och immunsystemets funktion i en föryngrande, reparerande sömn. Det gör det samtidigt som fettförbränningen är på högsta nivå i jämförelse med all annan tid på dygnet. Det gör det enbart för att du tillåter det, genom att inte äta efter middagen.

Det är ganska tydligt när detta inte fungerar så bra. Ditt hungersug kanske kickar igång kring fyratiden på eftermiddagen och absolut senare på kvällen. Detta hungersug är styrt av en felaktig signal från leptinet att äta som orsakas av starkt sug som ofta överväldigar din viljestyrka och självkontroll. Om du känner igen dig, finner du dig själv cirkulerande kring kylskåp och skafferiet, likt ett djur som jagar sitt byte. Du kommer hitta ursäkter för att skaffa mat och sedan sätter du dig framför teven och börjar äta. Det här är leptin-mardrömmen, suget att äta mat även om du rationellt vet att du inte behöver det.

(Jag trodde det skulle bli jättejobbigt att inte äta på kvällen efter alla mina år då jag inte ätit på morgonen och jättemycket på kvällen. Jag är en typisk kvällsätare då jag både är hungrig och sugen på allt från mat till snacks. Det har inte gått en kväll i hela mitt liv utan att jag har på något vis "jagat" något att stoppa i munnen. Till min stora förvåning märkte jag fort att jag inte alls tyckte det var jobbigt att låta bli att äta på kvällen, men jag ser också till att äta mig mätt och dricka fettkaffe till middag för att helt enkelt kontrollera eventuellt sug efter något att äta. Det har gått ovanligt bra och lätt faktiskt.)


2. ÄT TRE MÅL MAT OM DAGEN

Det är viktigt att skapa gånger för triglyceriderna (kolesterol) att rensas från blodet. Om dessa byggs upp på dagen täpper det till inträdet för leptinet till hjärnan och orsakar leptinresistens - vilket innebär att leptinet inte kan registreras på rätt sätt i din undermedvetna ledningscentral. Din ämnesomsättning är inte utformad för att äta konstant eller för småätande. Om du gör det förvirrar det din ämnesomsättning och resulterar i att du äter mycket mer än du verkligen behöver. Äta för ofta är som förslitningsskador, som en tennisarmbåge men i detta fall leptin-armbåge.


(Vad tror du händer med leptinet när du är överviktsopererad och uppmanad att äta lite och ofta?)
Ja, du ska få ett mellanmål mellan måltiderna - men det ska komma från levern. Detta är hur din kropp rensar naturligt ut triglycerider från blodet. Förutom det faktum att dessa fett bubblor förvirrar leptinet, de är också på väg i riktning mot dina höfter, lår och mage. Så att bryta ner dem och rensa ut dem är viktigt, och detta händer bara när du låter det gå 5-6 timmar mellan måltiderna. När du rensar cirkulationens motorvägar från extra fett under dagen fungerarleptinet bättre. När du gör ett bra jobb under dagen är du mycket mer benägen att bryta ner och bränna lagrat fett från dina höfter och lår medan du sover.

Småätandet visar sig vara en av de värsta saker du kan göra. Det spelar ingen roll hur många kalorier det är i ditt mellanmål för när du äter mellanmål sätter du igång kraftfulla hormonella växlar som orsakar att leptinet inte fungerar. Den fiktiva idén att småätande behövs för att få igång din ämnesomsättning eller behålla ditt blodsocker är kostråd som har orsakat en epidemi av övervikt.


3. ÄT INTE STORA MÅLTIDER

Om du är överviktig, försök alltid att avsluta en måltid när du är nästan mätt, mättnadssignalen kommer vanligtvis ikapp efter 10-20 minuter. Att äta långsamt är viktigt. När ditt leptin kommer gång kommer mättnads-signalerna att komma när du äter - lyssna på dessa signaler och sluta äta.
(Jag har märkt att jag plötsligt glömt att dricka upp mitt fettkaffe som jag brukar avsluta mina måltider med så det stämmer.)

Innan den amerikanska skräpmatskulturen svepte in över oss lyssnade vi på våra inre hungersignaler och hade inga stora problem med övervikt. I USA, särskilt hos de som är överviktiga bestäms portionsstorlekarna av vad som finns tillgängligt - detta kallas att se maten - vad du ser är vad du äter.

(En sådan metod för många överviktsopererade är att lägga maten på en liten tallrik så det ser mer ut än vad det är. Vi har lärt oss att det ska se mycket ut, istället för att lyssna på våra hungersignaler.)

Såvida du inte är en superaktiv individ som kräver mycket energi, är det snabbaste sättet att orsaka leptin-problem, är att äta stora måltider. Det spelar ingen roll om måltiden är sammansatt mestadels av fett, kolhydrater, eller protein. Genomgående med att äta stora måltider är det enklaste sättet som finns att förgifta din kropp med mat.

(Jag har stora problem med vad en normal portionsstorlek är så jag använder mig av appar som räknar ut hur mycket kolhydrater, fett och protein jag äter. Efter 21 år med både leptinresistens och överviktsoperationens småätande, har jag helt tappat uppfattning om hur stor en stor portion är. Jag kan också se att jag äter mindre än de som är "normala". Min magsäck är inte van vid att äta stora portioner än p g a den ärrvävnad som finns på magsäcken efter min återställningsoperation men jag kan äta betydligt mer mängd mat nu än förut.) Mitt totala intag ligger på 50 gram protein, 20 gram kolhydrater och 200 - 300 gram fett per dag.) 

4. ÄT EN FRUKOST SOM INNEHÅLLER PROTEIN

Din ämnesomsättning kan öka med 30% under så lång tid som upp till 12 timmar av en proteinrik frukost; det motsvarar en förbränning från en 15 kilometers joggingrunda. En frukost med mycket kolhydrater från till exempel juice, bröd och pannkakor ökar inte din ämnesomsättning med mer än 4%, särskilt när det äts med lite protein.

Denna regel är särskilt viktigt för personer som kämpar med energi, matbegär, och / eller kroppsvikt. I allmänhet är det en nödvändighet för alla över 40 års ålder. Medan vissa människor kan få igång sin ämnesomsättning alldeles utmärkt på frukost med mycket kolhydrater under ett antal år, tenderar detta inte vara fallet för en person som kämpar sin vikt.

Två tecken på en dålig frukost är:

1) Du känner att du inte klarar att vara utan något att äta fram till lunchen, fem timmar efter frukosten för att du blir hungersugen eller jättetrött annars.
2. Du är mycket benägen att få bli mycket hungrig eller sugen på eftermiddagen eller på kvällen.

Ägg är en bra proteinkälla på morgonen, gärna med någon form av annat protein. (Jag äter tre ägg och ett halvt paket bacon på morgonen, eller en burk makrill i tomatsås med majonnäs. Till detta dricker jag en mugg fettkaffe med mct-olja, kokosolja och smör.)

Det är protein av bra kvalitet som håller igång dig och ger dig energi över hela dagen. Proteinsubstitut är inte bra kvalitet.

5. ÄT LÅGKOLHYDRATKOST

Kolhydrater är lättanvänt bränsle. Om du äter för mycket kolhydrater finns det ingen anledning för kroppen att släppa något av sitt sparkonto. Ju mindre kolhydrater du äter, desto mer fett får du lägga till istället så kroppen går in i ketos och bränner både fett och ger hjärna och kropp energi i form av ketoner. 

Det innebär att den kost du har bäst resultat av är LCHF eller strikt Paleo-kost. 

Sammanfattningsvis är nyckeln kring vetenskapen om leptin att det är lika viktigt när du äter som vad du äter. Äta startar kraftfulla hormonella switchar. Se till att du startar dem på rätt tid, så att kroppen kan göra vad den var avsedd att göra. När du äter i harmoni med leptin, kommer huvudet att vara klarare och din energi bättre, din hunger försvinner och din hälsa kommer att förbättras. Det finns en hel del kraft i dessa fem enkla regler.

Det finns även kosttillskott som ökar din leptinkänslighet som Martina Johansson tipsar om på sin blogg.
Jag har enbart kopierat vad hon skriver för att samla det på samma sida här.

Kalcium. Man har sett att fettceller hos leptinresistenta kan ha väldigt mycket lagrat cacitriol (en metabolit av D-vitamin), och genom att äta extra kalcium sänks nivåerna. Effekten verkar vara att fettförbränningen ökar och fettmängderna minskar.
Aminosyran Taurin, känd för att speeda upp metabolismen men vad den egentligen gör är att katalysera reaktioner inuti cellerna och minska oxidativ stress.
ALC (Acetyl L-karnitin) intermediär i citronsyracykeln som är känd för att öka fettmetabolismen ordentligt.
Jag har beställt alla dessa tillskott på Iherb och har även börjat med ett tillskott som heter L-Glycin.
Orsaken till det var att jag läste om att det kan sänka kortisolet, det hormon som är det som ska kicka igång på morgonen och sjunka på kvällen. Jag har svårt att koppla av och somna och kan ligga och vrida mig i timmar ibland. Min ena son har ADHD och har också svårt att somna så jag tänkte att om jag testar det först och ser om det funkar på mig så kan även han få testa det.
Det har även en bra effekt på läkning på cellnivå och framför allt efter trauma - en operation är ett trauma för kroppen tex.
Jag har tagit en dos innan sängdags och jag måste säga att det har förkortat min insomningstid med säkert 50% och jag sover bättre. Det är lättare att vakna dessutom.
Jag har en dipp vid sjutiden på kvällen då jag får kämpa för att inte somna så jag antar det är exakt då mitt kortisol dippar och dopaminet kickar igång. Helst skulle jag vilja testa att gå och lägga mig då med risk att jag vaknar klockan tre på natten...så nej, jag vågar inte prova.

Nu ska jag få min son att våga prova det också. Han hatar piller, säger han!

Så här ser min dag ut på ett ungefär med leptinprogrammet:

Frukost:
3 steka ägg med ett halvt paket bacon eller makrill i tomatsås med majonnäs. Jag pillar upp makrillen ur tomatsåsen och mosar den på tallriken med majonnäsen. En mugg fettkaffe med MCT-olja, kokosolja och smör.

Lunch:
Soppa - jag kokar soppa på vitkål eller broccoli. Köper två påsar fryst Broccoli på ICA för 40 kronor och kokar en påse med vatten, 2 markattas buljongtärningar, en bit blåmögelost, den fetaste varianten. Mixar ihop det och häller upp det på glasburkar som jag tar med mig på jobbet. Toppar med en klick smör när jag värmt den. Vitkålssoppan görs på enbart buljong, vatten, kryddor och lök. Första veckan hade jag i lite köttfärs också. Fast jag försöker äta så lite protein som det går eftersom jag vill ligga på 50 gram protein. Orsaken är att även för mycket protein omvandlas till glukos och enligt Jason Fung behöver vi faktiskt inte mer än just 50 gram protein.
En fettkaffe med kokosolja och smör.

(Är man överviktsopererad har man nästan inget proteinupptag alls vilket innebär att man måste äta stora mängder av det samtidigt som man faktiskt inte har en magsäck som gör att mängden blir minimal...jättelogiskt. *not*)

Middag:
Jag har hittat en bra snabb lösning på min middag då jag kommer hem från jobbet och har inte tid att stå och laga mat alls.
Jag bakar ett bröd som kallas för kesobröd varje söndag.
Jag äter två skivor av detta och som pålägg har jag majonnäs, avokado och tapenade som jag mixat ihop själv.
Jag äter också en skål med surkål som jag blandat ihop med majonnäs. (Bra nybörjartips om man tycker att surkål smakar...surt! )
En mugg fettkaffe med kokosolja och smör.

Jag lägger alltså majoriteten av proteinet på frukosten och sedan äter jag lågkolhydratkost resten av dagen med en hög fettprocent. Det var lite trixigt att komma fram till något som innehöll låg andel protein och samtidigt låg andel kolhydrater. Jag är otroligt strikt med mejerier också av en anledning - det påverkar oss negativt hormonellt. Det är många som föreslår att man ska äta mejerifritt i lchf-kretsarna när någon klagar på att viktnedgången har avstannat. Jag förespråkar det också men även för att det triggar inflammation och ökar hormonpåslag av östrogen. Jag är östrogendominant p g a livsstil och preventivmedel så jag behöver verkligen inte mata in mer östrogen i min kropp.

Tapenade: Mixa svarta oliver, olivolja, vitlök och kapris till en röra. Efter smak. Jag utesluter sardeller, då jag inte gillar det.

Kesobröd:
4 ägg
250 gram keso
0,5 dl linfrön el chiafrön
0,5 dl pumpafrön
0,5 dl solrosfrön (jag har inte i solrosfrön och dubblar sesamfrön istället)
0,5 dl sesamfrön
1 msk fiberhusk
1 dl mandelmjöl
1 tsk bakpulver
salt
brödkrydda (eller oregano eller någon annat. Jag hade i två teskedar nässelpulver i mitt sista,)

Gör såhär
1. Sätt ugnen på 175 grader
2. Mixa ihop samtliga ingredienser och häll sedan smeten i en brödform med bakplåtspapper
3. Toppa med pumpafrön
4. Grädda i ugnen i ca 60 minuter
5. Klart!
Alltså: INGA MELLANMÅL AV NÅGON SORT!

Det enda du kan unna dig mellan målen är vatten, kaffe och te utan något i eller till.
Jag dricker mest vatten.
Avslutar dagen med mina tillskott och vatten.

Jag lovar - jag är INTE hungrig emellan och märker nu efter fyra veckor att jag börjar få svårare att få i mig det jag har framför mig och då är det kaffet jag minskar på och det gör ju absolut inget.

Det är urviktigt att lägga sig i tid och soooova ordentligt! Det är också en nyckel till att få igång viktnedgången.
Träna?
Ja, när ska man hinna träna då?

Man kan träna EFTER middagen, på kvällen.
Man kan träna mellan lunch och middag på dagen när man inte jobbar.
Man ska inte träna som en tok, det är bättre med långa promenader, simning och styrketräning i det här läget.

Ja, det kan vara lite småjobbigt att göra annat som påverkar dessa strikta tider men om man tänker att man följer detta slaviskt i 4-8 veckor så kanske man klarar det?
Julafton var ju inte optimalt för det här programmet så jag rekommenderar er att testa när ni vet i förväg att ingen semesterresa, födelsedagsfest, bröllop eller högtid ska genomlevas de närmaste veckorna.

Jag tog en paus helt enkelt mellan vecka 3 och vecka 4 för julafton.
Jag tog en paus på nyårsafton då jag åt en proteinfrukost, drack en fettkaffe till lunch och åt fisk med kräftsås med mera till middag. Det hamnade lite whisky i mitt kaffe sedan...

Nytt år!
Nya tag!


Var sätter sig fettet på din kropp? Det kan också ge dig en hint om vilka hormonella obalanser du har:


Martina har ett bra inlägg om detta på sin blogg - KLICKA HÄR!!! 

När ska du sluta med leptinprogrammet?
Aldrig om du känner att det här är bra för dig och att det fungerar. Jag kommer hålla mig till detta utom på julafton och så.. ha ha!

Du kommer bli fet igen!

$
0
0
Började mitt leptin-program fyra veckor innan jul och bestämde mig för att släppa det i några dagar över jul men absolut inte kliva av mitt lchf-program. Det innebar att jag tog EN matsked Jansson, jag åt och njöt av både lchf cheese cake på julafton, juldagen och annandagen och panna cotta på nyårsafton. Lite choklad över hela helgen (mörk), lchf-knäcke på sesam och ost, några munnar julmust på julafton och några slurkar whisky på juldagen och nyårsafton. I övrigt: Kött, kål, smör, grädde, ost, grönsaker etc...

Ställde mig på vågen i söndags morse - då hade jag återgått till mitt leptinprogram och även jobbat i en vecka med promenader till och från jobbet på totalt ca 6 km om dagen.

Jag hade gått UPP sju kilo.

Jag bröt ihop fullständigt och kunde inte sluta gråta. Jag grät så mycket att jag funderade på att sjukskriva mig.
Vaknade på måndagen med svullna ögonlock men lyckades ändå hålla humöret uppe under måndagen men så fort jag pratar om det, skriver om det eller tänker på det så kommer tårarna.


Jag har pratat med min "egen" coach och det fantastiska tålamod hon har med mig är fantastiskt - jag är liksom både arg, förtvivlad, självmordsbenägen, envis och SKA klara det här...och famlar i mörkret så totalt.
Hon satte mig på AIP = Autoimmun Paleodiet. Jag måste läka OCH gå ner i vikt - samtidigt.

De som aldrig hört talas om detta se nedan och klicka gärna på länken därifrån jag kopierat listan, från Karl Hulténs hemsida.

Vad får man äta?
JA-listan:
  • Ät så mycket du vill av kött, fisk, skaldjur, inälvsmat
  • Ät de flesta grönsaker (se vilka som utesluts nedan)
  • Ät hälsosamma fetter (gärna kokosfett)
  • Rotfrukter som sötpotatis, morot, kålrot osv
  • Ät gärna extra läkande livsmedel som benbuljong och surkål.
Nej-listan
Utesluts även vid grundläggande paleo:
  • Processade livsmedel – processar gör ju kroppen bäst själv!
  • Spannmål eller spannmålsliknande växter som quinoa, amaranth eller bovete. Läs mer om spannmål här och här. Extra försiktig bör man vara med vete, korn och råg som innehåller gluten (läs här och lyssna här).
  • Baljväxter som kikärtor, vita bönor, svarta bönor (färska bönskidor och ärtor är ok)
  • Mejeriprodukter: ost, mjölk, grädde, smör
  • Socker: Orsakar läckande tarm och inflammation.
Livsmedel som utesluts specifikt vid autoimmun paleo (autoimmuna protokollet/AIP):
  • Ägg: Ägg och då främst äggvita innehåller lysozym som skyddar ägget mot angrepp av bakterier. Detta kan dock även angripa tarmväggen.
  • Potatisväxter: Innehåller lektiner saponiner och capsaicin som i olika hög grad retar immunförsvaret. Gruppen är generellt sett ganska problematisk vid inflammation. I denna grupp ingår tex potatis, tomat, aubergine, paprika och chili.
  • Nötter och frön: Är vanliga allergener som vid tillstånd av inflammation och läckande tarm kan orsaka problem. Med tiden kan denna rekommendation hävas för vissa individer.
  • Livsmedel som orsakar korsreaktion med gluten: Havre, amarant, quinoa, potatis, hampa, majs, soja, choklad, jäst, kaffe, sesamfrö, tapioka och ägg. Har alla visat sig korsreagera med immunförsvaret vid autoimmun sjukdom. Alla är inte känsliga mot dem, men man börjar ändå med att utesluta dem.
Annat som är viktigt att utesluta vid autoimmun sjukdom:
  • Antiinflammatoriska läkemedel: Påverkar tarmslemhinnan negativt genom hämmande av COX bland annat.
  • Alkohol: Orsakar överväxt av bakterier i tunntarmen och läckande tarm. Ett glas kan vara ok men helst bör man ta bort det helt tills man är symptomfri.
  • Sötningsmedel: Kan påverka tarmfloran och orsaka dysbios.
  • Emulgeringsmedel, förtjockningsmedel och andra livsmedelstillsatser
Källa:
PALEO VID AUTOIMMUN SJUKDOM – ÄT DIG FRI FRÅN INFLAMMATION

Jag har helt slutat med att vara en "jag-börjar-på-måndag-person" - jag väntar inte en sekund. 
Jag började med lchf en onsdag eftermiddag 2010. 
Jag började med leptinprogrammet en lördag eftermiddag och jag började med AIP i söndags kväll efter mitt samtal med Lena Winroth. (mitt bollplank, coach, support i min stödgrupp och bara en fullständigt fantastisk människa 💓💓💓)
Utan henne hade jag nog drunknat i min egen förvirring för ja, det är LÄTT att hjälpa andra men vem är expert på mig? 
21 års näringsbrister, svält och skador efter min gbp-operation ska läkas, balanseras och få ordning på och då vill man INTE gå upp i vikt samtidigt. Det mörkar hela min tankeverksamhet. 

Jag är en känslig människa men jag gråter sällan mycket och länge så när jag går omkring och gråter och har ångest i två dygn, då är det illa...och ja, det gör ont och HELA min tankeverksamhet är fast i detta som superklister. 
Jag försöker verkligen tänka på hur bra jag mår för ja, jag MÅR BRA, magen mår bra, kroppen orkar, håret är fint...och ÄNDÅ är jag inte läkt. ÄNDÅ är hela min kropp åt helvete! Hur och på vilket sätt kan jag och Lena bara gissa - vi gissar oss fram. Jag provar än det ena, än det andra och hittills har det inte funkat. 

Jag kunde äta 300 gram fett som gbp-opad - det gick rakt igenom kroppen. 
Jag kunde äta 150 gram protein - det gick rakt igenom kroppen. Massor med ägg. 
Jag kunde INTE äta mer än 20 gram kolhydrater - allt togs upp av kroppen. 
Jag kunde äta 10 Diklofenak och Ipren utan att få någon effekt - det togs inte upp av kroppen men skadade tarmen. 

Jag äter saltsyratabletter för att få igång saltsyreproduktionen för den är dålig. 

Glycinet funkar inte - jag har verkligen en uppvarvad hjärna och en trött kropp efter jobbet. Kroppen vill sova men hjärnan går inte att stänga av. 

MEN! 

Skam den som ger sig. 

Efter fem dagar på AIP med en kamp att hålla:
1250 kalorier - funkar så där..hamnar mellan 1250 - 1500. 
50 gram protein - funkar inte heller 100% - hamnar på 60 - 80 gram proteiner ibland. 
140 gram fett - funkar jättebra - har tagit bort ALLT smör och äter bara kokosolja och olivolja i mycket mindre mängd än jag är van vid. 
20 gram kolhydrater - funkar helt okej. Ibland hamnar jag på 25-30 gram kolhydrater. 

Jag äter TRE gånger om dagen: Frukost, lunch och middag. 
INGA mellanmål och INGET efter klockan sex, så som leptinprogrammet är uppbyggt på.
Däremot äter jag protein vid varje måltid. 

Men jag äter inte allt det som är utanför lchf-konceptet, inga mejerier och inga rotsaker eller sådant...så det är otroligt tufft och strikt men jag klarar det!
Ja, jag är sugen och hungrig och nu är det ren viljekraft som håller mig ifrån sug efter ost, smör, grädde och dränka maten i majonnäs som jag är van vid. 

Det är någon slags fett-detox för mig. 

Jag vet inte om det funkar - jag har lovat mig själv och min dotter att inte väga mig på fyra veckor. 

Jag behöver inte väga mig. De få kläder jag får på mig sitter som korvskinn så går jag ner i vikt så känner jag det på kläderna. Går jag upp - då kan jag inte stänga jackan. Den där jackan som jag köpte i höstas för att jag inte fick på mig min vanliga jacka som hänger där i garderoben och skriker på mig - du kan inte ha mig din jävla tjockis. Jag har två kjolar och några tröjor, några klänningar som jag kan ha men resten hänger där som en grym påminnelse om att jag inte kan ha dem. Jag slängde och sydde in massor med kläder när jag hade gått ner 50 kg på lchf...jag hade behövt de där kläderna nu. 
Det gör så ont. Jag är så jävla, jävla ledsen och ångesten sitter där som ett strypgrepp omkring hela min existens. Jag har börjat få mer kommentarer om min kropp igen...sådant som jag inte hört på över sex år! 
Jag trodde aldrig att jag skulle få höra kommentarer om min vikt igen. Aldrig! 
Går ut med min deltagargrupp på jobbet för att DE ska ha en friskvårdsgrupp och får höra att JAG behöver gå mer och varje dag...
Jag går ca 7 km varje dag. Det vet inte de. De vet inte hur jag gråter på insidan. 

Såg en kommentar från en överviktsopererad i en hätsk debatt kring överviktsoperationer av barn...varför kan inte vi få känna att vi mår bra? 
Man opererar sig och vikten släpper och man mår bra för man slipper höra kommentarerna, man ser sig i spegeln och mår bra över sin kropp...
Att vara där och sedan komma tillbaka till tjockis-världen är fruktansvärt. Det är ren själslig tortyr. 
Man skäms. Man känner sig misslyckad. Man blir uppgiven. 

Hur länge ska man orka kämpa?

Hur länge orkar jag?

Jag orkar men jag är så fruktansvärt rädd - jag är fullständigt skräckslagen över att jag går upp i vikt och ännu mer rädd över att jag inte kan få stopp på det och få det att vända. 
Det är den värsta skräcken jag har; att jag inte får stopp på det och få det att vända - neråt igen. 

Jag vill ha tillbaka min skrynkliga kropp och fladdriga tuttar! 

Det ska inte vara omöjligt - ska bara komma på hur jag ska göra. 
Det jag gör just nu med AIP ska funka men som sagt...jag är så rädd att det inte funkar....

Allt det jag tror på - allt det jag råder andra att göra fungerar inte på mig. Inte just nu och jag vet inte hur länge jag måste hålla på förrän det börjar funka...om det ens kommer att göra det någonsin. Kanske min kropp är så skadad att den inte går att reparera helt. 

Jag har tankar påfekal transplantation men vet inte riktigt vart man vänder sig. 
Jag ska ge AIP en månad - har jag gått upp ytterligare mer i vikt så kommer jag ansöka om det. 

Jag är så ätstörd som man kan bli och det kan ingen operation göra något åt - vare sig en överviktsoperation eller en återställning. Jag vidhåller ändå envist vid att det här var det bästa jag kunde göra  - för mig - för min kropp. Skadorna var redan där och jag ville inte skada min kropp ännu mer..ju längre tid, desto mer skador. 
De flesta som jag har i mitt nätverk som har återställt sig har gjort det efter omkring fem år. De går upp några kilon men inte i närheten av vad jag har gått upp. Jag har alltså gått upp 20 kilo sedan min återställning. Smärtgränsen passerades när jag hade gått upp tio...och nu är det, det dubbla. 

I all denna sorg och förtvivlan somnar jag med ett stort leende ibland - när mitt inre inte pulserar och dunkar, hugger och krampar...den är tyst, lugn och krampfri. Går på toa på samma tid och har ungefär samma "konsistens" varje gång och det gör inte ont...då ler jag. DÅ mår jag bra. 

Ska bara få ordning på vikten också. 




Ja, jag räknar kalorier!














Den ultimata tillskotts-cocktailen

$
0
0
Jag har läst på om tillskott lite till och fick uppmaningen att lyssna på en person som heter Morley Robbins som bland annat forskar på Magnesium. Han tog upp vikten av bra tillskott som kan hjälpa kroppen att både bli fri från kopparförgiftning och sjukdomar. Eftersom jag är extra intresserad av just näringsbrister så läste jag inte hans pod-inslag en gång utan flera och skrev upp vilka tillskott han rekommenderade som både samverkar och hjälper kroppen att rätta till de obalanser som man har fått.
Med tanke på att hans rekommendationer är för personer med normal anatomi och inte för överviktsopererade så känner jag att de här är extra viktiga just för överviktsopererade och vill rekommendera er att PROVA detta.
Jag fick hem min leverans idag och börjar nu med dessa. Så det här gäller även för återställda som för överviktsopererade.

Följande tillskott har jag köpt. Länk på varje tillskott till Iherb. Dela upp beställningen på max två burkar per paket så slipper du betala tull. Thorne finns i Sverige men inte zink-tillskottet med den perfekta balansen av mineraler i sig.

Har du en kopparspiral behöver du ta ut den först och främst p g a den förgiftning som koppar ger i kroppen för alla.

1.

Thorne Research, Vitamin C With Flavonoids, 180 Veggie Caps


2. 

Trace Minerals Research, Liquimins, Ionic Zinc, 50 mg, 2 fl oz (59 ml)


3. 

Thorne Research, B-Complex #6, 60 Veggie Caps


4. 

Solaray, Magnesium Glycinate, 400 mg, 120 Veggie Caps


5. 

Flytande omega-3 av fiskleverolja 


Är du överviktsopererad behöver du även B12-tillskott och det finns i sprayform både i Sverige och på Iherb, för bra upptag. Det innebär också att man inte behöver ta mer än vad som rekommenderas på flaskan. 


Proteinpulver får man inte missa! Här är marknadens bästa enligt min åsikt. 


För att hjälpa kroppen att bryta ner maten du äter och omvandla den till näring behöver du hjälpa den eftersom du är överviktsopererad och jag rekommenderar följande för att hjälpa till med matsmältningen;

Matsmältningsenzyer

Probiotika/bakterier: 

Mata bakterierna med Markattas Äppelcidervinäger, Kefir, Kombucha eller fermenterade grönsaker som t ex surkål. 


Hjärnan behöver även lite extra för att motverka den stress som uppstår vid svält och näringsbrister och jag rekommenderar alltid ekologisk, kallpressad kokosolja som du kan köpa i de flesta mataffärer idag. Jag köper Markattas stora burk för 85 kronor på ICA. Det är inte så viktigt vilket märke så länge det står att den är kallpressad och ekologisk och MED smak! Den utan smak är raffinerad och de goda egenskaperna som kokosolja har är borta. 

Klarar du inte av smaken så kan du köpa en olja som heter MCT-olja. Den är helt smaklös men man får bara ta LITE av den annars brakar magen ihop, även på den som inte är överviktsopererad. Jag tar en tesked av den i mitt kaffe på morgonen. 

Det går att köpa i både Sverige och på Iherb. 


När det gäller vad man äter för kost så rekommenderar jag alltid LCHF, lågkolhydratkost och Paleo. 

Man väljer den version som passar en bäst. Jag som är sockerberoende kan INTE äta frukt så jag äter en blandning mellan Paleo och LCHF i dagsläget. Det viktigaste är att du alltid tänker på vad det är för näring i den mat som du tänker stoppa i dig. Ett ägg är mycket näringsrikt i jämförelse med en deciliter pasta. Ett lchf-bröd är näringsrikare än en vanlig brödskiva, bakat på vetemjöl. En skiva rent kött är näringsrikare än en skiva skinka som inte bara består av kött utan av socker, klister, tillsatser och aromer. 
En spannmålsfri kost är absolut viktigt då spannmål förstör tarmluddet vars uppgift är att ta upp näring i tarmen. Det är som att klippa av fingrarna på dig själv. Du handikappar tarmen ännu mer än du redan gjort. 

En läckande tarm läcker ut näringsämnen och skadliga ämnen ut i din kropp - och in. 
Det orsakar inte bara näringsbrister utan även sjukdomar och problem med vikten - även om du är överviktsopererad. 

Vill du gå ner i vikt effektivt och bestående? 
Då ska du inte vara överviktsopererad. Alls. 

Min beställning


Hör av er och berätta om det gör någon skillnad för er! 
Jag hoppas verkligen det! 



Två veckor på AIP-kost

$
0
0
Idag har jag ätit AIP i två veckor och jag har hållit mitt löfte att INTE väga mig förrän det har gått fyra veckor. Men jo, jag märker skillnad. Min jacka stramar inte på samma sätt längre och det känns som något kilo har försvunnit.
Men det finns andra saker som jag tycker ändrat sig - mina leder mår bättre och bättre. Igår var jag ute och fotade och blev naturligtvis kissnödig mitt i skogen. Jag brukar få hitta något träd så jag har en gren att hålla mig i när jag sätter mig ner och även sedan när jag ska komma upp. Igår behövde jag inget träd som stöd! Märker också på min erbarmliga tumme att stelheten som ändå har suttit kvar även när känseln kom tillbaka, har börjat försvinna med. Jag kan böja tummen mer och mer och styrkan i den börjar komma tillbaka. Jag KAN skruva upp saker igen!
Jag drabbades av illamående, yrsel och huvudvärk i onsdags som höll i sig i tre dagar. Om det beror på kosten eller ett virus har jag ingen aning om eftersom min yngste son också var illamående och hade ont i magen i fredags...fast han har ju börjat med LCHF igen för tusende gången. Ha ha! 😏

AIP-kosten är sjukt tråkig i mina ögon. Men jag kör en strikt version också utan rotfrukter, frukt och konstiga mjölsorter som jag aldrig hört talas om.
För mig är det protein och grönsaker med lågt kolhydratinnehåll som gäller och till detta, kokosolja och olivolja. Inget mer.
Det godaste är nog grytorna med kokosmjölk och lättast för mig att äta känns det som.
Så vecka ett blev det Krav-kycklng med blomkål och kokosmjölk.
Andra veckan blev det hönsfärs med strimlad vitkål och kokosmjölk.
Jag äter räkor eller kräftstjärtar med sallad efter jobbet men fick bannor när det visade sig att jag äter handskalade som ligger i saltlösning för i den var det både socker och citronsyra och annan skit. Så nu får det bli färska eller frysta...eller något annat.
Igår när jag kom hem från skogen strimlade jag fläskkarré och stekte med lök och vitlök och åt med sallad. Det funkade bra också.
Jag är jättesugen på lchf-pannkakor! Det är nog det första jag ska laga när jag "får"äta sådant igen.
Men just nu är min mat min medicin och ska så vara i minst två veckor till.
Jag kommer utvärdera om jag vill fortsätta sedan. En vecka i taget. Det tar tid att vänja sig vid nya kostvanor också även om det inte är jättestora skillnader men att sakna ägg, smör och svartpeppar trodde jag väl aldrig att jag skulle göra i mitt liv! 😆

Jag fick även hem mina tillskott som jag skrivit om i föregående inlägg så jag ser verkligen fram emot om jag märker någon skillnad på ... ja, egentligen känns det som jag inte direkt har något exakt som jag kan mäta längre när det gäller brister. Jo, naglarna! De är fortfarande böjda men inte lika mjuka. Nä, det känns mer som om jag är i läget att jag vill må bra, bättre än jag gör nu men jag mår bra..ha ha. Så knasigt!
Jag läker!
Jag läker min tarmslemhinna!
Jag läker min läckande tarm!
Jag tar upp näring!
Jag går ner i vikt! (Tror jag)
Jag vill sluta få hot flashes! Jag HATAR att svettas och frysa om vartannat! DET ska dessa tillskott ändra på tydligen!
Jag vill sluta få migränanfall som räcker i två och en halv dag!
Detta är typiska hormonella obalanser och det är ju inte så konstigt att jag har.

Jag märker att jag har fått tillbaka muskelstyrka som jag inte haft...när man tänker på muskler så tänker man bara på de yttre musklerna men även de inre organen och de muskler man använder för andra saker känner jag är starkare också. DET är häftigt!

Idag kom frågan upp i min stödgrupp om det var någon som är återställd som fått några komplikationer av sin återställning.
Jag kom på att nej, inga komplikationer.
De komplikationer jag har är enbart efter min gbp-operation och inget efter min återställning om man inte menar viktuppgång vilket jag anser bara vara en reaktion på att kroppens signalsystem ska komma igång igen.

Jag är inte deppig i alla fall för jag tror och tycker att jag är på rätt väg nu även om jag kommer hata kokosolja innan detta är slut. 😝





Vabruari = Vård av vuxen (Mig själv)

$
0
0
Söndagen för två veckor sedan stod jag i köket som vanligt och lagade veckans lunchmat, till jobbet. Den här gången skulle det bli med rödkål och köttfärs som bas utifrån AIP-kosten. Inne på vecka tre och kände hur allt började rulla på ganska bra. Promenaderna fram och tillbaka mellan Eriksdal och jobbet gick som på räls, maten funkade och tillskotten intogs som de skulle. Vad kan gå fel liksom?

Räknade inte med att bli... MAGSJUK!
Redan på kvällen kände jag mig konstig i magen men tänkte att det går nog över under natten.
Vaknar och det första jag får göra är att springa på toa och kräkas...och sedan följde samma mönster hela dagen.
Jag försökte få i mig lite vätska mellan attackerna men det var inte så lätt.
Dagen därpå var jag "bara" illamående och dålig i magen men slapp att kräkas. Tänkte att det är nog över tills på onsdagen för vem är magsjuk i mer än max tre dagar? Jag följde med sonen till veterinären med min stora hankatt men kände redan i bilen att det nog inte var en så bra idé. Tur att även veterinärmottagningar har toaletter!
Jag fick helt enkelt ringa jobbet och meddela att jag nog faktiskt inte kommer på hela veckan för magen var i olag på exakt samma sätt, resten av veckan. Jag vågade inte gå mer än två meter från toaletten och jag var själv lite chockerad över hur mycket vätska som kan komma ut ur en tarm...Snacka om effektiv fasta och tarm-rensning!
Katterna (hämtade en ny kisse på fredagen som döptes till Vilde och han gillar verkligen att ligga så nära ens ansikte som möjligt) tyckte det var trevligt med sällskap hemma som de kunde sova på och jag har nog aldrig sovit så mycket i hela mitt liv. Jag orkade vara vaken max en timme i taget.
Framåt fredagen kändes det ändå som det började ge sig så jag tog ju i lite för mycket med att inbilla mig att jag kunde gå ner till ICA och handla lite...det var på håret kan man säga!
Lördag eftermiddag blev sista "attacken" så på söndagen tog jag mod till mig att ta en sväng till Bäckebol och handla lite på sista readagen för Mio. Det gick bra!
På kvällen när jag kom hem började jag nysa och hosta...va faaaan! Fick ringa jobbet och sjukskriva mig, ytterligare en vecka!
Måndag morgon vaknade jag och det kändes som någon gett mig en rak höger! Bihålorna höll på att sprängas! Jag nös och näsan rann som ett vattenfall! Så ont i huvudet att jag grät. Jag frös, jag svettades och tyckte att jag var döende, som en man med "man-cold".
Den fick min son...
så jag fick sällskap hemma med en sjuk son. Min yngste son var förkyld också men veckan innan. Oliver (på bilden) låg hemma med både dålig mage och förkyld så vi fick samma virus.
Kändes som hela familjen var sjuka, inklusive katterna. Min kattunge tog med sig hem skabb och en ögoninfektion som jag fick ta ut medicin mot från veterinären när jag hade kastrerat min stora katt, Sote.
Så de mesta mina pengar gick till dessa två veckor var: näsdukar, nässpray, Echinea, Ingefära, te, huduvärkstabletter, kattmedicin och sånt.
AIP-kosten fick jag inte i mig så jag fuskade och åt det jag ville ha och orkade: Korv på längden och tvären!

Mitt förkylningsvirus satte sig på mina slemhinnor i huvudet, inklusive ögonen. Jag kan ju erkänna att jag ser för hemsk ut! Mitt röda öga fick jag pga att jag kräktes i onsdags - att äta värktabletter men ingen mat fick mig att kräkas och jag spränger blodkärl både kring och i ögonen. Därav denna blodutgjutelse.
Det tar väl någon vecka eller två innan det läker.
Idag, lördag, börjar jag känna mig som människa igen.
Jag har ALDRIG varit hemma två veckor för någon attack av ett virus förut i hela mitt liv.

Jag längtar verkligen till måndag så jag kan åka till jobbet.
Jag hatar min soffa, teven och datorn just nu!

Jag vill ha frisk luft och energin tillbaka!

Jag har tappat all ork jag hade så det kommer nog ta ett tag innan jag orkar gå fram och tillbaka mellan Eriksdal och jobbet igen men jag längtar!
Jag har INTE vägt mig! Orsak: Jag måste få igång kost och motion igen för jag har tappat i vikt pga dåligt med mat och den vikten är inte rätt vikt. Så jag väntar med att väga mig i minst två veckor till.

Jag började med AIP igen, igår. Jag gör fortfarande fel - trodde att fiberhusk var okej men det är det inte och det testade jag igår att baka med och idag är magen uppsvälld och jag blev illamående. Fick en länk till The Paleo Mom om husk och det är inte så bra som många säger...
Klarade inte att äta frukost alls i morse pga det men nu har jag ätit mat iallafall - fläskkarré och butternutsquash.

Just nu älskar jag mitt hår! Det har blivit så fint och växer sakta ner mot axlarna...jag är så glad!


Vem behöver undvika fettbomber och fettkaffe?

$
0
0
Jason Fung är en "tung" man inom LCHF-kretsarna och Kostdoktorn publicerar med jämna mellanrum artiklar som Jason Fung har skrivit. Det var han som fick mig att minska på mitt protein-intag och det är även han som på något bakvänt sätt precis har satt ord på det jag själv har skrivit om när det gäller min egen viktuppgång efter min återställningsoperation - jag är leptinresistent.


Här kommer min översättning av artikeln som på engelska heter:

Who needs to avoid Fat Bombs and BPC?

Kan du genom att äta extra fett med Fettbomber och Fettkaffe gör dig fet? Här är det korta svaret. Ja och nej. Om du är smal, och sedan äter fett kommer det inte att göra dig fet. Om du är överviktig / fet så ja, att äta mer fett kommer göra dig fet. Låt mig förklara. Svaret har naturligtvis ingenting att göra med kalorier (en helt föråldrad och oanvändbart begrepp) och har allt att göra med fysiologi. Låt oss backa lite. 

Under en ketogen- / LCHF-kost, uppmuntras människor att äta den stora majoriteten av kalorier från fett. I allmänhet bör de äta riktig mat, tills man är mätt. Vissa människor har uppfattat detta som att det innebär att de ska lägga till extra fett till allt de äter - notera hur populära "Fatbomber"är - snacks eller mat med mycket hög fetthalt eller Fettkaffe - kaffe med tillsats av extra olja (MCT, kokos etc). Det har funnits vissa människor som tycker att detta bromsar viktminskning och andra som känner inte upplever det. Så vad händer?

Insulin är den huvdsakliga drivkraften för viktökning. När du får kroppsfett, reagerar kroppen genom att öka utsöndringen av ett hormon som kallas leptin, som berättar för kroppen att sluta gå upp i vikt. Detta är en negativ återkopplingsslinga , som syftar till att hindra oss från att bli för feta. Detta är en överlevnadsmekanism, eftersom feta djur som inte kan röra sig ordentligt och kommer bli uppätna. Detta är också ett av skälen till att människor säger "Vi är genetiskt programmerade för att äta allt vi ser framför oss" eller "Vi är programmerade att bli feta, men maten var en bristvara"är helt idiotiska fel. Så varför fungerar det inte för oss?

Insulin och leptin är i huvudsak varandras motsatser. Det ena berättar för vår kropp att lagra kroppsfett och den andra säger till kroppen att sluta lagra kroppsfett. Om vi fortsätter att äta fruktos, som orsakar insulinresistens och långvarigt höga insulinnivåer, då kommer vi också ständigt att stimulera leptinet. Som alla hormoner så orsakar långvariga höga hormonnivåer till att de hormonella receptorerna blir lägre (nedregleras) och utvecklar en resistens. Så långvariga höga leptinnivåer leder så smånginom till leptinresistens, vilket är exakt vad vi ser hos personer med fetma. Så, smala personer är leptinkänsliga och feta människor är leptinresistenta. 
 


Låt oss nu tänka på fysiologin av att äta fett. Kom ihåg att det finns endast två bränslen för kroppen - du bränner antingen socker eller bränna fett. När du äter kolhydrater eller överskott av protein, går det till levern genom portvenen och stimulerar insulinet, som talar om för kroppen att börja bränna socker, och lagra resten som glykogen eller fett. Fett, å andra sidan, gör inte något sådant. Det absorberas i tarmarna som kylomikroner, som går genom det lymfatiska systemet till stora lymfstammen och direkt in i blodcirkulationen (ej portvenen i levern). Därifrån går det in i fettcellerna där det lagras. Med andra ord, det är inte fettet som påverkar levern, och därför behöver det inte någon hjälp från insulinsignaleringen utan går direkt in i fettdepåerna. 

Så, betyder inte det att att äta fett gör dig fet? Nej, nej, inte alls. Låt oss ta en smal person (som är leptinkänslig) först. Kommer ni ihåg historien om Sam Felthams experiment där han åt 5000 kalorier om dagen? Han åt enormt mycket kalorier varje dag och gick ändå inte upp i vikt. (53% fett, 10% kolhydrater). Så äter du mycket fett kommer det lagras i fettcellerna, men insulinet ökar inte. Så när fettmassan går upp, så gör leptinet det också. Eftersom smala personer är känsliga för leptin, kommer hen att sluta äta för att låta kroppsvikten gå tillbaka. Om du tvångsmatas, som Sam gjorde, kommer ämnesomsättningen att bränna bort de extra kalorierna.  

Situationen är för feta att de är leptinresistenta. Så äter du massor av fett, går inte insulinet upp. Men en "fettbomb" går direkt in i dina fettdepåer. Du svarar genom öka leptinet i blodet. Men här är skillnaden. Din kropp bryr sig inte. Den är resistent mot effekterna av leptin. Så, din ämnesomsättning går inte upp. Ingen av de gynnsamma effekterna av att äta fettbomber dyker upp. Och ja, du måste så småningom bränna bort det extra fett du har tagit in. 

I praktiken innebär det följande. Om du är smal och leptinkänslig och äter mer fett, som t ex ost, så kommer det inte göra att du går upp i vikt. Men om du försöker gå ner i vikt och har problem med fetma/insulin/leptin-resistens och då tillsätter extra fett till dina måltider, så är det ingen bra idé. Än en gång, du kan se att vi inte behöver gå tillbaka till det föråldrade och värdelösa begreppet kalorier. Fetma är en hormonell obalans, inte en kalori-obalans. 

Vad kan du göra i stället? Tja, äta mer kolhydrater är inte en bra idé. Inte heller äta mer protein eller mer fett. Så, vad återstår? Det är vad vi kallar fasta. 

Vid denna punkt, kanske du oroar dig för näringsbrister. Det är därför så många talar om näringstäthet. Hur kan du få ut maximalt med näring från ett minimalt intag av kalorier? Detta kan förvirra. Varför bryr jag mig? Fråga dig själv - är du orolig för att ta tag i din övervikt eller att få näringsbrist? Om du väljer övervikt, oroa dig för övervikten. Du behöver inte mer näringsämnen, du behöver mindre. Mindre av allt. 

Är du istället orolig för näringsbrister, behandla näringsbristerna men låt oss vara tydliga - detta har ingenting med behandling av övervikt att göra. Om du är orolig för till exempel C-vitamin, eftersom du har skörbjugg, så med alla medel, ät livsmedel med mycket c-vitamin. Det kommer dock inte ha någon större skillnad för din viktnedgång. Frågan om övervikt och frågan om näringsbrist är helt olika. Blanda inte ihop dessa. Jag behandlar övervikt, inte beriberi (tiaminbristsjukdom). Jag oroar mig kring hyperinsulinemi/insulinresistens/leptinmotstånd. Om du är leptinresistent, så nej, att lägga till mer fett gör inte att du går ner i vikt. Fettbomber, för dig, är ingen bra idé, 

_________________________________________________________________________________

Min kommentar: Ja, inte är det en bra idé att överviktsoperera sig så att man först och främst hamnar i svält, vilket i sin tur också sänker din ämnesomsättning, lägger på en fysisk stress som båda förhindrar dig från att gå ner i vikt. Ja, det fungerar i ett inledningsskede för de flesta men efter ca 3-5 år kommer reaktionen från detta och du börjar gå upp i vikt, igen. Lägg därtill de näringsbrister som börjar så smått märkas av, åtminstone inne i kroppen. Din hjärna kanske inte uppfattar dem förrän de är akuta men inne i kroppens celler är stressnivån så hög att dina mitokondrier "skriker" efter den näring de behöver för att hålla igång din fysiska kropp. 
Äter du jämte detta en kost som består av mycket kolhydrater så upprätthåller du den insulinresistens som du kanske hade när du opererade dig. Den försvinner i inledningsskedet också eftersom mängden socker du får i dig i början av ditt liv som överviktsopererad är så mycket mindre än innan men ditt upptag av kolhydrater är 100%, även som överviktsopererad. Det "nya" inom överviktsoperationsvärlden är att äta LCHF direkt efter operationen som en slags garanti att gå ner i vikt och behålla den...medan många som är överviktsopererade börjar med LCHF efter att de gått upp i vikt. Det gjorde jag. Jag lång kring 140 kg när jag började med LCHF och gick ner till 90, där tog det stopp men jag var nöjd med det ändå. 
Under dessa år på LCHF gick jag från insulin - och leptinresistent till enbart leptinresistent, dock KUNDE jag äta mängder med fett av en enda anledning, utan att gå upp i vikt - min tarm tog inte upp det, jag sket ut det bokstavligen. Ibland brakade ju magen ihop fullständigt och jag fick springa på toa 5-10 gånger en förmiddag. Då hade jag ätit för mycket fett! 

Så när jag återställde mig, kunde kroppen återigen ta upp fett vilket jag inte ens tänkte på - särskilt inte när jag ätit och levt i LCHF-världen i nästan sex år. Jag trodde att jag var fullständigt immun mot fett. Uppenbarligen var det inte så. Jag gick upp 20 kg. Det var först när jag började reducera fettet, hålla mig till mitt leptin-program och hålla mig under 1500 kalorier/dag som jag kände att NU börjar det hända saker. Jag lade även till Autoimmun Program Paleo för att läka min tarm och den närings-cocktail som jag satt ihop utifrån Morley Robbins rekommendationer. Jag känner att de funkar faktiskt - jag får inte samma svettningsattacker, sover bättre och mår bättre i mina leder. 

Jag tappade tråden lite när jag blev sjuk i maginfluensa och bihåleinfektion för jag kunde inte äta när och hur jag ville. Efter mina två sjukveckor upplevde jag dessutom att magsäcken inte ville tömma sig som vanligt. Jag blev jättesvullen, främst på kvällen och det var så illa att det var svårt att sitta ner. Jag upplevde också att jag fortfarande var full i magsäcken på morgonen vilket också innebar att jag inte kunde äta på morgonen, det viktigaste proteinintaget under hela dagen. Jag har inte tuggat så mycket heller, utan hela den här veckan blev det soppa till lunch och något lättuggat på kvällen. 
Jag började misstänka att jag fått Gastropares - långsam tömning av magsäcken - som drabbar främst diabetiker men kan också uppstå efter en kirurgisk nervskada. Jag känner en kvinna i USA som fick detta efter sin återkopplingsoperation och hon berättade att hon fick det ett helt år efter sin återställning så jag kände att jag absolut skulle kunna råka ut för detta. 
Jag har under den här veckan ändå känt att jag sakta börjat bli bättre och att magsäcken tömmer sig igen som den ska. Det kanske kommer tillbaka men just nu känns det som vanligt igen. Det kanske helt enkelt var en reaktion på mina två sjukveckor, då jag dels var magsjuk och sedan veckan därpå åt väldigt mycket värktabletter och åt dåligt. 

Så nyckeln till att gå ner i vikt i mitt fall och alla som slåss med övervikt är egentligen en enda (eller två) - att ta itu med sin insulinresistens och sin leptinresistens. Det finns tester för att kolla dessa! C-peptidprov är ett av dem! Vilket sällan görs i samband med hälsoundersökningar inför en överviktsoperation. 

Det finns även prover för leptinresistens men är svårare att få, av någon anledning. 
Men läs mina inlägg om detta i min blogg så hittar du ändå symptom och även hur du kan komma i ordning med detta med leptinprogram och tillskott för att kicka igång produktionen. 
Jag märker ju tydligt i dagsläget att jag sakta men säkert börjat gå ner i vikt igen. I april 2017 är det ett år efter min återställning så det ska bli spännande att se vad vikten står på då. 

Jag har inte vägt mig ännu då jag oroar mig lite över hur kroppen svarat på sjukdom och slarv med maten. Svält är lika illa som att överäta i det här fallet. 

Jag har iallafall tagit en sju-dagarskur med probiotika för att få lite balans i bakteriefloran efter min maginfluensa. Till detta dricker jag ett litet glas med rödbetsjuice blandat med ingefära och citron - blandar ner min zinktinktur som smakar apa i detta och får på så sätt i mig allt som är bra! 

Glöm inte att jag oroade mig för att bli hungrig och sockersugen om jag minskade på fett och ökade mängden grönsaker istället, vilket jag inte blev. Det går att äta sig mätt på lagom med bra fett, 50 gram protein och massor med grönsaker istället. Det är inte mängden som är faran - det är vad det är som kan vara en fara. Det är stor skillnad på en deciliter pasta och oliver eller en deciliter ägg och bröd. 
Det ingår också en "naturlig" fasteperiod på minst tolv timmar ileptinprogrammet då jag äter mitt sista mål mat på kvällen vid sextiden och äter frukost ca tolv timmar senare. På helgerna kan det till och med bli längre när jag har sovmorgon. Sexton timmar blir det inte men det måste det inte bli heller. Jag tror nyckeln är just att äta dessa tre mål mat, inga mellanmål och även NÄR man äter det som spelar en stor roll. 






Viktrapport

$
0
0
Ni som följer min blogg vet att jag kämpat som en tok med vikten de sista månaderna och det har verkligen inte gått bra. Jag har bara gått UPP i vikt istället för det jag ville - gå NER i vikt. Paniken har slagit till som en käftsmäll varje gång jag ställt mig på vågen. Det gick så långt att jag fick "order" av mina barn att inte ställa mig på vågen utan känna efter istället.
Jag har ju även provat olika metoder för att gå ner i vikt och inget har verkat fungera förrän nu i slutet och jag har verkligen känt att jag har gått ner i vikt. Jackan har slutat strama, kläderna jag brukar ha börjar kännas som de var förut etc.
Idag var det dags att väga sig och jag fick bekräftat att det jag gör just nu fungerar. Jag har gått ner nio kilo på drygt två månader (åtta veckor) med två sjukveckor inkluderat.

Så drygt ett kilo i veckan!


Här har ni en graf över hur det har sett ut sedan jag gjorde min återställningsoperation den 5 april 2016. Det har verkligen varit en liten berg - och dalbana med mest uppförsbackar.

Jag har alltså tolv kilo kvar till den vikt jag hade vid återkopplingsoperationen. Jag kommer inte väga exakt samma som då, det tror jag inte men däremot kommer jag inte väga 20 kilo mer än då.
Jag har ett mål att komma i mål lagom till sommaren - stress ska inte finnas i detta även om det är svårt att låta bli att stressa över det.
Jag kommer nog inte kunna pusta ut helt innan jag väger tvåsiffrigt igen.

Man VILL INTE väga tresiffrigt. Det bara är så!

Jag kommer fortsätta med mitt program:

1. Äta enligt leptinprogrammet - 3 gånger om dagen, inga mellanmål och följa klockan.

De kosttillskott som Martina rekommenderartar jag en paus från för jag har börjat känna en känsla som jag inte vill känna - små flimmer i bröstkorgen. Så kunde jag känna innan jag fick mina förmaksflimmer för många år sedan och det vill jag INTE uppleva igen. Ett av tillskotten som Martina skriver om är Taurin och jag vet att det kan stressa hjärtat. Därför tar jag en paus på en månad från dessa för att se om mina flimmerkänslor försvinner. Kände ju även att magsäcken inte riktigt var "pigg" på att tömma sig direkt efter mina sjukveckor för två veckor sedan men det har blivit bättre och känns i princip helt bra nu.

2. Mejerifritt! Jag "fuskar" ibland med ost - det blir gärna mitt lördagsgodis.

3. Strikt lågkolhydratkost med AIP-profil. Jag har gått ifrån AIP-listan när det gäller ägg och kryddor. Så jag lagar mat i kokosolja och jag har en tesked kokosolja i kaffet och inget smör. Jag har däremot stekt något ägg i lite smör. Jag använder kokosmjölk i maten och jag använder mig av de grönsaker som är godkända enligt AIP men är de som har så lite kolhydrater som möjligt - kål, lök, gröna grönsaker etc. Jag har minskat betydligt på mitt fettintag överlag i och med att jag inte använder smör i vare sig mat eller kaffe. Jag använder ju inte heller mejerier i maten så totalt har jag nog minskatfettintaget med 50%. Jag har återinfört två ägg till frukost men kommer också hålla koll på om det påverkar vikten negativt. (Det tror jag dock inte att det gör.)
AIP äter inga frön och nötter så detta försöker jag också låta bli förutom i kryddorna.

4. Jag äter de kosttillskott som Morley Robbins rekommenderar.

5. Jag tänker också på bakteriefloran och tarmslemhinnan i magen: Probiotika-kur på sju dagar har jag precis ätit och nu får jag i mig minst en version av prebiotika: Fermenterad rödbetsjuice (ca 1 dl/dagen) uppblandat med citronsaft och ingefära. Surkål (en matsked) till maten.

6. Mina dagliga (nästan) promenader mellan jobb och bussen. Det blir ca fem kilometer om dagen.
När vädret blir finare kommer jag öka denna promenad med minst två kilometer till.

Ja, det var ungefär det jag gör och ska fortsätta med!
Jag har känt mig mer "hungrig" den sista veckan och det kan bero på olika saker: För lite fett som triggar igång min hunger eller att kroppen vill ha mer näring efter mina sjukveckor. Jag har fått ont i mitt knä igen efter att jag blev frisk och jag känner tydligt var det onda sitter - i musklerna på utsidan på knäet och det drar ända upp till stussen så lite stretching skulle nog göra susen. Jag pinnar på mellan buss och jobb för att fortsätta stärka mina muskler. Äter ju även extra collagen-tillskott och MSM. Annars får jag backa tillbaka till 100% AIP. (Autoimmun Protokoll Paleo).



Ett år på andra sidan!

$
0
0
Igår, för exakt ett år sedan gjorde jag min återkoppling av min magsäck och tolvfingertarm. Jag hade fått nog av livet som gastric bypassopererad. Det räckte med 21 år och jag kan säga att om jag hade vetat att man kunde återställa magsäck och tarm så hade jag börjat fundera på det mycket tidigare än jag gjorde. Det gick ganska fort ändå efter att jag förstod att man kunde återställa sig till att jag tog steget att ansöka om det.
Torsten Olbers blev kirurgen som fick göra detta - någon annan "dög" inte då jag verkligen inte hade en endaste aning om ifall min gamla magsäck, magmun och tolvfingertarm kunde fungera överhuvudtaget.
Så här ett år senare vet jag att det fungerar. Ja, jag fungerar och idag fick jag ytterligare bevis på hur bra det faktiskt fungerar.
I februari efter att jag hade varit magsjuk i en vecka och som grädde på moset fick jag dessutom en riktigt jobbig förkylning. Jag åt ganska mycket värktabletter och det gjorde att jag kände att maten i magen inte riktigt ville gå ner i tarmarna och jag blev rädd för att jag kanske höll på att få något som heter gastropares - långsam magsäckstömning. Det förekommer när man har diabetes då det beror på nervskador. Jag hörde av mig till kirurgmottagningen angående mina misstankar och fick brev från Torsten att han höll med om att jag absolut skulle göra en passageröntgen.
Jag lyckades med konststycket att få ihop alla tider till idag - ettårskontroll med provtagning och passageröntgen.

Upp i ottan och åka till Sahlgrenska. Jag var där några minuter i sju och efter fem rör blod var det dags att gå upp till kirurgmottagningen. Jag fick träffa en av de sköterskor som träffade mig flera gånger förra året efter min operation, då jag inte kunde äta och fick dropp. Hon var så imponerad av hur frisk, stark och glad jag såg ut! Hon var dessutom väldigt imponerad av mitt midjemått - 88 cm. Jag berättade om mitt lilla viktäventyr över året - om mina 20 kilos ökning och mina hittils. 9 kilo viktnedgång. Det jag själv noterar just nu är att mina mått minskar, fast min vikt inte minskar lika tydligt/fort. Jag har börjat få muskler! Kroppen är "hårdare". Även de muskler som finns på insidan som man inte märker har blivit starkare. Jag kissade lätt på mig förut om jag skrattade för mycket vilket var SKITROLIGT tyckte mina älskade ungar när vi skojade som bäst här hemma. Men detta problem har faktiskt försvunnit under året - muskelkraften i mitt bäcken har blivit starkare också.
Sköterskan uttryckte verkligen sin glädje över att jag mår så bra! Hon sa att hon verkligen skulle berätta för Torsten hur fräsch, frisk och glad jag är, ett år senare. 😊

Efter vårt möte var det dags för passageröntgen. Jag hamnade i samma röntgenrum och med samma sköterskor som året innan men däremot var det en ny läkare - en ung saudisk kille som bara varit här i snart fyra år. Han var så trevlig och pratade så bra svenska! Vi hade riktigt trevligt i röntgen där vi tillsammans diskuterade mina inre organ och hur äckligt det är med kontrastvätska!

Han frågade mig varför jag hade återkopplat mig och jag berättade kort varför. Han tyckte att jag tagit ett klokt beslut och berättade över sin oro över alla dessa unga människor som kom till röntgen inför sin överviktsoperation. De har ju inte ens vuxit klart, var hans åsikt.

Jag svalde och kontrasten rann ner till magsäcken...nästan allt. Lite såg ut som det stannade i matstrupen och läkaren bad mig svälja för att få ned det och varje gång det släppte i matstrupen så kom en liten rap. Både han och jag kunde snabbt konstatera att den kontrastvätska som kom ner i magsäcken gick snabbt vidare ut i tarmen och det såg verkligen BRA ut...utom det som syntes på matstrupen. Det slog mig att när jag fått i mig tre plastmuggar med kontrastvätska och det stannade lite i matstrupen varje gång att det är det HÄR jag känner när det dunkar och drar i bröstkorgen...det som fick mig att tro att jag kanske hade förmaksflimmer. Det är det HÄR som jag känner när jag äter något som är "svampigt" som t ex bröd och ris förr i tiden, då kunde det fastna och jag fick inte loss det om jag inte drack något. Det här är ett problem jag haft i 20-30 år så det har inget med min gastric bypassoperation att göra alls. NU kanske jag kan få veta vad detta är, även om det faktiskt inte påverkar mitt liv särskilt mycket..men det är SKÖNT att få veta varför jag känner det jag känner ibland och tänka att det inte är magen utan det är matstrupen som bråkar med mig.
Röntgenläkaren sa att det här kommer ju min kirurg se och kommer höra av sig till mig för vidare utredning. Det kanske inte är något man kan  göra något åt men det känns bra att veta vad det är.

Det är lätt att bli nojig när man haft flera förmaksflimmer och konstigheter med magen efter operationerna.

Jag gick ut från Sahlgrenska med ett brett leende på läpparna!

Åkte ner till stan och firade med en fika på stan!
























När jag hade fikat färdigt gick jag in i femman och planerade att shoppa något till mig själv som present. Tänkte verkligen ta det lugnt! Jag hade tagit tjänstledigt hela dagen så jag kunde verkligen UNNA mig att bara vara och göra vad jag hade lust med.
Först åkte jag upp till andra våning för att gå på toaletten innan för jag kände hur det bråkade i magen och det var ju inte så konstigt med tanke på hur mycket kontrast jag hade druckit...jag kände bara hur det blev varmt .... rusar in på toaletten och får dra av mig allt på underkroppen och kasta trosor och tvätta mig ..jo, en liten olycka hände liksom! Jag hade inte en chans! Tur att det ändå inte blev värre än så. Drog på mig kläderna och gick in på H&M och det gick inte många minuter förrän jag fick rusa tillbaka till toaletten. FYRA GÅNGER!
Sedan lugnade sig magen. *pust*
Köpte mig ett linne och en tunn, långärmad tröja som present till mig själv och min fantastiska mage! 🙌

För ett år sedan visste jag verkligen inte hur det skulle bli. Det var verkligen en chansning och jag tänkte att jag kanske skulle dö men om jag inte gjorde något skulle jag ändå dö - långsamt. Jag är så glad att jag vågade ta detta beslut!
Jag mår tusen gånger bättre. Jag är starkare! Jag är friskare! Jag tar upp näring!
Jag inbillade mig att jag skulle kunna ha kontroll på min vikt detta år och efter några bakslag har jag ändå börjat få kontroll på vikten. Vid den här tiden nästa år så ska jag väl ha total kontroll. Tålamod har inte varit min grej men jag har verkligen lärt mig många saker det här året.
Leptinresistens, autoimmun Paleo, äta tre gånger om dygnet och inte mer, äta bra tillskott utan att överdriva etc. Jag har sakta men säkert börjat få kontroll över min kropp och dess funktioner och jag är otroligt tacksam och glad över att idag har jag förutsättningarna att få ordning på det som är i obalans - det hade jag inte när jag var gastric bypassopererad.
Det är så tragiskt när jag får nya deltagare i min stödgrupp som är multisjuka och dessutom överviktsopererade och man inser snabbt att de aldrig kommer bli friska så länge de har de näringsbrister och icke fungerande matsmältningsorgan. Många vill inte ens chansa att be om en återställning för de är rädda att de kommer dö eller gå upp i vikt.

Ja, man går upp i vikt men man dör inte av det. Man kan gå ner i vikt när man fått balans på kroppen.

Att få balans på sin kropp kräver både kunskap och tålamod.
Men det går!

Jag kan bara känna mig otroligt ödmjuk och tacksam idag!
Ett stort tack till er som orkar läsa och följa mig också!
Jag skriver inte så mycket och ofta just nu - jag har mina perioder då jag lägger mer energi på andra saker. Jag är däremot aktiv i min stödgrupp och min lchf-grupp.
Jag återkommer med mina provsvar och även vad som händer med matstrupen!

💖 💖💖 💖 💖 💖💖💖💖

Jag har ju skrivit så många gånger att mitt hår har börjat växa och första bilden är från i januari då jag klippte mig och den andra bilden är från igår, nyklippt sedan en vecka tillbaka. Det är ingen dramatisk förändring men jag känner att håret har blivit tjockare och växer sakta.



Magnesiumets viktiga roll för alla - Root Cause Protocol

$
0
0
Som ni vet följer jag en person som forskar kring magnesium som heter Morley Robbins. Jag har lyssnat på hans föreläsning om detta på hans hemsida: Magnesium Advocacy Group
Här kan man både lyssna och läsa det han säger - på engelska. Jag orkar inte översätta en timmes föreläsning men däremot kan jag översätta och länka till hans lista över vilka tillskott och vilken typ av kost man ska äta/inte äta.
Så här kommer den:

The Root Cause Protokoll (Rotprotokollet för orsaker)

I följande "My Theory Of Everything" -video förklarar jag hur magnesium och kalcium är i balans och koppar och järn är ojämn, skapar ett "järnhjul" av förstörelse inuti kroppen. Därför är varje STOP & START-steg i Root Cause-protokollet utformat för att öka Ceruloplasmin (Cp), i sin enklaste form som är en "koppartransports" -mekanism.

SLUTA

1. Sluta med: Vitamin-D som ENDA tillägg (Tilläggs "vitamin" - D DÖDAR a-vitaminet (retionl) i levern som behövs för Cp) Du kan läsa mer om d-vitaminhormonet här

2. Sluta med: Kalciumtillskott! (Kalcium blockerar magnedsium och järnupptag)

3.Sluta med järntillskott! (Järn, och ferritin stänger av koppar-omsättningen.) Du kan läsa mer om järnförgiftning här. 

4. Sluta med: Askorbinsyra (askorbinsyra stör bindningen mellan koppar < > Cp) 
    (Askorbinsyra är ett kemiskt framställt sätt att ta fram c-vitamin isolerat från tex frukt. Motsatsen        är wholefood-c-vitamin som innebär att alla beståndsdelar är med, vilket kommer på börja-listan.

5. Sluta med: Högfruktos cornssirap (HFCS) och syntetiska sockerarter (HFCS sänker lever-koppar och ökar lever-järn).

6. Sluta med: Låg fett-kost (mättat fett behövs för korrekt absorption av koppar)

7. Sluta användningen av industrialiserade "Hjärtfrämjande" Omega-6 oljor! (T ex sojaböns- , majs- och rapsoljor)

8. Sluta använda flour-produkter. (Tandkräm, vatten kolsyrat vatten, tex Ramlösa, vichyvatten etc.) 

9. Sluta med att äta "livsmedelsaffärs-multivitaminer och gravid-tillskott. (De innehåller de fyra första punkterna ovan, plus spårmängder fluorid)
10. Sluta med citrat i mat och tillskott. 
11. Sluta använda kolloidalt silver som ett antibiotikum (det sänker kopparstatusen i kroppen! Nano-Silver är ok)  (OBS! Det här är ett otroligt "hett" diskussionsämne i alternativa kretsar och förhåller mig själv neutral då jag  inte har kunskap kring detta ämne - jag bara översätter Morley Robbins ord här.) 

BÖRJA


1. Börja med Magnesium (Mg) tillskott (Jigsaw Mag SRT, Pure Encaps Magglycinat, Mag Oil, etc. Se rekommendationer om magnesiumtillägg) för att sänka adrenokortikotropiskt hormon (ACTH) och kortisol. (Dos: 5 mg / lb eller 10 mg / kg kroppsvikt. Var uppmärksam på Mg-koaktorerna: B6, Bor och Bikarbonat.


2. Börja med att ta adrenalcocktailen (1 dl färsk apelsinjuice, 1/4 tsk Cream of Tartar = vin-sten eller bikarbonat och 1/4 tsk havsalt) klockan 10.00 och 14.00 på tom mage för att balansera elektrolyter.

3. Börja med Fiskleverolja (1 tsk Nordic Naturals Arctic eller 1 tsk Rosita) för animaliskt a-vitamin (retinol).

4. Börja med whole-food vitamin C-tillskott (Innate Response-tabletter eller Pure Radiance Synergy-pulver: 400 - 800 mg / dag (nyckelkälla för koppar).

5. Börja att använda moder jords källa för B-vitaminer:
- Ta ½ tsk av Bee Pollen
- ta 1 - 2 tsk vetekli (var noga med att ta bort det från andra livsmedel)
- ät 4 - 6 gram nötsköttlever varje vecka
(Forskning visar att flera B-vitaminer är nycklar för Cp-produktionen. Vänligen få dem som noterat ovan :) B2 (Riboflavin) - Nyckeln till Cu / Fe-reglering i levern; B5 (Pantothenate) - stöder produktionen av vitamin C; B7 (Biotin) - Nyckeln till Cu / Fe-reglering i levern.

6. Börja använda Silica (Diatomaceous Earth = Kiselgur) som stimulerar ökningen av Cp! (Börja med 1 tsk i vatten i början eller slutet av dagen, och arbeta upp till 3 tsk [1 msk] varje dag.)

7. Börja med Bor (1 - 3 mg / dag, eller tillsätt 1 msk borax till magnesiumbad) - hjälpmedel i syntes av Cp och reglering av Fe.

8. Börja med Taurin (500 - 1000 mg / dag) Stöder lever kopparmetabolism.

9. Börja med ursprunglig kost - HÖG andel fett och protein och LÅG andel kolhdyrater  = LCHF. Bra för kopparabsorption. 

10. Börja med Jod (OBS! Först måste Mg RBC & Se RBC vara optimalt) tills dess tillsätt jodrika livsmedel som kelp, tång, kammusslor, torsk, ägg, tranbär, etc. i kosten.


Ytterligare faktorer som ska beaktas avseende ceruloplasmin (Cp):


* Klorerat vatten är dåligt för koppar och magnesium, och ger svårigheter med Cp-   produktionen.

* Hög dos av Zinktillskott BLOCKERAR kopparabsorptionen, vilket minskar Cp-produktionen.
* Molybden är känt för att binda koppar och BLOCKERA Ceruloplasmin-produktionen.







Här kommer en lista över de tillskott som rekommenderas ovan som går att köpa på nätet:

OBS! Köp inte över 300 kronor i taget på Iherb - så slipper du att betala tull. Det är bättre att köpa flera paket istället. 

1. Magnesium: 

Jigsaw Magnesium malat finns på Femaleshop i Sverige.  (399:-) 
Pure Encaps Mag Glycinate finns på Iherb.com men slut för tillfället. Alternativ är Doctor's Best. 
Magnesiumolja finns också på Iherb.

2. Adrenal Cocktail: Välj en EKOLOGISK apelsinjuice, då just citrusfrukt är mycket bekämpningsmedel i. Vinsten kan man köpa där man gör vin, finns här på nätet. Finns även på Iherb om man ändå handlar där. Havssalt hittar du också på Iherb men finns även i Sverige. Celtic är den som jag vet är bäst.

3. Nordic Naturals Cod Liver oil finns på Iherb - det finns flera olika så jämför pris och hur mycket det är i dem. Denna smakar apelsin. Jag lovar att naturell smakar verkligen fisklever!
Jag köper på Apotea med citronsmak. Rosita Fiskleverolja ska vara marknadens bästa och det är den säkert med tanke på vad den kostar och att den är naturell. Jag har provat en sked...sedan fick min son dricka upp den.

4. Innate whole-foods C-vitamin finns på Iherb och kostar JÄTTEMYCKET! Ett billigare alternativ är Pure Radiance men då får du ta högre dos. (Jag har tagit fel sort så jag måste byta.)

5. Naturens egna b-vitaminer:
    Bi-pollen finnns på Iherb från ekologiska biodlare. 
   Från Sverige kan du köpa bland annat på Apotea eller Bodystore till exempel.
   OBS! Det smakar SÖTT så är du sockerberoende behöver du vara otroligt medveten om detta!
   Då kan alternativet vara att köpa kapslar som jag hittade här.
   Vetekli kan du köpa i vilken mataffär som helst - välj dock ekologiskt eftersom det också är mycket
   bekämpningsmedel i spannmål.
   Lever finns också i mataffären men ja, att äta lever är inte alla som fixar - köp åtminstone               leverpastej eller mal ner det ihop med köttfärs så har du fått i dig det.
Det är svårt att hitta kravmärkt lever men det finns på nätet om man söker, som man kan beställa hem.
Jag hittade faktiskt lever på kapsel om man känner att man MÅSTE få i sig detta, vilket jag vill göra så Solgar har denna produkt med lever på Iherb.  (OBS! Notera att den även innehåller B12)

6.  Kiselgur - ja, jag hittar inte det! 😒 Jag har frågat mig för på Morley Robbins sida så jag återkommer.

7. Bor hittar du på Iherb för en billig peng. 3 mg/kapsel. 

8. Taurin på 500 mg här och 1000 mg här, på Iherb.

9. LCHF! Inget snack! 😄

10. Ät jodrik mat!

Jag behöver byta ut lite av mina tillskott som jag skrivit om förut på bloggen - byta ut mina c-vitaminer till exempel som inte är whole food. Ska köpa leverkapslarna och det som jag inte har hemma också. 

Man kan ta saker i etapper så blir det inte lika mycket på en gång. Börja med magnesium och kosten oavsett! 

Tänk på vad Morley Robbins säger i början av sin film - det här gäller ALLA - stor, liten, gravid, gammal och ung! 



Viewing all 313 articles
Browse latest View live