Maria Jallow: Härifrån och framåt

Fredagsgodis! Ibland steker jag "vanliga" lchf-pannkakor men idag mådde jag inte så bra, ont i huvudet och lite lätt illamående så jag googlade på ugnspannka och jag ville INTE ha fläskpannkaka vilket verkar vara det vanligaste.
Efter lite letande hittade jag följande recept från HannaKJonssons blogg.
Fyra ägg
Tre dl vispgrädde
Två matskedar fiberhusk
80 gram riven ost
Salt

Vispa ägg och grädde, blanda ner den finrivna osten och sedan fiberhusken. Låt stå och svälla en halvtimme.
Häll i en smord form, inte en långpanna! (ca 00)
In i ugnen i ca 20 minuter på 200 grader.
Jag lät den stå inne tills den fick fin färg.

Till denna eminenta ugnspannkaka serverade jag en körsbärsgucca:

ca 1-2 dl frusna körsbär

0,5 dl vispgrädde

1 dl rysk yoghurt

1 tsk vaniljpulver

lite sötning

Kokade upp körsbären med sötningen. Lät dem svalna och stoppade i vaniljpulver.

Mixade körsbären lite försiktigt och sedan blandade jag ner grädde och yoghurt.

Farligt gott! Man kan välja vilka bär man vill eller bara vaniljpulver också.

Fick i mig hälften av pannkaka och jag är rejält mätt kan jag säga! Har inte ätit så mycket innan idag så jag fick plats med detta. Lär nog inte äta mer idag.

Isis är deppig! Hon fick åka till veterinären idag igen och ta bort dränet. Oliver ringde från veterinären som jag upplevde "skällde" på mig för att det var svullet och frågade om katten rivit på såret. Inte vad jag har sett men hon har ju slickat på bandage-tuben och jag kan ju inte kolla henne när jag är på jobbet. Nu ska såret luftas så när jag är hemma får hon ha tratten på sig även om hon hatar den. Hon kommer inte åt att äta eller dricka så jag får nästan mata henne!
Men ja, ja, en vecka till och sedan slipper hon stygnen också!

Ett av det vanligaste argumenten för att utsätta sig för en gastric by-passoperation eller alla versioner av överviktsoperationer som finns är: - Jag behöver ett verktyg för att klara av att gå ner i vikt!
Samtidigt så ser jag trenden så tydligt i grupperna jag själv har och den andra gruppen som är för Långtidsopererade - de som opererades för mer än tre år sedan. Trenden är att det går undan som attan det första året och saktar av det andra året och det tredje så står det still eller faktiskt börjar vänta uppåt igen...så vart tog det där verktyget vägen?
Försvann det?
Eller är det så att det där verktyget inte ens existerar?
Hur tänkte jag själv inför min operation?
Jag kan ärligt säga att jag nog inte tänkte alls utan mer kände. Jag kände en avgrundsdjup panik över min stora, tjocka kropp. Jag var panikslagen över att jag inte kunde röra mig normalt, att folk glodde och kastade glåpord efter mig och känslorna jag hade inför mig själv som enbart var självförakt. Jag tänkte nog bara: - Jag måste bli av med alla dessa kilon och jag klarar det inte själv!
Är det så alla känner och tänker? Hade någon sagt till mig då, den där gången att nej, du får ingen operation men vi kan sy ihop munnen på dig eller sätta dig på en öde ö där du bara får äta granskott så hade jag gjort det. Jag hade panik och jag känner igen den känslan från många andra som skriver att de ställt sig i kö för operation.
Sedan håller man envist kvar den där känslan av att NU kommer jag bli normalviktig - nu KAN jag inte välja längre...tills man inser att verktyget man trodde att man fick genom att ta bort större delen av magsäcken inte riktigt funkar för nä, det satt ju inte i magen utan i skallen.
Verktyget vi tror att vi får är att vi MÅSTE tänka på vad vi äter och att mängden mat vi får i oss är så liten att man bara MÅSTE gå ner i vikt på grund av de där barnportionerna.
Jag kan säga att jag har nog aldrig tänkt på mat så mycket som efter att jag startade mina grupper på Facebook och den eviga dialogen är:
- Vad äter du?
- Hur mycket äter du?
- Hur ofta äter du?
- Varför går jag upp i vikt efter operationen?
- Varför drabbas jag av blodsockerfall?
- Varför drabbas jag av näringsbrister?
- Varför tappar jag håret?
- Varför tappar jag mina tänder?
- Varför dumpade jag på det här när jag inte gjorde det förra månaden?
- Vad ska jag göra för att gå ner mer i vikt?
- Vad ska jag äta för att gå upp i vikt?
- Hur kan jag få stopp på det här?

Har du inte opererat dig ännu så finns det egentligen bara ett enda svar: Låt bli operationen och fundera på vilka verktyg du behöver som faktiskt baseras på ett beslut, en självinsikt, kunskap och faktiskt VÅGA testa din förmåga att välja bort det som du faktiskt inte SKA äta!
Du kan inte spika i en spik med såg och såga med en hammare.
Varför då tro att du kan det?
Vågar du vara utan spannmål, socker och kemiska tillsatser i din kost?
Vad skulle hända tror du?
Du kommer antagligen ha massor med frågor då också men kanske du får svar som du faktiskt kan göra något med istället bara för att "gilla läget" med näringsbrister, håravfall, dåliga tänder, dumping och blodsockerfall. Du kanske faktiskt slipper gallstensanfall, tarmvred och andra mer otäcka skador som du kan råka ut för efter den där operationen.

Jag skrek TJOOOHOOO häromdagen!
En ung tjej som hade bestämt sig för att inte operera sig skrev i stödgruppen att hon tyckte det var så seeeegt att gå ner i vikt för hon hade bara gått ner tre kilo. Hon skrev så här:

"Jag valde att inte göra GP och ställde in operationen en vecka innan. Blev så himla rädd efter att jag har fått höra. Istället började jag träna och har förlorat 3 kg på 4 veckor :S Snacka om trögt, skulle jag operera mig skulle jag nog redan ha förlorat 10 kg Känner mig som himla deppig, DET GÅR SÅ HIMLA TRÖGT!"

Jag rekommenderade henne lchf och tipsade om två grupper för "vanligt" folk (de som inte är opererade) och så skrev hon att hon redan gått ner två kilo på en vecka och kunde inte riktigt tro att hon gjorde det för hon åt sig mätt, åt gott och mådde så bra!
Då blir jag så där: YES-VAD-GLAD-JAG-BLIR!
Hon vågar!
Hon fixar det!
Den vanligaste reaktionen från många som börjar med lchf är just:
FAN VAD LÄTT DET HÄR VAR!
Så när folk säger till mig att jag är så duktig som gått ner så mycket de sista åren så har jag lite svårt att tycka jag är duktig för det har inte varit en kamp, snarare rena barnleken. Det som varit svårt är alla människors fördomar inför kosten - den där kosten som är utan spannmål, socker och tillsatser. Ja, visst är det konstigt! Men ack, vilket bra verktyg det är!
Det absolut bästa verktyg jag någonsin hittat när det gäller kampen mot sockerberoende och övervikt.
Jag har inte mer karaktär än någon annan. Jag är inte starkare än någon annan
- jag har bara rätt verktyg! (Nu)

Fredagen kom och jag kom hem efter jobbet och hade absolut inte handlat något, då plånboken nästan ekar just nu efter en massa utlägg på skadad katt, bil etc.
Pizza hade jag redan bestämt mig för att göra för jag visste att jag hade grejer till en pizzabotten hemma och var ganska säker på att jag hade till topping också.
Botten blev den Halloumi-botten jag fick tips av min vän Maria men kommer från Birgitta Höglund:

Pizzabotten för 2

2 dl riven Halloumi

1 Ekologiskt Ägg

½ dl Grädde

2 msk Pofiber

Rör samman ingredienserna till pizzadegen. Låt svälla i 10 minuter.

Bred ut till två runda bottnar, ca 1 cm tjocka, på bakplåtspapper. Förgrädda på 250 gr i 10 minuter.

De här bottnarna går bra att lösfrysa och ta fram eftersom och fylla med valfria pizzatillbehör.

Det var den lätta biten. Nu till toppingen.

Hade ingen tomatsås hemma och ingen creme fraiche så det fick bli Färskost med blåmögelostsmak!

Ni vet de där små runda burkarna för en tia.

På detta riven ost, bacon, lök, haricote vertes och några körsbärstomater och häpp så blev det en pizza!

Haricotes vertes är ju inte direkt vanligt att ha på pizzan men den såg så blek ut och det funkade faktiskt och mätt blev jag!

Måste ju också berätta lite om livet utanför köket.
Köpte för två veckor sedan en Crosstrainer! Har kollat i flera månader efter en roddmaskin men dessa är antingen sålda eller så kan jag inte få hem dem men nu hade jag sonen i stan och han åkte och hämtade den. Den kostade 295 kr och nu skulle här tränas hemma i vardagsrummet, framför teven.
Första försöket blev 5 minuter med stumma ben och en puls som jag trodde skulle hoppa ur kroppen.
I söndags var jag uppe i 17 minuter, lite småsvettig och kände mig väldigt nyttig. Särskilt med tanke på att jag parkerade mig i soffan hela lördagen och maraton-tittade på Game of Thrones.
Nu ska jag bygga lite muskler både fram och bak, tänkte jag!

Dessutom blev katten friskförklarad i fredags och slipper både kroppsstrumpa och tratt!

Till påsken kommer mina kära syskon hit och förutom att röja i pappas hus för försäljning ska vi umgås och jag får presentera Magnoliorna för min syster som aldrig sett dessa i verkligheten. De finns inte i Norrland och jag älskar dessa fantastiska blommor. Det doftar så underbart när de blommar!

Frisk katt, vår, en Crosstrainer och efter ett litet aggressivt besök hos doktorn förra veckan så verkar mina "problem" vara rätt okej.
Jag kommer inte dö av näringsbrist än på ett tag verkar det som. Jag har fått en remiss till överviktskirurgen på Sahlgrenska angående mina värden så den storyn är inte slut än.

När man är gbp-opererad har man ingen magsyra i magsäcken utan den finns längre ner i tunntarmen där den faktiskt inte ska vara och enzymer som också ska hjälpa till att bryta ner kosten och få ut näringen och därför drabbas alla som opererar sig av näringsbrister på olika sätt men ändå alltid någon form av brister. Vården uppmanar opererade att äta protein först och sedan resten och att vi ska äta näringstillskott.

Jag har ramlat över ett enzymtillskott som jag tycker verkar vara väldigt bra och intressant som innehåller tre olika enzymer: Betain/Pankreatin/Pepsin
För att förstå vad dessa enzymer betyder för kroppen kommer här en förklaring:

Betainär en källa till metyl. Det påstås vara en B-vitamin (B10).
Vad är betain bra för?
Betain kan vara bra för immunförsvaret, nervsystemet, hjärta, blodkärl och när stressen är för hög. Ryggmärgs fel på nyfödda och Alzheimers sjukdom, kan behovet av betain öka.
Levern använder betain för att producera cholin, ett läkemedel som förbättrar minnet minska nervositeten, öka muskel tillväxten och förebygga leversjukdom.
Brist på betain
Underskott av betain sägs vara vanligt idag, då särskilt i kombination med ett högt intag av protein och otillräckligt av metyl. Höga nivåer av aminosyran homocystein är vanligt förekommande, och en minskning genom att tillföra betain då kroppen också kan omvandla homocystein tillbaka till metionin. Vid högt intag av alkohol har kroppen ett ökat behov av betain.

Pankreatin hjälper din kropp att bryta ner fett, stärkelse och protein i den mat som du ätit när den passerar genom tarmarna. För att pankretatinet ska blanda sig ordentligt med maten är det inneslutet i små pellets.

Pepsinär en viktig komponent i magsaften. Där påbörjar pepsinet nedbrytningen av protein (klyver bindningen till till exempel tyrosin och fenylalanin). Pepsin kräver sur miljö och arbetar i nedre delen av magen. Den finns i magen på däggdjur.

Så här beskrivs själva tillskottet, översatt från engelska:

Åldrande, sjukdomar och överanvändning av antacida (läkemedel mot sura uppstötningar, t ex omeprazol och novalukol) kan bidra till en otillräcklig utsöndring av saltsyra och pankreasenzymer, vilket resulterar i ofullständig matsmältning. Denna maldigestion kan leda till olika hälsoproblem, bland annat näringsupptag, matsmältningsproblem (t.ex. gaser, uppblåsthet och diarré) och vitaminbrist (speciellt för de fettlösliga vitaminerna). Thorne erbjuder saltsyra och ren pepsin. Till skillnad från många kosttillskottsföretag är pepsinet som används i Thornes produkt ren, outspädd och laktosfri. Thornes rena pankreatin är också laktosfritt och har den högsta styrkan och renheten som är möjlig. Dessa element kombineras i en formel, BPP, för att hjälpa och stödja den övergripande matsmältningen. Personer som kan ha låg saltsyra-produktion och har dåligt upptag av protein, kolhydrater och fetter bör överväga BPP.

Saltsyreutsöndringen i magen gör flera positiva saker. Det hjälper protein-matsmältningen genom att aktivera pepsinogen till pepsin , det gör magen steril mot intagna patogener (smittämnen, gifter, stress och autoimmunitet) och det hämmar oönskad överväxt i tunntarmen, vilket uppmuntrar flödet av galla och pankreasenzymer (enzymer som hjälper till att bryta ner näring). Saltsyra underlättar också upptaget av ett antal näringsämnen, inklusive folat, vitamin B12, askorbinsyra , betakaroten , järn, och vissa former av kalcium , magnesium och zink. Ett flertal studier har visat att saltsyrasekretionen i magsäcken avtar med stigande ålder. Överanvändning av antacida (Läkemedlen som motverkar sura uppstödningar) kan också leda till låga nivåer av saltsyra i magsäcken, vilket kan resultera i dåligt proteinupptag.

Pankreatin är en blandning av flera matsmältningsenzymer som produceras av celler i bukspottkörteln. Pankreatin består av amylas , lipas och proteas . Pankreatinproduktion och utsöndring från bukspottkörteln är avgörande för matsmältningen och absorption av många näringsämnen, speciellt fett.

Det här tillskottet kan köpas på nätet bland annat på sidan jag översatte från som heter www.naturprodukter.se

Jag kommer köpa detta och testa!

Den här påsken blev inte riktigt som alla andra eller som alla andras kan man också säga. Min syster Emma åkte ner från Sundsvall och åkte med min bror från Stockholm till Västergötland för att först och främst röja på pappas gård så den kan säljas. De sov över i närheten på vandrarhem de två första nätterna och det var lite frustrerande att inte kunna hjälpa till. Men de dök upp på påskafton här hos mig och jag fick bjuda dem på den påskmiddag som jag planerat: Önskemålet från Emma var att få äta lamm och lamm fick det bli! Hittade lammrostbiff på ICA som jag inhandlade och tillagade i min romargryta efter konstens alla regler med salvia, rosmarin, timjan, vitlök, peppar, salt och en skvätt rödvin.
Till detta serverades allsköns rotsaker: kålrot, palsternacka, rödbetor, potatis, morot, majrova och lök. Dessa förvällde jag först och sedan in i ugnen med Ghee och salt. Min syster tål inte mjölkprotein så jag gjorde även en rödvinssås som skulle vara den bästa enligt kocklandslaget
.

Jag ska ärligt bekänna att lamm inte är min grej alls. Jag tycker det luktar fruktansvärt illa när man tillagar detta kött men köttet gick att äta och även den egenhändigt gjorda såsen som jag tog lammskyn från romargrytan som bas och bara blandade ihop med creme fraiche och soja. Men jag var tvungen att diska direkt efter för det luktade lamm i hela köket!

Alla var nöjda med middagen faktiskt, inklusive mig själv.

Till dessert blev det en mejerifri dessert: Äggtoddy med hallon, lime och marängvisp. Receptet är enkelt och det enda som var svårt var att få till rätt sötma utan socker och jag fick ta det jag hade hemma faktiskt, lite sukrin och suketter!

Det funkade också! Den enda som inte gillade det var Samantha som tyckte det var slemmig konsistens och jo, lite "slemmigt" var det men smakade gott ändå!

Den stora behållningen var nog att faktiskt få sitta ute och äta och njuta av värme och sol! Vi drack även rödvin till Ecologica - krav och ekologiskt och gott!

Dagen därpå, påskdagen blev det andra bullar! Vi gick upp tidigt och åkte iväg mot pappas dödsbo för ett sista ryck och då var jag och Samantha med också - så dubbel styrka!

Kan bara säga en enda sak: - JÄVLAR vilket jobb brorsan och syrran hade gjort! Utan att gå in på några detaljer så var gården 50% "renare"än innan. Jag städade bland allt plank, brädor och träbitar som låg lite överallt och rullade däck för glatta livet. Vi SLET som djur och alla var helt slut. Emma och Anders var nog mer slut än jag och Samantha efter sina två städdagar själva men när man är så slut i kroppen att man nästan snubblar på sig själv, då har man jobbat hårt!

Vi svor, svettades, skrattade och eldade, kastade, rev och slet men man kan åtminstone säga att vi hade tur med vädret.
Nu är det bara försäljningen kvar - hoppas vi!
Innan vi åkte tillbaka till Göteborg drog vi in i närmaste tätort och alla (utom jag) ville ha Kinamat. Vi hittade en kinarestaurang och klampade in i en tom lokal och till min glädje hittade jag något jag kunde äta också: Omelett med räkor...
Den var inte riktigt som jag förväntat mig och såg ut ungefär så här:

Den luktade och smakade...KINESMAT! Anar att de stekte räkorna och omeletten i traditionsenliga olja, kryddad med glutamat och annan "skit". Hade jag inte varit så hungrig så hade jag inte ätit den alls.

Dottern och syskonen beställde in någon kycklinggryta som tydligen smakade "skunk" och de åt inte jättemycket, de heller.

När jag skulle sova åkte någon konstig form av "halsbränna" upp och ner i magen och har hållt på hela dagen idag.

Det hade nog varit bättre att skippa det där restaurangbesöket helt och ätit något snabbt när vi kom hem men vi kom inte hem förrän elva på kvällen och fast man var så trött var det svårt att sova, då tankarna kretsade kring allt som har med pappas dödsbo att göra + plus den brännande känslan jag hade i magen.

Idag är jag både trött i kroppen, själen och skallen och hade behövt sova mer än jag gjort de här dagarna.
Glädjen satt i att få umgås med mina fina syskon och familjen ändå!

Fick "order" av Adam igår kväll att han behövde nya byxor och jag sa till honom att möta mig på jobbet i eftermiddag. Så gjorde han och vi åkte in till stan för att handla byxor. Det är Hennes&Mauritz i Femman som gäller när han ska byxor. De har ofta bra och ganska billiga byxor och jag släpper honom "lös" i affären. Han får plocka vad han gillar, prova och sedan bestämmer jag vad av det han vill ha som jag köper.
Det blev ett par jeans, ett par jeansshort och en t-shirt. Under tiden gick jag runt och kikade på damavdelningen och hittade egentligen ingenting. Lite befriande att inte hitta något som man bara måste ha för det är så snyggt!
Efteråt gick vi och käkade kycklingsallad för båda var jättehungriga. Jag blev mätt och Adam var fortfarande hungrig på den "lilla" salladen som serverades men vi var i alla fall inte vrålhungriga längre.
På väg ner till spårvagnen går vi förbi ett annat H&M och jag ser en klänning som hänger i fönstret som får mig att tvärstanna och gå in i affären. Där hänger ett gäng i storlek L och M och jag grabbar tag i storlek L av gammal vana och hänger den med galgen runt halsen och konstaterar att den är både för lång och för stor...hm, jag får väl testa Medium då. Gör samma sak med den och måttar över höfterna där jag är bredast och säger till Adam att den här är nog för liten. Han tycker jag ska gå och prova i provrummet och jag gör så.
Den är för STOR!!!!
Ber honom gå ut och kolla om den finns i small men det gör den inte och vi bestämmer oss för att gå tillbaka till Femman och se om den hänger i de andra affärerna och efter andra försöket hittar jag den och i storlek small...jag går in i provrummet och drar på mig den utanpå min tröja och min kjol och den ...PASSAR PERFEKT!
Hjärtat stannar fan i mig! Jag har ALDRIG haft storlek small på mig! Jag har lust att hoppa och tjoa och skrika - JAG HAR SMALL PÅ MIG!!!
Jag trippar runt lite och Adam bara flinar åt mig.
Jag måste erkänna att det här kändes större än att hamna på rätt sida av 100-sträcket faktiskt.
Jag är INTE stor i min kropp och utan allt fett som legat runt mig så är jag precis så där liten som jag är född att vara.
Men det här var en stor grej för mig!
Ursäktar kvaliteten på bilden, fotografen är Adam och mobilen är ju inte den bästa men så här blev det!

Denna klänning kommer jag ha på Adams skolavslutning har jag redan bestämt. Har ett par sandaler med en liten klack på så jag inte släpar klänningen i marken. Men oj, vad fin jag känner mig i den här!
Tänker på att jag jag inte gjort någon plastik och har fortfarande en hel del kilon som jag bär på (mest på benen) och ändå känner jag mig som en miljon just nu!
Det är sådana här små stunder som ger en rent egoistisk glädje över att faktiskt vara stolt över sig själv!

Om man googlar på Bikarbonat eller "Baking Soda" så får man massor med träffar på vad man kan göra med denna exellenta produkt. Känns nästan som det kan fixa allt från putsa silverbestick, ta bort fläckar från kläder till att borsta tänderna med och bota cancer.
Hittade i en artikel som tipsar om fem bra grejer som man använda detta till som är enkelt och genialt.

Det är svårt att hitta en matprodukt mer mångsidig än bakpulver. Denna vita lösliga förening, som också kallas natriumbikarbonat, har använts i århundraden - och så långt tillbaka som det gamla Egypten - som ett naturligt rengöringsmedel och konserveringsmedel. 1843, när brittiska kemisten Alfred Bird, skapade det kommersiella bakpulvret,vann ytterligare i popularitet som en snabbverkande jäsningsmedel i bakverk.

Idag finns bakpulver i nästan varje hem, och det är fortfarande populät att använda i bakning. På grund av dess pH-reglerande förmåga, har dock denna billiga och miljövänliga produkt långt fler användningsområden än de flesta inser - och många av dessa användningsområden sträcker sig långt utanför köket.

Deodorant

Bakpulver är starkt antibakteriellt och kan döda bakterierna som gör att svett luktar. Blanda bara ett kryddmått bakpulver med en liten mängd vatten (undvik att lösa upp det) och gnugga lösningen under armarna. Detta är ett mycket mer naturligt sätt att neutralisera lukter än att använda kommersiella deodoranter, vars ingredienslista ofta ser ut som en kemikalielista.

Observera att bakpulver är inte en anti-transpirationshämmande. Naturliga anti antiperspiranter existerar inte, eftersom endast kemikalier kan stoppa kroppens svettkörtlar från att fungera (vilket är en dålig idé, och kan leda till kronisk toxicitet). Därför kommer du fortfarande svettas när du använder naturliga deodoranter som bakpulver, men svetten kommer att ha en neutral doft.

Tandkräm

Det finns en bra anledning till varför många naturliga tandkrämer innehåller bakpulver: dess antibakteriella egenskaper att förhindrar plack (och bleker tänderna som en bonus). Det är inte nödvändigt att köpa en dyr naturlig tandkräm, när bara bakpulver gör jobbet lika bra.Ta en nypa bakpulver i en liten skål. Blanda med lite vatten tills lösningen är något rinnande. Vissa människor tycker om att lägga havssalt till lösningen för att öka dess effektivitet.

FDA har desperat försökt att skrämma bort folk från att använda bakpulver som tandkräm genom att hävda att det slipar bort emaljen. Liksom andra hävdvunna tandrengöringsmedel såsom väteperoxid, men denna påstådda slipförmåga kan kontrolleras genom utspädning. Om dina tänder är känsliga, blanda i mer vatten till lösningen. Detta kommer att minska styrkan, vilket resulterar i en mjukare (men ändå effektiv) rengöring.

Syrabindande

Om du lider av halsbränna, matsmältningsbesvär, eller något annat tillstånd som orsakas av överskott av magsyra, lös upp en tesked bakpulver i en glas vatten och drick lösningen långsamt (helst på tom mage). Bakpulver är starkt alkalisk och hjälper neutralisera magsyran på nolltid. Faktum är att de som lider av kroniska besvär av överskott av magsyra erkänner ofta att den lättnad som tillhandahålls av bakpulver är mer långvariga än vad som tillhandahålls av kommersiella magsyrebindande mediciner.

Ansiktsrengöring

Bakpulver är bra ansiktsrengöring, och är känt för att förbättra akne, eksem, pormaskar och andra hudåkommor. För att göra en ansiktstvätt, blanda 2 tsk bakpulver och 1 tsk varmt vatten i en liten skål, rör sedan blandningen tills det blir en mjuk pasta. Skölj ansiktet med varmt vatten (detta kommer att bidra till att ta bort överflödigt smuts), täck ansiktet med pastan med hjälp av fingrarna. Gör cirkulära rörelser verkar fungera bäst. Slutligen, efter ett par minuter har gått, ta bort pastan och tvätta ansiktet noga med varmt vatten tills alla rester är borta.

Tvättmedel

Lägg bakpulver i din tvätt är ett effektivt, kostnadseffektivt och kemikaliefritt sätt att hålla dina kläder rena och mjuka. Lägg bara till en halv kopp bakpulver till varje tvätt (om du rengör tvätten för hand i en balja med vatten) eller tvättmaskinens sköljning. Bakpulver är ett särskilt bra val för människor som föredrar kläder gjorda av naturliga fibrer som bomull, lin eller hampa. Egentligen, vad är det för mening med att köpa dessa naturliga kläder om de bara kommer att vara förstört med kemiska rengöringsmedel?

Var och storhandlade igår och bestämde mig för att köpa ett paket med kycklingfärs, vilket jag aldrig gjort förut. Någon gång måste man ju prova något nytt! Adam älskar kyckling i alla former så någon skulle ju kasta sig över maten vad jag än bestämde mig för att göra med denna färs.
Idag blev det!
Jag tog fram matberedaren och mixade ihop:
Färsk Salvia, timjan, persilja och torkad basilika - ca 1 msk av varje.
En stor lök
3 klyftor vitlök
ett ägg
2 msk Philadelphiaost
2 tsk fiberhusk
1 msk mandelmjöl
salt, peppar, lite chilliflakes, ca 2 krm spiskummin

Detta fick stå och tjocka till sig i ca fem minuter.
Sedan blandade jag ner detta i kycklingfärsen med en slickepott. Har kommit på att den är effektivast att använda när man blandar ihop köttfärs.

Jag formade små bullar/biffar och lade i en smord, ugnsfast form.
In i ugnen i ca 30 minuter på två hundra grader.

Till detta serverade jag en salladssås på:
3 msk majonnäs
3 msk rysk yoghurt
2 msk torkad basilika
2 vitlöksklyftor
1 tsk citronsaft
salt, peppar

Blanda ihop det i en hög burk med stavmixer

Sallad med ekologisk salladsmix, eko-tomater, gurka, ostkuber och oliver. (Det var vad jag hade hemma)

Det är nu jag ska tala om att det var supergott!

Ärligt - nej, kycklingfärs kommer jag aldrig köpa igen. Det smakade ...inget! Hade ju massor med kryddor i och ändå smakade det typ barnmat. Lättuggat och smaklöst.

Nä, det blir biffar på vanlig köttfärs i fortsättningen!

Salladssåsen och salladen räddade det hela!

Tröstade mig med att göra det jag gör varenda vår: Måla tånaglarna! Det blev rosa för jag kämpar med att lära mig att vara politisk (igen) och för mig är det Feministiskt Initiativ som gäller!

Denna helt underbara helg är till ända. Sommarvärme och jag har varit utomhus så mycket jag bara kan!

Jag har rensat ogräs, sått olika sallader i min ena drivbänkt, planterat blommor och sått ännu mer blommor. Går och pillar både här och där och kontrollerar om det finns något liv i alla mina krukor, vilket det inte gör så det kommer komma mer blommor.

Gick en tur med kameran i det fina kvällsljuset förut och kan man annat göra än att älska naturen nu!

Min 15-årige son har en klasskamrat som är kraftigt överviktig och Adam har försökt hjälpa honom med att byta kostvanor men det har inte gått så bra och jag vet också varför. Hans far dog för något år sedan i en överviktsrelaterad sjukdom och det var då sonen började fundera på sin egen vikt. Till saken hör att hans mor som inte kan särskilt bra svenska inte heller vill förlora sin son också p g a överviktsproblematik. Men kunskaperna saknas och kanske även motivationen. Ingen tonåring klarar av att gå ner i vikt av egen kraft. De har ingen makt över vad som handlas mer än att de kan ha önskemål men då behöver man också en förälder som sitter inne med den kunskap som krävs för att köpa rätt grejer.
Ett sådant "fall"är ett tacksamt offer för överviktsoperation! Min son berättade idag att pojken funderar på att operera sig och jag vet ju att ingen omyndig person kan ta det här beslutet själv utan det är föräldrarna som tar det beslutet och i det här fallet en mamma med bristfälligt språk i svenska och med en rädsla att förlora sin son på samma vis som hon förlorat sina barns far.

Här känner jag verkligen hur samvetslös vården är:
- Man ger "traditionella" kostråd vilket i sin tur är kalorisnål kost med kemikalier, socker och kolhydrater vilket i sin tur påverkar en ung person som fortfarande växer och har massor med hormoner i kroppen som spökar att både gå omkring med ett ständigt sug i hjärnan och vara hungrig. Att gå ner i vikt är synonymt med svält vilket det verkligen inte behöver vara om man äter lchf-kost, men man måste FÖRSTÅ vad lchf är för att klara det och då måste hela familjen vara involverad. Min egen son klarar inte av att hålla sig till lchf om inte jag är "på" hela tiden vilket jag faktiskt inte varit och det resulterade i att han återigen fick akut magkatarr. Jag har ju hört hur han sagt vid flera tillfällen att han viss kan äta bröd utan att bli sjuk och jag har förstått att han "fuskat" men det han missade var inte OM han skulle få magkatarr igen utan NÄR och det kom. Plötsligt stod han över toaletten och kräktes igen och låg dubbelvikt i sängen i magkramper. På morgonen innan han skulle till skolan stod han och masserade magen och gnydde medan jag "skällde" på honom för att han inte litat på mig men inget ont som inte har något gott med sig; Han förstod allvaret i mina ord och han sa själv: - Man lär sig av sina misstag. Skillnaden är att min son blir snabbt av med sin magkatarr om han följer mina kostråd. Men vad händer när man gjort en gastric bypass-operation som tonåring och upptäcker efter tio år att man drabbats av svåra näringsbrister, har fått tillbaka sin övervikt och vad händer? Då är han 25 år och det är fortfarande ungt! I värsta fall åsamkar han sig hjärnskador och med tanke på att hela familjen inte har den kunskap om näring som behövs för att bryta det här mönstret innebär också att personen behöver lika goda kunskaper i svenska som t ex jag har. Det har inte ens många som är födda i Sverige. Ska sonen sitta och "översätta" alla dokument som ska skrivas på?
Vad händer om han läser något som han tycker att mamma inte ska veta? Hur lätt är det inte?
Att bo i Angered där ohälsotalet är nästan dubbelt så stort som i övriga Göteborg säger en hel del - det finns inga tolkar i världen som kan förklara vad läkarna inte säger, liksom.
Jag sa till Adam att säga till sin kompis att jag och han kan komma hem till kompisen och prata med familjen - jag tvekar inte en sekund! Jag har undervisat i svenska för invandrare i över 20 år så jag vet hur jag ska tala för att få mamman att förstå -jag tänker inte ge upp det här! Det här kommer jag göra gratis för INGEN tonåring ska behöva utsätta sig för en överviktsoperation så länge jag kan stoppa det och det innebär också att jag kommer stötta och hjälpa hela familjen för att få både den kunskap de behöver men också det känslomässiga stödet - om de tar emot det.

Satt och zappade mellan kanalerna på teven häromkvällen och fastnade på ett program som heter "United States of Bacon" där en snubbe åker runt och äter sjukt mycket bacon men ja, är man lchf:are så är ju bacon rätt vanligt att äta. Blev i alla fall väldigt inspirerad av ett recept som heter Bacon Mealoaf Sandwich. Tänkte att det där kan jag göra om till att passa lchf.

Sagt och gjort!
Jag gjorde dubbel sats för att kunna skiva upp och styckfrysa.
Använde ett big-pack blandfärs.
1 stor lök
1 dl persilja
1 msk timjan
4 krm vardera av chiliflakes, timjan, svartpeppar, salt och 2 krm vitpeppar.
Ett eko-ägg
2 msk Philadelphiaost

Finhacka lök och blanda ihop med övriga ingredienser och blanda sedan ner köttfärsen.
Ta fram en/två avelånga ungsformar och klä dem med bacon. Jag hade kvar ister från gårdagens middag som var stekt fläsk så jag valde att smörja kanterna med det innan jag lade ner baconskivorna. Ett paket till varje form.
Lägg ner köttfärsen i formarna och platta till lite så det inte blir glipor i färsen. Vik över baconet.
Jag lade till skivad rödlök på toppen och några klickar smör också.

In i ugnen på 220 grader i ca 30 minuter.

Innan jag vände ut köttfärslimporna hällde jag över fettet och köttskyn från formarna ner i en såsgryta.
Jag lät vätskan reducera med en buljongtärning och lite Liquid Smoke, ca 1 tsk, för att få en rökig smak på såsen. Sedan blandade jag ner ca 1 dl creme fraiche.

Jag vände över limporna på ett platt ugnsfast fat och lät baconet få lite färg också på 200 grader med övervärme i ca tio minuter.

Till detta kokade jag MOS! Ja, jag är tokig i mos! Det blev hälften broccoli, hälften blomkål och faktiskt några "klumpar" spenat.

Det här blev GOTT! Eftersom det är serverat med mos så behövdes bara lite sås som smaksättare och den rökiga smaken kom fram på ett fint sätt.

Denna middag lyckades jag åstadkomma med en hand och dessutom med vänster.

När jag kom hem från jobbet i onsdags började jag få ont i handen, under tummen, som om jag slagit i handen i något vilket jag inte hade gjort. Tänkte att det var min karpaltunnel som spökade igen efter en hel dag med handskrivna månadsrapporter. Jag tänkte som jag brukar göra: - Det går över.

På natten vaknade jag av att handen gjorde för ont och gick upp och smörjde in handen och handleden i Iprensalva. Såg att jag var rejält svullen under tummen och lite röd.

På morgonen hade det inte blivit bättre, snarare värre och jag smörjde in med mer Ipren och även tigerbalsam och drog ner till stan för att demonstrera och lyssna på en av mina kvinnliga förebilder, Gudrun Schyman! Fick inte bara se och höra henne - jag fick krama henne också! Min lycka var total!

Efter detta känslomässiga möte gick luften ur mig och jag orkade inte ignorera värken i min hand så jag åkte hem och när jag väl kom hem insåg jag att det blivit ännu värre.

Jag kunde inte vrida handleden, använda handen i princip alls utan att det gjorde fruktansvärt ont och det röda började sprida sig neråt på armen (eller uppåt). På kvällen var det ännu rödare och värre. Ringde sjukvårdsupplysningen på uppmaning av en vän som tyckte att det kanske var en propp och SÅDANT vill man ju inte tro! Sköterskan som svarade tyckte att jag skulle åka in direkt om jag mådde dåligt för om jag hade feber (jag sa att jag frös) så kunde det vara allvarligt. Efter samtalet tog jag tempen och nej, jag hade ingen feber så jag valde att stoppa ner handen i min skena och lägga mig...och mot alla odds sov jag hela natten! När jag vaknade gick jag ner till vårdcentralen för att konstatera att de har slutat med drop in så jag fick en bokad tid till kvar över ett. Hem igen och lyckades med konststycket att duscha. Ganska bökigt att få av sig kläder, tvätta håret och kroppen med EN hand men det gick. Väl hos doktorn blev han nog lite chockad när han såg handen och sa: - Oj, vad har hänt här! Vi måste ta en snabbsänka och tempen direkt. Det här ser ut som en bakterie! Ingen feber fortfarande och inget anmärkningsvärt på sänkan. Fick recept på pencillin för hud och leder och även aniinflammatoriska tabletter som tydligen är smärtlindrande också. Hem och trycka i sig lite mer piller då! Men det var nog bra för jag lyckades ju få ihop middagen också.

Nu orkar nog inte handen mer för jag känner hur ont jag har när jag skriver.

Doktorn sa att om det blir värre i helgen måste jag åka in akut och har det inte blivit bättre på måndag så måste jag komma tillbaka till Vårdcentralen så nu håller jag tummarna för att det blir bättre!

Som jag skrev i mitt förra inlägg så var jag på VC och fick utskrivet pencillin och även antiinflammatorisk medicin mot min röda, svullna hand/handled. Snäll som jag är så tuggar jag i mig dessa tabletter och redan på lördag morgon när jag vaknade var handen betydligt bättre. Svullnaden i fingrarna hade släppt och det var bara handleden som fortfarande var lite röd och svullen. Fick hålla mig ganska lugn för att det inte skulle göra ont men som sagt, det var mycket bättre!

Däremot var jag ganska trött rent allmänt så dagen tillbringades faktiskt i soffan framför teven där jag "skövlade" mig igenom Game of Thrones och två filmer: Hysteria och 47 Ronins. Båda var helt okej.

Vid halv ett-tiden tyckte jag det var dags att gå och lägga sig så jag gick ut i köket och stoppade i mig en pencillintablett, en tablett Multimineral och en zink + B12 och Egazil - som jag alltid gör. Tillskotten förändras lite beroende på vad jag har hemma men det är ändå samma procedur. Vissa tillskott tas på kvällen och vissa på morgonen.

Tänder kvällens sista cigg och spelar kvällens sista wordfeud på mobilen. (Ja, jag spelar Wordfeud med min granne sedan ett år tillbaka)

Drar sista blosset och något händer:

Det känns som någon tar strupgrepp på mig och jag får svårt att andas, blir darrig och yr och kallsvettig på tio sekunder och det känns som jag ska svimma. Jag får faktiskt panik -jag blir så rädd att jag ska tappa medvetandet innan någon vet att jag gör det och naturligtvis är jag ensam hemma. Jag försöker med darriga fingrar slå 112 och aldrig har dessa tre siffror varit så svåra att slå!

När jag väl kommer fram och telefonisten svarar så sticker det i fingrar och tår pga att jag andas för snabbt men kvävningskänslorna vill inte släppa riktigt. Det gör ONT i solar plexus och jag är riktigt, riktigt rädd.

Naturligtvis får jag intrycket av att larmtelefonisten tycker jag är hysterisk och har fått en panikångestattack men nej, jag känner mig själv bättre än så.

DET här har jag däremot ALDRIG upplevt och den naturliga reaktionen är ju rädsla - jag vill INTE dö eller svimma liksom.

Ambulans skickas och jag ringer Adam som jag tvingar prata med mig under tiden jag väntar på ambulansen. Vi fick vänta i ca 20 minuter. Killarna som kommer är underbara som de brukar och tar temp, ekg och snabbsänka och frågar allt de kan komma på att fråga. EKG visar inget konstigt, pulsen visar inget konstigt, blodtrycket är lite högre än vanligt men det beror ju också på den stress jag ändå känner. Jag upplever att de akuta symptomen har släppt men jag är yr, fryser och känner att det smärtar i solar plexus. Jag börjar misstänka magen och ambulanskillarna är rörande överens med mig när de förstår att det inte är någon pågående hjärtattack.

Men vi tar det säkra före det osäkra och vi åker mot Östra Sjukhusets akut.

När jag väl kommer dit får jag ta ytterligare ett EKG och lämna en sänka och sedan....får jag vänta i fyra timmar på att prata med en läkare.

Orsak: TVÅ LÄKARE PÅ HELA JÄVLA AKUTEN EN LÖRDAGSKVÄLL!!!!

HUR FAN KAN DETTA VARA OKEJ???

Vad skulle hända om det kom in tio mycket allvarliga akutfall på samma gång t ex från en brand, stor bilolycka med många inblandade eller en stor sammandrabbning med våldsamma personer?

Det kallas för AKUT!!! OM det inte är akut så kan man ju vänta tills nästa dag vilket man nästan får göra ändå.

Den slitna läkartjejen bad om ursäkt flera gånger för att jag fått vänta så länge på första undersökningen men ja, inte blev jag "gladare" av det. Hon uttryckte att den anti-inflammatoriska tabletten jag fick antagligen utlöst någon slags akut reaktion i magen. Den smärta jag kände i solar plexus är ungefär där magmunnen är och matstrupen går från det stället och under mitten av revbenen - den enda känsla jag fortfarande kände fyra timmar senare. Hon tyckte även att den där "bakterien" i handen nog var en felaktig diagnos eftersom jag var så snabbt bättre på ett dygn. Hade det varit en bakterie så hade det tagit längre tid att bli av med symptomen.

Hon rekommenderade mig att inte ta mer antibiotika eller anti-inflammatoriskt även om just penicillinet skulle vara ett av de snällare sorterna i magen. Hon tyckte jag skulle testa att köpa Novalukol eller något annat magsyrehämmande läkemedel.

Kan ju säga att jag inte var på så himla gott humör när jag klev ut från akuten 04.40 på söndag morgon. Gick ner mot spårvagnen och där stod en taxi som jag tog. Orkade inte vänta ytterligare 45 minuter på att första spårvagnen skulle börja gå.

Så notan för mina små krämpor blev:

Läkarbesök 100 kr

Mediciner 345 kr

Ambulans 300 kr

Taxi 350 kr

Ska jag även köpa Novalukol? Vad ska jag göra med de två mediciner jag köpte i fredags? Lämna tillbaka dem och få pengarna tillbaka?

När jag kom hem drog jag i mig en tsk Bikarbonat i ett glas vatten och ett glas Ekologisk A-fil.

Okej...vad har jag lärt mig av detta?

Jo, att nästa gång om det händer igen - jag stannar hemma, då vet jag vad det är.

Sådana här anfall har jag läst om från många andra gbp-opererade men jag har aldrig själv upplevt detta förut. Nu vet jag hur det känns och jag kan ärligt säga att det var en av mina värre upplevelser faktiskt.

Betänk då att jag har varit nära döden några gånger och fött tre barn.

Kan inte låta bli att tänka på alla dessa personer som drabbas av detta flera gånger i veckan eller de där unga tonåringarna som Sahlgrenska skär i - hur reagerar de om de hamnade i samma läge som jag gjorde igår. Det var otäckt - riktigt otäckt!

Jag vet inte vad som händer men något är inte som det brukar vara med min mage. Jag är rätt van vid att magen inte hänger med varje dag. Ibland är det bara som att den stänger av men de sista dagarna har det nästan varit mer en regel än undantag. Jag vaknar på morgonen och magen är svullen och "tyst" vilket i sin tur gör att jag inte ens vill dricka mitt fett-kaffe med ägg som jag brukar dricka sedan 1,5 år tillbaka. Den starten gör att jag inte dumpar på morgonen och magen kör igång efter ca 30 minuter.
Både igår och idag har jag inte kunnat dricka min frukost och ätit mitt första mål mat vid lunchen på jobbet - då mina två ägg. Det innebär samtidigt att jag är sjukt hungrig när jag kommer hem så jag har ätit något snabbt innan det är dags för middag.
Idag när jag kom hem åt jag två matskedar av den spenatlåda jag gjorde igår till fisken för jag var jättehungrig även om magen varit "tyst" hela dagen. Tog det lugnt en stund och sedan satte jag igång med dagens/kvällens middag och någonstans under tiden jag lagade mat så kände jag samma "andnöd" som i lördags även om det inte var lika starkt och samtidigt blev jag så där yr i mössan och svettig. Var tvungen att sätta mig för energin bara försvann ur kroppen - jag orkade helt enkelt inte även om jag inte drabbades av panik som i lördags. Hade ju inte ont någonstans och Oliver var hemma så han tog över matlagningen medan jag satt på stolen och svamlade fel ord. Kunde alltså inte ens prata ordentligt. Drog i mig ett glas bikarbonat, vilket jag börjat göra varje morgon nu. Men jag har inte känt någon brännande känsla som jag gjorde i lördags - bara denna yrsel, trötthet och lite svårt att andas. Vad är det här egentligen???
Det släppte så smått och vi åt - jag åt sakta, sakta. Känner mig fortfarande lite trött men jag brukar ju bli det efter att jag har ätit. Utmanade mig genom att göra efterrätt också: Chiafrön med några jordgubbar och körsbär mixade med A-fil, lite grädde och lite rysk yoghurt. Tänkte att det kanske får fart på magen.
Det lär jag märka i morgon när jag vaknar. Tänker dricka mitt fettkaffe i morgon även om jag känner mig mätt och uppsvälld för kokosoljan brukar sätta fart på min tröga mage när den är tyst.

Känner att den här sista veckan har magen sakta börjat stabilisera sig igen efter min lilla "resa" med utslagen mage och ambulansfärd.
Boostat mig varje morgon med 4 krm msm och 2 krm bikarbonat som jag shottat. Sedan mitt "vanliga" kaffe med kokosolja, smör och ägg.
Veckans händelser gav mig en ny insikt också genom mitt jobb. Både på torsdagen och fredagen var det fika på jobbet av särskilda anledningar och det skulle som vanligt serveras socker i någon form. MEN!
Mina kära kollegor har ju faktiskt förstått att jag inte äter socker, även om de inte har så stor koll på vad LCHF innebär men bara tanken på att de lägger ner energi och tanke på mig när det ska fikas är ju helt underbart. På torsdagen fick jag en tallrik med skinka, melon, babybellost och lite chiafrön på medan kollegorna åt Vaniljhjärtan och vetelängd. På fredagen fick jag en sallad med allt möjligt gott medan kollegorna åt persiska "kakor" och morotskaka. Det nya för mig var inte vad jag fick äta istället för de där kakorna utan vad jag kände.

Först och främst kände jag mig väldigt förfördelad som fick äta något som var fyllt med kärlek och framför allt: Näring! (Även om allt inte var sådant jag själv skulle äta om jag köpt det.)
För det andra så kände jag någon slags "tycka-synd-om-känsla" för mina kollegor som bara fick äta socker, mjöl och tillsatser. Jag kände ingen avund eller sug. Brukar ändå känna att det sticker till i sockerhjärnan men det är som att det har försvunnit helt ur mitt system.

Det tog över fyra år att uppleva detta och nej, jag tror ändå inte att jag är botad för all framtid. Jag är bara "sockerfri".
Beroendepersonen finns inom mig och ett enda litet felsteg skulle kunna väcka den djävulen direkt.
Att tänka och vilja innebär inte att man måste gå till handling. Handling börjar alltid med en tanke. Jag tänka och känna hur socker smakar och känns utan att vilja stoppa det i min mun. Men nu tror jag faktiskt att till och med dessa tankar är under kontroll utan att behöva aktivt försöka låta bli att tänka! (Svamlar lite)

Veckan slutade med årets första After Work på min favoritbåt under Göta Älvbron. Det har ju varit sjukt varmt i flera dagar och det var det även igår kväll. Åt av deras grillbuffé, två spett med fläskkarré som jag inte ens vågar tänka på varifrån den billiga grisen kom i från. Till det åt jag Tzatziki och lite sallad och så drack jag några glas vin blandat med Ramlösa. Funkar bra för då behöver jag inte tänka på att fylla på med vatten utöver vinet utan allt ingår liksom!
Hängde med fem andra kvinnor när de gick in till stan men tappade lusten rätt snabbt efter en stund och var hemma redan vid ett-tiden.
Vaknade inte och kände mig som en nyponros i morse men ingen direkt huvudvärk och bara lite allmänt seg som sig bör.
Är man bakis måste man ju äta pizza så idag fick det bli att testa en ny idé på pizzabotten. Såg något foto någonstans i någon av lchf-grupperna har jag för mig om denna typ av botten. Googlade på svenska receptsidor men hittade inget men däremot på en amerikansk Paleo-sida. Kan ju inte heller förneka att det där knäppa programmet som heter "United states of Bacon" ger mig en del idéer också, så idag blev det en kombination av dessa två!

"Fläta" ihop bacon. Jag ville täcka hela plåten för jag vet att köttet skulle krympa.
Så jag använde 4 paket.

Ställ in plåten på 200 grader i ca 20 minuter.

Jag valde köttfärs som topping, stekt ihop med lök och champinjoner. Kryddade med grillkrydda och mexikansk Tacokrydda som jag hittat utan tillsatser. (Kockens)

Den klassiska såsen är inte så klassik. Jag blandade ihop 1 dl Relish och 2 msk Tomatpuré och en msk tomatketchup.

Lät baconbotten svalna lite, bredde på pizzasåsen, riven mozarella med en vanlig hårdost. På med körrfärs. lite körsbärsplomontomater och basilika och in i ugnen på 200 grader i ca 20 minuter.

Till pizzan serverade jag en blandad sallad och en sås på 2 dl gräddfil som jag blandade med 2 tsk Chipotlepasta och salt.

Adams kommentar var:
- Mamma, den här pizzan skulle folk köa för!

Blev inbjuden till en FB-grupp som heter Skaldemans LCHF. Där samlas folk som tröttnat på kak -och brödbakande lchf-recept och som vill gå tillbaka till "basic" med strikt LCHF.
Jag kallade det för fakir innan men ja, ja, vad det heter är väl inte så noga. Nu ska det köras strikt och det finns verkligen en orsak till varför också. Ställde mig på vågen nyss (eftermiddagsvikt) och häpp, jag har gått upp åtta jävla kilo!!!
Hur detta har gått till vet jag inte mer än att jag inte märkt det någonstans på kroppen, enbart på vågen. Mycket mysko men klimakteriet är väl ingen bra grej för vikten tydligen.
Men skam den som ger sig!
Nu drar jag igång med strikt lchf fram till semestern, andra veckan i juli. Där tar jag ett uppehåll på fyra veckor och sedan kör jag igång igen för det här är INTE kul!
Eftersom jag kört strikt förut så vet jag per automatik vad det är som gäller.
Frukost: Mitt fettkaffe (två msk smör, en msk kokosoja, ett eko-ägg, ca 2 dl varmt kaffe som mixas ihop med stavmixer)
Lunch. Två eko-ägg som vispas ihop och micras till en slags omelett och två msk smör som får smälta ner i det varma ägget.
Dagens middag:

Har även skippat grädden i kaffet och bytt ut det mot smör istället. En stoor tesked smör i en mugg kaffe och jag dricker ju kaffe lite hela tiden så att säga. Så många teskedar smör blir det vilket resulterade i att jag blev illamående nu på kvällen. Det fina med det är att nu blir det inget mer för idag!

Kaloriintag: 2051

Protein: 57 gram

Kolhydrater 7,1 gram

Fett: 200 gram

Snacka om räcerstart!

Skjuter mig om detta inte kickar igång min konstiga viktuppgång! *skojar*

Idag var jag på Sahlgrenskas Kirurgmottagning för första gången på många, många år. Stället man kommer till när man vill bli gbp-opererad...och nej, jag var inte där för att göra någon operation. Min läkare på VC visste ju inte vart hon skulle skicka mig när jag klagade över att mina värden var i underkant och att jag ville ha en uppföljning. Fick vänta 45 minuter längre än jag borde och fick tillbaka min hundralapp. Kirurgen var jättetrevlig men han insåg snabbt att han inte kunde hjälpa mig mer än att skicka mig vidare till en dietist och jag krävde att det skulle vara en som faktiskt fattar vad lchf är för något - annars blir det bara bråk. Frågade om det inte fanns någon näringsspecialist på sjukhuset och jo, det finns det. Det är den personen som dietisterna rådfrågar när de inte själva vet vad de ska göra så den dietist som jag ska få träffa måste koppla tillbaka till näringsspecialisten. När detta händer vet jag inte men tre månader är väl vad vårdgarantin lovar. Återkommer med detta när det sker!

Dagens såg ut ungefär som den gjorde i går med frukost och lunch. Kände mig hungrigare i dag än jag gjorde igår men det kan också bero på att jag nästan hatar smörkaffet. Usch, vad jag saknar min grädde i kaffet. Men inget ont som inte har något gott med sig - jag drack bara två koppar kaffe idag på jobbet. När jag kom hem var jag rejält hungrig och stoppade i mig en skiva kalvsylta med lite majonnäs på och eftersom jag hade glömt köpa kattmat (blötmat - hon har torrfoder) så plockade jag fram den leverkorv jag köpt men inte ätit för det kunde väl passa en katt? Men nej, hon luktade på den och fnös...så jag tog två skivor av den också.
Så fixade jag den absoluta hungern.
Hade redan bestämt mig för vad jag ville ha till middag:

Köttfärsbiffar på blandfärs.

Kryddade färsen med sockerfri Grillkrydda och chilliflakes.

Formade runda biffar som jag lade i en smörad ugnsform.

Snurrade bacon kring varje biff och den baconskiva som blev över klippte jag sönder och lade uppe på köttfärsbiffarna. En klick smör på varje biff och in i ugnen på 200 grader i ca 40 minuter.

Lade upp två biffar och hyvlade en skiva Åsedas gräddost på varje biff.

Till detta tog jag en halv avokado och fem gurkskivor och en matsked majonnäs.

Nu har jag lärt att en avokado inte alls har så högt kh som det är sagt för ofta tar man med kärnan och skalet också - vem det nu är som äter det!

I övrigt har jag druckit 1,5 mugg kaffe här hemma - MED grädde! 2 msk grädde har jag unnat mig.

Totalt intag idag blev

Fett: 217 gram

Kolh: 8.20 gram

Protein: 74 gram

Kcal: 2226

Känns rätt okej!

Enligt Skaldeman ska man inte äta något som är över 3 kh per måltid men här blir det lite mer på den måltid jag äter - middagen och i övrigt i princip inga kolhydrater alls.

Detta ska man äta om man vill gå ner mer än 50 kg, vilket jag inte ska göra men man kan börja med detta oavsett hur mycket man vill gå ner.

Får jag fart på viktminskningen den här veckan så börjar jag träna nästa vecka - det har jag lovat mig själv. Jag kommer köra på fram till semestern den 7 juli så har jag något kvar att gå ner efter det, så tar jag det efter semestern.

Så är min plan!

Tredje dagen och nu känner jag att det börjar hända något. Ställde mig på vågen och den börjar sakta peka neråt och energin börjar komma och med den kommer också humöret - det goda humöret! Jag har mått riktigt dåligt psykiskt sedan i lördags då familjen fick ett dödsbud vilket sänkte oss alla som kände personen. Ett hål i mitt hjärta och på måndagen var det dessutom min pappas "födelsedag" och saknaden efter honom gjorde sig påmind. Tårarna rann lite här och där, även på jobbet.
Men idag har jag mått oförskämt bra, även om sorgen finns där inom mig. Energin känns på topp! Ingen huvudvärk p g a uttorkning heller, fast jag sprungit på toan som om jag hade urinvägsinfektion. Nu släpper mina vätskedepåer som jag samlat på mig det sista halvåret.
Samma frukost och samma lunch som vanligt. "Fuskade" med lite, lite grädde i kaffet på eftermiddagen.
När jag kom hem möttes jag av en hund som kom springande utan halsband och koppel och inte någon ägare syntes till.
Jag tog med mig hunden in och ringde polisen men ingen hade anmält någon hund försvunnen. Efter tre timmar ringde polisen igen och hade fått in en anmälan och det visade sig vara en person som bodde i området bredvid så inom tio minuter fick hunden komma tillbaka till sin rätta ägare. Den hade tydligen smitit ut under dagen. Vovven betedde sig lite konstigt när ägaren kom - den blev inte så där glad som jag trodde den skulle bli utan visade mig mer glädje än mot sin ägare. Isis var däremot väldigt glad att få bli utsläppt från mitt sovrum där hon fick vara medans vovven var hos mig. Det var ändå lite småmysigt att ha vovven hos mig för den fick ut mig på en kvällspromenad. Man skulle ha en vovve några timmar om dagen så man fick ändan ur stolen och fick röra på sig lite!
Middagen bestod av följande:

Lade fem skivor Coppa underst. (Det är ett smörgåspålägg gjort på fläskkarré som finns på ICA)

Spred ut ett lager med en matsked majonnäs på köttet och sedan fyra skivor Åseda gräddost.

Toppade detta med tre stekta ägg.

Mätt!

Dagens intag blev totalt:

Fett: 173 gram

Kolhydrater: 4.66 gram

Protein: 61.57 gram

Kcal: 1823

Känner mig väldigt nöjd med detta då jag ligger väldigt lågt på både kolhydrater och kalorier. Hade jag ätit något grönt till så hade kolhydraterna blivit lite mer.

I morgon ska här bjudas på middag och det kommer bli Pullded pork, en sallad och Halloumiost.

Jag kommer inte äta allt som serveras i morgon för jag kommer fortsätta hålla mig strikt, även på en familjemiddag.

Gruppen Skaldemans LCHF är så himla bra! Det är bara en massa energi och glada tillrop i gruppen och det boostar en väldigt mycket. Så mycket att jag gått ur alla andra lchf-grupper faktiskt. Har bara mina egna som är specialiserade på gbp-opererade också naturligtvis.

Igår var det Kristi Himmelfärdsdag och det var bestämt sedan innan att jag skulle bjuda på middag. Alla "ungarna" skulle komma och min dotter skulle ha med sig sin nya kärlek som jag aldrig träffat så ja, jag var faktiskt nervös. Så nervös att jag vaknade klockan nio och var på Duracellhumör. Hade lagt ett stycke fläskköttsstek i marinad på kvällen. Nu hamnade den i min berömda romargryta. En timme på 200 grader och sedan ner på 75 grader.
Sedan gick jag ut solskenet och började rensa bort allt gräs mellan alla plattor på min innergård. Det innebar att jag fick flytta möbler och krukor, rensa mellan plattor, sopa upp allt skräp och gräs och ställa tillbaka allt igen etc. Jag var klar vid tvåtiden och när jag satte mig så kändes det som om jag aldrig skulle orka komma upp ur stolen igen.
Fast ja, jag var ju tvungen! Maten skulle lagas och insidan behövde också städas en del.
Först gjorde jag sallad efter en idé jag fått i skallen - jag ville göra en krispig sallad med majonäs och rysk yoghurt som bas.
Detta hamnade i salladsskålen:
1 liten hink rysk yoghurt
ca 2 dl majonnäs
4 klyftor vitlök
salt, svartpeppar och lite chilliflakes
finhackade örter från trädgården: Chokladmynta, Citrontimjan, vanlig Timjan, lite Persilja och några blad Salvia.
Detta mixade jag ihop med stavmixern.
Sedan skar jag tunna skivor av:
4 stjälkar selleri
2 paprikor, en röd och en orange
1 knippe rädisor
1/2 gurka som jag kärnade ur
3 vårlökar

Marinaden till köttet innehöll 1-2 teskedar av varje:
Ingefärspulver
Vitlökspulver
Smoked Parika-pulver
Chiliflakes
Svartpeppar och salt
Citrongräs
Spiskummin
2 msk ajvar
3 msk ekologisk kallpressad rapsolja
Lade köttet ihop med marinaden i en plastpåse och där fick det ligga över natten.
Lade köttet i romargrytan och satte in den i en kall ugn på 200 grader i en timme. Sedan sänkte jag värmen till 100 i en timme och sedan till 75 grader. Den fick stå där tills det var dags att äta. Vi åt vid sjutiden så den stod från klockan tio på förmiddagen.
Tog ut köttet och delade den med två gafflar och ringlade lite av köttfettet över.

Tilltugg blev en "vanlig sallad" med tomat, lök, gurka, morzarella, vårlök och huvudsallad.
Stekte även Halloumiost i timjan och svartpeppar.

Det blev mer gäster än jag räknat med men alla åt sig mätta och belåtna i min nystädade innergård!

Har absolut ingen som helst aning om hur många kolhydrater, fett och protein jag fick i mig men ja, jag var rätt mätt och nöjd i alla fall.

Fick känningar av lite huvudvärk senare på kvällen och shottade en tsk salt och vatten. Drack ganska rejält med vatten för att inte bli uttorkad men vaknade i morse och kände inte bara av muskelvärken i ben, rygg och nacke efter mitt storstädande så jag tog en salt-shott till plus min vanliga frukostprocedur med msm och bikarbonat.

Ställde mig på vågen och kunde konstatera att jag blivit av med tre kilo under dessa fem dagar!

GÖTT!

Att det är vätska som släppt vet jag men ju mindre vätska jag blir av med desto bättre för min dumma hand.

Jobbade idag till skillnad från många andra som hade klämdag och idag har jag varit hungrig!

Drack mitt fett-kaffe och till lunchen drog jag till affären och köpte Salami, majonnäs och en avokado.

Avokadon var på gränsen till övermogen så jag åt bara en halva och 80 gram salami med majonnäs. ¨

Drack smörkaffe på förmiddagen och hade lite grädde i eftermiddagskaffet.

Var rejält hungrig när jag kom hem så jag gjorde faktiskt två "mackor" på mitt mjuka sesambröd och lade på både smör och gräddost på dessa och drack smörkaffe till.

Ändå var jag hungrig!

Dagens middag blev en tjock, ugnsstekt fläskkotlett med sparris och champinjoner och smör.

Det enda jag åt mer än det som finns på bilden var smör faktiskt. Kotlett är TORRT!

Blev mätt men det höll inte så länge så jag har även ätit två stekta ägg nu på kvällskvisten.

NU är jag mätt!

Så idag var det en hungerdag men huvudvärken har försvunnit!

Har absolut ingen aning om vad jag ska äta i morgon så det får bli vad jag känner för när jag vaknar. Det är ju lördag så jag känner ingen direkt panik över att behöva planera.

Det är konstigt hur sugen man kan bli på sådant som man brukar äta men som är no-no just nu - korv och bigarråer! Vid frukt-och grönsaksståndet på torget säljer de berg med turkiska bigarråer just nu och det gör nästan ont att se dem men näääe, jag överlever utan dem! Säsongen för dessa godsaker håller på ett bra tag till.

Vaknade till en mulen himmel och strax efter började det att regna. En "perfekt" dag att göra inomhussaker...energin var låg redan i morses men tänkte ändå inte ge efter utan bestämde mig för att dra iväg till Reningsborgs Second Handmarknad som ligger här i Angered. Man kan alltid hitta något!
Gick runt och hittade några toppar och även tre vaser - insåg häromveckan att jag inte har några vaser att sätta blommor i när jag plockar med mig lite utifrån. Hittade även två stolsdynor för 30 kr stycket. När jag skulle betala såg jag min väninna som var vänlig att skjutsa hem mig med mina grejer.
Sedan var jag tvungen att pusta lite för jag var så seg!
Tryckte i mig lite Gräddost och och en kopp kaffe. Sedan ner till centrum och handla lite.
Det blev en stor bit Revbensspjäll bland annat.
Så dagens middag blev ungsstekt Revbensspjäll och resterna av salladen som jag fyllde på med vitkål igår.
Kan inte påstå att jag var speciellt hungrig men jag åt ändå:

Cirka en deciliter sallad, några oliver och en sked smör blev tillbehören. Efter middagen blev jag så trött att jag bara ville lägga mig ner och sova! Drog ut min Badenbadenstol för solen kom tillbaka på eftermiddagen.

Lade mig en stund och tänkte att nääääe, det här går inte! Ut och gå!

Så jag tog kameran och gick en promenad i slow motion utmed Lärjeån. Det är rena paradiset! Fåglarna sjöng, solen lyste och allt är så grööönt! Jag älskar verkligen naturen här och tröttnar aldrig på att gå här.

Jag var ute i någon timme sedan orkade jag faktiskt inte mer.

Jag hoppas att denna trötthet släpper till i morgon för det här är inte kul! Jag gillar inte att känna det som att jag har betong i kroppen.

Här är lite bilder från promenaden!

Söndag! Sov som en stock hela natten och vaknade av min egen lilla klockradio - min katt, vid halv tio så jag sov alltså nästan tio timmar. Det behövdes nog med tanke på hur trött jag var igår. Ställde mig på vågen och ytterligare 200 gram ner och peppar, peppar, jag hade inte lika ont i min onda hand som jag har haft de sista månaderna.
Sedvanlig frukost med fettkaffet ute på min innergård och njöt av solen.
Lunch: två stekta ägg
Middag: INGET KÖTT! Jag gillar egentligen mer lättsmälta proteiner än helt kött, som korv, köttfärs och så fisk. Idag fick det bli fisk och krånglade inte till det den här gången heller.
Tog en liten rund ugnsform och smörade botten. Lade ner tre små fiskfiléer direkt ut från frysen. På med peppar och salt. Lade några frysta blomkålsbuketter ovanpå och tre klickar smör.
In i ugngen på 200 grader i ca 40 minuter. I slutet rev jag lite ost och lät det smälta över blomkålen och fisken.

Till efterrätt delade jag och min dotter på de två första, mogna jordgubbarna här hemma! De smakade...

INGENTING! :-D Den sorten som jag har på väggen är ampeljordgubbar och nä, de är mer för dekoration har jag insett.

Hade läst på flera ställen i Skaldeman-gruppen på FB om ostbacon-chips så jag var ju bara tvungen att testa.

Satte på ugnen på 200 grader och lade baconskivor på alluminiumfolie och sedan direkt på gallret i ugnen. Höll på att glömma dem så de blev väldigt knapriga.

Tog ut dem och lade gräddostskivor på varje och när osten var smält tog jag ut dem.

Gott och väldigt fett! Men njae, jag tror jag föredrar min baconpizza faktiskt.

Idag var allt bra förutom en sak: Jag sprang nog på toa fyra gånger i dag...har ökat min msm-dos så det var nog pga det.

Ugnspannkaka

Gastric bypass: Ett verktyg för livsförändringar?

Man tager vad man haver!

Tillskott som hjälper tarmen att smälta kosten

Min påskhelg = både mat och slit

Från XXL till Small!

Bakpulver eller snarare Bikarbonat!

Örtkryddade kycklingköttbullar

När en 15-åring funderar på gbp

Baconinlindad köttfärslimpa

Smart hälsokarta!

112: - Var god och dröj!

En liten repris från lördagens upplevelse

Pizzabotten gjord på bacon

Sten Sture Skaldemans return

SSS-lchf dag två

SSS-dag tre

SSS-dag 4 och 5

SSS-dag 6

SSS-dag 7